Sidor

2005/11/18

Terror

Är det terror ni håller på med, vrålade Svullo i en sketch i slutet av 80-talet. Hysteriskt roligt, tyckte vi som var strax under 20 år och snabbspolade tillbaka videokassetten om och om igen på förfesten.

Idag är det ingen som skrattar åt terror. Tvärtom. Idag är varenda jävel, från börsmäklaren Mike i näst högsta skyskrapan i New York till förskolepedagogen Gudrun i Tomelilla, livrädda för terror. I och med det så har terroristerna lyckats med sitt syfte.

Terror är ett sätt för ett fåtal människor med begränsade resurser att påverka en större grupp människor. Genom att skapa rädsla vill de få oss att ändra beteende och påverka våra politiska beslut. Det verkar som om det nästan glöms bort i mediebevakningen där det mesta vi får läsa och se på nyheterna är hur många som dött i diverse bombattentat. För terroristen är det egentligen irrelevant. Det är inte klassiskt krig de håller på med där de försöker döda av så många av fienden som möjligt. Det är terrorkrig med syftet är att undergräva vår livsstil och vårt politiska system.

Därför är det helt åt helvete att bli rädd och låsa in sig. Det är helt åt helvete att instifta lagar som ökar kontrollen och inskränker demokratin. För på så vis spelar vi terroristerna i händerna och gör precis det de vill.

De gillar inte det demokratiska statsskicket och sitter säkert och firar varje beslut som inskränker mänskliga fri- och rättigheter. De skrattar på sig när vi skapar lagar som ytterligare diskriminerar de med mörk hudfärg och konstiga efternamn. Det ökar bara intresset för deras egna politiska lösningar och undergräver bara det demokratiska samhällets trovärdighet och legitimitet ytterligare.

Så kära svenska politiker. Sluta upp med era populistiska terrorlagförslag. De motverkar sitt eget syfte. Bästa sättet att bekämpa terror är inte mindre demokrati, utan mer. Människor som har ett jobb, frihet och en dräglig tillvaro har inget intresse av extrema religiösa åsikter och ser inte självmordsbombning som en bra aktivitet. Däremot så har människor som kränkts, förnedrats, misshandlats och som lever i misär många anledningar att ge igen på de rika översittarna som behandlar dem som skit.

2005/11/16

Sergels torg

Nedsänkt i marken ligger äckelsmutsiga betongplattor bredvid varandra i ett förvirrat, spräckligt funkismönster. På ena sidan en glasfasad som bara en arkitektstudent kan anse som vacker. På andra sidan hötorgsskrapornas fem slitna fallossymboler. På den tredje sidan Drottninggatan där finska fylleturister trängs med gatuförsäljare och femtusen till med ångeststressade blickar. Kvadratens sista sida - en malplacerad fulfontän där det ibland badar människor i idrottsupphetsat rus.

Hela platsen känns som om den luktar kiss, även om den bara gör det i de mest mörka hörnen. De vanliga människorna går fort över den öppna ytan, rädda för att smutsen ska krypa upp genom skosulorna, infektera kroppen, osa ut ur porerna och få dem att bli kvar där. Kvar tillsammans med de udda existenserna som mutat in denna Stockholms fulaste plats till sin. Den plats som ingen annan ville ha.

I hörnen står några av dem och svajar som rön för vinden, fast det är av heroin. När de inte svajar så söker de sig till små grupper om två, tre eller fyra. Plockar med stöldgods, skrynkliga pengar, små mystiska paket eller bara jiddrar, jiddrar, jiddrar om saker som ingen ändå minns om fem minuter. De har sovit i kläderna det senaste halvåret. Skorna är oknutna så att de lätt ska kunna gömma pengar, knark eller ta av dem för att skjuta upp. Alla männen är orakade, alla kvinnorna har sålt sig. Alla känner alla och ingen samtidigt.

