Var kommer de ifrån?

Det var tjall på tuben idag. (Svenska: Tunnelbanan hade tekniska problem.) När jag skulle åka hem skrek en lätt desperat tågförare att alla skulle utrymma vagnarna. Något hade hänt. Vilket kanske inte är så konstigt när man kör runt med teknik från tiden kring min födelse. 

Nåväl, resultatet av det var att samma mängd människor som vanligtvis skulle åka med två tåg, nu skulle åka med ett. Och här uppträder ett märkligt fenomen. De där "vanliga" människorna som vanligtvis åker tunnelbana byts plötsligt ut mot ett helt annat gäng. Ett gäng som jag tror kommer från någon annan dimension som Stephen King brukar titta in i med jämna mellanrum. Och de består av:

• Mannen med stripigt hår som bytte ut daglig dusch mot daglig sprit någon gång 1995.
  
• Kvinnan med 40 kilos övervikt och 40 liters transpirering i timmen.
  
• Tonårsgänget som med hormoner, höga röstlägen i 100 dB och fniss talar om för samtiden att de finns.
  
• Kroppsbyggar-evert med ryggsäck.
  
• Den synligt labila tjejen med kamphund.
  
• Den gamla farbrorn mellan 80 och döden som slemrosslar konstant och som man är rädd att han ska dö om kroppsbyggar-evert snuddar honom med ryggsäcken. 
  

Alla står inom en två meters radie från dig själv. Det slår aldrig fel. Hur går det till? 

Musikalisk njutning

Knights of Cydonia - Muse

Trummorna från 2.44 och en bit framåt. Det svänger på så in i helvete. Jag kan lyssna på det om och om och om och om igen.

Vård av barn

...benämns som de flesta päron vet "VAB". Den tiden ska man umgås med samt ta hand om sitt sjuka barn. Det kan man göra på olika sätt.

I måndags var min fru hemma. De cyklade till kolonilotten, skördade rabarber, kokade rabarbersaft, rabarberkräm samt bakade en rabarberpaj. Umgicks lite med grannens sjuka barn. Folkhemsidyll utav bara helvete.

Igår var jag hemma. Det blev halvfabrikat till lunch och ganska mycket barnfilm på tv. I övrigt inte så mycket. Jo, lite lek om jag ska försöka krysta fram någon duktighet.

Idag ringde jag nyss hem. En stressad mamma och ointresserad son svarar. De håller på och bakar bullar. Men vaf...är det frågan om?

Hur ska jag någonsin kunna vinna det här duktighetsracet? Det är ju kört! Jag får bli den där tråkpappan som kommer hem med kostym och portfölj och läser tidningen. Tack så mycket!

Newsmill - forum för fårskallar?

Igår var det en rolig dag på debattsajten Newsmill. I alla fall om man vill läsa hela aparta insändare. Först ut var någon tomte som heter Torbjörn Björkman, ordförande i Svensk-Koreanska föreningen. På något märkligt vis lyckas han övertrumfa Jan Myrdals klassiska försvar av Röda Khmererna i Kambodja genom att rycka ut som den i stort sett ende förkämpen för Nord-Koreas, jag citerar, "humant högtstående" samhälle. Istället är det omvärlden, enligt Torbjörn, som straffar landet för att de är socialister. Alla har väl rätt att skjuta upp lite satelliter och USA har minsann massor med kärnvapen, så det får Nord-Korea också ha. Logiken och resonemanget haltar som en uttorkad triathlon-atlet på upploppet.

Nåväl, knasbollar finns det gott om, och en har tydligen lyckats kvala in som ordförande till Muf. Niklas Wykman följer upp Torbjörns intellektuella härdsmälta med ett eget djärvt förslag. Ska vi inte ta och skicka in lite svenska soldater för att frita Dawit Isaak ur fängelset? En briljant idé om man heter Jan Guillou och skriver en bok, men inte om man lever i den här verkligheten. Exakt hur man skulle rättfärdiga att skicka in svenska soldater i Eritrea för att döda och bli dödade, med enda syftet att frita en snubbe som är eritreansk medborgare, är lite svårt att se. Bara för att ett antal svennar kryssat i en tyck-till-omröstning på aftonbladet.se så är det inte en legitimering av vansinnigheter.

