Sidor

2009/03/31

Ärligt talat, vafan?

Klicka på bilden om du måste se hela, men helst inte.

Öppet brev till Per Gunne, chefredaktör på Metro:

Hej Per.

Jag åker kommunalt. Med SL. Det är enligt många inte ett transportmedel, utan ett straff. Riktigt så illa skulle jag inte säga att det är. Det är ok. Ganska ofta brukar jag spendera pendlingstiden med att ögna igenom publikationen du ansvarar för. Den har ju fått mycket beröm för att den tillhandahåller enkelt, lättläst journalistik till grupper som annars brukar hamna utanför nyhetsflödet. Sådana som ungdomar och invandrare. Det är ju toppen.

Men ändå är jag inte nöjd Per. Jag är missnöjd. För varje dag drabbas min mentala hälsa av en påfrestning. Jag mår dåligt. Jag blir kränkt Per. Kränkt av att ni publicerar en serie som Elvis, när Sverige och utlandet formligen dignar av kompetenta serieskapare.

Varför gör du såhär Per? Är du kompis med Tony Cronstam? Är han gift med din syster? Är hans serie gratis? Eller betalar han för att bli publicerad? Eller har du någon gång gjort bort dig riktigt riktigt grovt och Tony sitter på bildbevisen? Eller allt av ovanstående?

För ärligt talat Per - vafan?

Problemet med serien Elvis är inte att den saknar humor och är helt värdelös. Det är den inte ensam om. Problemet är att serien Elvis ofta utgår ifrån ett antagande om vad som är kvinnligt och manligt. Och det ska jag tala om för dig Per, att det antagandet, det är åt helvete. På så många plan. Vi skriver 2009 nu Per. Men Tony har fastnat på 1982.
Därför skulle jag ödmjukt be dig att skicka tillbaks Tony till förlaget Semic, där han kan fortsätta teckna Bamse efter andras manus. Sen kan vi tillsammans vidta rättsliga åtgärder för att förhindra vidare spridning av denna kulturyttring.

We can do it Per!

2009/03/30

Ett förtydligande


Jag borde veta bättre än att ge mig på ironi på nätet. Det funkar ytterst sällan. Ovanstående bild visar alltså inte mitt sovrum. Inte heller ett sovrum jag skulle vilja ha. Tvärtom är det, enligt min smak, ett sovrum från helvetet. Verkar jag vara en kille som vill ligga och fläkta skrevet samtidigt som jag glor på någon DVD-film på plattskärm med surroundljud?

Svara inte på det är ni snälla. Det var en hypotetisk fråga.

----------

Andra detaljer som generar klöks:
  • Buddha-huvudet på stativ i fönstret.
  • De chica lampetterna på var sin sida sängen.
  • Den migränframkallande fondtapeten.
  • Att alla textilier går i guldton.
  • Skinnimitationen på sänggaveln. (Lätt att torka av.)

Om det här med medelklass

Fredrik Strage skriver om medelklassen och dess behov av att kokettera med självförakt. Jag kände mig omedelbart skyldig, eftersom nästan hela den här bloggens existens går ut på att driva med min identitet som vit medelklassman.

Men varför har jag det behovet?

Kanske för att jag hellre kissar på mig, än att andra gör det? I det första fallet har man själv kontrollen, även om det är lite obehagligt. I det andra fallet är det down right jättetråkigt.

Plågsam insikt #2

I helgen köpte jag en ny duschcreme. Ja, dels en ny förpackning men också ett nytt märke som jag inte haft förut. Inget fancy, bara en vanlig stormarknadstvål för 39,50. Ni hajar?

Men som jag gick igång på detta inköp. Det kändes lite som en nystart. En ny grej i mitt liv. Jag gottade mig åt min nya duschcreme vid säkert fyra gånger i helgen som gick. Jag poängterade den till och med för min fru. "Titta vad jag har köpt."

Jag behöver vidga mina vyer.

Jag behöver verkligen vidga mina vyer.

Trött i mössan

Nej men OJ vad klockan är mycket. Nu måste jag gå och lägga mig. Det är ju ändå arbetsdag imorgon, eller idag menar jag. 

Tur att jag satte in den där takfläkten, för snart är sommaren här. Då är det skönt med lite svalka. 

2009/03/29

Släckt vare här...

Ja, vi släckte lamporna på den däringa örthh auer. 

Pluspoäng till mig.

Var cashar jag in? Får jag förtur i roddbåten när flodvattnet kommer eller vad?

2009/03/27

Datorspel, kultur och våld - för sista gången?


