Sidor

2007/07/25

Den svenska förbudsivern


Vi har ett bra sätt att lösa problem på i det här landet. Det kallas förbud. Nu senast idag läser jag i morgonpressen att 65 procent av föräldrarna i en undersökning om livsmedel vill förbjuda färgglada och lockande förpackningar till mat som är ”onyttig” för barn.

Så in i helvete dumt.

Visst, det är inte bra med onyttig mat för barn och jag kan hålla med om det osmakliga i att locka med färgglada kartonger riktade speciellt mot de minsta, men vid alla mina besök i livsmedelsaffärer har det inte varit ett enda barn där och handlat hushållsmaten själv. De enda jag sett stå där, men håglös blick och knökfull kundvagn, är andra vuxna. Det är inte barnen som tjänar pengarna eller som beslutar om vad som ska köpas. Föräldrarnas enda önskan med förbudet, det är att slippa en tjatkonflikt vid butikshyllan. De vill inte stå där och säga nej till färgglada spindelmannenkex samtidigt som de lägger tråkig ekologisk müsli i vagnen. ”Åh så skönt det vore att slippa barnens tjat, jag vill ha ett förbud.”

Men kom igen och väx upp.

Det är så oerhört bekvämt att frånsäga sig allt ansvar och lite lojt upphetsat yrka på förbud till höger och vänster mot allt som är obekvämt. Onyttig mat, datorspel, fult språk, dyra kläder, naket på tv och listan fortsätter in absurdum. Vad sägs om att sätta ner foten och lära sig att själv säga nej till sitt barn? Ta på ditt eget ansvar att besluta om vad som är bra och dåligt. Vi behöver inte allihop ha en vuxenmyndighet som ska fatta sådana beslut över våra huvuden.