Sidor

2007/05/30

Hur man tjatar sönder en icke-nyhet

Snart ska det spelas landskamp. Danmark tar emot Sverige i kval till världsmästerskapet i fotboll. Spännande, spännande. Och jag menar det. Jag är inte ironisk. Det är spännande att se om Sverige går vidare och det kommer att bli spännande att följa själva matchen. Danskjävlarna kan rulla boll.

Något som inte är så spännande däremot är svenska sportjournalisters anala fixering vid Zlatan Ibrahimovic. Några redaktörer på kvällsblaskorna har bestämt sig för att Zlatan är grejen. De tror förmodligen att han säljer lösnummer. Det må vara så, men detta konstanta skrivande är inte bra i längden. Snacka om att tjata sönder en persons göranden och låtanden på detaljnivå.

Zlatan ska spela. Zlatan ska inte spela. Vem ska spela bredvid Zlatan? Är Zlatan frisk? Är Zlatan ovän med Lagerbäck? Är Ljungberg ovän med Zlatan? Vem är Zlatans kompis? Var är Zlatans flickvän? Vad åt Zlatan till frukost? Hur länge tränade Zlatan? Vad sa Zlatan till Aftonbladets journalist? Har Zlatan bajsat? Har journalisten bajsat? Köp extra Zlatan-bilagan. Köp boken. Köp!

Shut. The. Fuck. Up.

2007/05/28

Kan ni sluta tjata om Second Life?



Nu flockas kreti och pleti till Second Life. Sist ut i raden är Telia Sonera, som enligt Dagens Nyheter idag vill skapa en egen Telia-ö för att kunna träffa nya kunder. Tidigare har Svenska Institutet slagit på stora trumman och proklamerat att Sverige skulle lansera den första officiella virtuella ambassaden. Men de hann inte först. Det gjorde Maldiverna.

Telia Sonera och SI är inte ensamma. Second Life är det senaste. Eller i alla fall det senaste hos företag och organisationer som tror att de är nere med skiten. Nu ska alla vara där. Ungefär som det var 1998 då alla skulle ha en "hemsida". Vad man ska ha detta nya fina till, det är det ingen som riktigt har listat ut än. Om man dessutom frågar hur många av dessa beslutsfattare och viktigpettrar som själva använder sig av Second Life, då får man med all säkerhet svar som "jag har testat det litegrann men det var inget för mig" eller "mina barn brukar chatta på Lunarstorm".

Det är dags att ta bladet från munnen och säga det som behöver sägas. Kejsaren är naken. Second Life är inte något att orda om. Det är en öde plats full med vilsna människor som undrar vad de har där att göra. Visst, det finns människor som tycker att Second Life är det bästa som hänt sedan skivat bröd, men jag är ytterst tveksam till att det som de är som mest sugna på är telefonabonnemang från Telia Sonera eller en svensk ambassad. Hallå. Det där kan de få i verkligheten. De har inte skapat sig ett alter ego för att få samma skit i Second Life.

Så sluta upp med att försöka ge er själva en bild av att vara hippa eller "nere med Internet". För det är ni inte. Second Life är inte bra. Det är inte det hetaste som går att uppbringa. Och handen på hjärtat kära gubbar och direktörer - om inte ni inser värdet av att hänga på Second Life, vilka tror ni då gör det?

2007/05/07

Det elaka Internet




En milstolpe i svensk blogghistoria har passerats. Linda Skugge, den kanske mest kända kvinnliga bloggaren slutar på grund av den elaka feedback hon får från sina läsare. Det är många som verkligen inte gillat Linda och det hon skriver. Det har kallats för infantilt, elakt, språkligt uselt, inkonsekvent eller rent och skärt dåligt. Det må vara så. Men man kan ändå fråga sig vad det är som gör att människor känner att de måste vräka ur sig elakheter bara för att de kan? Ett svar är givetvis Internets skenbara anonymitet. Det är ett välkänt psykologiskt fenomen att så fort vi människor tror att vi är anonyma så släpper alla sociala spärrar och vi beter oss som grottmänniskor. Eller vi förresten. Vi män, kanske jag borde inflika. Kvinnor agerar inte som spån i samma utsträckning som män. Det är ett statistiskt säkerställt faktum.

I just fallet med Linda Skugge går det med all säkerhet att lägga in ett genusperspektiv. En manlig skribent hade inte fått hälften så många elaka kommentarer som Linda fick. Av någon anledning finns det många som sitter ute i stugorna och inte kan hejda tangentbordet när de blir förbannade.

Men den här ilskan och aggressionen har förmodligen alltid funnits. Säkerligen satt det ett gäng bittra jävlar framför teven på Hylands tid och orerade högt och ljudligt. Men då gick det inte att maila eller sms:a in till Lennart Hyland. Den där ilskan från tv-soffan rann förmodligen av om man tvingades sätta sig och mödosamt skriva ner allt på ett papper med en nött blyertspenna. Även om en del ihärdiga hatbrev säkert kom fram även på den tiden. För om sanningen ska fram, många av de hatkommentarer som florerar kommer från personer som det inte står helt rätt till i huvudet hos. Galenpannorna har inga jobb och ganska mycket fritid. Numera har de även en uppkoppling och fri tillgång att dela med sig av sina tankar och då blir det ofta lite förvirrat. Nu säger jag inte att alla som skriver elakheter är psykiskt sjuka, men det är säkert en betydande andel.

I och med alla elakheter kommer det i vanlig ordning fram diverse ljushuvuden som undrar om det inte är dags att inskränka vad man får och inte får göra. Ska man verkligen få skriva vad som helst? Ja, det ska man, förutsatt att det inte faller under diverse lagbrott som t.ex. förtal eller liknande. Det fria ordet är en viktig del av ett demokratiskt samhälle. I det samhället ingår det att bli lite kränkt ibland. Att det finns en risk att någon säger att du är dum i huvudet, ful eller dålig i sängen. Det får man ta, för vad är egentligen alternativet? Personligen vill jag hellre ha ett samhälle fullt med idioter som skäller på varandra än ett där ett fåtal idioter bestämmer att de andra ska hålla käften.