Sidor

2007/12/28

2007 – Internet under året som gick

Bra

Linda Norrman Skugge slutade blogga
Kvinnan som skapade sig ett namn och ett levebröd genom att såga och ”hata” olika fenomen fick via Internets nya fenomen bloggen sin egen beskärda del av sleven. Det var så tråkigt att hon beslutade sig för att lägga ner. Det var på tiden. I sin ungdom hade hon som företrädare för unga, arga kvinnor i utanförskap en roll att fylla. Kvoten med bittra och inskränkta radhusmorsor är dock sedan länge överfull.

Uppdatering: Jag har blivit informerad om att Linda numera bloggar på Amelia. Det är helt ok med mig. Amelia är en skittidning med begränsat medialt utrymme. Där kan kvinnor med aparta åsikter få kverulera bäst de vill. Ungefär som en sån här blogg, kan man säga.

Alex Schulman slutade blogga
Alex Schulman är en intressant person. Hans talang står i direkt proportion till hans brist på omdöme. Karln kan skriva, men väljer ändå att grisa ner sig med sådana grejer som Se & Hör, Stureplan.se och mingelbilder. Karriärens hittills högsta topp nåddes under året genom bloggen på Aftonbladet. Men inte ens Alex orkade vara ett praktarsle 24/7 och fick väl helt enkelt slut på inspiration. När talangen tröt kröp omdömet upp på en sådan nivå att han insåg att det var dags att göra något annat.

Facebook
2007 blev året då mina jämnåriga (dvs. folk runt 35) som inte hängt onaturligt mycket på nätet började inse nätets sociala kraft. Facebook blev något överraskande sajten som visade att nätet är så mycket mer än bara Aftonbladet.se och ett smidigt sätt att betala sina räkningar med.


Dåligt

Sthlm Street Style
Skor från SkoUno, byxor från second hand, blus från GinaTricot, jacka från Donna Karan och vem fan bryr sig egentligen?

Facebook
Mina jämnåriga, som tack vare att de inte hängt på nätet onaturligt mycket, visar upp hela registret på dåligt nätbeteende då de börjar använda Facebook som sin egen personliga kanal för spam, kedjebrev, idiotiska applikationer och allsköns trivialt trams. Kan ni inte logga ur och bara fortsätta att läsa Aftonbladet.se och betala era räkningar på internetbanken?

2007/12/27

Satir

USA är ett redigt skitland, men även skit har sina fördelar. Till exempel är de ena hejare på satir där borta. Okej, det här med ordet "nigger" och dess kulturella betydelse i US of A kanske inte riktigt kan förstås i en europeisk kontext, men det här var ändå roligt. Kanske för att det var porr med.


Use Of 'N-Word' May End Porn Star's Career

Från: The Onion

Gärna lite brottsbekämpning...



...men först lite rejäl övervakning.

Den snustorra publikationen Riksdag & Departement gör en journalistisk välgärning och skriver om Regeringens nya utredningsförslag där de vill se om inte polisen ska kunna övervaka människors internettrafik utan att de ens är föremål för brottsmisstanke.

Hur tänkte ni här egentligen, kära regering?

Jag kan gå med på att medborgares IP-adresser lämnas ut om det finns misstanke om brott, men inte annars.

Nej, det här utredningsförslaget är så dumt så man blir mörkrädd. Keep it up, så får vi ett riktigt schysst samhälle. Ett där medborgarna känner sig tvingade att kryptera och dölja sina nätvanor och sitt övriga liv från Maktens män och kvinnor.

Här kommer en del boktips till Regering och riksdag. Se det som obligatorisk läsning:

1. 1984 - George Orwell
2. Brave new world - Aldous Huxley
3. Fahrenheit 451 - Ray Bradbury

2007/12/21

Silvia sprider klokskap


Idag publicerar gratispublikationen City en härlig och ”öppenhjärtig” intervju med Sveriges mest plastikopererade kungahusmedlem. Jag pratar såklart om den tyskättade Silvia. Intervjun är ett underbart dokument som visar hur otroligt oinsatt och patetiskt välmenande den gode Silvia är. Det här samhällsengagemang på en högst teoretisk nivå.
Men nog med mina raljeringar. Låt oss se vad tanten säger:

Om våldtäkt
”…det är naturligtvis så att flickor ska vara försiktiga med alkohol och sitt uppträdande.” ”Det är svårt när en flicka följer med hem till några pojkar. Det är ju också fel att hon utsätter sig för det.”

Härligt Silvia, skönt att du bekräftar det gamla synsättet att alla män är sexuella vilddjur som inte kan behärska sig när de får en försvarslös flicka i sina klor. Skuldbelägg den kvinnliga sexualiteten samtidigt. ”Fina flickor ska hålla på sig.” Välkommen till 2000-talet.

Om Riccardo / våld i allmänhet
”Att man slår någon som ligger tror inte jag fanns när jag var ung.”

Nej, såklart inte. På den gamla goda tiden gav man varandra en ärlig smäll och sen var det bra med det. Eller så kan du ha fel, Silvia.

”Jag vet inte riktigt vad som händer med pojkar som är 15 år när det går så långt att de inte har någon respekt kvar. // Det kan inte bara vara alkohol. Finns det för många våldsfilmer och våldsspel?”

Om vi skulle ta och sluta skylla på filmer och spel någon gång? Det finns inte en enda studie som bevisar att konsumtion av medievåld skapar våldsamt beteende. Däremot tenderar redan våldsamma individer att uppskatta medievåld i högre grad än andra, men det är en annan fråga. Förmodligen är det inte heller ”bara” alkohol. Kids idag, framför allt i Silvias kretsar, tenderar att blanda sprit, steroider, rohypnol, amfetamin och kokain i en skön mix. Det blir man inte sund i huvudet av. Jag tror att förmågan att sparka någon i huvudet empatilöst kommer mer av dylika kemiska substanser än av att ha sett Motorsågsmassakern eller ha spelat counter-strike.

Om spelproducenternas ansvar
”Man kan fråga sig vilka värderingar som studenterna får med sig när det gäller ansvar, etik och moral.”

Förmodligen har dessa medelklassungdomar med goda studieresultat i färd med att tillgodogöra sig en högskoleutbildning mer etik och moral i sig än de överklassbrats som sparkar ihjäl varandra. Men vad vet jag?

Om integration
”- Jag bodde ju många år i Brasilien. Där ser man många som kommit från Asien, från Europa, från arabiska världen. Jag vet inte vad som händer under den brasilianska solen. Det finns inga rasproblem, inga religiösa problem, de försvinner på något sätt.”

Helt riktigt. De försvinner på andra sidan de höga murar där överklassen spärrar in sig. I kåkstäderna och på andra ställen i brasilianska samhället är det annars fullt med tolerans, empati, sambadans och glädje. Inte ett spår av våld, utnyttjande, förnedring, maffia, knarkuppgörelser, ändlös misär eller annat otrevligt. För det är något speciellt med den brasilianska solen. Knäppskalle!

”Jag hoppas vi kommer dit också i Sverige.”

Det gör inte jag. Jag hoppas att du får en riktigt stor kopp med håll käften som räcker ett tag framöver. För visdomsord likt dem ovan vill inte jag att du sprider till din inskränkta krets av lojala rojalister.

Det finns en lag i Sverige som reglerar Konungens (med familj) möjlighet att yttra sig i offentliga frågor. Den finns där av en anledning. Men på sistone har den börjat luckras upp, "för kungen och dom säger ju så fina och bra saker om barn och miljö". Om det är sånt gammalt mög till skåpmat som det ovan så tycker jag vi inför böter varje gång de yttrar sig knasigt. För varje groda som hoppar ur käften tar vi en av deras dyra bilar.

http://www.republik.nu/





2007/12/20

Astrid - en uppgörelse

Astrid – författarinnan, folkhemshjältinnan och barnens språkrör i Then swenska floran af uppbyggelig litterathur. Inte ett år kan passera utan att fraser formuleras som ”Astrid borde få Nobelpriset” ,”Pippi Långstrump är en sån bra förebild för flickor” eller ”Astrids böcker lyste verkligen upp min barndom”. Floskler som numera är lika svenska och vedertagna som knäckebröd och oviljan att anställa en doktor i kärnfysik om han inte kan perfekt svenska (eller har läst Astrid Lindgren, på originalspråket).

Men förtjänar den gamla tanten dessa onyanserade hyllningar? Såklart hon inte gör.

Orsaken till Astrids helgonliknande status ligger i det faktum att gemene man och kvinna i detta land alla hyser en patologiskt nostalgisk känsla för tanten. Hon är bra. Och hör sen. Detta ”bra” baseras så gott som alltid på grumliga minnen av En Lycklig Barndom där man satt i mors varma knä och läste någon av Astrids berättelser. Det beror på att våra hjärnor, för vår mentala hälsas skull, lyfter fram och förskönar de goda minnena samtidigt som det undertrycker minnena av de stunder då vi hade ångest av att tvingas äta kallnad torsk med äggsås eller knuffades av cykeln av någon äldre tjockis med elak uppsyn.

För om man sätter sig och läser någon av Astrids alster idag slås man av det pinsamma faktum att det egentligen är rätt undermåligt. Jag har med bästa vilja försökt att inviga min äldste son i Astrid-världen. Det har varit Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och annat förmodat genuskorrekt. Men sicken skit. Det är saggigt, dålig skrivet och fruktansvärt anakronistiskt. Till och med min son, tre år, börjar hitta på ursäkter för att slippa sitta och höra. ”Dricka vatten, pappa”, ”Leka, pappa” eller mer brutalärligt då social kompetens inte riktigt inympats än ”Släng boken i soporna, pappa”. Tre år och redan en litterär recensent av rang! Horace, vi ringer om 15 år, ok?

Till alla som slentrianmässigt öppnar mathålet för att sprida Astrids evangelium, här är en kort lathund:
  1. Håll käften

  2. Läs Pippi Långstrump

  3. Få din världsbild krossad en smula

  4. Bit ihop

  5. Gå vidare





Nej nej nej nej!

Hur tänkte du här då?

2007/12/19

Nej nej nej nej!



Friidrottaren Carolina Klüft har tagit bladet från munnen och lanserat en idé hur man ska komma till rätta med fusket inom idrotten. Total övervakning dygnet runt av alla idrottare meddelst mikrochip eller GPS. Är det inte underbart?

Det känns lite som att jaga mygg med hagelbössa eller släcka villabränder med dynamit.