Två ganska exceptionella stolpskott således. Men, här vill jag inte främst kritisera dessa två herrar, för som redan sagts, knäppskallar finns det gott om. Det är bara att ratta in "Ring P1" eller surfa till Flashbacks forum så får man sig en rejäl dos. De jag vill ifrågasätta är Newsmill. Går det så pass dåligt i lågkonjunkturen att man måste anpassa innehållet efter det mer spektakulära? Säljer inte seriös debatt tillräckligt bra? Har man släppt helt på det redaktionella urvalet?

Ju fler idioter som kommer med knasförslag, desto mindre plats blir det för det vettiga. Och det känns inte som ett steg i rätt riktning. Shape up Karin, PM och Leo.

Kalla inte Expressen för hora!

Det är många som bloggat om Expressens stora tabbe idag. Man tog fel på Wanja Lundby-Wedin och någon annan tant. Men vad är egentligen grejen? Expressen gör ju liknande fel på daglig basis, det är bara det att det sällan är lika flagrant. Men inkompetensen finns där likafullt. Hela tiden.

Hela jävla tiden.

Digital-tv = mög

Jag och min lilla familj flyttade nyligen. En av många bra saker med den flytten var att vi slapp Com Hem. En av de få dåliga sakerna var att vi fick Telia istället. Men som tur är har byggföretaget JM gjort något slags deal med Telia, så all digital infrastruktur ingår i hyresavgiften. Dvs. internet, telefon och digital-tv. I alla fall något slags grundutbud och det är ju bra. 

Men att få Telias kundtjänst att förstå att den här dealen finns och hur man ska hantera den, det är inte riktigt lika lätt. Nåja, det mesta har flutit på, men så kom här i veckan en liten faktura. "Digital-tv" löd specifikationen och där lackade vi ur. Vi har det ju på hyran. 

Så min fru ringer kundtjänst. Jag kände mer för att skicka mjältbrand i ett litet diskret kuvert, men fick avstå. Då visar det sig att fakturan inte avsåg televisionen, utan möjligheten att hyra film via digitalboxen. Så urbota dumt.

För att man ska kunna utnyttja tjänsten att hyra en film digitalt (till ett pris på cirka 50 riksdaler styck) ska man alltså betala för sig. Cirka 440 spänn om året, enligt Telia. Hur tänkte produktägaren här egentligen? Nu finns ju inte så många videobutiker (dvd-butiker?) kvar längre, men vad jag vet har inte en enda något slags abonnemangsavgift. "Ska du hyra film? Då får du lösa medlemskap. 400 bagis om året."

Man hade ju vänt i dörrn och förmodligen gett innehavaren fingret. Det gjorde vi mot Telia också, även om dörren är mer av en metafor och fingret syns dåligt mellan Hägersten och Farsta. Med den prismodellen är det ju så man undrar om de vill ha kunder överhuvudtaget? 

Eller vem fan bryr sig om film förresten? Det är ju bara en massa Hollywoodskit från 2003 på den därna digitalteven. Nya filmer? Kolla nästa år. Och så undras det varför folk piratkopierar? Kanske för att man inte vill ha gammalt mög och bli kissad på som konsument? 

Varumärkesbashing

Idag har jag gjort en liten turné i Stockholmsområdet. Med hjälp av min bil har jag besökt såväl Lapplands Väsby som Runkbyberg. Men det var inte på eget bevåg. Jag var därtill nödd och tvungen, på grund av att de företag som utlovat leverans till min frus företag bestämt sig för att fallera på det de har som sin kärnverksamhet - att leverera paket till rätt adress i rätt tid. 

Nu ska jag kanske inte nämna några namn, men vi kan kalla dem för Tyvärr Nada Transport och Uselt Pissig Service.

Bara så ni andra vet vilka företag ni bör och inte bör välja om ni vill ha era leveranser i tid. Trevlig helg.

Åsiktsrevision

En sak som jag sa innan jag skaffade barn var: jag ska aldrig låta teven bli en barnvakt. För det kändes så jävla torftigt. Vad är man för en slö jävel som hellre latar sig än leker med sina barn?

Nu säger jag såhär: om man vill ha 30 minuter ifred från barn som liknar cirkusclowner från helvetet för t.ex. laga mat, städa lite eller gå och bajsa - så är teven grejen. Dessutom blir kidsen ena hejare på mediekritik. Så fort det blir tråkigt stänger de av. När jag själv var barn var jag så svältfödd på teve att jag kollade frivilligt på Språka på serbokroatiska. Det var ju rörliga bilder!

