Det jag kom att tänka på när han sade så, det är att det här med snacks överlag - känns inte det väldigt mycket 80-tal? Var det inte ungefär så länge sedan som en påse med friterat mög kändes lite festlig? Party? Nuförtiden är väl sinnebilden av snackskonsumenten att det är en patologiskt tjockis utan självkontroll som står och väljer mellan sourcream och jordnötsringar?
Så hatten av till Estrella och OLW som lyckas överleva på 00-talet då vitt bröd klassas som amfetamin och snacks är det närmaste man kan komma crack.
Men en sista fundering - vem har någonsin njutit av salta pinnar? Träligare grej att stoppa i mun får man leta efter.
12 st tyckare:
JAG!!!
Jag ÄÄÄÄLSKAR salta pinnar.
Snacka inte skit om pinnarna.
Salta pinnar var bra bara för att det var snacks liksom. Man kunde gnaga av saltet först och sen snabbt äta pinnen. Eller flera pinnar på en gång. I övrigt astråkigt vuxensnacks som jag nog aldrig skulle komma på tanken att köpa. Men menlösast måste väl ändå de där små hårda pommes frites-liknande snacksen som fanns/finns vara?
ja, du ar helt rätt. familjenöjen som "Det kommer mera" och den där blåa läsken (Hugos?) och OLW.
ja, du ar helt rätt. familjenöjen som "Det kommer mera" och den där blåa läsken (Hugos?) och OLW.
Hur i helvete lyckas man gnaga av saltet från pinnarna?
Har hört att salta pinnar ska vara bästa äktenskapet tillsammans med champagne. Måste provas någon gång.
Hahaha!
Jag ramlar in här ibland, oftast via go-gubben. Varje gång läser jag din profiltext med ett flin. "Med andra ord en del av det patriarkala förtryckets köttberg." Så himla sweet.
För övrigt är snacks sunkigt och äckligt, amen to that. Men smågodis... gud, tänk dig en skål saltlakrits som har smält ihop till en svart klump. Finns inget bättre. Mina småungar gillar salta pinnar. Jag ska försöka styra upp det där.
/R
Jag länkar - detgårvälbra? :-D
/Rana
Wow, jag har hookat upp Rana och 30+´arn!
I övrigt har du helt rätt i din analys. Din (allas?) sinnebild av snackskonsumenten var fin - själv tror jag att hon/han väljer BÅDE sourcream och jordnötsringar.
Salta pinnar är ett surrogat för snacks . . . punkt! Funkar för viktväktare som bara måste få äta "snacks".
Go gôbbe - the pimp?
Åh, jordnötsringar. Min inte-särskilt-hemliga last. Jag får sån abstinens efter någon månads uppehåll att jag kan köra upp en påse intravenöst.
Hej, jag heter Jessica och är chipsmissbrukare.
("Hej Jessica")
När jag var aktiv kunde jag äta ett par påsar i veckan. Ofta var en påse chips, eller två, allt jag åt på helgerna eftersom jag inte orkade arsla mig med mat.
Nu har jag varit chipsfri i två år. Jag höll upp första gången för fem år sen, men för två år sen tog jag ett återfall. På sätt och vis var det bra, för magknips-baksmällan och de onda mökarna som följde mig i dagar efteråt fick mig att inse varför jag slutade.
Jag tyckte ju inte själv att det var så farligt: jag åt ju "bara" lättsaltade - aldrig smaksatta. Men chips är chips.
Min botten nådde jag en dag när min katt inte ville sitta i mitt knä och bli klappad, för att jag mökade så illa. Det var då jag insåg att jag hade ett problem.
Men nu är jag fr. Halleluja!
//
mvh Jessica (ovanstående är bara liite överdrivet *måttar med tumme och pekfinger*
Shit vad du är på det! Agree..!!
Skicka en kommentar