Idrott må vara både intressant och spännande att se på, men man får väl tagga ner? Bara för att det finns en metod för övervakning innebär det inte att vi ska använda den. Speciellt inte till något så trivialt som för att ta reda på om någon som kastar spjut har käkat steroider. Det finns andra sätt som inte innebär att man är satt under lupp 24/7. För ärligt, vem skulle vilja idrotta över huvud taget med de villkoren?

Steget är dessutom inte så långt för valfria "genier" att vilja genomföra det här på mer seriösa områden i samhället. Fusk är tydligen 2000-talets värsta farsot, som vi måste käppjaga bort med en ständig övervakning av samtliga. Rent mjöl i påsen ska man ha, annars är man ingen bra människa.

Det är bara det att alla fuskar, någon gång, om någonting. Så lägg ner det där med övervakning. Drakonisk rättvisa är jättebra, tycker religiösa fundamentalister och barnen på min sons dagis. Vi som inte ser världen i svart och vitt måste säga ifrån. Hellre ett samhälle där vi får fuska lite än en jävla polisstat som fördömer folk till utanförskap på grund av trivialiteter! Det ena går att leva med. Det andra inte.

2007/12/18

Pausmusik

Det är för jävla dåligt drag på den här bloggen. Svindåligt. Buuu! Skämmes tamejfan. Jag har bara inte orkat bli kolerisk nog för att skriva lusen av något. Så istället. Svinbra musik. Svinbra, sa jag!


2007/12/11

2007/12/10

Things that suck about Facebook # 625

Inte nog med att Facebooks annonssystem kartlägger vad man gör, vad man köper och vem man legat med. Det publicerar även annonser som är ren skit. Vem vid sina sinnens fulla bruk vill köpa en liknande t-shirt? Finns målgruppen på Facebook? Vem i helvete är det som säljer? Och så finns det folk som påstår att kapitalism är ett överlägset samhällssystem. Trams!

Nobel-terror

Nu har det brunnit i huvudet på Jan Scherman. Idag visar TV4 18 timmar nobelfestligheter. (ARTON TIMMAR!) Hur tänkte de där?

Alla tjejer på TV4 har fått tjusiga frisyrer, Bengt Magnusson har tagit på sig finkostymen och det ska rapporteras och visas och tjusas.

Min undran är bara, hur ska de fylla ut tiden? Till och med SVT:s traditionella bevakning hade mer likheter med valium än med underhållning. Tänk om TV4 skulle chocka och gå in på vad det är nobelpristagarna verkligen fått pris för? Lite djupgående analyser av avancerad fysik eller kemi?

Nej, jag bara skojade. Såklart de inte ska. Det är TV4 detta. Räkna istället med djupgående analyser av drottning Silvias kreation (prata inte om botox för guds skull), Victorias smycken och alla andras härliga klänningar. Mmmm, ignorance is bliss.

2007/12/09

Litteraturförsök #1

Vi sitter på våra vanliga platser runt bordet. Jonathan är sen, som vanligt. Lotta har tekoppen kupad mellan händerna. Jimmy stirrar blankt in i väggen. Thomas vaggar på stolen och sms-ar med ett litet leende. Själv tittar jag på Lottas bröst men de syns inte så bra idag. Hon har en kavaj över blusen som döljer det mesta. I tråkiga stunder kan jag helt gå upp i tankar på att begrava mitt ansikte mellan hennes bröst. Men det lustiga är att i min fantasi skulle alla sitta kvar helt oberörda. Lotta också. Med samma blasé min skulle hon titta rakt fram och fortsätta värma händerna på sin lilla fåniga du-är-en-toppentjej-tekopp med min näsa tryckt tätt mot hennes hud. Och jag skulle andas ljudligt. Frusta. David Lynch-stylee.

Egentligen är Lotta inte alls min typ. Men bröst är bröst och jag har redan möteskoma, innan vi ens har börjat. Alla tankar som får en att känna nånting - vad som helst - till och med slö uttråkad upphetsning är välkommen.

— Jahaja, är alla redan här. Ursäkta mig, säger Jonathan när han kommer in utan att tonfallet på det minsta låter som om han menar det han säger. I en rörelse sätter han ner sin splitternya Dell som om den varit en Ming-vas och glider graciöst ned med den släta kostymrumpan i stolen.

— Då ska vi se vad som händer den här veckan, fortsätter Jonathan. Vi har deadline på flashprojektet, rullar det på Thomas?

— Mmm, mumlar Thomas utan att avbryta sms-tryckandet.

— Jimmy, du fortsätter med designförslagen på majkampanjen.

— Okej.

— Lotta, du har allt du behöver? Jonathans blick sveper upp från skärmen och stannar ett ögonblick vid hennes bröst. Samtidigt som Lotta höjer fokus från tekoppen glider Jonathans blickpunkt snabbt till hennes ansikte. Skickligt.

Jag kommer sist i hackordningen. Vilka vi är eller hur vi mår, det skiter Jonathan i. Eller nej, han bryr sig. Han har trots allt gått en managementkurs på Handels. Några sociala floskler lär till och med de ut. Men för Jonathan är respekt ett oerhört abstrakt begrepp.

— Tack för det Lotta. Det där låter ju jävligt bra. Om du får problem med kunden är det bara att komma till mig så ska jag ge dom ett helvete, skrattar Jonathan. Jag inser att jag det är min tur nu.

— Kristian, du hade ansökt om ledigt, säger Jonathan, nu helt utan skratt i rösten.

— Ja. Torsdag och fredag vecka 16.

— Det kan tyvärr bli lite svårt. Jag vet att det är efter deadline, men du vet hur det brukar vara. Det dyker alltid upp något och då vill jag ha någon på plats så att vi inte står här utan att kunna ta hand om det.

— Påverkar det min ledighet också, undrar Lotta?

— Nej nej. Den är ok. Du har ju dessutom semesterdagar kvar från i fjol, eller hur? Nej, jag låter Kristian täcka upp.

Se där vad ett par tuttar kan göra. Det går nästan inte att se leendet i Jonathans mungipa. Men jag känner igen mental sadism när jag ser den. Jonathan sitter och ler inombords. Förmodligen har han en upphetsad värme som sprider sig från magen. Hjärtat slår nog lite snabbare nu och helt säker har han en påbörjad erektion innanför Tiger-byxorna.

— Det är ok va Kristian? Jag har egentligen inget val. Det hör till företagets policy att alla projektgrupper måste ha backup och det är bara du som kan rycka in för Lotta.

Jag slår ner blicken så att han inte ska se mitt hat. Mumlar jodå och klottrar lite i anteckningsblocket. Pennan gräver sig ner i pappret. Hårt.

— Bra. Då kör vi på grabbar och tjejer. Imorgon kommer jag att vara på kundbesök hela dagen och sen åker projektcheferna på konferens resten av veckan. Men ni når mig på mobilen om det är något.


——————————————————


Två veckor senare skiter Jonathan ner sig totalt på fredagsölen. Bajset formligen rinner ur honom nerför Tigerbyxorna och ut på golvet. Det blir en liten pöl som blir kvar tills städaren kommer på måndagen. Inte en jävel vågade röra den. Jonathan hade ju varit i sydostasien på rundresa kring jul och nyår. Vem vet vilka äckliga sjukdomar eller parasiter han dragit med sig hem?

Jag vet inte vad som var mest rörande. Jonathans egen dödsångest eller kollegornas velande mellan tillkämpad medmänsklighet och panisk självbevarelsedrift. Nu vet jag hur det var för de som fick pest. Fy fan.

Se där vilka underverk lite öl och laxerande kan göra, tänker jag och går ut på terrassen för att röka en cigg.

— Fyy så obehagligt, stackars Jonathan.

Det är Helene som kommer ut. Hon kramar sig själv och håller en cigg mellan pek- och långfingret. Med trippande steg kommer hon fram mot mig och tar det som en självklarhet att jag ska tända åt henne. Det gör jag.

Helene är receptionist. Eller till och med urtypen för en receptionist. Blond. Ung. Glad. Hjälpsam. Inte helt smart. Snygg som en Bingo Rimér-modell. Inte lika naken dock. Även om så gott som alla män på kontoret haft henne i sina runkfantasier någon gång. Snällhet, naivitet och rejäla tuttar är stora turn-ons.

— Tack, säger hon och puffar på ciggen. Ler lite osäkert under lugg och tittar ut över takåsarna. Det där var nog bland det äckligaste jag varit med om, pladdrar hon på och dalmålet skiner igenom.

— Mmm, säger jag.

— Ja, inte skiten då, jag har bytt blöjor på mängder med människor. Både barn och gamla. Jag har jobbat inom omsorgen innan jag tröttnade på det och flyttade hit. Det berör mig inte alls.

Hon suger snabbt in lite rök och blåser ut den i mungipan.

— Det äckliga var hur rädd Jonathan var. Såg du det?

Jag nickar sakta.

— Och sen hur rädda alla andra blev. Riktigt otäckt. Som hon han hade fått såndär borelia.

— Du menar ebola, säger jag.

— Ja just dä. ebola heter det ju, fnissar Helene. Men du vet vad jag menar. Att människor kan bli så kalla.

Jag blir lite imponerad. Helene har ett visst mått av människokännedom. Helt blond är hon tydligen inte.

— Men du är snäll du, pladdrar hon på och tittar upp på mig under lugg.

— Är jag, frågar jag uppriktigt förvånat.

— Jaa, du blev inte alls lika panikslagen som alla andra. Du är så lugn och trygg.

Hon tittar ut över takåsarna igen.

— Det är lite sexigt.

En kvart senare låser vi upp handikapptoaletten och går ut igen. Det finns inget bättre för att dämpa ångest än snabb kravlös sex. Det är därför det blir så många barn när det är krig. Jag tror inte att det någonsin knullats så mycket som i Hitlers Berlin fram emot slutet. När allt är på väg att barka åt helvete och förnuftet inte orkar med kommer primalaporna fram och vi stänger ute verkligheten med könsumgänge. Civilisation är en jävligt tunn fernissa.

2007/12/07

Skillnad på folk och folk

För ett tag sedan kom det fram att en mördare hade ansökt och kommit in på läkarutbildningen. Visserligen hade han suttit av sitt straff, men ändå. En mördare märk väl. Och ett hatbrott. Onekligen en man som en gång i tiden gjort något fruktansvärt.

Men, och det här är viktigt, i det samhälle vi valt att ha, det vill säga ett demokratiskt humanistiskt samhälle, så har vi en princip som säger att den brottsling som avtjänat sitt straff och rehabiliterats ska återfå alla rättigheter och möjligheter som man hade innan man begick brottet.