För övrigt var jag nyss och storhandlade på Coop, för att sedan komma hem och läsa på Konsumbloggen att Coop lagt sig till med vidriga fasoner. Det kändes sådär. Så om ansvarig på Coop läser detta: avbryt, eller jag byter butik. Ni missar i runda slängar 5-6000 sek per månad.

Una musica muy bien

"Delad vårdnad (ska du ha spö)

l33t vs. morons

Jag hittade en helt sjukt smart ny sajt på nätet idag. WolframAlpha heter ett projekt som vill göra ett webbverktyg där man kan använda sig av mänsklighetens samlade kunskap. Deras mål är: "to make all systematic knowledge immediately computable by anyone. You enter your question or calculation, and WolframAlpha uses its built-in algorithms and growing collection of data to compute the answer." Men kolla själva alltså, det är helt galet.

http://www.wolframalpha.com/

När jag hängt där och tittat en stund kände jag en viss nöjdhet och tillförsikt till mänskligheten. Sen råkade jag gå in på Aftonbladet.se. Då brakade jag snabbt ner i dumhetsträsket igen.

For every genious, there are a 100 idiots.

Tisdag 19/5 kl.15.51

Här bloggas det ganska infrekvent för tillfället. Jag håller på att lattja som en cyklist på steroider (finns det några andra) med en episerver-lösning som visst ska sjösättas till sommaren. Till den klickfesten lyssnar jag på det här:

The Alternative - IAMX

Nehej hörni, om vi skulle ta och jobba den där sista timmen så vi får gå hem sen?

Bonusinfo
Om man vill skoja lite när man pratar i telefon kan man säga en del fraser fel, t.ex:

Klart slut - slak kuk
Puss och kram - buss och kran

Det är jättesvårt att höra skillnad. Testa!

Land of the not so bright

Jag mailade amerikanska skatteverket idag. Ni vet, IRS som alla skojar om hela tiden i Seinfeld och liknande televisionsprogram. Anledningen var att de hade länkat till ett dokument på min arbetsgivares webbplats. Ett dokument som jag tog bort förra veckan.

Hjälpsam som jag är skickade jag över ett instruktivt mail där jag angav länken som inte funkade och en ny länk till vårt nya uppdaterade dokument, om de fortfarande ville tillhandahålla informationen.

Svaret kom ganska så snabbt, vilket man får ge dem cred för. Men innehållet får underkänt.

If your issue concerns a problem with a URL, please provide the following:
URL Name

Goddag yxskaft. Nu fick jag plötsligt en djupare insikt i amerikaners vilja att skämta om klåparna på IRS.

Det kunde vara jag

Stort tack till Miss Muffin för att hon uppmärksammade mig på detta.

ÄNTLIGEN!

Segern var inte rättvis, sett till 90 minuter. Men sett till hela säsongen och dess jävla motgångar så var det HELT rättvist! Forza!

Hej era schlager-losers

Till er som just nu sitter och glor på den där "musiktävlingen" kan jag meddela att ni precis missat en riktigt bra film. "Midnight in the garden of good and evil", som SVT2 hade den goda smaken att sända som alternativ till den intellektuella härdsmälta och kulturella vomering som äger rum annorstädes. 

Ja, jag är en elitist. Och schlagerälskare är mindre värda. 

Så fick jag det sagt.

Dagens lallare

BSA heter ett gäng som ska driva in stålars till sina medlemmar i mjukvarubranschen. De är lite av programmerarnas svar på STIM, kan man säga. Och precis som STIM så gillar inte BSA piratkopiering. Det säger ju sig självt.

Därför försöker BSA att prata för sin sak och påverka opinionen med diverse argument och undersökningar. Det är bara bra, tycker jag. I en nyligen publicerad rapport har de slagit fast att upp emot 25 procent av all mjukvara hos svenska företag är piratkopierad. De har även räknat ut ungefär vad det skulle innebär i förlorad inkomst för deras uppdragsgivare. Det är bara ett problem. Rapporten är en skrivbordsprodukt.

Det finns inga data eller undersökningar som styrker siffran 25 procent. Den siffran är ett antagande som baseras på andra rapporter som gjorts i andra länder. (IDG drar ner brallorna på BSA här.)

Så kan man ju för helvete inte hålla på. Eller jo, det kan man ju, om man är ett gäng halvhederliga lallare som vill uppfylla stereotypen av småfifflande PR-nisse av sämsta slag.

