Sidor

2008/12/29

Do you swallow?

Inte så jävla gärna just nu faktiskt. Min vana trogen har jag blivit sjuk när jag är ledig. Aint life a bitch? Vad är det för kropp man har som tajmar in sjukdomarna med ledigheterna? En strikt protestantisk kropp med hög arbetsmoral verkar det som. Det låter inte som den kropp jag trodde att jag kände.

Den här gången är det halsen som jävlas. Det ömmar så jag inte kan svälja utan att få jävligt ont och som grädde på moset har mina slemhinnor i munnen lagt in övertid och producerar saliv som om det inte fanns någon morgondag. Tack ska ni ha killar. Var fanns ni när jag var skitnervös tonåring och försökte hångla med snustorr mun? Wankers.

Fixade i alla fall penicillin idag så nu ska bakterierna få se på fan. Munhålan straffar jag genom att inte dricka någon alkohol på tio dagar. 2009 är ändå ett mellanår. Knappt värt att fira in.

God fortsättning.

2008/12/26

Julen i siffror

4: snapsar hos svärfar

11: personer på julafton

1: paket jag fick

20: mil till fruns syster

1: tomte

2: barn som listade ut att morfar var tomte (av 4)

2: skinkmackor

1: julöl

53: glas med julmust

0: datorer med internetuppkoppling tillgängliga

0: Kalle Ankas Julafton

1: Karl-Bertil Jonssons Julafton

0: kyrkobesök

12: konflikter barnen emellan

3: sovmornar

1: gnälliga inlägg om hur ofta jag uppdaterar min blogg

2: antal dagar tills vi åker hem

2008/12/21

Nära döden upplevelse


Som den idiot jag stundtals är fick jag för mig att tre dagar före julafton åka till ett köpcentrum. Närmare bestämt Moron City i Kungens Kurva i södra Stockholm. Där skulle jag inhandla elektronik på den tüska kedjan MediaMarkt. Det höll på att kosta mig mitt förstånd.

Jag glider in i den smockfulla lokalen och börjar medvetet att jaga efter mina produkter. När jag som bäst går där i godan ro och white trash-shoppar ropas ett meddelande ut i högtalarna. En del skulle kalla det för trivsam information. Jag kallar det för en nödsignal. 

- "Lystring lystring. Klockan två kommer Robert Wells att uppträda på nedre plan. Alltså Robert Wells på nedre plan. Hjärtligt välkomna."

Jag får panik! Först nu ser jag hur någon byggt upp en scen mitt i butiken där det står ett trumset och Roberts signum - den fläskiga jävla flygeln.

I blindo greppar jag en vara på hyllan och rusar mot kassorna. Det är kö såklart. Lång kö. Till alla kassor. Folk står som idisslande kossor och stirrar tomt framför sig och jag känner hur det börjar bryta ut svett på ryggen. Slänger ett öga på klockan. 13.56. Stampar nervöst på stället och ser till min fasa hur personen i kassan verkar diskutera med kassörskan på ett omständligt vis. BETALA DÅ FÖR FAN, vill jag skrika men min sociala träning sitter hårt. 

Tittar på klockan. 13.57. Då händer det. En kassa till öppnas. Som det praktarsle i panik jag just nu är skulle jag utan tvekan slänga kvinnor och barn åt sidan i min jakt på en plats i livbåten. Jag tränger mig bryskt fram till kön som börjar fyllas av andra snabbtänka konsumenter. Men jag får en bra plats. Trea i kön. Och de här människorna har lika bråttom som jag.

13.58.  Jag kommer fram till kassörskan och försöker stilla mitt flyktbeteende. Andas lugnt för att sänka pulsen, men det går sådär. 

- "Det blir 895 kronor", säger kassörskan vänligt. Jag stillar en impuls att slänga pengarna på henne och bara springa. Efter några sekunder som tickar fram i slow-motion får jag pengar tillbaka med ett kvitto. Med en glädje som gränsar till extas småspringer jag bort från butiken. 