Därför är det för mig otroligt märkligt att först Anders Milton, fd utredare av psykiatrin och sen läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm går ut och säger att det är oerhört olämpligt att mannen får genomgå utbildningen och att han, samt alla andra mördare ska uteslutas från möjligheten att utbilda sig. Som skäl anför de att allmänhetens förtroende för läkaryrket skulle naggas i kanten.

Vad är det frågan om?

Det är väl alldeles ypperligt om en person som gjort något hemskt återbetalar sin moraliska skuld genom att göra gott i samhället? Eller vilket jobb är gott nog? Om vi ger oss in i det här etiska moraset så har vi snart en situation där mördare inte får bli läkare, biltjuvar inte får bli taxiförare, rånare inte får bli kassapersonal, bedragare inte får bli politiker...eller nej, där blev det visst lite orealistiskt. Vi utestänger brottslingar från samhället för evigt och hela idén om att sona sitt brott går om intet. Jamen så bra, då kan vi lika gärna låsa in folk och kasta bort nyckeln för det lilla incitament som man kan ha att ångra och ändra sig försvinner.

I min näsa luktar det inte så lite elitism. Läkaren är en lite finare person än alla andra.

Det blir jävligt löjligt att hävda att läkare är mer tillförlitliga och etiskt mer högtstående än andra människor i samma veva som en plastikkirurg i Malmö är i rätten för att ha våldtagit en patient som han först drogat till hjälplöshet. Något säger mig att han inte är den ende läkare som brister i etik och humanism. Den gamla goda tiden då farbror doktorn var en auktoritetsfigur är förbi.


P.S.
I debatten har det också kommit fram människor och sagt att det är bra att mördare inte får bli läkare. För inte låter vi dömda pedofiler jobba med barn. Nej, det är riktigt, men det är samtidigt att jämföra äpplen med päron. Pedofili är klassat som en psykisk sjukdom. Mord är det inte.

2007/12/06

Det här kunde vara jag

För första och sista gången - en lista

Av princip har jag svårt för såna här listor som cirkulerar likt kedjebrev i bloggosfären. 10 saker i mitt badrum, 7 saker att ta med till en öde ö, 50 kändisar jag vill ligga med, etc etc. För mig är det mer en ursäkt för folk att få skriva ett blogginlägg när den egna kreativiteten tryter.

Men nu gör jag alltså ett undantag och det är bara för att tjejen som bett mig är en hedervärd person. Here's to you Bondhustrun.

En önskelista med sju önskningar:

1. En splirrans ny och snabb PC - helst DELL Xps. Mina hårddisk går långsammare än klister och nya spel hånskrattar åt min prestanda.

2. Cirka 100 miljoner i en lottovinst. Då skulle jag bli ekonomiskt oberoende och samtidigt kunna förvalta skiten så det växer. Vinsten skulle gå till entreprenörer jag tror på plus goda saker som hjälper människor.

3. En större bostad. Okej att det var standard på 40-talet för en trebarnsfamilj, men kom igen, det är 2008 snart.

4. Ett mer kreativt jobb med roliga kollegor. Okej, myndighetssvängen duger. Men kan jag få ett fartfyllt jobb med kollegor som jublar åt min arbetsinsats samtidigt som jag inte behöver jobba arslet av mig? Är det möjligt?

5. En human president i USA. Gärna en som inte är tokkristen höger och som låter logik och pragmatism styra sina beslut.

6. Att fler människor hittar en styrka att tänka själva och känna sig trygga med vilka de är, utan att behöva ta till dogmatiska och fördömande religioner.

7. Att kvällstidningarna går i konkurs. Och TV4 också.

Nu skulle man lista sju (ooh what a magic number) som också skulle göra samma sak. Men det låter jag bli. Om någon läser det här och har en blogg och tycker att det är en kul idé, kör hårt. Men jag tänker inte hetsa.

Nu: lunch!

2007/12/05

Things that suck about Facebook # 534

Den värsta hypen kring Facebook har lagt sig. Kvällstidningarna har till och med börjat skriva skräckartiklar om hur den "elaka" sajten "stjäl" användarnas foton och kartlägger vad man håller på med. (Samtidigt försöker riksdagen klubba igenom förslag som kartlägger medborgarna på riktigt, men det orkar journalisterna inte riktigt ta tag i, kan det bli mer ironiskt?)

Jaha, och? Om man nu väljer att hänga på Facebook så får man väl köpa läget eller strunta i att vara där? Det börjar bli årets i-landsproblem 2007. Men nog om det. Dags att komma till poängen.
Det som suger med Facebook idag är inte sajten i sig, utan de imbecilla användare som tycker att de gör en vettig gärning med att skapa diverse grupper eller än värre "causes". Vanligtvis handlar det om vansinnigheter som:

- Vi som inte gillar pedofiler
- Stoppa miljöförstöringen
- Krig är dåligt
- Skydda barn mot övergrepp,våld,tv, slavarbete, sex, socker, fett, rök, trångboddhet, löss, svettlukt etc.
- Stöd munkarna i Burma

Blir man en bättre människa om man skapar sig en liten mysig grupp till ett förment välmenande ändamål? Gör man världen till en bättre plats om man klickar på en knapp och blir medlem? Vad är poängen med att exhibitionistiskt visa att man inte gillar barnporr/krig/huliganvåld/allt annat dåligt? "Åh fan, är du med i gruppen mot krig? Jag som trodde du tyckte om lite pangpang och bomber?"

Gör något på riktigt för fan.

2007/12/04

Julkänsla

2007/11/30

Dan före dan före dan före dan före dan.....

Vi svenskar är ett traditionslöst folk. Ängsliga och obekväma. Men det finns undantag och ett av dem heter julafton. Jag gick nyss förbi ett av storstadens köptempel, där en tondöv idiot till sadist fått för sig att sprida julstämning genom att sätta upp tio högtalare vid skyltfönstren och spela en jullåt i varje högtalare. Så när man gick förbi på gatan fick man en kaskad av eländig, sentimental ljudsmet i nyllet. Blev jag köpsugen? Är Per Morberg en sansad person?

När jag gick där och led med risk för fysiska symptom som inre blödningar slog det mig hur mycket jag tycker illa om den här konsumtionshetsen inför jul. Att vi luras till att köpa på oss en massa skit är i och för sig ganska vidrigt, men än värre är idealbilden vi matas med. Det är en sörjig smet av Carl Larsson möter rostfritt stål med en mjäll skinka och GPS på toppen. Så småborgerligt och TV4-smörigt med en touch av Disney att jag inte står ut. Nazistvitt, traditionstungt och samma gamla skit, varje år. Det är ett ytterst märkligt ideal som skapar stress hos dem som inte når ändra fram. I jakten dit lånar folk pengar för att köpa julklappar. Mycket märkligt.

Det där med att det alltid ska vara samma får jag också krupp på. Jag står inte ut. ”Klockan 10 åker vi till moster Berit och dricker glögg. Klockan 13 hämtar vi farmor. Klockan 15 är det Kalle Anka. Sen blir det julbord med snaps. (Morfar får inte dricka för mycket.) Sen öppnar vi paketen och alla ska göra julrim. Du tog väl med sillen som du brukar?”Om man skulle få för sig att lite försiktigt föreslå lätta förändringar i rutinerna anses man vara på gränsen till sinnessjuk. Man kunde lika gärna ha sagt: ”Nej, vad säger ni? Ska vi slå ihjäl några kattungar med en hammare?”

Vad är det med människor som gör att det ständigt ska vara samma och dessutom HELT PERFEKT? Alla små avvikelser blir katastrofer. ”Åh nej, har du sett vilken sliten amaryllis vi fick tag på i år? Granen i fjol var mycket snyggare. Gösta, herregud. Jag har GLÖMT SENAPSSILLEN!” Gamla tanter från 40-talistgenerationen kan gå totalt i spinn över petitesser och låsa in sig på dass för att lipa ögonen ur sig om jullöparen som ALLTID ligger på bordet har kommit bort. Var har de fått sin prestationsångest ifrån? Vad är grejen?

Antagligen är vi mer vilsna än vad vi vill tro. Så när vi för en gångs skull på året får känna igen oss och ha det som vanligt så slår vi in på en vansinnig överväxel och blir bokstavstroende traditionsfascister. Men blir vi gladare? Jag tror inte det va?

2007/11/29

Så ska SD bemötas


I den fackliga tidningen Dagens Arbete har journalisten Anna Tiberg intervjuat Sverigedemokraternas arbetspolitiske talesman Per Björklund (f.d. Kd). Det är en fantastisk intervju som gör det smärtsamt tydligt hur innehållslös och vag Sverigedemokraternas politik är. I mina ögon är det här exakt rätt sätt att bemöta extrem missnöjespolitik. Hittills har många valt att ignorera SD, eller att enkelt avfärda dem som rasister, vilket bara lett till ett martyrskap som rekryterat fler missnöjda att rösta på dem. Istället bör man som Anna Tiberg gör sakligt bemöta deras argument och fråga detaljerat exakt vad det är de menar. Då ser man tydligt bristerna i kompetens och innehåll.
-------------------------

Ett kort utdrag:

Hur ska lagarna ändras då?

För de större företagen tycker vi inte att det är någon fara. Den här balansen mellan fack och arbetsgivare när det gäller större företag, den är hanterbar. För de små företagen, där känner vi att det finns en obalans, den lille företagaren kan känna sig pressad av det här. Då tänker jag till exempel på Salladsbaren och Vaxholm.

När det gäller bygget i Vaxholm. Ni har ju en skrivning om att utländska företag inte ska få konkurrensfördelar. Var det inte därför facket försatte bygget i Vaxholm i blockad? Facket ansåg att det handlade om konkurrensen skulle vara på lika villkor? Hur hänger era ståndpunkter ihop på det området?

Det känner jag inte igen.

Att utländska företag inte ska få konkurrensfördelar. Det står i ert program om Ekonomisk politik.

Det har inte jag varit med och skrivit. Det får du ta med någon annan.

Men det handlar ju också om arbetsmarknadspolitik, ni skriver en massa om hur arbetsmarknaden ska regleras där. Och arbetsmarknaden är ditt område, så det borde du väl känna till?

Nej, jag kan ingenting om det där, det får du ta med den som har skrivit programmet.

---------

Läs hela intervjun här:
http://www.dagensarbete.se/home/da/home.NSF/98770b2ae7748f3541256ce5006dad5f/1090acf0fc83b1d4c125739f002cbb75?OpenDocument

2007/11/28

Reklampaus

2007/11/25

Socker-Conny anno 2007

Blir man liberal för att man bloggar, eller bloggar man för att man är liberal?

2007/11/21

Upplagt för fiasko


Fotboll är inte på liv och död. Det är viktigare än så. (Upphovsman okänd.)