Om nu upphovsrätt är så oerhört viktigt och bra så ska man kämpa för sin sak med ärliga argument. Fiffel och påhittade undersökningar är lika bra för trovärdigheten som en hamburgare i käften på en militant vegan. Skärpning.

(Under tillkomsten av det här inlägget skrev jag BHA istället för BSA sju gånger. Men det är inte samma sak. BHA var en pajig hiphop-parodi som snurrade runt på das internetz för mer än fem år sedan.)

Lunchbetraktelse #2

Jag åt lunch idag igen. Men inte mol allena på mikrorestaurangen som gud glömde, som igår. Idag hade jag turen att luncha med min gamle bekant webbreklamarn. Han har eget företag, jobbar cirkus 80 timmar per vecka och tjänar pengar därefter. Han tyckte att vi skulle gå till Vapiano. Ett etablissemang nära Stureplan. Okej, tänkte jag. Om jag stålsätter mig kanske jag kan stå ut med Stureplan i en dryg timme.

Det ångrar jag inte.

Vapiano, vilken grej. Okej, det var mycket som var sådär. Men det har jag komplett överseende med när de gör den bästa jävla italien-inspirerade pizzan jag någonsin stoppat in i käften. Toscana hette det lilla mästerverk som fick äran att kittla mina smaklökar idag. Stark italiensk korv, hackade färska tomater, kryddor och oliver på en till perfektion gräddad bit deg. Dä va så gött så dä kn***a i mun, som man säger.

Och så blev jag bjuden på kalaset, som gick på prisvärda 115 spänn inkl. dryck, vilket jag inte skäms för en sekund eftersom min bekant lät det hela gå på representationskontot.

Som lunch betraktat får dagens upplevelse två tummar upp. Man ville bara sitta kvar och beställa in starkvaror och flumma iväg hela eftermiddagen. Då vet man att det är en bra lunch. Men dessvärre går det inte för sig. Plikten kallar.

Qu'ils mangent de la brioche

Man kan alltid lita på Metro när det gäller att rapportera om vardagens ytterligheter. I morse behövde jag bara bläddra till sidan tre innan jag skamskrattade i det tysta.

Täby kommun ska nämligen anordna ett sommarläger för flickor mellan 11 och 13. Men va trevligt hinner man tänka, innan man läser vidare. Temat för detta sommarläger är nämligen "Girl & the City". Syftet är att åka runt i innerstaden och leka vuxen. Shoppa lite. Dricka lite latte. Hänga på stan, under vuxen övervakning.

Som om tjejer från Täby behöver uppmuntran för att bli mer intresserade av shopping? Exakt hur skulle detta främja deras själsliv? Dumhetsmätaren börjar glida över från grönt till gult, men sen när jag läser vidare slår den i taket. Fritidskonsulenten Mats Blückert lägger ut texten:

- Det finns något väldigt känsligt i flickor och deras intressen. Men jag menar att man kan försöka få in diskussioner om ideal från andra hållet. Är flickorna för smala får vi väl stoppa i dem en bakelse...om du förstår vad jag menar?

Jaaaaa, Mats! Lysande! Du har funnit Lösningen. Unga tjejers dåliga självbild och pressen att försöka leva upp till samhällets skruvade kvinnoideal löser vi genom att moffa i de anorektiska 13-åringarna lite bakelser. Allright! Way to go.

Idiot.

Betraktelse av en lunch

Enär jag för dagen hade ett ärende i en annan del av staden blev jag något vilsen då det var dags att välja etablissemang för att inmundiga mitt lunchmål. Valet föll, olyckligtvis skulle det visa sig, på Runt Hörnet som utlovade sig att servera diverse pastarätter.

Glad i hågen och hungrig ögnade jag igenom menyn och fann idel delikatesser. Det riktigt vattnade sig i munnen på mig. Det var pesto, färsk pasta, parmaskinka, parmesan, "på en bädd av olivolja" och mycket mer. Så jag gjorde en beställning.

Det skulle jag inte ha gjort.

I samma ögonblick som jag betalar, ser jag bakom disken en veritabel vägg av mikrovågsugnar. Och är det något jag vet, gastronomisk dilettant som jag är, så är det att mat - det lagar man tamejfan inte till i mikrovågsugn.

