Sidor

2005/09/23

Ljus i mörkret

Tydligen finns det ännu hopp om visst förnuft i vårt land. Utbildningsnämnden avslog igår folkpartiets vansinniga förslag.

Tack för det!

2005/09/22

Folkpartiet luktar DDR

Idag ska utbildningsnämnden ta ställning till ett förslag från Folkpartiet. I korthet går det ut på att Jan Björklund* och hans partikollega Lotta Edholm tycker att utbildningsförvaltningen ska ”samarbeta” med säkerhetspolisen för att kartlägga grogrunden för extremism.

Janne och Lotta har fått stora skälvan och tror att Al-Quaidas terrorister invaderar Sveriges gymnasieskolor. Mörkhyade araber smider planer i klassrum och skolkorridorer. Snart smäller det. De där islamisterna finns överallt. Det har Janne och Lotta sett på nyheterna.

Därför ska våra hårt arbetande lärare helt plötsligt, förutom att lära ut litteraturhistoria och hur man räknar med cosinus, anteckna misstänka extremistiska åsikter. Lärarna skriver ju redan noteringar om betyg och annat. Det kan ju inte vara så svårt att klottra ner en liten rad om att Ahmed i klass E3B förmodligen vet hur man bygger en bomb. Han surfade ju på Internet igår och det vet man ju att där finns både bombrecept och terrorpropaganda. Så fort Ahmed, för jag tror i ärlighetens namn inte att Jonas eller Pernilla är misstänka för extremism, är misstänkliggjord så ska läraren ringa till SÄPO och tjalla. Sen är det oklart vad som ska hända. Så långt har inte Janne och Lotta tänkt utan det borde väl SÄPO veta vad som händer sen.**

Men ursäkta mig så in i helvete mycket. Exakt när var det som jag gick in i twilight zone och Folkpartiet förvandlades till en stasi-avdelning från DDR? Vad är det frågan om? Hur kan ett förslag som så till den milda grad kränker personlig frihet och integritet komma från ett parti som på pappret ska vara liberalt?

Det har gått inflation i den förbannade terrorskräcken. George Bush och hans PR-konsulter har pumpat ut ett budskap om att den västerländska civilisationen är i fara - ”Islamisterna hatar oss och kommer att bomba oss till stenåldern.” Det budskapet har nu även nått Folkpartiets ledning som svalt det utan att vare sig tugga eller tänka.

Att USA och Al-Quaida till viss del har en del otalt med varandra är ställt utom allt tvivel. (Även om man verkligen kan ifrågasätta vem som är det största hotet för människoliv här i världen.) Men det är löjeväckande att Janne och Lotta sitter med en naiv tro att vi måste kartlägga skolbarn i en hysterisk terrorjakt. Utan att reflektera slänger de mänskliga rättigheter och demokratiska grundläggande värderingar i papperskorgen.

Det farliga med terror är egentligen inte bomben som exploderar utan det är den skräck, panik och hysteri som kommer efteråt. Hela syftet med terror är att vi ska bli rädda, låsa in oss och själva fortsätta att producera ännu mer rädsla. Janne och Lotta verkar i alla fall ha blivit jävligt rädda. Så pass rädda så att de är villiga att ytterligare alienera ungdomar med utländsk bakgrund från det ”svenska samhället” och slänga sina egna liberala ideal i soptunnan.

Vad sägs om att slänga det här förslaget i soptunnan istället, för i ett fritt demokratiskt Sverige 2005 vill jag inte ha förslag som luktar ofritt diktatoriskt DDR anno 1978.






* Karln som tycker att man ska förhindra ungdomsbråk med galler, vakter och metalldetektorer vid skoldörren. Också det metoder som hedrar ett fritt samhälle, präglat av tolerans och medmänsklighet.

** Säkerhetsrisker brukar traditionellt hamna i ett slags limbo där de inte har några medborgerliga rättigheter längre. Även om du är oskyldig är du kvar i registret för all framtid och får ett mindre helvete med alla formalia runt myndighets-Sverige.


2005/09/09

Pratprogramspekoral

Jag såg på TV häromkvällen. Det var landskamp. Sverige mötte Ungern i en redigt krampaktig tillställning som kunde ha blivit ett platt fiasko men som räddades av frälsaren från Rosengård. Men det är inte det jag vill berätta om. För i pausen mellan första och andra halvlek zappade jag över till statstelevisionens mysiga pratprogram från Göteborg, Carin 21:30. Vanligtvis brukar gästerna inte kännas så intressanta för mig men just den här kvällen ser jag att Fredrik Reinfeld sitter och genomför en sån där oerhört viktig mysig pratstund. (Oerhört mycket mer viktig än t.ex. en formell TV-debatt då de flesta ändå röstar mer efter hur trevlig partiledaren är, än vad han/hon säger.)

