Sidor

2009/07/31

Läsvärt

Ibland återfår jag min tro på mänskligheten. Till exempel när mina kompisar skriver såhär bra.

2009/07/30

Bra saker med lite större barn

Barn alltså, det är ju meningen med livet dä. Men trots detta ska man inte sticka under stol med att det kan vara lite problematiskt att fortsätta sitt liv som vanligt under småbarnsåren. Nu senaste veckorna har jag märkt att jag faktiskt fått en del personlig frihet tillbaks när mina kids börjat bli lite mer självständiga.

Det här kan jag göra idag som var helt otänkbart för ett år sedan:

  • Gå på toaletten själv.

2009/07/29

Snacks?

- Pappa, om du gillar ost då...då...då...då tycker du också om ostbågar, sa äldste sonen vid matbordet. Ett resonemang som brister totalt vad gäller logik, men det lämnar vi därhän.

Det jag kom att tänka på när han sade så, det är att det här med snacks överlag - känns inte det väldigt mycket 80-tal? Var det inte ungefär så länge sedan som en påse med friterat mög kändes lite festlig? Party? Nuförtiden är väl sinnebilden av snackskonsumenten att det är en patologiskt tjockis utan självkontroll som står och väljer mellan sourcream och jordnötsringar?

Så hatten av till Estrella och OLW som lyckas överleva på 00-talet då vitt bröd klassas som amfetamin och snacks är det närmaste man kan komma crack.

Men en sista fundering - vem har någonsin njutit av salta pinnar? Träligare grej att stoppa i mun får man leta efter.

2009/07/28

Weekendresa planerad


Jag och frun brukar åka iväg och götta oss då och då. Slänga några pinnar på relationsbrasan. Unna oss, som man säger. Vanligtvis blir det inte så ambitiöst. Det blir ett besök på restaurang som oftast. Men ibland blir det en liten resa. Och nu har jag hittat Den Perfekta Resan till i höst.

Vi ska åka hit. Det verkar ju fantastiskt. Man får träffa lite nytt folk i trevlig miljö och göra vuxna aktiviteter tillsammans. Garanterat barnfritt. Eller det är vad jag hoppas. (Om man ska tro på artikeln bakom länken smyger det nyfikna ungjävlar på området allt som oftast.)

Som en bonus på resan kan man ju gå en sväng i det lilla samhället och titta på tvättäkta inskränkta mellansvenskar med referensramar från TV4 och Expressen. Livrädda, småsinta xenofober träffar man inte så ofta, priviligierad medelklass i kulturarbetarförort som man är.

Själv tänkte jag åka dit endast iklädd chaps, utan underkläder, och svinga en piska mot närmaste kärring med barnvagn samtidigt som jag vrålar "Achtung, Ich spritze".

Fan vad kul det ska bli.

2009/07/27

Familjen Grunge

Bilden kommer självklart från awkwardfamilyphotos.com.

2009/07/26

Söndag

Idag: "utflykt" till Skärholmens centrum, eller nej förlåt, SKHLM. (Kräks lite i munnen.)

Galleria, food-court, inköp av glasögon till frun, titt på Barbiedockor så att sonen kan förklara vad han vill ha (dock ej inköp, födelsedagspresent får det bli), barfota i ecco-tofflor, multikultur, konsumtionskultur och lite allmän familjestress.

En vecka kvar på semestern. Dagens ångestnotering: 22 procent.

2009/07/25

Dagens musiktips

2009/07/23

Dagens På Stan-reflektion

Det är torsdag och det innebär att det är dags för mig att reflektera kring DN:s bilaga På Stan. Av någon anledning verkar det som om jag har börjat göra det med regelbundenhet så varför inte göra det till ett stående inslag här på bloggen.

Idag är det Åsiktsmaskinen som likt en blind höna för en gångs skull lyckats göra en korrekt iakttagelse.

Vill ni ha något mer?” frågar sommarjobbaren på McDonald’s. ”Vilka ’ni’? Det är ju bara jag här”, tänker du och inser efter ett par sekunder att du just blivit niad. Har Ronald McDonald beordrat alla sina slavar att tilltala gästerna med ”ni”? I så fall är det beklagligt. Det har gått mer än fyrtio år sedan du-reformen men vissa personer envisas ändå med att säga ”ni”. Framför allt gäller det de särskrivande, emolyssnande miffon med dålig hy som brukar kallas ”tonåringar”. De tror att de är artiga. I själva verket är det lika otrevligt att bli niad som att bli ollad.