Med fruktan i maggropen valde jag ut en sittplats och började att vänta på min mat. Dystert tuggandes en bit bröd och slarvigt skuren sallad. Så kommer då maten. Eller maten kanske är för mycket sagt. Det är lågprispasta som någon klåpare kokat upp och lagt lite håglös tomatkladd på. I toppen en (1) skiva "parmaskinka" som varit lika nära Parma som jag varit nära att få Nobelpriset i litteratur. För detta hån mot allt vad kulinarisk upplevelse heter hade jag betalat 75 svenska kronor.

Sjuttiofem.

Det var kanske, och nu är jag generös, värt 12.50. Mer kan det inte ha kostat. Och med tanke på vilken "njutning" det var att försöka äta eländet borde egentligen jag FÅTT 75 spänn, för sveda och värk.

Men nej. Jag får skylla mig själv. I en stund av sinnesförvirring och akut hunger glömde jag bort min första lunchregel. "Follow the trail of gubbar." Om du ser ett hak, det kan vara hur risigt som helst, så ska du spana in dess klientel. Sitter där en överväldigande majoritet med gubbar i medelåldern eller äldre och smörjer kråset så ska du slå till. De är nämligen en kräsen skara jävlar som inte nöjer sig med något annat än vällagad, rejäl mat. Gärna till en låg penning.

Gubbar väjer instinktivt för salladsbarer, trendfik eller andra usla inrättningar där man använder sig av mikro för att värma mat. De tjusas inte av fin inredning eller snobbiga adresser. De kan tvärtom åka över halva stan för att få sig en bit pyttipanna som lagats på hemmavis. Och det är ju så jag också vill ha det. Gubbe som jag är.

Nu ska jag leta rätt på fruktkorgen.

Associationslek

Man i cabbad sportbil = liten penis.

En lott, tack?

Igår läste jag om en spanjor som drog hem en vinstlott. Inte vilken vinstlott som helst utan vad man skulle kalla The Mother of All Vinstlotts. Den låg på £113,229,891. Det är, om man skulle växla pund till kronor hos Forex, 1 359 404 102,38 SEK.

En miljard. Trehundrafemtionio miljoner. Kronor. På lotteri.

Satan i gatan. Det där låter ju fantastiskt så jag kollar in lite mer vad det handlar om. Lotteriet heter tydligen Euro Millions och går av stapeln en gång i veckan. I vanliga fall brukar högsta vinsten inte ligga på 113 miljoner pund, utan på mer modesta 13 miljoner pund. Även det en inte föraktfull summa. Faktiskt är det så mycket pengar så att man skulle kunna sluta jobba och gå och slå dank resten av livet. I valfritt land i världen. I valfria kläder. Görandes vad fan man känner för. Det är en summa som är så stor att man kan kalla det för fuck you-money. Man kan således säga fuck you till vem som helst och komma undan med det.

Så var köper man en lott? Som svensk är svaret: det gör du inte. För det får man inte. Här i landet har vi spelmonopol. Här får man skrapa Triss i TV4 och kanske vinna 50 000. Så man kan...käka oxfilé på fredagen och kanske ta en familjesemester till Thailand. Vilket för mig känns mer som ett straff än som en vinst.

No euro millions for us. Fan.

Avdelningen populism

Nu ska paintball förbjudas i Tyskland. Kristdemokraterna tycker inte att det är en sport. De tycker att det är en simulering av dödande. Ja, det kan man ju hålla med om. Men frågan är om det där simulerandet av dödande bidrar på något sätt till det reella våldet i samhället? Det finns det inte så mycket bevis för, men för politiker som letar efter enkla lösningar är det lätt att smälla till med förbud för allt som tangerar det våldsamma i idrott och kultur.

Däremot verkar det vara oerhört svårt att komma med förbud som skulle ha en reell effekt. Hur vore det till exempel att förbjuda innehavet av vapen överhuvudtaget? Varför ska vi tillåta att privatpersoner förvarar gevär och pistoler hemma? Oavsett hur inlåsta är det ganska lätt att hitta en nyckel.

Smäll sen på med lite resurser för utsatta grupper. Mer stålars till psykvården. Mer stålars till ungdomar. Mer stålars till resurssvaga områden och mer trygghet till utsatta grupper. Välmående och trygga människor har inte så många anledningar att börja ge varann på käften. Men otrygga människor utan så mycket tro på samhället tar gärna ut sin frustration med aggressivitet. Speciellt om man kryddar med psykiska problem. Och något säger mig att de människorna inte är de som brukar leka paintball.

