Sidor

2005/07/14

Kungen – för Sverige i forntiden





Idag är det den 14 juli. För sisådär några hundra år sedan* stormade en uppretad folkmassa ett fängelse i Paris och skapade i och med det en symbol för hur en revolution ska gå till.** En konsekvens av denna revolution var att den avsatte politiske ledaren, monarken Ludvig den XVI, avrättades medelst den nya tekniska mackapären giljotin.***

För sisådär 28 år sedan föddes en flicka som heter Victoria på Karolinska sjukhuset i Solna. Hennes mamma Silvia och pappa Carl-Gustaf råkade vara drottning och kung av Sverige. I och med en uppfräschning av lagen 1980 till en mer nutida och jämställd lydelse så blev hon dessutom kronprinsessa av Sverige.****

Denna dag passar ett antal riksdagsmän på att slå ett slag för monarkin och dess förträfflighet i en artikel i Aftonbladet. Man framför flera argument för sin åsikt. Jag avser nu att visa på bristerna i deras argumentation.

Argument 1:

Vad frågan till syvende og sidst handlar om, är vem som ska representera staten och folket och med vilken legitimitet – på historisk grund (monarken) eller på dagspolitisk grund (presidenten).

Historisk grund måste vara sämsta tänkbara legitimitet som finns. Att bevara något för bevarandets skull är inte ens ett argument. Det är bara ett bevis på likstel konservatism. Ett annat uttryck för det nedvärderande ”dagspolitisk grund” är demokrati. Att vi ständigt omprövar våra värderingar och gemensamt bestämmer vad som är bra måste vara att föredra framför att passivt acceptera tingens ordning.

Argument 2:

Den konstitutionella monarkin har flera fördelar gentemot republiken. Att rikets högsta ämbete till exempel går i arv och inte medför politisk makt innebär att det inte kan gripas av en politisk karriärist eller notorisk maktmänniska.

En politisk karriärist eller notorisk maktmänniska skulle säkert inte vilja ha positionen som statschef då den makt ämbetet innebär är strikt reglerad. Att ämbetet går i arv är inte heller någon bra lösning då vi kan ställas inför en situation där den infödde kandidaten är spritt språngande galen.

Argument 3:

I en monarki uppfostras den blivande statschefen redan från tidig ålder i hur han/hon ska sköta sina representativa och ceremoniella uppgifter som rikets statschef och kunna företräda alla medborgare i en folklig och nationell gemenskap.

Man skulle också kunna säga det såhär: Den blivande statschefen skolas in i en priviligierad och gynnad elit. En elit som utgörs av landets näringslivstoppar och societetslejon med gammaldags och odemokratiska värderingar som står väldigt långt ifrån den verklighet som majoriteten av svenska medborgare lever i. Hur denna person på ett trovärdigt sätt ska representera oss andra ser jag som svårt.

Argument 4:

Just detta att kungen representerar hela svenska folket genom historien gör det särskilt lämpligt att han är den som till exempel öppnar riksdagen och tar emot utländska ambassadörers kreditivbrev. Monarken i vår konstitutionella monarki kommer dessutom alltid att behöva anpassa sig till den direkta folkviljan, något som närmast gör honom/henne till ett utmärkt ”instrument” för demokratin.

Just dessa båda argument är bara snömos då uppgifterna precis lika gärna skulle kunna genomföras av någon annan form av statschef, exempelvis en president.

Argument 5:

I en alltmer globaliserad värld finns ett behov av nationell identitet och särskiljande kännetecken. Sverige, som ett litet land i periferin, vore mindre synligt på världsarenan utan vårt kungahus som helt enkelt besitter lyskraft i ”sig självt” och ett högt uppmärksamhetsvärde.

Med en monark som främsta portalfigur för Sverige så skapar vi en viss image av vårt land. Eller som debattörerna säger, ”lyskraft”. Vi låter kungahusets strålglans falla ned över oss alla och lysa upp oss som ett litet oförargligt lilleputtland där tiden står still som i sagorna med en mysig kung och en milt leende drottning. Den bilden är grovt felaktig och inte den som jag vill sprida till omvärlden. Jag skulle hellre vilja sprida bilden av Sverige som ett jämställt och framåtskridande land. Fullt av kompetenta medborgare som värnar om demokratiska värderingar och som vill arbeta för att sprida dessa i omvärlden. Inte omhulda gamla nationalistiska romantiseringar från 1800-talet.

Argument 6:

Noteras bör, slutligen, att vår författning bygger på folksuveränitetens
princip. Eftersom monarkin ytterst vilar på folkets samtycke får den anses i allra högsta grad legitim. Folket gillar sitt kungahus.


Här har debattörerna för första gången rätt. En majoritet av svenska folket gillar kungahuset och ger det sitt stöd. Men notera en viktig detalj. Sveriges kungahus sitter där de sitter på grund av känslomässiga anledningar. Inte på grund av logiska argument eller demokratiska anledningar.

Vi vill ha ett kungahus att skvallra om hos frisören. Vi vill vifta med flaggor och se på vaktparaden. Vi vill mysa med kungens nonsens på nyårsafton. Vi vill helt enkelt koppla bort hjärnan ibland och låta lite gammaldags förljugen nostalgi greppa tag i våra känslonerver. För att det känns tryggt. För att det är mänskligt. Men kom inte och säg att det är ett statsskick i tiden. För det är det inte.






* 216 år sedan om man ska vara noggrann.

** Revolution – våldsam förändring av statsskicket.

*** En mackapär som uppfanns 1792 som en följd av revolutionen då man strävade efter ett jämlikt och humant avrättningssätt för alla medborgare. Ludvig högg man huvudet av 1793.

**** Att dessa datum sammanfaller kan kallas för ödets ironi.

(Bilden kommer från http://www.knugahuset.se/.)



2 kommentarer:

Zibbo sa...

Ner med kungen! Jag tycker vi lika gärna kunde välja att bara ha en drottning. Ska de vara speciellt kan det vara extraspeciellt. Matriarkatiskmonarki skulle ju göra oss superspeciella i Sverige, tänk va många Jas vi kunde sälja då. ;)

K A S sa...

Angående en oförarglig Kungafamilj

Likt många djur men olikt fiskarna i vattnet skaffar vi människor företrädare och ledare av olika slag, Kungar, politiker, vd:ar, presidenter, kommunalråd, diktatorer och till och med inom bloggningen framträder vissa mer än andra. Många kvinnor och män slåss likt vargen för att nå dessa maktens revir och i den kampen används diverse olika knep och knåp såsom ord, sanningar, lögner, svärd, pengar m.m. Bättre då en delvis slupmässigt född personlighet som gallijonsfigur än en armbågande smilfink.
Ha en bra sommar alla