Ikväll spelar Sverige fotboll mot Lettland. Vid vinst eller oavgjort går vi till EM. Vid förlust kommer vi att missa hela festen, OM Nord-Irland slår Spanien. Ett JÄVLIGT taggat Nord-Irland som möter ett redan färdigt Spanien, som sportar en b-lagsuppställning, på freaking Kanarie-öarna. Ja, ni hör. Det är upplagt för fiasko. Sverige kommer att darra betänkligt, Lettland har inget att förlora och kan spela för hedern, Spanien skiter i vilket och Nord-Irland är inställda på tokseger.

Det enda bra med en svensk förlust vore att vi änt-li-gen skulle ha chansen att bli av med tristessens mästare, Lars Lagerbäck.

”Neeej, vad säger du”, ropar valfri fotbollsvän. ”Lars Lagerbäck är ju Kung. Han har tagit oss till fyra mästerskap på raken.”

Javisst. En APA hade gjort samma sak med det spelarmaterialet. Om Sverige inte avancerat till dessa mästerskap med spelare som Henke Larsson, Zlatan, Ljungberg, Mellberg, Linderoth, A.Svensson m.fl. så hade det varit något allvarligt fel. Speciellt när konkurrenterna heter San Marino, Island, Lettland och dylikt.

Men när det börjar hetta till, i de verkliga slutspelen, det är då kvaliteten mäts på riktigt. Och här skulle jag vilja säga att vårt spelarmaterial visst håller den kvalitet som krävs. Men det taktiska kunnandet, coachningen, ledarskapet etc. lämnar mycket övrigt att önska. Lagerbäcks framgångsrecept lyder:
  • Vi har en egen, väl intränad, spelmodell. Med rutinerade, väl samövade spelare.
  • Vi har en egen, väl intränad, spelmodell. Med rutinerade, väl samövade spelare.
  • Vi har en egen, väl intränad, spelmodell. Med rutinerade, väl samövade spelare.

Och så vidare in absurdum. Konservativt så det förslår.

Därför vore det skönt att slippa förnedringen i nästa EM-slutspel och istället börja om från början med en ny coach. Någon som har lite bättre taktisk förmåga, en ledare med social kompetens, lite medietränad och som vågar satsa på spelare även om de inte fyllt 25.

Men nu får jag säkert fel. Sverige vinner ikväll, går till EM och vinner hela skiten. Lagerbäck får hjältestatus. Då kan jag ta smällen att gå med dumstruten. Det vore det värt.

2007/11/20

Finn fem fel

"Hans beroende av dataspel kan jämställas med missbruk, enligt länsrätten. Nu ska den 17-årige pojken i Halland tvångsomhändertas och vårdas. ”Han har isolerat sig från omvärlden och skaffat en icke acceptabel dygnsrytm”, skriver länsrätten i beslutet om tvångsingripande.
Enligt 17-åringens anhöriga lämnar pojken sällan hemmet, han blir aggressiv och apatisk när han inte får använda datorn, sköter inte skolan och har nästan inget socialt umgänge. skriver Hallands Nyheter.
Länsrätten beslutade att pojken skulle tvångsomhändertas. I domen konstaterar de att pojken i flera år har spelat dataspel och de senaste två åren har han ägnat mycket av sin tid åt att spela World of Warcraft. "Föräldrarna beskriver hur han har utvecklat ett beroende som påverkar honom extremt mycket", skriver länsrätten i sin dom."


Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1288309.ab

Dagens Nyheter
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=716989

  1. Länsrätten har noll koll på vad dataspel är, hur det spelas och varför.
  2. Pojkens anhöriga har inte allt porslin i skåpet.
  3. Sedan när ska man tvångsomhändertas bara för att man inte har ett, enligt föräldrar och länsrätt, ”socialt liv” eller för att man inte har samma dygnsrytm?
  4. World of Warcraft är inte asocialt - det är ett extremt socialt spel. Det är därför de som spelar det sitter så länge.
  5. Hallands Nyheter och Aftonbladet kollar inte fakta.


Det här är, om jag får gissa, ett klassiskt fall av en familj med problem. Varför väljer annars ett par föräldrar att kontakta rättsväsendet för att få sitt barn omhändertaget? Men problemet är inte datorspel. De är inte orsaken, utan symptomen. De riktiga problemen är förmodligen helt andra. Till exempel en dysfunktionell familj eller mobbning i skolan. Problem som sonen har försökt att fly ifrån på det enda sätt som han lyckats hitta på, dvs. genom att stänga in sig och spela spel. Onlinespel där han hittat en gemenskap och en plats där han kan få vara någon med värde och med betydelse.

Om jag satt i länsrätten skulle jag döma hela familjen till terapi eller undersöka hur det står till i skolmiljön istället för att stigmatisera och hänga ut offret, dvs. barnet i det här fallet. Det skulle förmodligen vara en bättre lösning.

Låt den här studien bli obligatorisk läsning för alla som orerar om spelberoende:

Att leva i World of Warcraft - tio ungdomars tankar och erfarenheter

http://www.medieradet.se/templates/products____1388.aspx

2007/11/19

Intelligent fantasy

"People like to invent monsters and monstrosities. Then they seem less monstrous themselves. When they get blind-drunk, cheat, steal, beat their wives, starve an old woman, when they kill a trapped fox with an axe or riddle the last existing unicorn with arrows, they like to think that the Bane entering cottages at daybreak is more monstrous than they are. They feel better then. They find it easier to live."

- The Last Wish; Andzrej Sapkowski

2007/11/16

Relationschat

Jag tänkte söka jobb som relationsexpert på Aftonbladet. För att testa mig själv tog jag den senaste chatten och skrev in mina egna svar på frågorna. Vad tycks? Har jag någon chans?

-------------


Ullis säger: Jag är gift och har varit tillsammans med min man i 7 år och vi har 2 småbarn tillsammans. Jag har aldrig känt någon passion alls för min man; däremot är han verkligen min bästa vän. Jag har upplevt passion förr men det slutade alltid i katastrof. Därför tror jag att jag valde ett helt annat slags förhållande att få barn i. Nu så här i vardagstristessen kan jag dock undra om jag gjort rätt... Ska jag aldrig mer få uppleva den här underbara passionen utan att behöva vara otrogen mot min man? Räcker vänskapskärleken resten av livet eller måste man ha passion också???

Ullis ditt jämra miffo! Hur tänkte du egentligen när du valde att bli ihop med din man, och till på köpet skaffa barn med honom? Hur egoistisk kan man bli? Mitt tips är att du blir hans slav och börjar lyda hans minsta vink. Det har han förtjänat efter det du har gjort. Fortsätt sedan med slavgörat tills du hjärntvättat dig själv att du älskar honom.


Carolina säger: Hej Eva! Jag är gift sedan ett år tillbaka och vi hamnade ganska snabbt i en situation där tristessen och osäkerheten kom smygande.. Jag inledde i somras en relation med en man i vår yttre bekantskapskrets och vi hade en månad av passion ihop. Sedan ångrade jag mig och gick tillbaks till min man (han vet inte om min affär) och sa till den andre att jag ville satsa helhjärtat på maken. Nu har den andre blivit hotfull och hotar berätta för alla våra vänner om jag inte fortsätter träffa honom. Jag önskar jag hade allt ogjort! Vad göra?

Hallå Carolina. ”Vi hamnade ganska snabbt i en situation där tristessen och osäkerheten kom smygande”.
Säg som det är. Du var ett osäkert vrak och hade inte knullat klart med andra. Nu har du ångest för att din svagsinta otrohet ska komma fram. RÄTT ÅT DIG! Hoppas att han skvallrar och att din man kastar ut dig med huvudet före.


Peter säger: Jag har det bra med min fru. Vi kramas och pratar med varandra. Vi har planer för framtiden. Min fru vill dock inte ha sex med mig. Jag smyger och kryper, masserar och fan allt. Men icke! Jag ser att hon vill, men inte med mig. Jag klarar inte ett liv utan att min partner känner sig attraherad av mig. Vad gör jag?

Peter! Jag säger två ord. Skilj dig. Hon är en skata.


Therese säger: Vad göra med min pojkvän som aldrig kommer med initiativ till något? Det är jämt jag som får hitta på saker när vi ska göra något gemensamt. Han har så dålig fantasi att han inte ens fattar att köpa en enkel blomma ens. Så här har det alltid varit, men jag börjar tröttna på att vara den som hela tiden måste hålla glöd i förhållandet. Har pratat med honom om detta, men blir ingen bättring.

Hej Therese. Gör som kvinnor brukar göra. Häng kvar i relationen och löka på i vanligt tempo samtidigt som du ytterligare underblåser din bitterhet. Samtidigt letar du efter en ny karl att bli ihop med. När du hittat denna nya härliga mansperson tar du och dumpar det där känslokalla kräket du är ihop med nu under förnedrande former. Om den nya också visar sig vara trist och tråkig, upprepa kuren från början. Någon gång kommer du att träffa Mr Right.


MissH säger: Jag tror jag är lesbisk eller bi. Det har slagit ner från ovan med jättestark kraft och jag är rädd för de här starka känslorna. Hur gör man??

Kära MissH. Dyk inte ner direkt på klitoris. Kvinnor tycker att det är viktigt med förspel och en romantisk inramning. Pussas och kramas lite först innan du så att säga ”dyker ner på körsbäret”.


marcus säger: Tycker du verkligen man ska/kan ljuga om otrohet? Jag var otrogen i början av vårt förhållande (vi har varit tillsammans i sex år och det har inte hänt igen) men berättade aldrig. Det har gjort att vi hållit ihop, vilket jag vill, jag älskar henne, men samtidigt att jag gett upp hoppet om ett livslångt förhållande ? eftersom det är baserat på en lögn.. Ska jag berätta eller inte?

Hej Marcus. Självklart ska du berätta om du är EN TOTAL IDIOT! Det har gått sex år, hon vet ingenting och du vill inte göra om ditt misstag. Vad är problemet? Ska du fucka upp precis allt ni har för att du blivit tillfälligt sinnesrubbad?


Charlita säger: Jag behöver få min kille att fatta jag inte är den som blir arg för saker. Han kan göra vad fan som helst utan att jag blir arg, finns bara en sak som gör mig galen. Lögner, stora som små.. Hur förklarar man på ett bra sätt för sin partner att var ärlig så slipper vi problemen, (inte tvärtom) Mvh Charlotte

Hey miss psycho. Folk ljuger. Inklusive du själv. ”Jag är inte den som blir arg för saker.” Så om han säger ärligt att han varit ute och festat till tre och hånglat med din kompis så blir du inte arg? Kom in i matchen.