My son rules

Måndag morgon: utvecklingssamtal på förskolan 08.00. Hur vuxet låter inte det? Tokvuxet. Men så har jag också i det närmaste slutat upp med att reflektera över vad som är vuxet och inte. Jag hinner liksom inte med eftersom jag gör vuxensaker mest hela tiden.

Anyhoo...det var idel lovord. Min yngsta son är ett geni. Han är oerhört verbal och har ett gott inflytande på sin omgivning. Han får de andra barnen att prata mer och tar ofta initiativet i diverse lekar. Han har väl utvecklad fin- och grovmotorik vilket gör att han både kan lägga komplicerade pärlplattor med stort tålamod och klättra utan att ramla. Dessutom är han väldigt nyfiken och favoritsysselsättningen är att läsa böcker.

What can I say? Äpplet faller inte långt från trädet. Allt det där kan jag också. Snart tre bast och redan smartare än farsan.

Romantisk middag

Vi hade precis romantisk svenne banan-fredagsmysmiddag här hemma. En klassiker med en bit kött, slarvig standardsallad och potatisgratäng. Lite bib. Lite småhångel vid spisen. 

Så sitter man där och avnjuter en av de bättre gratänger man lyckats få till. Då avbryts högtidsstunden av: 

"Jag har bajsat färdigt pappa! Kom och torka." 

Barn - det är allt meningen med livet det.

Småborgerligt #79

En polare blinkar till på msn och frågar "har du tips på någon bra gåbort-present när man ska på parmiddag". För ett ögonblick känner jag mig lätt kränkt. Är det bilden av mig? En snubbe som glider runt på parmiddagar, lämnar över blomkvastar, konverserar lite artigt och smuttar på någon trendig romdrink innan vi sätter oss och trycker i oss nån jävla thaisoppa till förrätt. Va? Tydligen.

Tvärtom vad många kanske tror, så blir man inte med automatik en Magdalena Ribbing så fort man passerar 35. Jag har ingen aning om vad som är kutym på parmiddagar. Min förväntan är att sitta ner, snacka skit, trycka in nåt opretentiöst i munnen och kanske bli lite småpackad. Inte att följa något slags ritual efter ett etikettsfacit.

Därför blir jag också lätt förvånad när jag får hem gäster och de räcker över något slags present. Ser jag ut som om jag fyller år? Så står jag oftast där som ett fån i hallen med en jämra tulpanbukett i näven. Helt plötsligt måste jag leta efter en vas, som någon annan 57-årig tant. Jag har väl för fanken inga vaser hemma! Eller så får man äcklig choklad. Romerska bågar med apelsinsmak. Vad ska jag göra då? Öppna på en gång och bjuda laget runt eller lägga in i skåpet för att sedan slänga om två månader? Jag vet inte. Jag vill inte veta. Jag vill inte ställas inför så knepiga frågor. Jag vill bara hänga lite avslappnat. Men jag kanske är för gammal för det?

Virtuellt bajs

Precis nyss läste jag i Computer Sweden att Malmö Stad invigde sin satsning i Second Life. Ett litet projekt som de lagt ner 1,1 miljoner skattepengar på.

För det första: Så. Otroligt. Korkad. Spendering. Av. Offentliga. Medel.

För det andra: Det står 2009 i kalendern. Inte 2005.

Visst, 1,1 miljoner är egentligen inte så mycket pengar i den stora samhällsapparaten. Det är ungefär lika mycket pengar som jag själv lägger ner på att fräscha upp min lilla myndighets webbplats. Men då skapar jag en webbplats som förhoppningsvis ger ett mervärde för Sverige och de svenska skattebetalarna. Jag bygger inte virtuella miljöer för tre nördar där man ska kunna titta på en digital version av Malmö stad. Syfte, mening och mål saknas. Det hade varit tjänstefel att lägga ner 1000 spänn på det där projektet. Ni kunde ha avlönat en anställd i ett år för att sitta och porrsurfa och det hade varit mer meningsfullt.

Okej att ni kanske rycktes med på idéstadiet för ett par år sedan, det kan jag köpa. Men när man märker att hypen lägger sig kanske man ska släppa projektet som den kasse skit det är? För satan Malmö. Nu får ni skärpa er.

Barn och kvalitet

En helt annan grej, varför ska man alltid trycka asfula

kepsar eller t-shirts så fort det är en gemensam aktivitet?