Jag klarade det! Jag klarade det!  

Fjärde söndagen i advent


I katolska länder är det inte ovanligt att troende ser jungfru Maria på de mest oväntade ställen. På himlen, i kyrkfönster eller i bakverk. Häromsistens läste jag i tidningen om en muslimsk kvinna som sett en koranvers på en grönsak. Hittills har jag alltid avfärdat dylika händelser som nonsens. Men idag hände det något övernaturligt när jag stod och stekte pannkakor till barnen.

Plötsligt ser jag ett tecken. Jag misstänker att det är Åhléns-guden som tycker att jag ska handla mer julklappar.

2008/12/18

Fildelning – min åsikt

Jag läste på Tyskungens blogg idag. (Se även senare inlägg.) Han hade stuckit ut hakan och gett sig in i fildelningsdebatten med argumentet att det inte är så konstigt att vi får IPRED och andra skitdåliga lagar när vi medborgare inte kan sköta oss utan konsekvent bryter mot lagen och stjäl. I och med det kom det genast in pirater och andra kritiker i kommentarerna med mer eller mindre underbyggda motargument och så var grälet igång. Men jag måste säga att jag tycker att Klaus (Tyskungens upphovsman) argument är lite kass. Visst, artister och andra kreatörer bör få betalt, men IPRED och andra lagar som leder till datalagring och övervakning är ungefär som att bemöta snatteri med Spanska Inkvisitionen. Vi ska inte avskaffa viktiga rättsprinciper och medborgarnas rätt att slippa kartläggning och övervakning bara för att mediebolag med en förlegad affärsmodell ska slippa modernisera sig. 

Jag har funderat ganska länge på fildelning då jag varit relativt kluven till det hela. I grunden tycker jag också att kreativitet och konstnärliga yrken är oerhört viktiga och att man som kreativ person ska kunna leva på det man gör. Samtidigt tycker jag att medborgerliga rättigheter är ännu viktigare för att vi ska kunna ha ett drägligt, demokratiskt samhälle utan avarter som övervakning av olika slag. Således en olöslig konflikt. Ända tills jag läste en artikel av Kevin Kelly som heter Better than free.

Han argumenterar övertygande om att den affärsmodell vi haft de senaste femtio åren, där förlag/skivbolag/filmbolag sålt kopior till sugna köpare är borta. Död, om man vill uttrycka sig drastiskt. Hela grundidén med Internet är att kopiera information. Datorer sitter ihop i nätverk och gör inget annat än att kopiera data, konstant. I och med att kultur och medieinnehåll digitaliserats faller hela modellen med att sälja kopior. Idag är digitala kopior gratis att göra. Och jag tror inte man måste vara Nobelpristagare i ekonomi för att inse att det inte går att tjäna pengar på att sälja något som är gratis att kopiera. 

Det här har förstås upphovsrättsinnehavarna, de gamla mediebolagen, redan insett. ”Det går inte att konkurrera med gratis”, har de själva sagt. Och det är sant. Idag spelar det ingen roll om en laglig digital nedladdning kostar 5, 15 eller 150 kronor. Det finns alltid ett gratisalternativ, om man letar. Så vad kan man då tjäna pengar på? Kevin Kelly listar åtta förslag på vad man skulle kunna tjäna pengar på istället. De är, fritt översatt:

Omedelbarhet – Immediacy
Kunden betalar för att få något så fort det finns, eller före alla andra.

Personlig anpassning – Personalization. 
Kunden betalar för att få något skräddarsytt.

Information – Interpretation. 
Mjukvara eller något annat kanske är gratis, men information eller handledning hur du ska göra för att få ut någon nytta av det hela kostar pengar.

Äkthet – Authenticity.
Du köper en garanti att varan du får är äkta, genuin och kvalitetsstämplad. Det är inte någon halvtaskig filmkopia i tveksam kvalitet.

