Sidor

2008/05/06

Misantrop, moi?


När man vräker ur sig kritik och diverse koleriska invektiv mot fenomen i samhället är det lätt att framstå som en bitter jävel. Jag skulle vilja göra en liten paus, ta ett steg tillbaka och förklara att jag inte är någon sådan. Tvärtom är jag nog mer nöjd med livet idag än jag någonsin varit. Det beror förmodligen på åldern. Ju fler år man lägger bakom sig, desto mer liknöjd blir man. Se på pensionärerna. De kan ta hur mycket skit som helst. ”Jaha, fick jag kall torsk med torr potatis i en liten foliekartong till middag. Jamen det var ju trevligt.” ”Nähä, kan jag inte skita själv längre utan hjälp? Nåja, de är ju så snälla de här unga flickera som hjälper mig.” ”Jag har jobbat i 50 år med hårt kroppsarbete, nu får jag 5000 spänn i pension.” Eller så är det bara så att dylika incidenter är triviala om man jämför med The Big D. Döden. Inför den är det svårt att vara annat än ödmjuk och rädd. Andra människors idioti upprör en helt enkelt inte lika mycket när man blivit avtrubbad i cirka 70 år.

Själv är jag drygt halvvägs dit och har redan medvetet prioriterat bort en del fenomen som jag inte längre blir förbannad på. Om jag skulle fortsätta uppröras är det ganska troligt att mitt hjärta skulle krampa ihop någon gång om sisådär 10 år. Så det är dels en självbevarelsedrift, dels är det en djupare insikt om det meningslösa i att uppröras över allt som är värt att uppröras över. Man får välja sina strider med omsorg. Här är i alla fall några grejer som jag inte blir arg på längre, om de inte gör något exceptionellt korkat.


Kvällstidningar
Okej, kvällstidningar är bajs. Det är dåligt. Det är inte bra på något sätt alls. Men grejen är att det vet alla. Ja, kanske inte människor med en IQ under 85, men resten vet att det är skit. Även de som lägger ut stålar för att få eländet med en rutten gammal DVD till. Eftersom alla redan vet att tidningarna är dåliga blir det lite att ropa varg att kritisera dem.

Dansband
Musiken suger kamelpung, kläderna lämnar en hel del övrigt att önska och de riktiga konnässörerna har kromosomfel. Men i övrigt så är det ganska harmlöst. Eller till och med ganska charmigt. Folk träffas, dansar, har roligt. Vad kan vara fel med det? (Det här resonemanget kan man tillämpa på alla musikgenrer man inte gillar.)

Modebloggar/e
Visst, det är otroligt irriterande när någon verkar tycka att det viktigaste som finns är en ny blus eller vilken klänning en kändis hade på sig igår. Men här kan man verkligen tillämpa den gamla floskeln; läs inte skiten då. Det enda problemet som jag ser det är när vissa bloggare lyfts upp som moderna fenomen och visas upp i teve och tidningar. Så stor grej är det inte att tusentals människor läser modebloggar. Tusentals människor gör massor med dumma saker. Knarkar, till exempel. Eller håller på med Facebook.

Svenska ståuppare
Bra ståupp brukar vara provokativ, snabb, aktuell och gärna samhällskritisk. Om jag får bestämma. Svensk ståupp är mesig, seg, otroligt slätstruken och handlar mest om vilken tönt ståupparen själv är. (Det är roligt för det är sant!) Ibland brukar någon busa till det och säga könsord (så crazy) eller vitsa om knark (on the edge). Men när en amerikan skojar om knark är det om den egna upplevelsen. När en svensk skojar om knark är det mer i stilen; Tänk om Jan Malmsjö rökte hasch. Snurra min jord...hohoho.

4 kommentarer:

Gordon sa...

jag har nog en lang vag tills dess, men da ar jag ju bara ynka 23.

Kimmie sa...

Vänta bara, jag är över 40.
Det finns mycket mer man inte orkar reta sig på då.

Supergirl sa...

Jag retar mig lite på att du känner dig tvungen att påpeka att du är vit i din "om mig" text. =)

Men visst är det så att man inte retar sig på skar lika mkt nu som när man var yngre. Jag trodde seriöst att jag skulle kunna förändra världen när jag var 19. Nu tittar jag knappt på nyheterna längre. Jag hade verkligen skämts över mig själv om jag som 19-åring kunnat se hur jag skulle bli som 30- åring.

30+ sa...

Jag skäms varje dag över hur oengagerad jag är. :-)

Och det där med vit. Som du kanske hajar så är texten "om mig" menad att vara lite ironisk och allvarlig samtidigt. Jag tillhör rent demografiskt en gynnad elit, men vill inte riktigt vara med i den.