2007/11/15

Mensa-paradoxen


Att medlemmar som påstår sig tillhöra de två mest intelligenta procenten av befolkningen inte inser hur dumt det är att ha en förening vars enda medlemskrav är att man gör ett intelligenstest.

2007/11/13

Övervakning - nej tack

Det är inte ofta jag är benägen att hålla med förespråkare för Ordfront eller än mindre Timbro. Men idag har de gjort en viktig insats för demokratin, nämligen författat ett lysande inlägg på SvD:s debattsida Brännpunkt. Läs det, om du bryr dig det minsta om dina medborgerliga rättigheter.

Ditt privata liv är hotat
NEJ TILL KONTROLLSAMHÄLLET. Med de avlyssnings- och buggningsförslag som ligger på riksdagens bord öppnas dammluckorna för det skadliga övervakningssamhället. Alla som värnar frihet och demokrati måste nu bjuda allvarligt motstånd, skriver Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka i ett unikt gemensamt debattinlägg.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_587579.svd

2007/11/12

Stötande och olämpligt

Charles Bukowski med vän.

”Linda Skugge och Sigge Eklund öppnar eget i bokbranschen. De beskriver nätsajten vulkan.se som ett demokratiprojekt där vem som helst snabbt kan ge ut egna böcker.”
Dagens Nyheter 2007-11-12

Det är lätt att dra öronen åt sig när två av nätets jobbigaste skribenter, über-pretentiösa, präktiga och ack så tråkiga Sigge Eklund samt tonårsuppror-gone-radhusinskränkt Linda Skugge slår sina påsar ihop för ett kulturellt nätprojekt. Inget fel med lite entreprenöranda a la 1999 i och för sig, men flera saker i DN:s artikel kickar igång min interna varningslampa.

Tydligen ska de båda entreprenörerna köra igång en sajt där man som vanlig, kämpande skribent ska kunna ladda upp sina alster för att sedan en intresserad publik ska kunna beställa böcker via print-on-demand. ”Deras gemensamma dröm är att ge alla med författarambitioner möjlighet att ge ut egna böcker - gratis. Upphovsmakaren betalar inget för att ladda upp sin bok, istället står köparen för tryckkostnaden.”

Så långt är allt frid och fröjd. Men läser man vidare ser man att Sigge och Linda vill att det hela ska vara en ”folkets sajt” och ett ”demokratiprojekt”. Så härligt. Så fint. Inte bara kommers, utan också ideal. Tyvärr har dock de båda entreprenörerna gjort en riktig intellektuell vurpa.

DN: Vem har ansvaret om någon lägger upp en olaglig text på sajten?
Sigge och Linda: Olagliga saker tar vi bort med det samma. Vi kommer även att ta bort det vi uppfattar som stötande och olämpligt, som kvinnoförnedrande eller högerextremistiskt material. Vi har moderatorer som sköter det, försäkrar Sigge Eklund och Linda Skugge.


Ursäkta en lite trögtänkt man, men föll inte det där med ”folkets sajt” och demokrati bort där, om allt som inte faller Sigge och Linda på läppen inte får vara med? För vad ÄR egentligen stötande och olämpligt? Om alla förlag följde Sigges och Lindas modell skulle författare som Bukowski, Strindberg och Ian Fleming falla bort. En modern kvinnosyn ingår inte riktigt i deras författarskap. Och vad är högextremt? Sven Hassels sjaskiga krigsromaner? Ayn Rands ultraliberala skrifter? Ja, var ska man dra gränsen?

Så, Sigge och Linda, tänk om. Ta bort, eller tänk i alla fall till några varv kring det där med stötande och olämpligt. Bra litteratur ÄR i många fall stötande och olämplig. Den får oss att tänka till, reflektera, mogna. Vi måste ständigt utsätta våra värderingar för utmaningar och det är det som är litteraturens klassiska uppgift. Tappa inte bort det i er entusiastiska jakt på nya fina IT-lösningar för bloggskribenter.

2007/10/18

Rättvisa på Internet


Hej på er kära lynchbloggare. Känns det bra? Lite som att ni gjort en bra sak? Dunkar hjärtat i bröstet på ett rättfärdigt sätt? Nu har ni satt en skurk på plats. Fy vad fint. Fy fan vad fint rentav. Eller bara fy fan.

Här i era bloggar får man inte slå ihjäl eller våldta någon. För då rycker ni ut, fulla av glödande rättspatos och hårda ord. Häng ut dom! Publicera deras namn! Visa bilder på svinen! Hota med våld! Hota med stryk! Dödshota! Släng med deras familj och kompisar också, för vem vill vara släkt eller kompis med en mördare eller en våldtäktsman?

Det är skönt att ni finns tycker jag. Så att vanligt folk kan sova gott om nätterna, i vetskapen om att ni håller De Onda Skurkarna på avstånd med hjälp av era bloggar. För ni är allvetande. Ni har total koll på sanningen och vet precis vad som hänt och vem som är ond och vem som är god. Vi goda, vi sitter här och bloggar. De onda, de springer ute på gatan på jakt efter offer.

Det finns ingen risk alls att era välformulerade blogginlägg råkar drabba någon oskyldig. Någon som av misstag råkat beskyllas för mord, misshandel eller våldtäkt. Nej, rykten och kvällstidningar har ju inte fel. Vem behöver polisutredningar och domstolar? Det är gammaldags. Det är långsamt. Det är inte modernt och framför allt är det inte Rättvisa! Öga för öga och tand för tand!

Välkomna ska till lynchmobben ska ni vara. Lämna ert förnuft och er medkänsla hemma. Greppa valfri sten på marken och leta upp närmaste lyktstolpe där vi kan hänga svinen eller sätt er med tangentborden och ta rättvisan i egna händer. Det känns modernt 2000-tal.

Eller nej förresten, det känns som ren jävla mörk medeltid.

2007/10/09

Till intet förpliktigande

Vi är duktiga i Sverige. Vi är ena hejare på empati och att ställa saker till rätta. Nu på sista tiden har vi verkligen haft gott om händelser att engagera oss i och känna för, såväl stora världsskeenden som hemska händelser här hemma.

Först hade vi munkarna med demokratikampen i Burma. Här drog vi vårt strå till stacken och gjorde verkligen allt för att stötta de utsatta munkarna. Vi satte på oss röda tröjor. Där fick de. Juntan. Jag tror inte att det någon gång förut i världshistorien manifesterats så kraftigt. Röda tröjor. Vilken kraftfull symbol. Som vi bidrog!

Och nu i helgen har flera unga människor fått sätta livet till i gängrelaterat våld. Då rycker tidningen Citys chefredaktör ut och slår näven i bordet. ”Nu måste vi säga ifrån.” Jajamensan. Ett ord i rättan tid. Flera av oss rättrådiga medborgare håller med. Kvällstidningarna går i bräschen. Nu måste vi verkligen säga ifrån för så här får det inte gå till.

Men vad är det frågan om? Maken till menlösa och till intet förpliktigande handlingar får man väl leta efter? Ursäkta en cynisk jävel, men är det inte lite äckligt? För vad, rent konkret, bidrar det här till? Röda tröjor och yviga ord. Jo, det ska jag tala om.

Inte ett skit.

Däremot så bidrar det till att vi i den lilla trygga svenska medelklassen kan klappa oss själva på axeln för att vi är så medkännande och fina människor. Vi säger ifrån. Vi tycker till. Det är väldigt mycket tyckande och väldigt lite handling. Därför känns det mer som ett känslorunkande och självförhärligande från ett gäng lata svennar som inte orkar med mer. Om man verkligen, VERKLIGEN blir upprörd och vill göra en skillnad, ja då räcker det inte med röda tröjor och näven i bordet.

Då får man engagera sig på riktigt. Gå med i Amnesty, åka ner till Burma och demonstrera själv, bli en förälder på stan, säga ifrån när man märker att ens 15-åring hänger på stan klockan två på natten och letar efter häftiga ”box”. Men det kanske är för mycket begärt, för snart är det ju Idol på TV och imorgon är det visst en ny designer som släpper sina kläder på HM. Det får vi inte missa.

2007/09/28

Det lilla i:et

Årets marknadsföringshype: att sätta ett litet i före sitt företagsnamn eller produkt. Jag vet, det var jättetufft när Apple gjorde det och deras produkter är snygga och användbara som få. Men det betyder inte att kreti och pleti bör göra samma sak. iProspect, iPeer, iPoo och iFuckmymom är inte lika balla som iPod. Har inte varit och kommer inte att bli.

Så snälla, kom på något eget istället för att snylta på någon annans renommé. Jävla hopplöst idélösa reklamtomtar.

Dessutom kommer hela grejen med i framför ett namn att kännas oerhört ute så snart det står 2008 i kalendern. Så tänk lite långsiktigt också. Tack för ordet.

2007/09/19

Teckningar och våld

Uppdaterad 070920.

Senaste tiden har jag funderat en hel del på konstnären Vilks och hans provocerande teckning. Är det bra eller dåligt? Ska man få kränka eller ska man låta bli? Är det okej att man i en demokrati kan kränka en religion? Inte helt enkla frågor för mig, men nu tror jag att jag vet vad jag tycker.

Okej, man kan med fog påstå att Lars Vilks konstprovokation är såväl taffligt gjord som onödig. Varför medvetet provocera någon, bara för att man kan? Speciellt när det inte kräver någon större begåvning för att inse det klumpiga i att provocera en grupp som brukar hota med och genomföra våld för mindre än så.

Men om man vänder på perspektivet ett tag och ställer sig frågan: varför bli provocerad och varför tycka att det är så avskyvärt med en teckning så att man är beredd att ta till våld och till och med döda någon?

Ställ de två handlingarna mot varandra: rita en teckning så någon blir förbannad, respektive döda någon för att man blir förbannad för en teckning. Vad känns mest galet? För mig är valet självklart. Överös mig med teckningar, foton och texter som häcklar demokratin, som hyllar nazism, som visar min mamma som en nerknarkad hora, som retar mina barn, som kallar mig för idiot. Men låt bli med våldet.

I årtusenden har vi haft en värld där folk klappat ihjäl varandra för orsaker som heder och religion. Ord och bilder har ansetts så upprörande att man bankat livet ur varann med liv och lust. Men på de senaste åren har demokrati som system valt att göra dylika handlingar olagliga. Staten har lagt monopol på våldsutövningen för att slippa det kaos och trauma som kan uppstå när privatpersoner tar sig rätten att klappa ihjäl någon. Det vi har fått är ett samhälle där människor tryggt och säkert kan leva sina liv utan att riskera vendettor eller religiös förföljelse.