Tillgänglighet – Accessibility.
Tillgänglighet till kultur vi gillar, var vi än befinner oss. 

Fysisk kopia – Embodiment.
Digitala kopior i all ära, men många vill även ha ett fysiskt lagringsmedium. Kanske i ett lyxigt omslag som ger extra mervärde?

Sponsring – Patronage.
Du som kund gillar artisten, kreatören så mycket att du frivilligt vill betala pengar för att sponsra dennes verksamhet.

Sökbarhet - Findability. 
Du betalar för hjälpen att hitta det du söker och slipper själv leta.

Jag anser att vi är mitt inne i ett stort paradigmskifte. Modellen som vi haft de senaste 50 åren, med skivförsäljning, Hollywoodproduktioner, topplistor och allt sånt som vi är vana vid är på väg ut. Mediebolagen och kreatörerna måste börja tjäna pengar på andra sätt. Och de måste vänja sig vid att det kanske inte längre är möjligt att skapa gigantiska inkomstkällor på hitlåtar och storfilmer. För ärligt talat, det är ingen naturlag att en artist, skådespelare eller ett mediebolag MÅSTE tjäna miljoners miljoner bara för att de komponerat en låt, varit med i en film eller hjälpt en artist med skivinspelning. Som musiker kanske man bara kommer tjäna 20 000 i månaden? Ungefär som en genomsnittlig sjuksköterska, som också gör ett viktigt jobb. I framtiden kommer kanske inte pengaregnen från publiksuccéerna  finnas kvar. Sannolikt blir de i alla fall mycket mer sällsynta i ett medieutbud med fler, mindre producenter och en mer heterogen publik som väljer sin egen kulturkonsumtion. För kulturen kommer inte att försvinna. Människor kommer alltid att vara kreativa. Men eran med dinosaurieliknande mega-artister är på väg ut.

Så min grundtes är – det går inte att lagstifta bort fildelning och folk som fildelar är inte snåla jävlar som älskar att stjäla från stackars artister. Det bara är så att gratis alltid smakar godast. Det är en djupt liggande mänsklig överlevnadsstrategi. Nu har vi en teknologi som medger skapandet av ett oändligt antal digitala kopior. Den kan vi omöjligtvis avveckla. Så lägg då ner alla dessa fruktlösa lagstiftningsförsök vars enda effekt kommer att bli att de urholkar rättssäkerheten. Se istället till att mediebolag och artister kommer in i samtiden och börjar jobba på att tjäna pengar på saker som det går att tjäna pengar på. Visst, det kommer kanske vara smärtsamt för några i och med att de potentiellt får betydligt mindre inkomster. Men tuff skit. Ni är inte ensamma. Så har det varit vid varje teknologisk revolution. Se verkligheten i vitögat istället för att kriminalisera er publik.


Rapport från en julfest

Myndigheten hade julfest igår. Redan innan den skulle gå av stapeln var det ganska lätt att föreställa sig hur det skulle gå till. Trodde jag. I min fördomsfulla förutsägelse tänkte jag att kvällen skulle genomlidas med halvsjysst jultallriks-catering, något ljummet tal från chefen och sånt där menlöst artighetspladder som fyrtiotalister ägnar sig åt efter att ha jobbat i mer än tio år tillsammans. På mitt jobb är det lite som att sitta och festa med sina föräldrars kompisar, för de är ungefär lika gamla. Ja, ni hör ju själva hur pass kul det låter.

Men så tråkigt blev det inte.

Det blev värre.

Det hela började med att högste chefen agerade tomte och delade ut Julklappen till var och en efter ett litet halvspontant tal. Så långt gick det ganska smärtfritt. Talet höll faktiskt ganska hög klass och julklappen var förvånansvärt meningsfull. (En låda med en massa ost, kex och sånt.) Med lite alkoholglögg i magen tänkte jag att "det här går ju bra".