Exakt så, om man med ollad menar smiskad i ansiktet av fem stycken 3 kilos åsneballar. Så känns det för mig. Lägg av med detta niande. Det är inte trevligt. Det är servilt. Och servilitet, det är tamejfan äckligt.

2009/07/22

Osmakligt

Försvarsmakten rapporterar via Dagens Nyheter att svenskar har blivit beskjutna. I Afghanistan. Ja. Det är sånt som händer där. Det får man räkna med när man åker dit. Man kan till och med bli skjuten och dö. Ungefär samma som gäller för alla andra som bor där på daglig basis och inte åker till för spänningen/äventyrslystnaden/viljan att hjälpa till eller vad man nu har för anledning. Utan de som hade den maximala oturen att födas på en plats där våld är vardag.

Därför känns det lätt osmakligt att värdera skottlossning mot svenskar som en prioriterad nyhet eftersom det implicit antyder att icke-svenskar inte är en lika stor nyhet.

Ännu ett journalistiskt grepp som undermedvetet göder våra tendenser att dela in mänskligheten i vi och dom.


Min gårdag i siffror

Barn hemma: 2
Föräldrar hemma: 1 (jag)
Timmar vi kollade på barn-tv: cirka 2
Tågbanor byggda: 4
Legohus byggda: 6
Böcker lästa: 5
Bamse lästa: 1
Besök på Konsum: 1
Tvättmaskiner tvättade: 2
Diskmaskiner tvättade: 2
Konflikter barnen emellan: 24
Mina utbrott: 3

Betyg som helhet: 2 av 5.


2009/07/19

The Baloney Detection Kit

2009/07/18

Jag hatar eufemismer

Alltså, efter en koll på Blocket - vadfan är "shabby chic"? En omskrivning för en sliten gammal möbel, det är vad det är. Ska jag betala extra för att den är sliten?

Bara i TV4-landet Sverige. Inredningsfascisternas runkbås.

Lägg av!

2009/07/16

Men vafan? Blogspot-mög

Eftersom det tydligen inte går att spara inlägg för senare publicering lika fint som i Wordpress ser jag mig nödd och tvungen att göra extra reklam för mitt mest pretentiösa inlägg någonsin:



Ängsligt?

Lisa Milberg är veckans lantis i DN På Stan. Första frågan med svar lyder:

Var och hur bor du nu?
- Under Brian Eno, på Ladbroke Grove i London.

Kort punktlista för ängslig otillräcklighet:

  • Namedropping av hipp, men lätt obskyr kändis.
  • Namedropping av utländsk huvudstad.
  • Namedropping av cool förort i utländsk huvudstad.


Journalistiken 2009 - rigor mortis sätter in

Journalistik, vad är det egentligen för något idag? Frågar du mig så är svaret - skit. Det beror på att den överväldigande majoriteten av all journalistisk rapportering inte längre förmedlar något av värde. Därav mitt uppgivna inlägg för några dagar sedan.

Men vad säger jag nu? Inget av värde? Det finns ju mängder av begåvade journalister som skriver jättebra eller som gör fantastiska nyhetsinslag. Jo, hantverket må journalisterna kanske hantera, men i rollen som samhällsförbättrare så har journalistiken lagt sig ner på rygg och pillar sig numera mest i naveln. Man rapporterar i huvudsak inte något som utmanar den rådande ordningen. Eller det kanske vore för mycket att egentligen begära, men journalistiken förmedlar idag inte ens något nytt.

Det beror på att man inte längre rapporterar om så kallade nyheter. Man producerar istället en dramaturgi. Under alla de år som journalistiken funnits har man etablerat ett antal nyhetsgenrer. Artikeln, notisen, nyhetsinslaget och det finaste av allt - reportaget. Alla dessa har genom åren brutits ner i subgenrer som t.ex. "besviken medborgare råkar ut för ledsamhet", "politiskt parti gör ett utspel" eller "företag satsar i glesbygd". Alla dessa varianter har ett antal beståndsdelar. Det är de olika berörda parterna, det är en plats, en tidpunkt, ett skeende och det viktigaste av allt som så gott som alltid måste finnas med - en konflikt. Det journalisten gör är att han eller hon fyller detta drama med innehåll. Eftersom journalisten lärt sig det. Eftersom det finns en deadline att hålla och utrymme att fylla. Eftersom det inom branschen är "så man gör". Det duger inte att vara hur kreativ som helst, för då är det inte längre "nyheter". Då är man inte längre journalist.