Precis när man går ut och hyllar någon, så skriver samma person en relativt trist och dålig krönika. Ja, när man har att göra med Johan Croneman kanske jag får skylla mig själv. Sura gubbar har en tendens att veva vilt omkring sig lite onyanserat.

Idag ger han sig på en av mina käpphästar. De förmodat skadliga dator- och tv-spelen. För trots alla argument för motsatsen och trots att det hittills visat sig helt omöjligt att kliniskt bevisa så måste det ju finnas något dåligt och skadligt med de däringa våldsamma spelen som barnen sitter och fördriver tiden med (istället för att göra brasor och plåga smådjur och varandra i skogen som förr i tiden). För inte kan man bli helt sund i huvudet av att sitta och låtsasskjuta någon?

Jo, men faktiskt. Det kan man. Dator- och tv-spel är en kulturyttring som ibland har ett våldsamt innehåll. Majoriteten av alla spel innehåller faktiskt inga våldselement. TV-program, filmer, serietidningar, böcker och för all del teater innehåller också våld. Men skillnaden, enligt kritikerna, är att spel har ett moment övriga kulturfenomen saknar - den deltagande aspekten. Spelet skulle inte visa något våld, om inte personen som spelar själv väljer att vara våldsam. Och det känns ju inte så sunt, kan man tycka. Men tyckande är sällan samma sak som kunskap, så jag återkommer till detta längre fram.

I Johan Cronemans krönika berättar han om hur olika populärkulturella fenomen påverkat hans egen livsåskådning och attityd till omvärlden. Filmen "Johnny got his gun" var en vändpunkt i hans ungdom och ställde Johans dåvarande liv på ända. Vi har nog alla en eller flera sådana upplevelser av kultur där vi känner att vi fått oerhörda insikter. Och visst är det så, kulturfenomen är värdebärare vars huvudsakliga syfte är att göra just det. De ska beröra och påverka.

Helt säkert har dator- och tv-spel samma slags påverkan på sina konsumenter som andra kulturfenomen. Själv värdesätter jag många spel och de upplevelser jag haft genom dem på samma sätt som jag minns en bra bok eller film. MEN, jag har hittills aldrig känt någon lust att skjuta ner någon, eller ens slå någon på käften, trots att jag utfört simuleringar av detta i datorspel tusentals gånger under tjugo års tid.

Spel, och andra kulturfenomen, existerar och påverkar inte i ett vakuum. En person som spelar ett spel sätter det i relation till alla andra värderingar och normer som han eller hon har anammat i sitt liv. Och för den överväldigande majoriteten innebär det att man kan hantera våldsinslag utan att på något mystiskt sätt känna en programmeringsliknande påverkan att gå ut och vara lika våldsam. Man förstår att det är fiktion det handlar om. Vi är kompetenta nog att tolka spelens innehåll, på samma sätt som när vi läser en bok. Den ytterst lilla minoritet som inte kan tolka våldsyttringar i spel på detta sätt har med all säkerhet problem att tolka sin omvärld överhuvudtaget och behöver förmodligen vård eller annan form av specialbehandling. Dessa personer fungerar ofta inte ens så väl att de klarar av den kognitivt krävande aktiviteten att spela spel.

Samtidigt är våld i datorspel inte våld. Snarare är det en symbolik för att genomföra det spelet går ut på, som är problemlösning. Det primära i spelet är inte att visa våld. Det primära är att berätta en historia för spelaren, eller att spelaren ska lösa någon form av uppgift. Eller båda. Ta ett spel som Counter-strike, som fått mycket kritik i debatten. Till ytan ser det ut som två gäng som springer runt och skjuter på varandra. Pang, pang. Krig och död. Men det är bara fasaden. Den kulturella kontexten. Det spelet går ut på är att flera personer ska samarbeta som ett lag för att lösa en uppgift. Att det manifesteras i en kontext av terrorister och soldater som skjuter på varandra är sekundärt och för den som spelar upplever man det hela inte som våld, utan det är spelelementet - problemlösningen, lagarbetet - som är det primära och det som man medvetet och omedvetet sitter och tänker på. Det finns alltså ingen relation till att agera ut våld i verkliga livet. Counter-strike är i sin grundläggande form samma sak som innebandy eller fotboll. Paradoxalt nog förekommer det mer våld i samband med innebandy och fotboll än på LAN där det spelas datorspel, men det förfasar vi oss inte över.

Så, med det sagt hoppas jag att jag slipper skriva om detta fler gånger. För det börjar bli lite tjatigt nu. Det är ju ändå 2009.


---------------

Extra info.