Men sen började Prövningen.

In genom dörren glider två lillgamla ungdomar strax över 20 som beslutat sig för att slå mynt av sina teaterambitioner från Södra Latin. På klämkäck innerstadsdialekt avslöjar de att vi under kvällen ska lösa en mordgåta. Alla ska få olika roller och så ska man lista ut vem mördaren är.

Åh så skojigt.

Redan nu börjar det klia något enormt i min pinsamhetsreflex. Trots att jag i min ungdom varit en tvättäkta rollspelsnörd inser jag att det här, det vill jag inte vara med om i det här sällskapet. Dylika aktiviteter ska man ägna sig åt i en liten krets med invigda nördar, i ett mörkt rum och under tonåren/ungdomstiden. Det är inte en aktivitet för en julfest med medelåldern på 52 bast.

Men det hejdar inte de inhyrda ungdomarna. De har ju trots allt lyckats få betalt för det hela, så nu ska det genomföras. Vi får sätta oss till bords och tilldelas var sin roll. Några får smita undan för specialinstruktioner och sedan rullar vi igång. Den unga tjejen kör igång det hela med en iver och ett överspel som får mig att längta efter en skamkudde på 3x3 meter som täcker hela min kropp. Jag stirrar ner i bordet för att inte få ett hysteriskt skrattanfall.

Sen brakar Helvetet löst.

Mina kollegor går bärsärk. Det är som om de alla haft en inneboende amatörskådespelare i sig som väntat i 20 år på att bli förlöst. Det är ingen hejd på entusiasmen och ivern att försöka lösa "mordgåtan". Själv sitter jag, mer och mer beklämd och längtar efter maten. Eller efter spriten, som tyvärr inte finns. Jag trösthalsar en burk julöl och försöker så gott jag kan ducka undan ekonomitantens deckarfrågor från "Fem-klubben löser en gåta" och receptionistens spelade förförelsekonster i hennes jakt på information. Till slut får vi äntligen börja äta. Jag låter maten tysta mun och fokuserar på besticken medan mina kollegor yrar runt som höns på speed samtidigt som de ströäter en köttbulle eller en sillbit i farten. Sorlet är öronbedövande.

Efter en och en halv timme är spektaklet över. Maten är uppäten och mordgåtan löst. Vi korar segrare i olika kategorier till jubel och applåder. Fyrtiotalisterna har inte haft såhär kul sedan Sven Melander drog fräckisar i Nöjesmassakern 1987.

Själv går jag hem, lägger in julklappsosten i kylskåpet och tröstar mig med failbloggen.

God Jul!

2008/12/17

And now...

...for something completely different. Det blir inte mycket roligare än såhär. 



Från min nya favoritblogg. failblog.org.

Musikal - nej tack


Förresten, hur skulle Astrids manus tas emot i dagens opinionsläge? Minderårig pojke hänger ihop med en hemlös man en hel sommar. Pedofilskräcken skulle stoppa boken direkt i redaktörens papperskorg. For sure. Egentligen tycker jag att det är DET som är det sjuka. Just default-attityden att alla ensamstående män (och även vi andra) har gått från att vara sjyssta samhällsmedborgare till potentiella våldtäktsmän till potentiella pedofiler. Att som man överhuvudtaget umgås med barn (som inte är ens egna och knappt då) är numera förenat med en underliggande misstanke om övergrepp. Jag menar, hur många pedofiler FINNS det egentligen? Är vår ångest befogad? Va? Är det inte egentligen värre att vi demoniserat och diskvalificerat halva befolkningen från att umgås med kids?

2008/12/16

Onödigt?

Saker jag tycker är onödiga men som andra äääälskar:

Lägga upp en julhälsning på myndighetens webbplats.

