Höstens höjdpunkt?

Det är bra att ha en blogg. För häromdagen fick jag ett tips av en anonym människa att Louis CK kommer till Sverige för ett framträdande. Stort tack till dig som tipsade, för nu är biljetterna bokade.

15 november är det jag som skrattar arslet av mig. Boka ni också, så ses vi.

Helgens soundtrack

Vad ska ni göra i helgen då? Storstäda? Åka till IKEA? Hälsa på nån kompis som flyttat till Göteborg? Ha kräftskiva? Sortera räkningar i kundnummerordning? Byta bank? Tvätta bilen? Stryka gardiner? Gå ut med hunden? Sitta inne och kolla på film? Hänga på Facebook?

Oavsett vilket. Ha det så skoj. Själv har jag det här som helgens soundtrack.

Killer meeting

Nu är det personalmöte på myndigheten. Alla ska med. Prat, prat, prat och så lite mer prat på det. Dagens dragplåster: extern person kommer och pratar om mutor. Alltså hur man undviker det. Jag hade hellre sett motsatsen. Hur fan jag skulle kunna kapitalisera lite MER på den här platsen jag sitter på. Men nej.

Hur länge vi ska hålla på? Inte så länge. Bara tre timmar.

Killer app

Jahaja. Här står jag med dumstruten som köpte en så gott som värdelös SonyEricsson cirka 6 veckor innan nya iPhone-modellen släpptes. Nu har tydligen Apple godkänt Spotifys app också.

http://paidcontent.org/article/419-apple-says-it-has-approved-app-from-music-service-spotify/

Trevligt.

Kul.

Jag vill inte alls ha någon iPhone. Egentligen. Jag gillar ju inte musik. Det är bara dunka dunka nu för tiden.

Men kul för er andra. Ungdomar. Tumme upp.

Notera tvärtom-språket som kan förekomma i inlägget ovan.

Men vem fan...?

Jag har en jobbig dag. Flera gånger har jag ilsknat till och undrat vem i helvete det är som överdoserat sitt rakvatten. Jävla gubbe alltså. Har du inget luktsinne kvar?

Jaha. Är det JAG som har ny deodorant? Just ja.

L33t.

Bra skit

Arctic Monkeys släpper ny platta: Humbug. Tankesmedjan Trettioplus tackar, bockar och lyssnar.

Månadens chock

Jag satt häromdagen och läste barnbok för mina barn. Till min stora glädje läste jag en ny bok, för som alla föräldrar vet läser man inte ofta nya böcker eftersom barn älskar upprepning. De har inga problem att lyssna på samma bok upprepade gånger, ibland flera dagar i sträck. Och själv lär man sig att läsa orden och tänka på hela andra saker samtidigt. (Middag imorrn, ladda tvättmaskinen, ska det bli nåt vuxenkramande ikväll etc.) Den nya boken var Kärlekboken, av Pernilla Stalfelt.

En riktigt mysig bok, får jag säga. Den förklarar det här med kärlek på ett ganska avslappnat och trevligt sätt. Vad det finns för olika kärlek här i livet. Väldigt politiskt korrekt (which is good) med gayrelationer och hela alltihopa. Toppen! Och så vänder jag blad.

Sen kan pappan stoppa in snoppen i mammas snippa.

Jag känner hur allt blir svart. På ena sidan Kärlek kan vara pirr i magen. På andra sidan kuken i fittan. Alltså, jag är inte pryd. Vilket föregående mening kanske visade. Men när jag sitter med mina två barn hopkurade under var sin arm vill jag inte helt plötsligt börja snacka om vuxenkramande. Inte helt out of the blue.

Men läs då pappa, säger äldste sonen. Läs då. Han undrar varför pappa plötsligt bara säger eee hehehe och paniskt stirrar på Pernillas infantila illustrationer av en hårig snopp. Lääääs dåååå.

Då kommer min fru och kollar lite snabbt vad vi håller på med. Hon ser min blick, innehållet i boken och bara flinar brett. Ska du inte läsa då? Skadeglädjen lyser igenom. Det kunde lika gärna varit hon som satt här, med sexualupplysning i knät, lika välkommet som underlivsklåda.

Jag vet inte riktigt hur jag lyckas, men på något vis bläddrar jag framåt utan att mina barn sådär envist kräver att jag ska läsa varenda sida med en pedants noggrannhet. Svetten torkar in på min rygg och vi läser klart boken utan vidare incidenter. Barnen hoppar iväg och börjar lattja med lego. Själv tar jag diskret boken och gömmer den längst in i en garderob. Snoppen i snippan får vänta ett tag till. Typ 8-10 år eller nåt.

Best Twitter this far

Eftersom jag passerat 35 har jag också passerat den punkt i livet då man bejakar nymodigheter och har övergått till att mer och mer klamra mig fast vid gammalt mög. Som en följd av detta ogillar jag såklart nya grejer som t.ex. Twitter. Men alla fenomen har ofta ett uns av kvalitet någonstans (och nej, Hitlers motorvägar och ordning och reda hör inte dit).

Det här kan vara den mest meningsfulla Twittern evvah. Shit my dad says.

Förnuftets röst i bruset av dumhet

I en tid då samhällsdebatten präglas av yta och rop på övervakning och förbud - snabba lösningar för en stressad samtid - är det oerhört skönt att ibland stöta på folk som enträget försöker sprida ett annat budskap. På mitt förra jobb hade jag förmånen att stöta ihop med en av dem. Hon heter Elza Dunkels och forskar kring ungdomar och internetkultur i Umeå. Man kan med fog säga att hon vet vad hon pratar om. Till skillnad från den hord av självutnämnda och ofta ignoranta förstå-sig-påare som gör sitt bästa för att sprida skrämselpropaganda.