Jag tar hellre det än ett heligt, gudfruktande samhälle där folk lever i rädsla och riskerar förföljelse från alla som råkar tycka olika.

---------------------------

Här är ett inlägg från Per Bauhn som jag tycker innehåller mycket klokt. Publicerat på SvD debatt 070918. Religiöst tabu får kränkas.

2007/09/14

Kampen mot terror

Terroristerna har blivit 2000-talets troll i skogen. De hemska varelser man skrämmer barn och medborgare med för att få dem att gå och lägga sig respektive snällt gå med på inskränkningar i mänskliga fri- och rättigheter.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, troligtvis det senare, när jag ser hur höga politiker resonerar. De tror att de för en kamp mot terror, men kampen förs mot de egna medborgarna. Det är inte terroristerna som blir lidande när vi börjar sätta upp kameror lite överallt, när vi får vår e-post läst, när vi får Internetsidor godtyckligt blockerade med mera. Syftet är att kartlägga otäcka troll i skogen, men 99,99 procent av dem som drabbas av inskränkningarna är vanliga, oskyldiga medborgare. Eller nej förlåt, vi är inte medborgare längre, bara potentiella terrorister. Skyldiga tills motsatsen har bevisats.

Samtidigt som vi inskränker våra egna rättigheter i en jakt på terrorister så för vi västvärldens länder en rent bedrövlig utrikespolitik. Vi suger ut utvecklingsländerna och skiter totalt i deras befolkningar. Sjukdomar, svält och krig härjar men det bryr vi oss inte om. Vi kissar de svältande barnen i ansiktet där vi sitter och trycker i oss en Big Mac framför senaste Idol-avsnittet.

Och sen undrar folk hur någon frivilligt kan bli terrorist, sätta på sig lite dynamit och spränga sig i luften? Jag tycker inte att det är något konstigt alls. Om någon behandlade mig och mina kära som hundbajs under skosulan skulle jag också bli förbannad. Att dra på mig ett dynamitbälte och ge igen med en smäll skulle inte kännas som en helt ologisk handling.

Terrorn bekämpar vi inte med inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter utan genom att låta fler människor få tillgång till dem. Är det så svårt att fatta?

2007/09/13

Filterfrossa och hyckleri



Så var det dags igen. Ännu en samhällsinstans har noll förtroende för sina anställda. Den här gången är det Svenska kyrkan som sätter ner foten och inför ett Internetfilter mot ”webbplatser som innehåller pornografi, förskönar våld, eller hyllar politisk extremism.” (Svenska Kyrkans Tidning.) Förutom dessa är det inte heller tillåtet att besöka webbplatser om spel. (Förmodligen spel om pengar, om inte Playstation och Xbox betraktas som djäfvulens verktyg.)

Jag blir så erbarmligt trött på hela attityden.

Exakt vad är det för problem som man vill åtgärda med det här? Kan det vara att det är genant och pinsamt för Svenska kyrkan att deras anställda också sviktar när det kommer till etik och moral? Att deras anställda också har ett, om än dolt, intresse för naket och annat ”förbjudet”?

Välkomna till verkligheten Svenska kyrkan. Då är det väl otroligt praktiskt att man kan installera ett filter så slipper man ta tag i ”problemet”. För problemet är faktiskt inte tillgången till obekväma saker på Internet. Problemet är de egna anställdas etik, eller om man så vill, deras filter i huvudet. Men där kan man, som tur är, inte installera något filter. (Än, men det lär väl komma inom några år.)

Fast det klart, kyrkor och religioner sysslar inte med verkligheten. De har en egen idealbild som de försöker omforma verkligheten efter. Oftast med hjälp av etiskt helt förkastliga metoder. Historiskt sett har kyrkor av olika samfund och religioner varit flitiga utövare av mord, folkmord, tortyr och annat. Vad är det då för fel på att besöka webbplatser som ”förskönar våld”? Och vad är egentligen ”politisk extremism”? Är det nazister och kommunister? Eller räknas även ärkekonservativa och katolska Opus Dei dit?

Hyckleriet och dubbelmoralen slår nya rekord.

Men åter till den poäng jag vill slå ett slag för. Tekniska filter löser inga problem. De sopar bara obekväma sanningar under mattan. Sanningarna finns kvar, även fast vi sätter på oss skygglappar. Om man vill åstadkomma en förändring krävs att man vet vad det är man vill förändra och att man har ett eget etiskt filter i huvudet. Var är vi på väg om vi låter andra styra över vad vi ska tycka är rätt och fel? Idag är det porr och våld som tas bort. Men vad är det imorgon? Lätt erotiska bilder? Fula ord? Obekväma politiska synpunkter?


2007/09/11

Underhållning från helvetet



Jag gillar att bli road. Det är bland det bästa jag vet. Men en underhållningsform har aldrig lyckats fånga mitt intresse. De musikaliska sjung- och dansshowerna.
Just nu visar Wallmans salonger en föreställning kallad Lost in Vegas. Enligt egen utsago ska det vara som om Las Vegas mötte Ullared. Ja, ni hör. Redan där är de på väg i helt motsatt riktning mot allt som kännetecknar underhållning. Man försöker locka till spektaklet med hjälp av bilden ovan.

En hysterisk aerobicsinstruktör med fjäder på huvudet.
En liten tjockis med Playboy-öron.
En Elviskopia.
En vansinnig dåre iklädd ett antal döda djur, imitation oklar.
Nån snubbe med rött hår som skriker rakt ut.
En ”sexig” tjej i porrig pose.
En bakgrundsdansare.
En Elton John-kopia som Elton John själv skulle ge en smäll på käften.

Blir man inte bra sugen på lite musikal? Jag blir det. Om musikal betyder ”halvdags besök hos tandläkaren med rotfyllning av hela underkäken”. Då är jag på. Spektaklet ovan skulle blir jag inte lockad av alls. Jag blir rädd. Livrädd.

2007/09/10

Hejdå Gud

Nu får det vara bra. Det var trevligt så länge det varade, men nu har jag bestämt mig för att sluta stötta din verksamhet på jorden med mina skattepengar. Jag har nämligen lite invändningar mot ditt sätt att sköta din business. Eller på ren svenska, vad håller du på med?

Vi kan börja med den där boken. Bibeln. Vad är det? Osammanhängande, otydlig, motsägelsefull och komplett galen bitvis. Okej, den blir bättre på slutet när den handlar om Jesus, men vad tänkte du på där i början? Mord, genocid, incest och alla möjliga grymheter och tokerier. Brinnande buskar, döda dina söner och tjejer som föder barn utan föregående samlag. Du verkar ha en knepig fetisch för övervåld och kvinnosynen är rent ut sagt bedrövlig. Nej du, ta och skriv en ny bok. Gör om, gör rätt.


När du ändå håller på så kan du väl ta ett snack med din grabb Jesus? Skicka ner honom hit igen, för det verkar inte som om det han sa gick riktigt fram första gången. Det där om tolerans och älska din nästa är det knappt en käft av dina anhängare som lyssnat på. Istället ska det fördömas och hatas och krigas med alla som inte lever efter beskrivningar i din knasiga bok vi pratade om ovan. Låt honom komma ner och styra upp i eländet.

Det påstås att du är en snäll och förlåtande gud, men jag kan inte riktigt se det. Om du nu vore så snäll så skulle du inte låta de där tokskallarna som tror på dig hålla på med sin skit. Och den där förlåtelsen kan du, om du ursäktar mitt ordval, köra upp där solen inte lyser. Jag behöver ingen förlåtelse för de ”synder” du har angivit. Jag klarar mig bra ändå. Nu tar jag mina fåtaliga pengar och lägger dem på något vettigare. Gubbtjyv!

2007/09/03

Olämpligt

Sedan i somras är det inte längre möjligt för de anställda i Regeringskansliet att ta del av ”webbsidor med barnporr, rasism, våld eller annat olämpligt”, rapporterar Dagens Nyheter. Vid en första anblick kanske många anser att det är en bra sak att offentliganställda inte får tillgång till vad som helst på sin arbetsplats, men det här är till allra största del en helt befängd åtgärd.

Förutom webbplatser med barnporr, som för övrigt redan filtreras av alla internetoperatörer i ett samarbete med kriminalpolisen, så är det olyckligt om regeringens anställda inte längre kan ta del av samhället i sin helhet. Speciellt då det inte är helt klarlagt vem det är som hanterar detta filter och vilka principer som ligger bakom urvalet. Speciellt tokig är frasen ”eller annat olämpligt”. Vem bestämmer det?

Om det är ett problem att anställda i Regeringskansliet tillbringar sina arbetsdagar med porrsurfande, beskådande av gräsliga gore-bilder eller skrivandes hatiska inlägg på Sverigescenen.com så vore det en bättre åtgärd att arrangera ett halvdagsseminarium i etik och berätta vilket beteende som förväntas av arbetsgivaren. Att godtyckligt förneka information till de anställda på en arbetsplats som ska tjäna Sveriges medborgare är i mina ögon snudd på straffbart. Det kan finnas gott om legitima skäl för personer i Regeringskansliet att se hur verkligheten ter sig på Internet. Om inte annat så för att ha en korrekt bild av densamma.

Allt annat är oerhört olämpligt.

2007/08/21

Varför pratar alla om detta Facebook?

En ny internethype har kommit till stan. Den heter Facebook och är ett så kallat community. Det som skiljer ut sajten från alla andra communities är grejen att alla är med under sina egna namn. Därmed blir det ganska enkelt för alla som är med att hitta sina klasskamrater, kollegor, kompisar, kompisars kompisar och gamla ligg. Sen kan man koppla ihop sig och bli virtuella vänner också, om båda vill. Jättetrevligt.

Men sen då? Vad händer sen?

Jo, sen kan man fylla i en massa fakta om sig själv. Vart man har pluggat, var man jobbar, vad man har för e-postadress med mera. Ganska så praktiskt då det finns många som heter samma sak, t.ex. Martin Karlsson eller Linda Johansson.

Men sen då? Vad händer sen?

Joo, sen kan man klicka sig fram till en massa skojiga applikationer som glada amatörer har utvecklar. Man kan med några enkla knapptryck lägga till dessa på sin egen presentation och uppmana sina vänner att delta. Det är frågesporter, kul bilder, favoritmusik, videosnuttar, bättre bildspel och sånt. Så att man kan umgås och känna ännu mer samhörighet med sina kompisar.

Men sen då? Vad händer sen?