Men de är inte ensamma. Hjälpen finns alldeles bredvid. I vindtät jacka, med termos i näven och salighet i blick flockas de välvilliga. De serverar guds ord tillsammans med en kopp kaffe, för ingenting är gratis här i världen. Halleleluja. Gud hör bön, men för oss andra så krävs en liten högtalaranläggning som låter förvånansvärt högt med tanke på dess storlek. Jesus, jesus, jesus i en aldrig sinande ordström som ingen ändå minns om fem minuter. Men eftersom det är religion på dagordningen så är det är inte orden som ska fram. Det är känslan. Känslan av frälsning, Den Kristna Gemenskapen, en fast hand på axeln och saligheten i blicken som finns inom räckhåll för alla som vill.

”Ursäktamigmenhurmycketringerduföridag?” För den som inte vill köpa Jesus så finns möjligheten att köpa billigare mobilabonnemang. Ännu en vindtät jacka men blicken är inte salig. Den är rak och säljande på ett mer opersonligt sätt. Här finns inget ryggtryck om Jesus räddande kraft. Logotypen är mer diskret eftersom vi inte ska märka att den unge mannen med backslick egentligen är agent för telekomföretaget. Du kan Spara Pengar! Spara 50 kronor i månaden! Spara 1000 kronor på ett år! Lägg de på något roligare. Mörk choklad kanske? Eller en bok om inredning som du aldrig kommer att läsa klart? Eller varför inte den där flaskan vin som du läste om i senaste numret av Gourmet? Nej, inte titta på alkisarna i hörnet nu när jag kommer här med klirrande vinflaskor inköpta på NK. Inte titta, inte titta, inte titta säger jag.

Misär lyder också gravitationens lagar. Hit har den runnit över asfalten, sakta droppat ner i sänkan och stannat kvar. Krämarna, väktarna och politikerna gör sitt bästa för att dämpa flödet men det är en fåfäng kamp. Ingen kan hejda gravitationen. Den är en kosmisk kraft. Inom kort kommer Sergels Torg att ha blivit ett svart hål. Det är det redan i människornas hjärtan och då är det bara en tidsfråga innan det blir det på riktigt.

Fotbollsgalan

Är det något som vi inte kan i det här landet så är det galor. Ändå försöker vi krampaktigt. Det är guldbaggegalor hit och rockbjörnengalor dit. Branschen flockas likt gamar runt en halvrutten zebra för att få sig några slamsor av den gratis spriten. Dagens artist mimar playback och så delas det ut ett pliktskyldigt pris som en hafsigt tillsatt jury "experter" fått tycka till om. I allra värsta fall så ska skiten TV-sändas så att vi alla ska kunna ta del av detta underbara spektakel.

Det senaste pekoralet gick av stapeln i veckan. Platsen var Johanneshovs isstadion, temat var fotboll och medelklassfascismkanalen TV4 sände ut eländet till svenska folket. Guldbollar, diamantbollar, Lagrell och så lite musik som det alltid ska vara. Tjo och tjim. Roliga timmen fast för vuxna.

Men trots denna festliga inramning och de enormt prestigefyllda utnämningarna (gäsp) så blev det hela ett pinsamt fiasko. För Stjärnorna kom inte. Stjärnorna stannade hemma. Stjärnorna orkade inte komma till en nedsliten gammal islada vid Gullmarsplan i november för att få ett pajaspris på en pajasgala. Vilken skandal!

Eller inte.

Anta att du har ett schysst, välbetalt jobb i ett soligt och varmt land. Du har chefens förtroende och du jobbar hårt. Du vill ställa upp för din chef och dina kollegor och försöker göra så bra ifrån dig som möjligt. Då ringer en strut på TV4 upp dig och vill att du ska vara med i deras TV-program. Oavlönat visserligen, men du får ett fint pris att sätta på väggen. Enda nackdelen vore att du skulle missa viktiga möten. Du skulle behöva stressresa över halva Europa bara för att få vara med i TV4 i 10 minuter. Du skulle få sitta bredvid tråkiga människor på en långrandig galasändning och se på när branschen drack sprit som kameler dricker vatten. Förmodligen skulle båda kvällstidningarna skriva skit om dig oavsett om du fick pris eller inte.

Vad skulle du göra?

Jag skulle göra som Zlatan, Henke och Ljungberg. Stanna hemma. Kanske släta av tjejen. Dricka en latte på piazzan/Las ramblas/Covent Garden. Förmodligen skulle jag garva lite också.