2008/12/15

Helgen som gick


På bilden ovan kan ni se hur jag roade mig när jag byggde lego tillsammans med 4-åringen i söndags.  Medans jag småfnissade lite omoget deklarerade sonen att polisen med ljusblå skjorta minsann var polisflicka och bröt isär kärleksparet för att istället ge sig ut och jaga tjuvar. Nu vet jag inte om han gjorde ett föredömligt genusbyte i den för övrigt tokmacho legovärlden eller om han är lite homofob? Eller vill han ha en fascistliknande polisstat som styresskick?

Svar till signaturen "Orolig och omogen".

2008/12/12

Branding - nu även hos Ericsson

Lågkonjunkturen är ett faktum och ett av de företag som varslat överlägset mest personal det senaste decenniet, Ericsson, lägger stålarna på att byta namn på Globen. Ett lysande initiativ, tycker vi på tankesmedjan Trettioplus. Mycket bättre än den där moderatens vanvettiga idé att byta namn på Arlanda.

Men som vanligt dyker det upp diverse kretiner och amatörer och ska tycka till. Mitt husorgan DN har till och med bjudit in packet i någon slags namntävling. Nåväl, har vi demokrati får man väl stå ut med det. I bästa medborgaranda ska vi lansera några egna förslag som kommer att blåsa skjortan av konkurrensen. Here goes:

- The Cube
- Eat this, Godzilla!
- Ericsson Events & Entertainment Enterprise Europeran Excellence
- I worked at Ericsson and all I got was a sucky name on Globen (även som t-shirt)
- Globricsson
- Rulla in en boll och låt den rulla Arena
- Carl-Henric Svanberg fuck up Arena
- Runka med vänsterhanden Arena

2008/12/11

Ajdå...

Det slog mig just att andelen besökare som kommer googla sig hit med hjälp av sökord som snopp, högerhanden och drottningen kommer att öka dramatiskt.


It was so worth it. Welcome wankers!

Jag är störd

Idag tolkar jag DN på ett mycket sjukt och snuskigt vis. Läge för terapi eller är det DN:s redigerare som gjort ett misstag i arbetet?

Rubrik: Svettigt dygn för unga pristagare

Ingress: Det är minst lika jobbigt att hyllas för Nutidsorienteringen som Nobelpriset. Möjligen kanske de vuxna snillena fick sova en stund längre, för de här 22 högstadieeleverna blev purrade halv sju på morgonen. Kvällen avslutades på DN för egen Nobelmiddag, diplommottagning, besök på redaktionen och först därefer, efter nästan 18 timmar, fick de krypa ner i sina hotellsängar, utan att tvätta högerhanden - de hade ju träffat drottningen!

Är det en lämplig formulering när man skriver om pubertetskillar stenhöga på hormoner som gör att de leker med snoppen i varje vaken ensam stund? Och vad är grejen med att använda ordet "purra"? 50-talet skickade precis en bodknodd som vill ha sitt ordförråd tillbaka.

2008/12/10

En gigant lämnar oss

Expressens chefredaktör meddelade under onsdagseftermiddagen att han sagt upp sig efter en lång och gedigen publicistisk insats. Omedelbart började det ryktas om efterträdare till herr Sjöberg. Vi på tankesmedjan Trettioplus kan avslöja att det står och väger mellan en slumpmässigt utvald kommentator från sajten DagensMedia.se och en påse jordnötter (chilirostade).

Nej betyder hej

I en liten notis i gratispublikationen Metro läser jag idag om säljpolicyn hos telemarketing-företaget Provoice. Tydligen ska det i deras säljmanual finnas en instruktion som lyder "Nej betyder hej", vilket innebär att säljaren ska fortsätta tjata trots att den uppringde tydligt avböjer vidare konversation.

I mitt fall är det här inget problem eftersom jag kan stå på mig, fortsätta säga nej eller helt enkelt lägga på luren. Men det finns många andra ute i samhället som på grund av hög ålder, funktionshinder eller annat är utsatt villebråd för telefonsäljare. De har ibland hamnat i horribla avtal på grund av samvetslösa säljbolag.