Sen, kära läsare, händer inte så mycket mer. Sen blir det rundgång av alltihopa. Styrkan hos andra communities, öppenheten och möjligheten att lära känna nya människor, är begränsad på Facebook. Här ser man bara de som man redan är kompis med. Det gör att när man väl bytt ett par ord med de man redan känner och i princip sagt något i stil med ”Jaha, är du också här. Så kul!” så finns det inte mycket kvar att göra.

Jag ger denna nya fina internethype ett halvår till. Sen är det glömt. Ett tecken på att jag har rätt är att samtliga tidningar i dagarna skrivit i hyllande ordalag om detta härliga Facebook. Då brukar det inte dröja länge innan det är lika fräscht som två dagar gamla scones.

Second Life någon? Nehej, inte det?

2007/07/25

Den svenska förbudsivern


Vi har ett bra sätt att lösa problem på i det här landet. Det kallas förbud. Nu senast idag läser jag i morgonpressen att 65 procent av föräldrarna i en undersökning om livsmedel vill förbjuda färgglada och lockande förpackningar till mat som är ”onyttig” för barn.

Så in i helvete dumt.

Visst, det är inte bra med onyttig mat för barn och jag kan hålla med om det osmakliga i att locka med färgglada kartonger riktade speciellt mot de minsta, men vid alla mina besök i livsmedelsaffärer har det inte varit ett enda barn där och handlat hushållsmaten själv. De enda jag sett stå där, men håglös blick och knökfull kundvagn, är andra vuxna. Det är inte barnen som tjänar pengarna eller som beslutar om vad som ska köpas. Föräldrarnas enda önskan med förbudet, det är att slippa en tjatkonflikt vid butikshyllan. De vill inte stå där och säga nej till färgglada spindelmannenkex samtidigt som de lägger tråkig ekologisk müsli i vagnen. ”Åh så skönt det vore att slippa barnens tjat, jag vill ha ett förbud.”

Men kom igen och väx upp.

Det är så oerhört bekvämt att frånsäga sig allt ansvar och lite lojt upphetsat yrka på förbud till höger och vänster mot allt som är obekvämt. Onyttig mat, datorspel, fult språk, dyra kläder, naket på tv och listan fortsätter in absurdum. Vad sägs om att sätta ner foten och lära sig att själv säga nej till sitt barn? Ta på ditt eget ansvar att besluta om vad som är bra och dåligt. Vi behöver inte allihop ha en vuxenmyndighet som ska fatta sådana beslut över våra huvuden.

2007/06/29

Trakasserierna i det offentliga rummet

Det är mycket prat om det offentliga rummet. Just i dagarna har en av de ”gratistidningar” * som delas ut en artikelserie om graffiti och dess motståndare. Men egentligen är det en kvasidebatt som jag inte orkar bry mig nämnvärt om. Okej, det är inte helt ok att spraya ner en husfasad eller tunnelbanevagn med fult klotter, men att behandla klottrarna som knarklangande terrorister är lite att ta i tycker jag. Speciellt som SL gärna fläker upp skinkorna och målar om samma vagnar till hiskeligt fula reklamvagnar för allt mellan läsk och lubrikanter. Men då får dom ju pengar gubevars. Och som vi alla vet så är det pengar som räknas här i världen.

Men jag är inne på ett stickspår. Det jag egentligen vill kverulera om är trakasserierna i det offentliga rummet. Nu kan man inte promenera på Stockholms gator längre utan att någon stackars människa i vindjacka dyker upp med ett debilt leende och hälsningsfrasen ”Tjena grabben/grabbar.” Sen kommer, om man inte ger vederbörande en psykotisk yxmördarblick och börjar jogga därifrån, ”vill du ringa billigare, vill du ha en gratis telefon, vill du hjälpa barnen i Afrika, vill du ha gratis kalsonger, vill du möta gud, vill du hjälpa en medmänniska, vill du….”

NEJ, det vill jag inte!

Jag vill kunna gå ifred utan att få en mobiltelefon uppkörd i ansiktet eller dåligt samvete nedtryckt långt ner i halsen på mig.

Det är förresten ett jävla liv om alla dessa östeuropéer som kommer hit på lite kombinerad tigga/pumpa dragspel/ficktjuveri-semester. Dem vill man ha bort. Gott det i och för sig. Men varför gör ingen något åt storkapitalets stackars slavar som måste vackla runt utomhus i jakt på fler abonnenter? Dessa stackars hjon som ställts inför ett ultimatum om utebliven A-kassa eller att förnedra sig offentligt.

Ge mig ett NIX-register för gatuförsäljare. Kanske i form av en liten knapp så de ser att man inte vill bli störd. Eller kanske i form av ett knogjärn som man kan begagna sig av nästa gång det kommer fram någon och vill vara lite tjenis.

Eller såhär, om tillräckligt många anmäler sig till registret så får företaget som skickat ut gatuförsäljarna näringsförbud. Hur låter det? Eller deras marknadschef och VD får löpa gatlopp mellan 100 gatuförsäljare som får slå dem hårt i huvudet med sina förbannade små papperspärmar med avtalspapper i.

* Inget är gratis. Skriv upp det på en lapp som du har i fickan. Titta på den dagligen.

Politiskt korrekt

Det finns ett lustigt uttryck. Det är att vara ”politiskt korrekt”. I Sverige idag är det något av det mesigaste man kan vara. Att vara politiskt korrekt är att inte tänka själv, att håglöst anamma majoritetens åsikter. När en debatt hettar till kan det hända att någon inblandad blir beskylld för att vara politiskt korrekt vilket omedelbart leder till att vederbörande förlöjligas och får kämpa hårt för att försöka tvätta bort denna stämpel.

Oftast används det här skällsordet av folk som själva inte har helt schyssta åsikter. Rasister, homofober, tokliberaler och gladsupande muf-are. Så fort någon ifrågasätter deras tolkning av verkligheten är det fritt fram att tjoa om politisk korrekthet och åsiktsförtryck för att sedan raskt ramla in i något förvirrat resonemang om invandring, naturlighet, socialdemokratins ondska eller öppettider på krogen.

Om politisk korrekthet innebär att man inte delar era värderingar utan tvärtom värdesätter saker som tolerans, empati, rationellt tänkande och respekt för andra så känns det helt ok att anklagas för att vara det. Men använd inte uttrycket som ett slagträ för att få era egna idiotier att framstå i bättre dager. För det är inte rebelliskt eller tufft att vara politiskt inkorrekt. Det är bara inskränkt.

2007/06/26

Det Nya Sköna Språket


Språk, ord, uttryck och begrepp är makt. Den som börjar formulera vad vi pratar om sätter också ramarna för diskussionen. Det har vi sett fina exempel på under detta fina år 1984, eller förlåt, 2007 är det ju. Men det skulle lika gärna kunna vara 1984, för sällan förut har vi kunnat se så fina exempel på Newspeak* som idag.

Först ut på plan var minister Odenberg med sitt avlyssningsförslag. Det nya påfundet att regelbundet avlyssna alla medborgares digitala kommunikation var helt plötsligt ett integritetsstärkande förslag, vilket var tvärtom mot vad alla kritiker tycker. FRA:s avlyssningsverksamhet är visserligen inte regelstyrd i dagsläget. Men då ska man komma ihåg att de bara lyssnar på eterbunden radiotrafik. Ett medium som befolkas av P3, lite kommersiell trafik och sjutton glada radioamatörer som snackar skit. Att plötsligt utvidga detta till att kartlägga alla medborgares digitala kommunikation och systematiskt eftersöka luddiga och odefinierade ”hot mot rikets säkerhet”, vad nu det är, känns på något vis inte så stärkande för min integritet.

I Bryssel sitter det också gubbar (och förvisso en del gummor också) som vill bestämma. De vill bestämma så till den milda grad att de tycker att det är jobbigt när medborgarna de ska bestämma över tycker tvärtom mot vad de tycker. Deras fina idé med en gemensam konstitution föll helt platt härom året när befolkningen i två av de grundande EU-länderna, Frankrike och Holland, röstade nej till ett nytt konstitutionellt fördrag. Men skam den som ger sig.

Nu är samma gamla politiska förslag på gång igen. Men nu är det ingen konstitution som läggs fram, utan två separata fördrag, "Fördraget om Europeiska Unionen" och "Fördraget om EU:s funktionssätt". Hör så torrt och ointressant det låter. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle sätta sig och läsa dem i onödan. Den politiskt brännheta positionen som EU:s utrikesminister ska inte längre kallas för ”utrikesminister”. Istället ska titeln vara ”hög representant för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik”.

Välkomna till samtiden. Här ändrar vi inte på obekväma, impopulära eller odemokratiska idéer och förslag. Stöter vi på patrull så skriver vi bara om med Nya Fina Ord. 2000-talet - eufemismens tidevarv.

* Newspeak är det påhittade språket I George Orwells roman 1984. I boken beskrivs det som “det enda språket I världen vars ordförråd krymper varje år”.


2007/06/17

Vad blir det för skit?


Det finns mycket som är dåligt med TV4. Men just idag är det lebemannen, vivören, "skådespelaren", matmästaren och karlakarlen Per Moberg som fått mitt blod att svalla. Och då menar jag inte på det där positiva sättet, som när äldre kvinnor tittar på Martin Stenmark, utan på ett mer koleriskt sätt. Jag blir förbannad helt enkelt.

Per lyckas i gammal god TV4-tradition förmedla en känsla av pretentiös, uppblåst Lidingö-lifestyle där barnen är välartade, männen välklädda och kvinnorna är Kvinnor. Alla är hela och rena, hemmet är perfekt och det hela är sådär skönt skitnödigt förljuget, som en tandkrämsreklam från Tyskland.

Herr Moberg hackar lök och fräser smör med en näst intill erotisk framtoning. Det är svett och uppknäppta skjortor. Testosteronet sprutar ur porerna på honom där han står och pratar med sig själv. Nästan lite som maniker gör i ett hyperaktivt skov.

Är detta bra matlagnings-TV? Nej, det är det inte, som ni kanske redan har förstått. Det är introvert skit-TV som bara syftar till att visa upp ett tråkigt ideal-Sverige i motljus med smör på linsen. Per framstår som lika sympatisk som en dörrvakt med tre roppar i blodet. Så kan det gå när man försöker göra TV för att sälja reklam och saknar varje uns av redaktionell ambition.