Jag skulle vilja påstå att den här ordningen innebär att journalistiken inte länge har en kreativ och radikal roll i samhället. Tvärtom cementerar det bara status quo. När man inte längre tillåts tänka kreativt kring nyhetsförmedlingen, eftersom det tar tid och kostar pengar, så blir resultatet att man fyller i redan förbestämda luckor i en existerande mall. Då kan man inte utmana rådande ordningen på allvar. Nyheterna blir en föreställning. Eller snarare en reprisering av något vi redan läst/hört/sett förut.

Men innehållet då? Är verkligen formen, dramaturgin så begränsande? Det viktigaste är väl ändå vad som berättas? Jag är tveksam och vill istället påstå att vi som nyhetskonsumenter (vilket vidrigt ord) numera känner igen de genrer som nyheterna består av och att vi inte längre läser innehållet utan istället tolkar utifrån vad det är för slags "mall" vi ser.

Vi vet redan på förhand hur strukturen i nyheten vi ser är uppbyggd. På så vis menar jag att innehållet kommer i skymundan, i alla fall när vi skummar nyheterna, som man får säga utgör majoriteten av nyhetskonsumtionen. I och med det uppstår en illusion av informationsförmedling. Vi lär oss i allt väsentligt inget nytt men vi tror att vi håller oss uppdaterade även fast det vi tagit del av i de allra flesta fall är sånt som vi inte har någon reell nytta av i våra liv.




2009/07/14

Blocket revisited

Dags att utsätta sig för folkets vrede än en gång. Således, en annons på Blocket. Nu ska den gamla tevejäveln bort. Till varje pris, eller jag menar gratis. Jag betalar helst inte för att bli av med den. Men i värsta fall hamnar den på tippen.

Nio år gammal, endast sparsamt använd till att glo på TV4. Ganska mycket text-tv dock. 101, 102, 104 och 343 ganska så flitigt. Och 650.

Uppdatering: Precis som förra gången gick det över på fem minuter. Bortskänkes är grejen. Det sitter en hord med människor och trycker F5 på Blocket för att jaga fynd. Det vet jag, för hela horden ringde precis hem till mig. Om ni känner er lite ensamma någon gång och vill ha nån att prata med, sätt in en Blocket-annons med bortskänkes. Du kommer aldrig ha känt dig så populär.

2009/07/10

Dags för DNA-test?

Farsan sitter och kollar på någon Crocodile Dundee-film på TV3. Och han tycker det är roligt. Jag hör spridda fniss innifrån TV-rummet.

Nu är det dags att åka hem.

Rundgång tjuter i min själ

Semestertider. Ser på regn genom fönstret. Lägger pussel med barnen. Läser böcker. Barnböcker. Högt. Lagar korv till lunch. Sätter på barnfilm. Dricker kaffe. Ser på klockan.

Tiden går ganska så långsamt.

Barnen har lagt sig och jag scannar igenom nyhetssajterna och blogglistan. Helt plötsligt känns allt som en evig jävla rundgång. Det är samma frågor och tankar som ältas om och om och om igen.

Kommer vi ingenvart, vi människor? Eller är det bara ett ständigt tjatande? Ett ständigt uppfinnande av hjulet? Vi pratar och pratar och skriver och skriver men ingen lyssnar och ingen läser. Vi vet redan allt. Vi har våra åsikter klara för oss.

Nu: sova.

2009/07/09

Sommarplåga #45 - artiklar om näthat

Näthatet är på tapeten igen. Några så kallade bloggkändisar lägger ner efter att de tagit illa vid sig. Självklart är det tråkigt att människor i skydd av anonymitet kan bete sig som idioter, men det beror på mänskliga faktorer, inte på Internets.

Men istället för att upprepa mig själv hänvisar jag till det här gamla inlägget.

2009/07/08

Så vet du...

...att du är i en småstad:

Du är så totalt svältfödd på intryck att ett besök på ortens Konsumbutik upplevs som dagens höjdpunkt. Mmm, om man skulle festa till med en glass kanske? Tacos till kvällsmat?