Ett stående skämt som blivit allmänt känt är människan från ”5 tycker till”-spalten som på frågan vad vederbörande tycker om barnarbete svarar: ”Bedrövligt, barn har ju ingen känsla för kvalité”. Och det är kul, för det är sant. Barn är helt kass på att bedöma om något är bra eller inte. Vilket är tur för TV4 som stenhårt utnyttjar detta genom att visa Idol, Let’s dance och annat skit på lördagskvällar när barnen bestämmer över fjärrkontrollen.

I Dagens Nyheter i veckan kunde man läsa om ett annat evenemang som påtagligt visar hur korkade barn är. Parodiskt nog kallas det hela för Snilleblixtarna och är ett påfund av en man som vill slå mynt av att ” stimulera barns intresse för teknik, uppfinningar och entreprenörskap”. Jo, men tjena. Vad det i praktiken innebär är att barn får spåna fram sina idiotiska idéer helt fritt, utan att någon talar om för dem att de är helt ute och cyklar. I artikeln kan man bland annat läsa att barnen ”uppfunnit” en tidsmaskin(!) och en språköversättare. Nej, ursäkta mig Ellen och Clara, men det har ni inte gjort. Ni har tagit en wellpapplåda och kluddat dit lite knappar på den med krita och tejpat fast ett snöre. Det kallas för pappslöjd och översätter inte ett skit.

Herregud, jämnåriga barn i Japan lär sig differentialekvationer. I USA får de ha public speech och debattera samhällsfrågor. Här klistrar vi ihop två kartongbitar och kallar det för en tidsmaskin. Är detta framtidens svenska entreprenörer skulle jag vilja kvittera ut mina pensionspengar nu och emigrera. Det här kommer att gå åt helvete.

Å så tar vi tre poäng...

För det är dags nu. Bajen har spelat hur många matcher som helst mot detta vidriga lilla lag från Kalmar utan seger. Låt det bli ikväll, nu när jag för en gångs skull masat mig iväg från småbarnsfamiljelivet och soffan där hemma. Rydström, go home.

Forza!

Uppdatering: Det blev förnedring. Spelmässigt var lagen nästan lika dåliga. På fasta situationer hade KFF full koll på läget. Vad ska man säga? Bajen bör göra följande: 

1. Styra upp sin ekonomi.

2. Fixa truppen.

3. Börja om från början. 

Det lär de göra i Superettan, om man inte skärper till sig.

Lite skön vardagsrasism

Saab är ju som bekant ett bilmärke som är på väg att förpassas till historiens skräphög. Jag är till och med något förvånad, ekonomisk amatör som jag är, att det inte hänt förr. Hur man kan driva ett företag med förlust i mer än ett decennium är en ekvation som inte går ihop i mitt huvud.

Men nu ska det rekonstrueras. Diverse spekulanter står på kö för att snylta åt sig de goaste smulorna i Saabs kakburk. I media har vi den senaste tiden kunnat läsa att Fiat tydligen har gott om stålars som de tänkte använda för att köpa upp konkurrenter billigt. Och det vore väl bra om Fiat köpte Saab så att folk kan ha sina jobb kvar?

Tydligen inte, för nu läser jag massor med negativa insändare och nätkommentarer. Fiat är bara skit. Det är dålig kvalitet på bilarna. Minns hur det var på 80-talet, då gjorde man en svensk-italiensk bil som bara rostade ihop. Men framför allt verkar folk oroa sig för den italienska affärskulturen. Den är slarvig. Ostrukturerad. Hetsig. Auktoritär. Ingen koll. Hönsgård. Fiat ska inte komma hit och förstöra detta fina, välordnade svenska företag. Då är det tydligen ett bättre alternativ att lägga ner och släppa ut folk i arbetslöshet.

Men ursäkta mig. Hur kommer det sig att ett gäng slarviga vitlöksdoftande spagettiätare lyckats driva ett stort multinationellt bolag med vinst så att de kan köpa upp det lilla skitbolaget Saab när de nu är så italienskt inkompetenta?

Till alla negativa smygrassar vill jag skicka hälsningen STFU, n00bz! Välkomna till oss andra här på 2000-talet. Svenskt stål är inte längre da shit. Svenskt företagande är inte per definition bäst. Tvärtom är det dags att kavla upp ärmarna och börja komma på nya saker nu. Se framåt.

How to make my day

Skicka ett kortfattat mail som lyder ungefär "Kan du fixa det här åt mig, se bifogad Excel-fil".