Så här är min nya policy till säljansvarige på Provoice. Jag kallar den för "Nej betyder nej. Fortsätter du att tjata åker jag hem till ditt hus, sätter en huva på ditt huvud och kör ut till en liten avlägsen stuga i skogen som jag kallar för Guantanamo 2. Där får du sitta och lyssna på oväsen i 175 dB tills ditt förstånd stämplar ut och går i pension."

Capisce?

2008/12/09

Bamse - en uppgörelse


I serien "grejer som folk av slentrian tycker är bra men som egentligen är ganska kass" har vi idag kommit fram till ännu en barnkultur-ikon. Nämligen Bamse. Sedan länge ansedd som det enda vettiga alternativet i ett kommersiellt och förmodat våldsamt serieutbud. Hur kommer det sig, undrar nu jag? Bamse är ju komplett kass.

Det hela började för några månader sedan då min äldste son fyllde fyra. Då kom min syster släpande på en alldeles för stor hög med gamla bamsetidningar som hennes barn läst förr om åren. Till en början blev vi glada. Vilken praktisk och bra present. Bamse liksom. Det var ju bra. Om jag minns rätt knäckte jag själv läskoden i nån gammal pratbubbla där Skalman kom med någon förmodad klokskap.

Men sedan började vi läsa skiten. Vår son fastnade direkt för de kolorerade små rutorna men är ju fortfarande lite för ung för att haja grejen att bokstäver bildar ord. Så vi föräldrar får läsa. Och som vi får läsa. Hela tiden ska det läsas, om sonen får bestämma. Och det är ju inte så kul.

Men, det som är värre än tjatig högläsning är de skitdåliga budskap som finns i Bamse. I stort sett är det samma grundstory som går om och om igen och det går ut på att "Bamse är snäll" (oklart varför, förklaring finns inte) och har ett våldsmonopol som han ivrigt använder mot "de som är dumma" (ofta också oklart varför de är dumma, oftast tar de saker eller bråkar). Världen är oerhört bipolär med de snälla på ena sidan och de dumma på andra sidan. De konflikter som uppstår löses nästan uteslutande på ett sätt. Bamse dopar sig med dunderhonung och spöar på skurkarna varpå de får be om ursäkt och kanske får vara med och leka eller käka tårta med Bamse och hans polare. Sen i nästa tidning blir de dumma igen.

Är det bra budskap till små barn?

Såklart är det inte det. Det är helt värdelöst. En annan märklig grej är det gamla 70-talsbudskapet att det är dåligt att tjäna pengar. Krösus Sork, den giriga lilla råttan är den största skurken av alla. Samtidigt krämar de som har rättigheterna till Bamse ut mängder med kringprodukter. Det känns inte helt okej.

Så här kommer lite förbättringsförslag till folket som gör Bamse:

1. Lägg ner skiten.
2. Sök nya jobb.

På Spåret revisited



Det här är roligt. Men inte Robbans vits. Den är för jävla kass. Det som är kul är däremot Björn Hellbergs totala överreaktion. Han får ett fnissanfall som en 13-åring, gamla karln. Oldsberg däremot, den gamla räven, han har varit med förr. Stenansikte.

En annan kul grej är att Robban Aschberg blivit blåst på mångmiljonbelopp av någon märklig kuf. Överlag är Robban ganska kul hela han. Ett samtidsfenomen.

2008/12/05

Timo trashar Radiohead

Som den På Spåret-fantast jag är kollade jag idag in vad som händer i kvällens avsnitt på SVT.se. Och vad råkar jag då se. Timo Räisänen ska vara med i ett kommande program och framföra låten Creep av Radiohead. Men vad gör han för tolkning? Något slags stressversion som helt tappar låtens dynamik? Bedrövligt. Lyssna själva.