Intervjun med herr Reinfeld är förvånande nog ganska bra. Carin lyckas undvika sina vanligaste djupdykningar vad gäller menlösa frågor och det känns som om TV-publiken får sig en relativt god bild av människan Fredrik. På det stora hela är det intressant TV, för omväxlings skull. Men efter 15 minuter händer något. Carin vänder sig emot kameran och presenterar kvällens andra gäst. Ebba von Sydow, redaktör för Expressens nöjesbilaga.* Och där faller alltihop. Redaktören på Carin 21:30 måste ha fått hjärnsläpp. Eller alternativt ha blivit akut sjuk och ersatts av chimpansen Ola som på måfå valt ut en känd person. Programmet förvandlas inför mina ögon från ”bra TV” till pinsamt pekoral.

Men vilken elitist jag är. Skulle Ebba von Sydow vara sämre än Fredrik Reinfeld? Är det mer intressant med en äldre manlig politiker än en ung kvinnlig skribent? Är det gubbslem som sipprar fram mellan dessa rader?

Nej, Ebba är inte sämre än Fredrik. Jag är inte täckt av gubbslem. Däremot råkar jag ha åsikten att Fredrik är 75 gånger mer intressant än Ebba. Låt mig förklara i punktform.

Fredrik

  • kan bli nästa statsminister
  • har i och med det avgörande betydelse för politiken som kan komma att föras
  • den politiken kan komma att påverka min vardag och min ekonomi


Ebba

  • har en bildbyline som är större än den text hon bemödat sig att smycka bilden med
  • skriver om mode, kläder och smink
  • tycker att det viktigaste med hennes deltagande i TV var hur hon var klädd, inte vad hon sade

Hur kan man på fullaste allvar sätta dessa två personer bredvid varandra och tro att det ska komma något av värde ur denna samvaro? Vad är det man vill åstadkomma? Är man rädd för att ”vanligt folk” inte ska ha den intellektuella kapaciteten att lyssna på en ”tråkig manlig politiker” i hela TRETTIO minuter utan att det måste blandas in lite mer lättsmält nöjesglamour för att lätta upp? Jag blir så enormt trött på den här infantilismen och nedvärderingen av tittarnas intelligens.

Det är absolut inget fel på populärkultur, skvallerpress och annat lättsmält. Det hör till vårt samhälle precis lika mycket som finkultur, gamla ryska författare och annat svårsmält. Men låt var sak få stå för sig själv. Man måste inte förenkla och skoja till allt för att vi som tittar ska ha behållning av det. Till skillnad från pratprogrammets redaktör så är vi inte dumma i huvudet.


P.S
Här är några andra sköna kombinationer som redaktionen på Carin 21:30 kan få ta ställning till. Se det inte som ironi, se det som tips på hur man absolut inte ska göra.

  • Anders Leijonborg och Linda Rosing
  • Maud Olofsson och Björn Rosenström
  • Zlatan Ibrahimovic och Daniel Nyhlén






* Expressen är en så kallad kvällstidning. Vad gäller journalistiskt innehåll ligger den strax över tidskriften ”En ding ding värld”.

2005/09/02

Hyllning till vardagsrebeller

Jag ringer kundtjänsten hos en leverantör av tekniska produkter eftersom min beställning ännu inte infunnit sig, tre dagar över tiden. Som så ofta numera fastnar jag i en härja av knapptryckningar. "Tryck 1 om du vill kontrollera din status, tryck 2 om du börjar bli gråhårig, tryck 3 om du har skitit ner dig."

Efter att ha tryckt in ett gäng siffror som börjar närma sig antalet decimaler på pi kommer jag änt-li-gen till väntekön för att få prata med en riktig människa. Där får jag såklart den obligatoriska väntemusiken intryckt i örat. Men den här gången är det någon som haft lite kul. En vardagsrebell har varit framme och har programmerat in Lisa Ekdahl. "Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag. Vi vet ingenting nu. Vi vet ingenting idag."

Som tur var visste de någonting om min order när jag änt-li-gen fick prata med en man med skånsk dialekt, annars hade jag tryckt in en trea.