2005/11/15

Träffsäkert

Jan Berglin har en förmåga att sammanfatta samtiden i fyra rutor. Så även bloggfenomenet.

http://www.svd.se/statiskt/serier/serie.asp?serie=berglin

2005/11/11

TV4 hårdsatsar

- Välkommen till den här presskonferensen. Jag heter Jan Scherman och har kallat er hit till Tegeluddsvägen idag för att berätta att vi på TV4 har rekryterat två nya spelare.

- Den förste är Adam Alsing. Det är mycket glädjande att åter få hit Adam eftersom han är en av Sveriges mest meriterade spelare. Han har spelat länge både för TV3 och Kanal5 och vi tror att han med sin rutin blir ett bra tillskott till laget. Adam är en naturlig ledare både på och av planen och kan säkert visa de yngre spelarna ett och annat.

- Den andre är Daniel Nyhlén. Daniel är en mycket lovande spelare. Han kommer ursprungligen från talanglaget Svensk Damtidning och har på den senaste tiden gjort mycket bra ifrån sig på Aftonbladet. Daniels styrka är att han är totalt hänsynslös och kämpar hårt i 90 minuter för att få in bollen i mål.

- Med de här två rekryteringarna är det ganska så tydligt vad vi på TV4 vill åstadkomma i framtiden. Vi vill ta vårt spel ett steg längre. Vi vill bli lite tuffare, lite fräckare och framför allt, spela ett spel som publiken vill ha.

Analys: Efter en svag period där TV4 länge letat efter en egen spelmodell så satsar nu Jan Scherman åter hårt. Nu är det trash-TV som gäller. Den gamla ambitionen, att ta efter kvalitets-TV, är begravd. Seriemästarna från gärdet dominerade den rollen alltför mycket och hade alldeles för mycket rutin i väggarna för att låta någon uppstickare komma in och ta över deras spel.

Adam Alsing och Daniel Nyhlén är inga intellektuella giganter men har inte heller något slags journalistisk barlast som tynger dem. De är fria att skapa som de vill, förutsatt att de spelar på ett sätt som publiken gillar. Biljettintäkter är det som gäller nu. Inte schysst spel.

2005/11/10


Herman och Kungen

Årets julklappsbok finns inom kort i de flesta boklådor. Kungen fyller 60 i år och med anledning av detta har han haft ”förtroliga samtal” med den gamle monarkifetischisten Herman Lindqvist. Resultatet av dessa samtal kommer troligtvis inte att resultera i en revolterande eller uppseendeväckande bok. För om man slår upp ordet ”inställsam” i en ordbok så hittar man med all säkerhet en bild på den gode Herman. Förmodligen finns där ett helt porträttgalleri med bland andra Malou von Sivers och övriga TV4-personligheter som någon gång pratat med Kungen framför en TV-kamera. (Notera att jag inte använder mig av ord som journalist eller intervju eftersom detta förutsätter någon form av kritiskt förhållningssätt. Något sådant finns inte i sammanhang där den kungliga familjen ingår.)

Så för en stunds myspysig läsning utan ett uns av ifrågasättande över huvud taget så är det bara att ladda upp med starkspritsglöggen, slänga in skivan med Drottningsholmsmusiken i stereon och läsa loss.

Eller varför inte en läsning liknande den som var för Harry Potter-boken på Kulturhuset? Till exempel så kunde Herman själv ha högläsning på Riddarhuset med tillhörande sherry och kanapéer?

Hurra, hurra, hurra, hurra!

2005/11/08

Bilarna brinner

Det är upplopp i Paris. Invandrarungdomarna är arga. Om detta måste media rapportera. Men hur ska man egentligen beskriva detta komplicerade skeende? Hur får man läsarna att förstå vilket kaos det är?

Siffror.

Siffror är alltid bra.

Siffror visar mängd.

Därför matas vi dagligen med beskrivningar av hur många bilar som bränts upp den föregående natten.

Grattis journalister. Ni har visat er kapabla att räkna. Det är tur när eftersom ni helt verkar ha förlorat förmågan att skriva.