Timos pastej.



Originalet.

2008/12/04

Jag är inte ensam / alliansbashing

Jag mailar med en gammal kompis och helt oväntat dyker det upp några formuleringar som kunde varit mina. Det är skönt att se att jag inte är ensam i mina galenskaper. Kanske är det åldern som gör det?

Det här tyckte jag var oerhört roligt:

Den riktiga kulturskymmningen var ju från vår nuvarande statsminister. Herregud, disneyfilmer, musikaler, Ace of Base han prickade in dem alla. Det i sig är ett skäl till att rikta en misstroendeförklaring mot statsministern.

Jag blir mer och mer kulturkonservativ för varje år som går, men tvärtom mot förr i tiden tycker jag att det är den stora kritiken ska vara mot högern. Bara smånasare hela högen som spelar golf och gillar folklig kultur. Fram för tyska, franska och brittiska högermän som har klassisk bildning, elitskolor – dom vet man åtminstone var man har och man kan respektera dem för det.

Lucia är död...

...som tradition. Ja, på riktigt också, för riktigt länge sedan. Men nu menar jag inte martyren utan vår härligt svenska kulturarvstradition att spöka ut oss i vita särkar och sjunga sävliga gamla psalmer och folkvisor. 

Och det är ungdomens fel. Som vanligt.

Först kom den där osnutne acnebemängda grabbhalvan från Motala och påstod att han skulle vara Lucia av demokratiska orsaker. Majoriteten av eleverna tyckte att han passade som Lucia. Well, have I got news for you kiddo! Lucia har ingen snopp. Så det så. Det vet jag och det visste rektorn som, med rätta, körde över elevernas patetiska försök till demokrati och visade gammal hederlig Björklund-inspirerad katederdisciplin. Äntligen! Ungdomen ska veta hut.

Men det tog inte slut där. Nu har upproret gått ner sig i åldrarna. Till och med mina egna, till synes oskuldsfulla, barn har höjt upprorets fana och vill inte alls vara stjärngosse, tomte eller negerinspirerad pepparkaksgubbe. Nej minsann. De vill vara "påskgumma" och "katt". 

Vad är det frågan om??!½!½! Vad är det för fel på pepparkaksgubbe nu helt plötsligt? Färgen går ju att torka bort. Och stjärngosse, detta finaste av allt?! 

Vi har en vecka på oss att fördriva djävulen ur våra barn. Man måste mota Olle i grind, annars växer de säkert upp till fildelare som tror att de kan bestämma själva.

2008/12/02

Hur jag började hata julen...

SvD goes Expressen


Men vafan?

Helt fel målgrupp



Det är inte ofta jag får adresserad direktreklam men idag hade jag förmånen att få ett utskick från de Nya Moderaterna. Genast när jag såg avsändaren på det diskreta kuvertet började jag darra av förväntan. Det här skulle bli en gottisfest. Nu skulle jag riktigt frossa i hur illa jag tycker om insmickrande reklanbudskap. Jag hyser redan från början en rejäl aversion mot såväl direktreklam som Moderaterna så mina förväntningar var skyhöga. 

Och som de infriades. 

Sofia Arkelsten, riksdagsledamot, får stå som avsändare till denna pamflett vars syfte det är att bocka av Moderaternas vallöften som de infriat. Och som kommunikationsarbetare får jag väl ge betyget godkänt för det initiativet. Men, det brister för partiet på en viktig punkt. Det är inte modernt och det är inte integrerad kommunikation. Det vill säga, man har inte ett helhetsgrepp om budskapen som cirkulerar i andra kanaler. Och därför faller den här relativt dyra reklamsatsningen som en sten i vakuum. Jag ger ärligt talat blanka fan i det fåtal kronor som skattesänkningen ger i min plånbok när regering och riksdag gör sitt bästa för att nedrusta rättssäkerheten och slicka utländska mångmiljardföretag mellan skinkorna. ”Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration” sade Fredrik Reinfeldt sommaren 2006. Idag är det inte riktigt samma budskap som förs ut. Nu ska vi kartlägga alla medborgares kommunikation meddelst FRA och ge privata aktörer möjlighet att bedriva polisiär verksamhet genom IPRED.  Men det står det inte en rad om i Nya Moderaternas direktreklam. 