Och detta bara en dag efter att jag varit i Manchester. Herrejävlar, hur står folk UT på dessa små orter?

Where ave ya been?

Well, I've been to Manchestah...

Inte mycket att skriva hem om faktiskt. Inte ur ett turistperspektiv i alla fall. Det är en typiskt engelsk tätort. Med människor. Och en massa hus.

Bäst (om man med det menar det som gick mig på nerverna) var Maud Olofsson-kopian på flygresan dit. Klockan 08.15 måndag morgon beställer hon in en liten löjlig flaska med vitt vin och deklarerar högljutt sin kärlek för det anglosaxiska.

Men du föshtåå. Ja ba ääälllskar Skåttlann. Me säckpipera å så gå man ut på heeedarna å bara ryyys i hela kröppa....

Just där ryste JAG i hela kroppen och ville trycka in en iPod i hörselgången tills det gjorde ont. Men tyvärr hade jag glömt den hemma. Det blev till att lyssna på turismplattityder på norrländska i dryga två timmar. I takt med att vinet konsumerades höjdes ljudnivån ett antal decibel och plattityderna blev fler och fler.

Men vafan. Det var det värt.

2009/07/05

Tattoos 2009 - #3

Motiv: Stjärnor i olika färger.
Placering: På höger överarm
Person: Kvinna runt 25 med två små barn och man/pojkvän.
Omdöme: Kunde ha funkat. På håll såg det lite ut som om dina kids kladdat med tuschpennorna.

2009/07/03

Tattoos 2009 - #2

Motiv: Något slags ängel i svart, med lite dödskallar och grejer som bonus. Dödsängeln?
Placering: Ryggmotiv över hela ryggen
Person: Man i 25-årsåldern med två små barn och fru/flickvän.
Omdöme: Mycket pengar för mycket ånger.

2009/07/01

Oi mate, ya wankin' geezer...


Nästa vecka åker min fru till Manchester å sitt företags vägnar. Sitt eget företag, bör tilläggas. Jag får följa med. Som sällskap, äkta man och vid behov stand-in tolk. (Se rubriken.) Barnen stannar hemma.

Men vad fasen gör man i Manchester? Det enda jag kan om den hålan är att det finns några fotbollslag där som jag inte bryr mig om, det är gamla unkna industriområden, staden hade en ganska levande dans-scen på 90-talet och IRA smällde av en bomb i centrum för ett gäng år sedan. That's it.

Så fyll kommentarerna med era bästa tips. Annars kommer vi bara driva runt och slöshoppa, dricka öl och försöka hitta en vettig restaurang.

Boendet är redan fixat. Femstjärnigt hotell. (Se ovan.) Det går bra för min fru. Jag själv är den idealiske lyxmannen.

Och så lite mer fussball...

Hammarby Fotboll AB har tillsatt en ny ordförande. Det var på tiden. Man valde den gamle Expressenprofilen Staffan Thorsell. Det var inte så bra. Eller jag vet inte. Han kan vara bra. Men hans track record i sammanhanget är inget vidare, vilket följande citat visar:

- Han har det rätta engagemanget och han har tid, säger styrelseledamoten och Hammarby IF:s ordförande Bosse Sundling till Sport-Expressen.

Om engagemang och tid var de två avgörande faktorerna så finns det cirka 5000 andra kandidater, mig inkluderad, som skulle passa.

Vad jag vet så har Staffan mest spenderat sitt liv med att vara journalist, redaktör och chefredaktör. Och så lite författande på det. I huvudsak på en tidning som under hans tid gick penibelt uselt, rent ekonomiskt. Under hans chefskap motarbetade han aktivt alla försök till digitala framstötar, vilket ledde till att Aftonbladet.se akterseglade konkurrenten totalt.

Staffan har inte varit i närheten av en idrottsförening på elitnivå förut. Han har inte styrt upp usla ekonomiska lägen. Han har ingen vidare näringslivserfarenhet över huvud taget och han är en traditionalist till farbror. Inte direkt någon ung visionär fotbollsentusiast.

Så det ser inte så just ut. Men jag hoppas jag har fel. Som så ofta med Hammarby. Man tror det värsta men hoppas bli motbevisad. That's what it's all about.