Till sist ska det väl sägas något om detta med barnen. För de ska väl inte sitta och spela dessa spel med en massa våld? Ja, det kan man ju diskutera, men det finns en åldersgräns på dator- och tv-spel utifrån vad de innehåller. Spel med våldsamt innehåll är riktade mot en vuxen publik och hela branschen samarbetar för att vara tydliga med detta mot konsumenterna. Så var det sagt också.

2009/03/26

En plågsam insikt

- Jaaaaaa, skrek jag precis nere vid tvättstugans bokningstavla. Jag knöt till och med näven lite i triumf, för det var en tid ledig.

Jag behöver komma ut mer.

Jag behöver verkligen komma ut mer.

DJ Sex Machine

I min serie "märkliga grejer jag hittar på internetz" ger jag er idag DJ Sex Machine. Jag vet inte så mycket om den här mannen, mer än att han är dansk och att han vid något eller några tillfällen spelat musik under nämnda artistnamn.

Jag vet inte om det är ett så lyckat artistnamn. Det är ganska mycket machine och ganska lite sex över honom. Men vad vet jag?

2009/03/25

Mer om Lilla huset på prärien


För ett tag sedan skrev jag om Lilla huset på prärien och vilken effekt det programmet hade på mitt känsloliv. I samband med det googlade jag en del och hittade mängder med smaskiga detaljer som jag inte fördjupade mig i just då. Men nu så ska ni få.

Det mest häpnadsväckande var att få reda på vem lilla Laura Ingalls gifte sig med som vuxen. Eller ja, vem skådespelerskan Melissa Gilbert gifte sig med. 

Med Bruce Boxleitner!

Vem, frågar sig då 97 procent av läsekretsen?

Jo, Bruce Boxleitner. Skådespelaren som i Sverige är mest känd för sin roll som Luke i TV-serien Macahan. Vad är oddset på det? Melissa, från en western-serie, och Bruce, från en annan western-serie. De slår sig samman. Blir ihop. Gifter sig. Det blir en veritabel western-frossa. 

Inte nog med det. De har dessutom västra hemisfärens kanske lökigaste webbsida.


Där kan man bland annat få reda på att Melissa just nu jobbar på en musikalversion av Lilla huset på prärien som ska uppföras i någon landsortshåla i Minnesota. Snacka om att fastna i ett fack. Bruce har ju i alla fall gjort en bärande roll i den lökiga scifi-serien Babylon 5. Men jag kan fortfarande knappt fatta att de är ett par. Luke och Laura liksom...

Don't you just love the internetz?


2009/03/24

TV eller datorspel

Nähe, om man skulle ta och titta lite på tv som omväxling mot att spela datorspel hela kvällen? Jahaja, då ska vi se vad televisionen har att erbjuda en kväll som denna.

Den rätte för Rosing.
Navy CIS
Kattis & Company
40 year old virgin

Nehejnej. Dags att spela lite till då.

Johan Croneman - en kämpe för tanken i enfaldens tidevarv

Jag skulle vilja känna Johan Croneman. Ha honom som vän. Få höra honom tala. Ta en fika, språkas vid, kolla läget. Men i brist på det får jag gotta mig med hans visdomsord i Dagens Nyheter. De lyser som flammande vårdkasar i det mörker av enfald som härskar i medierna.

Dagens musiktips: Spring Ricco

Imorgon (onsdag) släpper Florence Valentin sin nya platta "Spring Ricco". Fy så bra.

Tunnelbanefantasier

Jag glömde min iPod imorse. Därför tvingades jag lyssna på mina medmänniskor på tunnelbanan. Ungefär i höjd med Hornstull rycks mitt medvetande från serien Elvis "humor". Det är en mansröst som säger "men sätt dig, Emma" med ungefär samma tonfall som jag ibland kan använda till mina barn när de är lite ofokuserat spralliga. Det är bara det att Emma ser ut att vara mellan 25-30 och snubben, som sportar ett sjujävla fult Arn-skägg, är i samma ålder.

Emma och skäggtomten är ett par. Han sitter kaxigt tillbakalutad och börjar förklara fördelarna av något bredbandsabonnemang för sin förmodat otekniska flickvän/sambo/utdragna o-n-s. Hon sitter framåtlutad, pillar på hans fingrar och hela kroppsspråket skriker bekräfta mig. Jag känner ett utslag på min emotionella radar och det blinkar rött av osäkerhet.

Det känns inte helt ok. Deras relation verkar inte vara i balans. Han suger i sig hennes energi som en vampyr. Och vad får hon tillbaks? Kanske inte så mycket, eftersom hon sitter och drar i hans händer som om de skulle ge henne något.

