Det är inte bara specifika yrken som inte faller mig på läppen. Jag drar mig inte heller för att avfärda hela branscher på ytterst godtyckliga kriterier. En av dessa är alla former av ideella organisationer.
Men vadå, tänker alla med ett uns av empati. Varför ska man inte jobba för dessa? De gör ju ett fantastiskt jobb och utför ett arbete som vare sig stat, landsting, kommun eller privata intressen mäktar med eller kan engagera sig i. Med entusiasm och altruism kämpar de för barn, kvinnor, funktionshindrade och mot rasism, sexism, miljöförstöring, vapenexport etcetera etcetera med mera och så vidare. Varför vill inte den där självgoda vita medelklassmannen engagera sig i det?
Grunden till det beror nog på lika delar skräckhistorier/hörsägen och de egna fördomar som jag utvecklat från dessa. Jag har känt flera medmänniskor som jobbat i sådana organisationer och de allra allra flesta av dessa säger: aldrig mer.
Min första anledning att inte ta ett jobb i denna vällovliga bransch är att jag inte besitter Glöden. Engagemanget. Intresset. Passionen! Något som precis alla i dessa organisationer förutsätts ha eller skaffa sig. Yrket ska vara ett kall. I och med det förutsätts man anstränga sig avsevärt mycket mer än vad som står i anställningsavtalet. De som ställer upp i vått och torrt och jobbar 180 procent för samhällets svaga och mot De Stora Orättvisorna är Goda Medarbetare. De som vill jobba de lagstadgade och avtalade antalet timmar i veckan är inte riktigt lika fina som de förstnämnda. Vad värre är, de är nästan lite fula. Inhyrda lönearbetare som inte inser vikten av att kämpa för Saken. Hyrjobbare som bara ser till lönekuvertet. Denna inbördes tävlan i organisationerna där alla ska rangordnas efter något slags engagemangsindex är inte helt sund.
Den andra anledningen är att väldigt många av dessa organisationer själva paradoxalt nog lider av stora kulturproblem. De som ska jobba mot rasism har sexister på jobbet. Organisationer som ska ägna sig åt välgörenhet har grava mobbingproblem internt. (OBS: av mig påhittade exempel.) Svåra problem som är svåra att reda ut i och med formen på organisationen. Ofta är det föreningar där det sitter en styrelse och ska bestämma över den löpande verksamheten. Denna styrelse bryr sig av naturliga skäl mest om Saken och har oftast inte kompetens eller ens vilja att ta itu med arbetsplatsproblem. I de allra värsta fallen bidrar styrelsen till arbetsplatsproblemen genom sitt agerande.
Kalla mig bortskämd och kräsen men mitt betyg blir: nej tack.
Det finns en blogg som jag gillar väldigt mycket. Den heter Byggidioterna och är tyvärr satt på sparlåga för tillfället. Där kan man se på sköna videoklipp och få en insikt i hur det kan gå till när fyra unga män har väldigt väldigt tråkigt på sin arbetsplats. En studie i förfall, skulle man kunna säga. 