Nehej hörni., nu ska jag ta och gnugga det här brevet, samt det svarskort som inböjd till medlemskap i partiet, så att det får en mjuk och mysig textur. Sen blir det ett besök på toaletten. Jag hoppas du inte misstycker Sofia Arkelsten. Se det som en symbolhandling.

God afton.

...and then I felt like Satan!

Som många andra av Sveriges löntagare satt jag igår i det lilla gemensamma utrymmet i arbetsgivarens lokaler som kallas för lunchrummet. Där kom jag i samspråk med en manlig kollega som jag förut inte växlat så många ord med. Det visade sig efter ett tag när vi avverkat de vanliga artiga flosklerna om väder och boende (i Stockholm pratar ALLA boende) att han var religiös. Pingstvän. Plötsligt kände jag mig som en inkarnation av djävulen. Satan. 666 all over my body. För jag är ju ateist och går omkring med en slags fördomsfull föreställning att religiösa människor på något sätt valt själva att bli lite lätt korkade och ta till sig en förenklad världsbild där man överlåter mycket av livets svårigheter till en abstrakt gud. Som jag ser det är religion en av mänsklighetens dummare påfund som historiskt sett skapat mer elände än det lindrat.

Men det kan jag ju inte säga öppet, för hur skulle det låta?

Så jag fortsatte att stoppa in köttbullar i käften som om det inte fanns någon morgondag och lät maten tysta mun. Kollegan fick göra en liten utläggning om den kristna missionen i Kina och jag nickade lite intresserat. (För det var verkligen intressant att höra att miljontals kineser väljer att bli kristna, trots att det är förbjudet.) Men när han kom in på ämnet hur mirakler verkligen händer IRL borta i kinaland, då fick jag hålla i huvudet för att det inte skulle snurra 360 grader och kräkas slem som i Exorcisten.

Nästa gång det kommer några med helig uppsyn och knackar på min dörr kanske jag ska ta och släppa in dem och kolla vad det är de får ut av det där med religion, för jag kan verkligen inte förstå den där grejen med blint troende.

2008/12/01

Om Strage och journalistpriset

Det här är ungefär så jag reagerade själv på nyheten att Strage vunnit pris som årets journalist, men jag orkade aldrig formulera mig. Hanna Fahl gör det så bra i SvD.


Alltså, jag fattar ingenting. En lista av Youtube­klipp? Är något förnyande? År 2008? Missförstå mig inte här, jag tycker verkligen att Fredrik Strage är helt briljant. Men hade jag ­varit han, hade jag snarast tagit det som en personlig förolämpning att få priset för en lista med ­favvo-videosnuttar från internet, och inte för ­boken Mikrofonkåt, som faktiskt var för­nyande i svensk journalistik på riktigt: ett helt underbart underhållande reportage­arbete som tog en marginaliserad subkultur på ­allvar. Eller för ­boken Fans, för den delen, som kom 2005.

Det är någonting ­­så sorgligt med ett svenskt kultureta­blissemang som ska försöka ta populärkultur på allvar, och träffar några centimeter fel. Det är så välvilligt, så snällt tänkt, men blir i slutändan mest som när ens förälder dyker upp på barnkalaset med en ungdomlig keps.

Fortsätt läsa här.

Ohyggligt bra



Man kan ju undra varför Guillou satt i flera månader för att författa detta pekoral när det kan sammanfattas så enkelt.

Originalet, och andra roliga seriestrippar, hittar man hos yougottaregard.blogspot.com