Vid Slussen går hon av. Långsamt. Hon kommer att längta. Han sitter kvar. Säger "vi ses då" när hon vill höra kärleksord. När hon går ut genom dörren öppnar han sin tidning. Han verkar redan ha glömt henne.

Som jag saknar min iPod.

2009/03/22

Men vänta, var det inte....?

Ikväll åkte jag med bilen till en annan del av södra Stockholm. Jag skulle köpa en liten trehjuling till min tvååring, en rosa hade han beställt. Tack vare Blocket gick färden till Skebokvarnsvägen. 

Hela tiden när jag åkte dit var det något som gnagde i bakhuvudet. VAR hade jag hört det gatunamnet förr? När jag kom hem slog det mig. 

Här såklart. (Spotifyflänk.)

Och ja, det var precis så grått som skivan låter.

2009/03/21

Gubbjävel

Ovan ser vi ett ovanligt präktigt exemplar av arten gubbjävel (lat. Senilus Satanicus). I den så kallade piratdebatten har han ondgjort sig över ungdomens brist på moral och betalningsvilja. Ska det vara så förbannat svårt att betala för sig, har han rasande frågat på Newsmill. Björn, som han heter, är nämligen en hårt kämpande kulturarbetare med endast dryga 450 miljoner SEK på kontot. 

Nåväl, i princip kan Björn ha rätt i sak, även om trovärdigheten och gnället om förlorad inkomst kommer från någon som kan torka sig med tusenlappar i arslet livet ut, även om han skulle lida av kronisk rännskita.

En sak som däremot inte är rätt är att Gotlands landshövding gett Björn tillstånd att smälla upp en schabrakvilla och musikstudio i naturreservatet Furillen på sagda ö. Tvärtemot rekommendationen från länsstyrelsens egna jurister. Men det ger landshövding Marianne Samuelsson blanka fan i. Vad hon har för orsak till detta kan man spekulera i. Kanske gillade hon filmen Mama Mia? Kanske hade hon sitt livs första hångel till Dancing Queen? Kanske är hon kompis med Björn? Oavsett vilket är det ett jävla oskick att mellan skål och vägg ge personer förmåner i strid med gällande regler, bara för att de gjort sig en hacka på popmusik. 

Ska det vara så förbannat svårt att göra rätt, Björn Ulvaeus?

Hörrödu Björn, med din halva miljard kan du väl köpa Gotland med ringmur och allt? Det vore ett bättre upplägg, tycker jag. Sen kan du göra om Visby till Abba-museum och ha tipspromenad med Abba-quiz för alla som cyklar runt. Det skulle vara en lönsam investering.

2009/03/20

Twatter

Jag har, i och med min griniga ålder, inte alls omfamnat fenomenet Twitter. Tvärtom ser jag inte riktigt nyttan med det, allt i enlighet med tesen som lyder: teknik som finns när man föds tar man för given, teknik som uppfinns tills man blir 35 kan man anamma, efter 35 är det fucking kört - då gillar man inget nytt. Ergo gillar jag inget nytt.

Men idag har jag ändå kollat runt lite och tagit en allvarlig funderare på hur tankesmedjan 30+ skulle kunna funka på Twitter. Jag kom inte på något. Men, jag kom på ännu fler anledningar till att inte börja. Här är de:

Patrick Ekwall
Jan Helin
NewsmillPM
Sigge Eklund
Henrik Schyffert
Alex Schulman
Fredrik Virtanen
Adam Alsing
Gry Forssell
Anders Timell
Ebba von Sydow

2009/03/19

Dagens citat

Designtorget började som jag minns det som en butik för ny design. Nu har det urartat till en presentbutik för 35-åringar som inte längre tycker om sina vänner.

DN, På Stan

2009/03/17

Ondskan

En av århundradets medlemmar på topp-100 listan över freaks premiärbesökte domstolen igår. Iklädd sjavig kostym och blå pärm. Gott så. Men genast börjar medierna och vanligt folk slänga sig med begreppet "ondska" för att sätta ord på hans vansinne.

Ondska, är det ett bra begrepp överhuvudtaget? Ondska är en abstraktion, ett fenomen som existerar i sig självt, oberoende av människan. En otäck företeelse som smyger sig in i människors själar. I alla fall om man ska se på hur det använts av kristendomen och andra religioner som förklaringsmodell. Och det vet de flesta av oss vid det här laget att religioner suger på det här med att leverera bra förklaringsmodeller.