Fyll Excel-filen med 7382489 poster data.

Skicka inte med inloggning till systemet där jag ska ändra.

Förvänta dig att det ska vara klart om tjugo minuter.

Var en gubbstrutt.

Intryck från en bröllopsfest

Jag var på bröllopsfest i fredags. Utan föregående bröllopsceremoni. Eller jo, det hade det ju varit en, men i Skottland. I februari. Så nu var det bara fest.

Och vilken fest sen. Den hade en uppsjö med alla de saker jag i vanliga fall brukar få spel av. Det var en veritabel frossa. Jag satt hela tiden och tänkte "I am SO going to blog this". Men nu såhär efteråt vet jag inte längre. Vad är mitt problem egentligen? Folk hade ju kul. Det var lättsamt. Folkligt. Fullsatt. Eller så börjar jag bli gammal. Anyways, här är en lista över festens händelser så kan ni själva fantisera ihop hur det var:

• Tipspromenad.
• Putslustig KTH-manick där man kunde spruta in sprit i munnen på sig själv.
• Musiktävling arrangerad av gänget som gärna skulle vara med på Wallmans salonger.
• Spontan conga-dans mellan borden.
• En tjej som sportade en Star Wars-tatuering.

Men på det stora hela var det ganska trevligt faktiskt. Med undantag av musikalfolket, men man kan inte få allt.

Våre demoner

Den här veckan kickstartar vi med att lyssna på nya plattan "Våre Demoner" fra Kaizers Orchestra. En av de bättre måndagsmorgnarna på länge.

Våre Demoner på Spotify!

Spotify vs. Livet

Min kamrat Perpotator gjorde en spellista över låtar. Temat var: en låt från varje år han levt. Obeskrivligt kul, så jag var tvungen att göra likadant. Det  tog hela kvällen och halva dagen, men det var det värt. 

Life of 30+

Om man nu inte råkar ha Spotify (hallå farmor/farfar?) så redovisas alla låtar nedan. I kronologisk ordning, anal som jag är. (Ärligt kan jag säga att det skulle krypa i hela kroppen att slumpa ordningen.)

1971 - The Doors / Riders on the storm

1972 - Deep Purple / Highway star

1973 - Ted Gärdestad / Sol, vind och vatten

1974 - Dolly Parton / Jolene

1975 - Bruce Springsteen / Born to run

1976 - Jean Michel Jarre / Oxygène Part 1

1977 - Iggy Pop / The Passenger

1978 - Nationalteatern / Ge mej mitt liv nu

1979 - Gloria Gaynor / I will survive 

1980 - Joy Division / Love will tear us apart 

1981 - Kraftwerk / It's more fun to compute

1982 - The Clash / Rock the Casbah

1983 - Yazoo / Nobody's diary

1984 - Bronski Beat / Why?

1985 - Sisters of Mercy / Marian (version)

1986 - Erasure / Who needs love like that

1987 - Depeche Mode / Behind the wheel

1988 - Front 242 / Headhunter v3.0

1989 - New Order / All the way

1990 - Mission / Amelia

1991 - Nirvana / Smells like teen spirit

1992 - The Cure / A letter to Elise

1993 - Smashing Pumpkins / Cherub Rock

1994 - Suede / The Power

1995 - Pulp / Common People

1996 - Kent / Thinner

1997 - Green Day / Hitchin' a ride

1998 - Marilyn Manson / The Dope Show

1999 - Sahara Hotnights / Drive Dead Slow

2000 - DiLeva / Miraklet

2001 - Rammstein / Mein Herz Brennt

2002 - The Coral / Dreaming of you

2003 - Jay-Z / 99 problems

2004 - Anna Ternheim / To be gone

2005 - Queens of the stone age / Little sister

2006 - Muse / Assassin

2007 - Nine Inch Nails / Survivalism

2008 - Weezer / The greatest man that ever lived

2009 - Dundertåget / Skaffa ny frisyr

30+ goes designblogg

Så gott som alla skitnödiga bloggare som jobbar med form, design, reklam och pappslöjd har lagt upp sina skrivbordsunderlägg på bloggarna. Allt i en informell kamp för att visa vem som är mest unik och kreativ. 

Själv hade jag tills i förrgår en av de bilder som ingår i Windows Vista. Okreativt så det förslår. Men nu så. Här är min skrivbordsbild. Man skulle kunna tro att jag jobbade på Acne.