2007/06/13

Handskakningsamnesi


Det är helt kört att komma ihåg vad nya bekantskaper heter. Ni vet, de som man presenteras för och som man sedan ska skaka hand med. Det beror på att hjärnan är felkonstruerad. Den har inte kapacitet att lagra ny information samtidigt som den har fullt sjå att få kroppen att:

  • stå rakt
  • sträcka fram handen utan att tafsa
  • krama lagom hårt - inte mesigt, inte mosigt
  • titta intresserat i ansiktet på den andre, utan att stirra
  • inte titta på tuttarna, om det är en tjej
  • försöka minnas om man rakat sig / klippt håret i näsan på sistone
  • säga sitt eget namn utan att sluddra
När man klarat av ovanstående med bravur infinner sig en intern bekräftelse i stil med "starkt jobbat, nu jävlar gjorde vi ett bra intryck". Sen får man försöka luska ut vad personen hette genom att lyssna på konversationer vid kaffeautomaten, titta på nån webbsida eller helt enkelt fråga någon annan dum jävel som kanske lyckats luska ut namnet innan dig.

2007/06/12

Design för dårar


Ledordet för 2000-talet såhär långt måste vara design. Kul tyckte jag till en början, eftersom jag är lite intresserad. Men det var innan design blev den nya religionen. Idag finns det inte mycket som är viktigare än vilka kläder som hänger på våra kroppar och vilket kök vi står och skär tomater i med våra italienska designknivar. - ”Jaså, har du Marbodal? Nej vet du vi köpte Goggenpohl förra veckan. Med Carrara-marmor.”


Fast ska man vara ärlig är det inte så mycket tävlan nu för tiden. Det viktiga är inte hur mycket pengar man lägger ner på sitt mode eller sitt hem. Huvudsaken är att man bryr sig. Den nya underklassen är de omedvetna. De som inte bryr sig. Lantisarna med Dressmankläder och möbler som rätt och slätt är en stol eller ett bord och inte en Carl Malmsten.


För att verkligen visa att man bryr sig kan man starta en modeblogg. Vid senaste mätningen startade tre nya modebloggar i timmen. Några utmärkande drag för en modeblogg är:


  • total brist på reflektion över vad man publicerar. (Undantaget kommentarer att bloggaren tycker att det är snyggt.)

  • det är samma foton som man får se i modeföretagens annonser.

  • de tillför inte ett skit och är gruvligt ointressanta.


Samtidigt anses modebloggar vara mer effektiva än annonser när det kommer till marknadsföring. Och visst är det så. De är ju i princip samma sak som en annons, men förklätt till en förment insatt persons åsikt. Jag kan förstå att modeföretagen klappar händerna, men varför sitter de mest hängivna konsumenterna med sina bloggar och apatiskt slickar röv? Vad vinner de på det? De får ju inte ens vettigt betalt. Svaret är att mode & design är deras religion. De tänker inte. De känner.


Och till viss del är vi alla så. Styrda av känslorna. Men när de viktigaste känslorna börjar handla om vilka jeans som döljer arslet eller vilket skohorn som ska hänga i hallen istället för mer mänskliga och meningsfulla teman så tycker i alla fall jag att vi säljer ut våra hjärnor lite väl billigt.

2007/06/11

Hur bra som helst


Hörni. Är det inte underbart med en paus då och då? En paus från elaka tävlingar där amerikaner ska äta jätteskalbaggar från Paraguay och infantila "dokumentärer" om transsexuella dvärgar med fetisher för ost? Det tycker i alla fall jag. Sedan att par år tillbaka får jag varje försommar ett sug efter en småskäggig sexsymbol för tanter i övre medelåldern. En man som slår i spik och skördar gräslök med samma sprittande entusiasm alltmedan han kläcker ur sig odödliga citat som:

"Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen."

"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."

Och den personliga favoriten:


"Här sitter jag och känner in rummet."


Ernst Kirchsteiger är antitesen till dagens hårda samhällsklimat där alla slåss för att skapa sin egen image och är så misstänksamt street smart. Han verkar genuint dumbondsk trevlig på något sådär gammaldags godtroget sätt. Och jag gillar det som fan. Tiden liksom står still där han går och filosoferar om kökskakel och gardinkulörer. Nu skulle man lätt kunna kritisera hela Sommartorps-serien med att den är bakåtsträvande och lika ytlig som alla andra inredningsprogram. Men icke. Ernst lyfter hela skiten med sin naiva värme. Det finns inte ett ont ord i karln och om han så skulle såga av sig foten med en motorsåg skulle han bita ihop, plira med ögonen lite pillemariskt och klämma fram "så kan det gå, när inte haspen är på". Respekt!

2007/06/08

Bloggdöden



Det pratas mycket om bloggdöden i takt med att mer eller mindre kända bloggprofiler bestämmer sig för att sluta. Nu tillhör inte jag den inskränkta grupp människor som tror att något ”dör” för att ett gäng kändisar tröttnar på det. (Telefon? Nej vet du vad, det har jag tröttnat på. TV? Inte en chans, det är helt ute.) Men det är ändå ett intressant fenomen som kan vara värt att försöka analysera lite närmare. För det verkar som om de flesta bloggar följer en speciell livscykel. Det finns ett mönster. Och om man kan identifiera vad som orsakar detta mönster så kanske det är möjligt att undvika ett fritt fall ner i bloggdödsträsket.

Fas 1 – nybörjarlusta
Skrivklådan vet inga gränser när den nyfödde bloggaren ger sig ut på Internet. Kolla, jag kan skriva vad jag vill. När jag vill. Hur jag vill. Inläggen på bloggen fullkomligen sprutar ut.

Fas 2 – uppbyggnad
Bloggaren är varm i kläderna. Inläggen börjar bli mer ambitiösa och genomtänkta. Publiken börjar i bästa fall strömma till vilket stärker bloggarens ego. Publikens jubel och bloggarens inlägg förstärker varandra i en positiv spiral.

Fas 3 – solidering
Både publikens mängd och antalet inlägg börjar plana ut. Vardagslunken infinner sig. Den här fasen kan vara i tre månader. Den kan vara i tre år. Allt beror på bloggarens kreativitet och förmåga att förnya sig.

Fas 4 – nedgång
Inläggen börjar bli mer och mer sporadiska. Kreativiteten går på sparlåga och bloggaren börjar ta till desperata knep som att fylla i diverse listor och liknande. (Min person från A till Ö, 100 saker du inte visste om mig, 10 skivor jag älskar.) I värsta fall kan det förfalla till rena dagboksinlägg om frukostintag, kompisbesök eller att mamma haft födelsedag.

Fas 5 – bloggdöden
Med den smärtsamma insikten att bloggaren bara presterat skit de senaste tre månaderna bestämmer han/hon sig för att lägga ner.

Analys
Det är svårt att blogga längre perioder. Förmågan att regelbundet skriva kortfattat och intressant utifrån sina egna funderingar är krävande. Lägg på det en publikrespons som pendlar mellan hyllningar, kompiskommentarer och idiotförklarande dödshot så blir det inte direkt enklare. När man, som de flesta bloggare, bara utgår ifrån sitt eget tyckande så tar av naturliga anledningar åsikterna slut efter ett tag. Kvar sitter rättshaveristerna, de infantila och de utan självkritik och skriver år efter år.
För att undvika det här är mina egna tips följande:
  • Skriv tematiskt. Skriv inte om allt du upplever utan skriv om ett ämne du är engagerad i.
  • Fall inte för publiktrycket. Skriv för dig själv, inte för publiken. Publiken är ett monster som man ska hålla på avstånd.
  • Lägg ner i tid. Om du märker att det börjar barka åt helvete - ta en paus eller lägg ner. It's better to burn out than to fade away.

2007/05/30

Hur man tjatar sönder en icke-nyhet

Snart ska det spelas landskamp. Danmark tar emot Sverige i kval till världsmästerskapet i fotboll. Spännande, spännande. Och jag menar det. Jag är inte ironisk. Det är spännande att se om Sverige går vidare och det kommer att bli spännande att följa själva matchen. Danskjävlarna kan rulla boll.

Något som inte är så spännande däremot är svenska sportjournalisters anala fixering vid Zlatan Ibrahimovic. Några redaktörer på kvällsblaskorna har bestämt sig för att Zlatan är grejen. De tror förmodligen att han säljer lösnummer. Det må vara så, men detta konstanta skrivande är inte bra i längden. Snacka om att tjata sönder en persons göranden och låtanden på detaljnivå.

Zlatan ska spela. Zlatan ska inte spela. Vem ska spela bredvid Zlatan? Är Zlatan frisk? Är Zlatan ovän med Lagerbäck? Är Ljungberg ovän med Zlatan? Vem är Zlatans kompis? Var är Zlatans flickvän? Vad åt Zlatan till frukost? Hur länge tränade Zlatan? Vad sa Zlatan till Aftonbladets journalist? Har Zlatan bajsat? Har journalisten bajsat? Köp extra Zlatan-bilagan. Köp boken. Köp!

Shut. The. Fuck. Up.

2007/05/28

Kan ni sluta tjata om Second Life?



Nu flockas kreti och pleti till Second Life. Sist ut i raden är Telia Sonera, som enligt Dagens Nyheter idag vill skapa en egen Telia-ö för att kunna träffa nya kunder. Tidigare har Svenska Institutet slagit på stora trumman och proklamerat att Sverige skulle lansera den första officiella virtuella ambassaden. Men de hann inte först. Det gjorde Maldiverna.

Telia Sonera och SI är inte ensamma. Second Life är det senaste. Eller i alla fall det senaste hos företag och organisationer som tror att de är nere med skiten. Nu ska alla vara där. Ungefär som det var 1998 då alla skulle ha en "hemsida". Vad man ska ha detta nya fina till, det är det ingen som riktigt har listat ut än. Om man dessutom frågar hur många av dessa beslutsfattare och viktigpettrar som själva använder sig av Second Life, då får man med all säkerhet svar som "jag har testat det litegrann men det var inget för mig" eller "mina barn brukar chatta på Lunarstorm".

Det är dags att ta bladet från munnen och säga det som behöver sägas. Kejsaren är naken. Second Life är inte något att orda om. Det är en öde plats full med vilsna människor som undrar vad de har där att göra. Visst, det finns människor som tycker att Second Life är det bästa som hänt sedan skivat bröd, men jag är ytterst tveksam till att det som de är som mest sugna på är telefonabonnemang från Telia Sonera eller en svensk ambassad. Hallå. Det där kan de få i verkligheten. De har inte skapat sig ett alter ego för att få samma skit i Second Life.

Så sluta upp med att försöka ge er själva en bild av att vara hippa eller "nere med Internet". För det är ni inte. Second Life är inte bra. Det är inte det hetaste som går att uppbringa. Och handen på hjärtat kära gubbar och direktörer - om inte ni inser värdet av att hänga på Second Life, vilka tror ni då gör det?