Och så funkar det ju inte riktigt. Fritzl och andra människor som gör handlingar som kan klassas som "onda" har ju egentligen för det mesta bara fått fel programmering eller stimuli under sin levnad. Potentialen, eller risken, att vi ska agera likadant finns latent hos oss allihopa. Med fel förutsättningar kan vem som helst spåra ur.

Så varför då börja prata om ondska? För mig ger det fel signaler. Jag tycker att det är ett uttryck för en längtan efter en enklare världsbild. En världsbild där vi enkelt kan kategorisera en grupp människor som onda. Och enkla kategoriseringar brukar medföra enkla lösningar. Problemet är bara att det inte finns några enkla lösningar. Enkla åtgärder däremot, finns det gott om. Inlåsning och dödsstraff till exempel. Men de hejdar inte fler tokiga farbröder från att låsa in och våldta sina barn.

Det är ingen lösning att sluta använda ondska som begrepp heller, men det kan vara ett steg på vägen att förändra hur vi alla ser på problemet. Om vi fortsätter att slänga oss med värdeord från arkaiska religioner så kanske vi får det lite lättare att begripa komplexiteten i tillvaron.

2009/03/16

Fail!

Såhär ledsen skulle jag också se ut om jag var tvungen att åka till Tumba Centrum och uppträda playback framför en publik bestående av sådana som jag själv. Småbarnsföräldrar med sina osnutna barn.

Kontorsjobb ftw!

Måndagmorgon: oväntat bra

Idag chockade måndagmorgonen mig med full kraft genom att INTE vara överjävlig utan tvärtom ganska harmonisk.

+ glada barn
+ pigg och utvilad
+ harmonisk dagislämning (Detta moment kan, som många föräldrar vet, lätt förväxlas med skärselden. För alla inblandade.)
+ fint väder

- ett glas gick sönder och fick dammsugas upp
- mina kontaktlinser hade legat konstigt i burken och gått sönder. Glasögonormsdag.

Fyra plus och två minus. Så bra brukar det inte vara. Jag står här och håller mig lite lätt i skrivbordskanten för när som helst kommer en backlash. Jag gissar på att Digerdöden gör en återkomst eller att gräshoppssvärmar ska förmörka skyn.

2009/03/15

Söndagskväll: håglöst Blocketsurf

En av den moderna tidens lustifikationer är att driva narr med annonser på Blocket. Och det är sällan kul. Men detta är inte ett försök att vara rolig. Det är mer en fundering av hur det mänskliga psyket fungerar. 

Här säljer en person ut lite tragiska attiraljer. En styck gammal möbel att ställa blomkrukor på. Check. Tre obekväma stolar. Check. En skolbänk från forntiden. Va i helv...

Varför sparar man på en sån? Vad är det för tokigt sinne som tyckte att skolgången från 30-talets småskola var något värt att nostalgisera över? En era som fullkomligt dräller av pennalism, skolaga, auktoritetslydnad a la nazism, två råa potatisar till lunch och en skolväg på två mil. Inte direkt något värt att behålla i minnet. Hade det varit jag hade jag gått lös på möbeln med en yxa och eldat upp den under alkoholintag. 

Men det kanske inte är någon memorabilia? Det kanske är en trofé. En gammel göbbe har sparat småskolans bänk som en hommage till sin överlevnad? "Jag visade de jävlarna."

Vad är det då för okänsliga barnbarn som kränger ut denna överlevnadspokal på Blocket för 650 spänn? 

Vad det än månde vara så blir det inget köp för min del. 

Var är du, din jävel?

Du som gav mina barn uppåttjack extreme i morse och sen smög dig in här och tryckte i dem nån skit så de snedtrippade och fick ångest på eftermiddagen?

Om jag ser dig ska du få på fan.

2009/03/12

Sökordsfrossa

En småtråkig eftermiddag på kontoret tar jag min tillflykt till Google analytics. Vanligtvis brukar sökorden folk använt för att hitta min blogg kunna kategoriseras under "skittråkigt", men idag hittar jag idel guldkorn. Tack alla vansinniga internetsanvändare.

din otrogna jävel fortsätt lipa
Det här låter lite småbittert. Jag blir nyfiken på det där socialpornografiska sättet.

engelsmän i Hägersten
Oi mate! I aint one of 'em.

fetma vs demens
Tråkigt om man skulle drabbas av båda.

fredrik strage (utbildad)
Ja, det är han väl? Varför parenteserna? Varför över huvud taget?

knalleland porr
Hur tänkte du nu? Eller nej, säg inte.

långa samlag
Det är la gött änna. Exakt vad ville du hitta med denna sökning?

robert broberg torrent
Du är en sjuk sjuk sjuk person.

stridsvagnsnamn lista
Tiger, Panther, Leopard, Stridsvagn S, Centurion, M1 Abrams... Där fick du några att götta med.

