Häromveckan såg jag ovanstående bild i tidningen Filter, tillsammans med en förklaring till dess sammanhang. I samma veva som Björn Borg var som störst på 70-talet var han i Stockholm och behövde någon att slå några bollar mot i samband med en fotografering. Rollen som bollplank föll förvånande nog på Lasse Åberg som tydligen hade ett racket hemma. Lasses roll var att mota bollarna över nät utanför bild. Men, när fotograferingen i princip var färdig ville Lasse greppa tillfället i flykten och bad om att få göra en lite "spexig" bild. (Se ovan.)
Bilden med berättelse symboliserar så oerhört tydligt varför jag inte gillar Lasse Åberg.
Han försöker så envetet hårt att göra något som är roligt. Men han lyckas aldrig. Genom hela sin produktion når han på sin höjd upp till nivån putslustig. Enda orsaken till att han i landet Sverige fått ett epitet som komiker beror på att konkurrensen varit komplett usel. Han har slagits mot filurer som Åke Cato och fenomen som Dagens Vits. Visst, Sverige har haft komiska giganter som t.ex. Hasse & Tage, men under denna elitserie var det jävligt långt ner till division ett, eller två, där Lasse Åberg huserade.
Inte nog med att han slösat bort mängder med pengar som kunde lagts på vettigare filmproduktioner, han har dessutom fått för sig att skapa "konst". Konst som är så erbarmligt banal att den omedelbart accepterades av samtliga Svenne Banan-konsumenter som äntligen fick sätta upp Musse Pigg på väggen med ursäkten att det var finkultur.
Lasse borde ha insett något den där dagen för cirka 30 år sedan. Han borde ha insett att det bara var han som tyckte att den där arrangerade snubbelbilden var rolig. Om inte annat borde han ha utläst det av Björns oerhört plågade ansiktsuttryck. Men tyvärr verkar Lasse vara lika dålig på att läsa av vibbar som på att skapa humor. Två egenskaper som samspelar alltför väl.
7 st tyckare:
Titta! En prydlig motivering. Jag håller inte med, men du argumenterar djävligt bra.
Och att Björn Borg ser plågad ut, skall väl ändå aldrig tolkas som annat än att man lyckats? Mannen vars intellekt sträcker sig knappt till Fantomen. Sveriges, genom tiderna, dummaste kändis. Fan, han har på alla "dessa puckon tycker jag inte om"-listor att göra!
Snälla, kan vi få lite motiveringar på förra listan också? Du har nästan så det räcker till en hel blogg till, för det där är bra, även om man inte håller med.
Jag vill också hänvisa till en liten intervju, där Lasse Åberg, mångamijonär, berättade om sin mamma, sannolikt förebild för Stig-Helmer Olssons mamma:
L: "Hon var alltid så orolig för mig när det gällde jobb."
Intervjuaren: "Varför det?"
L: "Jag hade ju ingen fast anställning!"
Han har mycket självdistans, om inte annat.
Han borde ha slutat vid den första Sällskapsresan. Efter det har det bara gått utför.
Men den är bra. Den första är riktigt djävla bra.
Men de sköna lirarna Trazan och Banarne då?
De är också bra.
Något Trazan och Banarne gjorde, som t.ex den hyllade djävla nollan Clownen Manne INTE gjorde, var att behandla barn som intelligent, med färre erfarenheter och mindre ordförråd.
Trazan och Banarne var skitbra.
Jag håller med Jo tjena, det var först efter första sällskapsresan som det gick utför. Då gick däremot snabbt utför.
Jag tycker bilden är kanon, buskis på högsta nivå. Helt klart i klass med Kramer i Seinfeld.
Att Björn ser ansträngd ut är förmodligen för att han har fått vänta flera minuter med att dra i sig lite nytt vitt.
Bra skrivet i alla fall.
Tjo!
Skicka en kommentar