Nördhumor

2009/03/11

Jag och min fru tanten

En del av er kanske undrar då och då vad det är för en kvinna som står ut med en sådan bitter, cynisk och magsur jävel som jag utger mig för att vara på den här bloggen. Jag kan svara er att det är en underbar kvinna. Ikväll till exempel hade vi den här dialogen vid matbordet, då hon berättade att hon sett några tonårstjejer utan rätt klädsel i pulkabacken.

Min fru: ...och så kom de där tjejerna - i jeans, lågskor och till och med UTAN vantar. I pulkabacken och all snö!
Jag: Men vadå? Tonåringar har väl aldrig någonsin klätt sig lämpligt efter vädret? Kommer du inte ihåg hur det var när du var ung?
Min fru: Men i PULKABACKEN! 
Jag: Hahaha, hör du dig själv? Du har blivit en tant!
Min fru: Men de hade inte ens riktiga skor. Förra året var det ju inne med sådana där Snowjoggers. Det var ju bra...
Jag: Hahahahaha.

Jag älskar henne.


En ny karriär

Jag ska byta jobb. Jag kom på det igår framför teve-apparaten.

Jag ska bli coach. Men inte livsstilscoach, karriärscoach eller förlossningscoach.

Jag ska bli coach-coach.

Det känns väldigt 2009.

2009/03/10

En dag i papperskorgen

Jag har sedan ganska länge en misstrogenhet mot evenemang som riktar sig till mig i min egenskap av yrkesperson. Det vill säga workshops, seminarier och allsköns andra "events" som utger sig för att utbilda mig om något vettigt men som i själva verket är mer eller mindre förtäckta säljmöten. Nu hade det gått ungefär två år sedan jag senast avvarade en konstruktiv dag vid skrivbordet så nu tänkte jag att jag var värd en slapp dag borta från kontoret. Herregud, jag har ju varit föräldraledig. Saker kanske hade blivit bättre?

Det hade de inte. 

Det var lika erbarmligt torftigt som förr. Om jag skulle ge mig på att sammanfatta grejerna som utlöser min skitsnacksindikator skulle det se ut som följer.

1. Den halleluja-doftande och okritiska attityden mot de egna produkterna. De här nya webbverktygen utmålas som om de skulle lösa allt mellan nageltrång och världssvälten. Eller nästan. I alla fall ska de lösa allt från marknadsföring till kundvård.  

2. Säljfrossan. Inte helt oväntat är det säljvinkel på precis allting. Nu är det "webb 2.0" och alla går i spinn över Facebook, bloggar, twitter, twatter, wanker och toker. Nu ska man tjäna pengar på alla dessa nya applikationer. Det känns inte riktigt trovärdigt. Att folk vill kommunicera med varann är inte samma sak som att de vill ha en community från varenda jämra företag de råkar handla av.

3. Säljfolket, deras spritfeta magar och kletiga frisyrer. Jag vet att det är fördomsfullt och lätt äckligt av mig, men jag får mental klåda av säljartyper. Om man vill få ut något vettigt och konkret på mässor och säljmöten, sikta in dig på snubben eller tjejen som ser mest obekväm ut och som försöker gömma sig bakom broschyrstället. Det är ofta en utkommenderad jobbare som är en av de som till vardags arbetar med själva produkten som programmerare eller något annat handfast. Det är personen att snacka med om man vill ha en vettig och ärlig dialog. Undvik killen som ser ut som om han trivs bäst på gymmet eller i kön till Stureplanskrogen.

Men jag får skylla mig själv. Om det presenteras som ett säljmöte, ser ut som ett säljmöte och fungerar som ett säljmöte, ja då är det ett säljmöte. Nästa gång gör jag som vanligt. Slänger pappersinbjudan i återvinningen och deletar mailinbjudan oläst.  

----------

Dagens dagdrömmarfantasi: att resa mig upp under något av dessa zzzzövande pass och med aggressivt anklagande röst ropa "YOU SUCK"! Lite som man gör i USA när ståupparn är kass. (I Sverige funkar det inte eftersom alla ståupp-försök skulle dränkas av folk som ropar "You suck".)


2009/03/09

Apropå förra inlägget



Buuhuuhuu. Så fint.

2009/03/08

30+ blir gråtmild

Min 4-årige son tvångslånade filmen "Bilar" av grannbarnen igår. (Disneyfilmen Cars, för er som inte är nere med småbarnsgrejer.) Vi kollade inte på hela utan det var ett ganska ofokuserat tittande, sådär som 4-åringar har en tendens att konsumera media.


Men mot slutet när Blixten hjälper den gamla bilen över mållinjen, då kände jag hur jag fick en liten klump i magen. Det började fuktas i ögonvrån.


Jävla Disney.

Andra saker som rör mig till tårar:

  • Lilla huset på prärien. (I början när barnen springer nedför backen med höga gräset.)
  • Det där amerikanska "vi gör om hela huset för en familj där pappan fick cancer och mamman dog i Irak". Och så kör dom bort bussen och alla blir så glada/glädjetårar och hela grannskapet hurrar och barnen får ett rum som ser ut som en musikstudio för att de typ gillar musik.
  • Folk som rent allmänt är så oerhört glada och tacksamma för nästan ingenting.

2009/03/06

Lista: Fem svinbra med Nine Inch Nails

1. Starfuckers Inc.

2. Right where it belongs

3. Terrible Lie

4. Closer

5. Something I can never have

Alla länkar går till Spotify.

Goes around, comes around

Slick med bloggen I det blå skåpet kommenterade mitt senaste inlägg och skrev ett eget om medelklassens märkliga beteende att "belysa problem". Hon länkade till bloggen Stuff white people like och där hittade jag en länk till satirsajten The Onion som hade filmen nedan. Det kan vara det roligaste jag sett den här veckan. Har jag sagt att jag älskar satir?

PS: Har jag sagt att jag gillar "I det blå skåpet" också? Jag gillar alla bloggar ute till höger.



How Can We Raise Awareness In Darfur Of How Much We're Doing For Them?

2009/03/05

Kvasiprotester på fejan

En populär trend i tidningar som vill "hänga med" är att reportern surfar in på Facebook och kollar upp om det finns någon grupp som protesterar/stödjer en populär fråga. Senast idag ser jag att Svenska Dagbladet anser att det är folkstorm mot planerna på ett statligt finansierat kungahusbröllop eftersom de hittat en FB-grupp med hela 30.000 medlemmar.

Ojdå, fy fan. 30.000?

Det finns säkert andra grupper där också. Två miljoner människor som gillar Simpsons. 400 000 som avskyr korv. 15 stycken som gått i klass 9B på Rövsätraskolan 1987. Min poäng är: vilken relevans har en facebook-grupp egentligen? Mitt svar är: ingen. Och vad är det för lat "journalistik" att sitta på sin rumpa och hitta på scoop när man ändå är inne på fejan för att maila lite med sina polare?

Lägg ner. Börja jobba på riktigt. För helvete.

2009/03/04

Björn the streaker

Dagens bashing av konstfack




Svenska Dagbladet kör en omröstning. På ren svenska lyder den: Har vi klämt dit de där jävla flummarna ordentligt nu eller ska vi köra ett par varv till? (Eller kan vi inte bara lägga ner hela skiten? Bygga en shoppinggalleria istället?)

Hybris - ditt namn är Bildt

Dagens Nyheter fortsätter sin kompetenta bevakning av Internetz med en artikel att Kina blockerat Carl Bildts blogg vid hans senaste statsbesök.

Det var ena ondsinta små gulingar, kan man lockas att tänka om man inte besitter tillräckligt med fakta. (Som t.ex. DN inte gör.)

Nu är det ju så att Calle Bildt bloggar på wordpress. Han har inte ens en egen server eller domän. Han kör på wordpress egen gratisversion. Just wordpress har sedan länge blockerats av kinesiska myndigheter i deras strävan att lägga locket på den egna befolkningens kommunicerande. Ett faktum som tycks vara okänt för vår utrikesminister och de som ska vara gräddan av vår journalistkår. Därav denna kvasinyhet.

Så det var inte (bara) den svenska utrikesministern Carl Bildts blogg som blockerades. Det var en hel nations möjlighet att använda ett demokratiskt kommunikationsverktyg. Men den vinkeln blev nog för svår för Dagens Nyheter.


(Detta inlägg var ännu ett tecken på hur upprörd man blir över medias kretinliknande bevakning när det rör sig om ett ämne där man själv råkar ha viss kunskap.)

2009/03/02

Dundertåget



Bättre blir det inte med kläderna på. Bannemej! Årets svenska rock 2009.

Dagens Nyheter och detta nya bloggfenomen

Det sägs att de nya kommunikationssätten är bra för demokratin. Samtidigt öppnar de för proffs, en ny generation superlobbyister. Miljoners röster förvandlas till ett fåtals, liksom i "gammelmedias" journalistelit. En påstådd folkrörelse kan i själva verket bestå av mer konstgräs än äkta spontanitet. Vinner pr-byråerna politikernas öron under falsk flagg urholkas begreppet "gräsrotsrörelse". Förtroendet för de folkvalda minskar också ju mer de låter sig influeras och styras av pr-branschen. När det borgerliga nätverket mot FRA-lagen lanserades i juli 2008 undertecknade 14 inflytelserika borgerliga politiker debattartikeln – vars utkast hade författats av en pr-konsult.

De nya medierna är mer komplicerade att granska än de traditionella. Det blir allt svårare att ta reda på vem avsändaren egentligen är, och vilken dold agenda som döljer sig bakom budskapet. Den mest pressande demokratiska frågan blir således vem man egentligen kan lita på i den offentliga debatten.

Sista två styckena ur Dagens Nyheters ledare 2009-03-02

Något av det mest tröttsamma som finns är när bloggare kliver fram och gör sig lustiga över hur de så kallade ”gammelmedia” (ordet som ger mig mental klåda) beskriver det fenomen som de utgör. Men idag kan inte ens jag låta bli när Dagens Nyheter på ledarplats försöker misstänkliggöra bloggvärlden och bloggverktyg för att vara lättmanipulerade av PR-byråer och andra kommunikationsproffs. Lobbyister med förmodat elaka och dumma agendor.

Som jag ser det är den här ledarsidan inte mycket mer än gnäll förklätt till en analys. Är det så mycket mer komplicerat att identifiera vad som är PR nu, än innan bloggar fanns? Och har det där demokratiproblemet verkligen eskalerat nu, när ALLA kan skriva vad de vill, än innan, när det fanns 20 nålsögon för alla miljoner kameler med åsikter? Mina svar är nej och nej.

Dagens situation beror inte bara på att vi fått ett demokratiskt publiceringsverktyg som kallas för blogg utan mer på journalistikens alltmer snabba glidning mot nonsens och infantilism.

När det uppstår ett vakuum efter makt eller information kommer nya aktörer och tar över den makten eller den informationen. Det vill säga när media och journalister väljer att ägna sig åt trivialiteter som analyser av melodifestivaler eller kvasikändisars göranden och låtanden, då uppstår ett utrymme för andra att bevaka och skriva om seriösa ämnen. Andra är i detta fall vanliga medborgare i form av bloggare eller PR-byråer på uppdrag av diverse pengastarka intressegrupper. Är det farligt för demokratin? Eller är det mer farligt att traditionella media matar oss medborgare med meningslöst skräp om fakta som inte har någon som helst relevans?

Välj själv.

2009/03/01

Universallösningar

There is always an easy solution to every human problem - neat, plausible and wrong.

- H.L Mencken


När vi skaffade barn raljerade den gamla generationens barnmorskor över oss 70-talister. För vi vill tydligen ha ett facit till det här med barnuppfostran. En guide. 100 ways to raise a perfect child. Något halvdant duger inte. För tänk om man gör fel. Hemska tanke.

Men det gäller inte bara barnen eller oss ängsliga 70-talister. I det moderna samhället 2009 vill vi gärna ha ett facit till hela livet. Eller i alla fall något slags manual. Vi frossar i självhjälpsböcker om allt från heminredning till hur man blir Lycklig. Tidningarna byter ut nyheter mot listor och vardagstips. 10 enkla sätt att sommarbanta. Fem sätt att fräscha upp din heminredning. Så fixar du sommarsexet. Fem enkla snabbmatsrätter för stressade föräldrar. Så botar du din manodepression. Bästa stränderna i Thailand. Systembolagets bästa viner – vi har HELA LISTAN!

Allt i tillvaron kan analyseras och reduceras till enkla råd om hur du får Ett Lyckligt Liv.
Se där, en av nackdelarna med ett sekulariserat samhälle. Kan det vara vår vetenskapstro som lett oss till detta? Med ett religiöst förhållningssätt är man mer benägen att tro lite mer på ödet, det förutbestämda, på Gud. Allt löser sig eller allt skiter sig. Guds vilja råder.

Eller är det vårt moderna trygga samhälle som bär skulden? Om man har ”rätt” kläder eller bra karriär eller korrekt pedagogik i barnuppfostran spelar inte så stor roll när det står en dödspatrull inne hos grannen och barnen inte har ätit på tre dagar.

Ja inte vet jag. Det enda jag vet, det är att jag inte vill ha fler tips nu. Inga fler listor. Inga fler TV4-Malou som har patentlösningar i någon tv-soffa.

Lämna oss ifred, era kvacksalvare.