Ta fem minuter av ditt liv och läs den här intervjun som Computer Sweden har gjort med Elza. Det kommer att vara värt det. Jag lovar.

Och så lite musik på det

En bra låt för att sparka igång veckan med. Kasabian - Where did all the love go.

"Kaos" i kollektivtrafiken

Ett tunnelbanetåg gick sönder i Gamla Stan i morse. Så det blev lite stökigt att komma till jobbet. Men SL tjongade in ett gäng bussar som skulle köra alla pendlare till jobbet så det gick förhållandesvis smidigt ändå.

Men så finns det en del som har lägre stresströskel än andra. Jag sitter på en full buss som stannar vid en ännu fullare hållplats och plötsligt träder flockmentaliteten in. Ett gäng hjon tänker tränga sig på bussen innan folk gått av varpå den otroligt duktiga bussföraren mycket vänligt påpekar att det är lättare om folk får gå av först. (All heder till dig, kvinnliga busschaufför på linje 4 mellan Hornstull och Fridhemsplan 08.30 i morse. Du är ett äkta proffs.)

Då öppnar en kvinna ur begåvningsreserven mathålet: "Det är kaos i tunnelbanan. Nu är det djungelns lag som råder."

Jaha? Är det? Djungelns lag? Så om du fått vänta på din buss i tio minuter råder plötsligt anarki? Lite som i högstadiet. Om inte läraren kommit 3 minuter efter att lektionen skulle ha börjat fick man dra ner på stan och käka smågodis? Jag undrar vad kvinnan i fråga gör om det blir strömavbrott? Tar med sig en golfklubba och beger sig till NK för att plundra?

Herrejävlar. Get laid.

You and me both, Louis

Integritet - vafan?

Det har varit ett oerhört tjatande om integritet senaste året. FRA, Pirate Bay och fan och hans moster. Även den som hyst ett visst intresse för frågorna (läs jag) har flera gånger fått utmattningssymptom och sura uppstötningar när allt ältats ett varv till. Nu har det nått en punkt där de som fortfarande orkar hålla på och tjata är foliehattarna och rättshaveristerna.
Och det är förbannat synd.

Nu sitter majoriteten av svenska folket framför TV4 och käkar chips och tycker att det är fucking dandy om någon tar itu med terroristerna, pedofilerna och de där jävla lallarna i Pirate Bay. Sätt upp en kamera. Läs min mail. Tryck upp en näve i arslet på mig när jag ska flyga till Thailand, bara jag får känna mig trygg.

Men hörni. Tror ni verkligen att det blir ordning och reda om en tjock polis, vars datorvana begränsas till att skriva i Word och googla på "porr" får läsa din mail? Exakt på vilket sätt skulle det göra vår tillvaro säkrare? Kan någon av er nämna ett tillfälle de senaste åren då svenskt polis- och rättsväsende visat sig på styva linan? Tvärtom är det ju en kavalkad i inkompetens och suspekta värderingar.

Inte ens USA, som hade hur mycket resurser som helst, och som kände till alla flygplanskaparna och deras kopplingar före 9/11, kunde avstyra terrordådet. Varför inte? För att de var inkompetenta och okunniga. Hur kan ni då tro att en genomsnittlig SÄPO-tomte ska kunna stoppa någon som är tillräckligt målmedveten?

Så vad ska vi göra då? Bara öppna upp och naivt gotta oss med fina principer? Visst inte, men vi ska fan inte lura oss att det blir bättre med en skitlösning. Vad sägs om att tänka klokt och tänka till och inte bara leta efter snabba kvällstidningslösningar. Säkerhetsåtgärder kan man alltid komma förbi. Lös de grundläggande problemen istället.

Associationslek

Jag satt och läste lite på nån av de där infantila sajterna för medie- och reklambranschen. Plötsligt hoppar namnet Swedma upp ur mängden. Swedma, tänker jag. Vad är det för ett företagsnamn? Hur tänkte de där? För personligen associerade jag omedelbart till ordet smegma. Och det är ju inte så trevligt. Och helt ensam om att associera så kan jag väl inte vara?

Så jag kollar lite till. Det visar sig att Swedma står för Swedish Direct Marketing Assocation. Svenska direktmarknadsföringsföreningen alltså. Gänget som ligger bakom alla dessa irriterande och glättiga reklamblad man får i brevlådan. Plötsligt känns min association inte alls så märklig. Min attityd till direktmarknadsföring och smegma är i alla fall densamma.

Döden, döden, döden...

Enligt uppgift brukade Astrid Lindgren säga det varje gång som hon pratade i telefon med sina syskon. Så hade de pratat klart om döden efter det. Praktiskt.

Senaste tiden har ett skolprojekt från Beckmans fått ganska mycket uppmärksamhet i media. Det är Lisa Granberg och Elin Tybring som kommit på WebWill. I den nya digitala tiden måste man börja tänka på hur döden påverkar ens nätnärvaro. Ska man stänga ner sitt Facebook-konto? Ge bort sin WoW-figur? Skicka en sista hälsning till vänner efter döden?

Som den närmast extrema pragmatiker jag är bryr jag mig inte nämnvärt. Folk får göra som de vill efter min död. Läs min blogg, kolla på FB, googla mig hej vilt. Jag bryr mig inte vilket. Jag är ju ändå död, liksom. Lite samma som begravningen. Gör som ni vill. Helst får ni ha nåt slags fest. Det vore kul.

Men andra människor tänker annorlunda och skulle säkert kunna sitta i dagar och fila på personliga hälsningar från andra sidan graven. Det har jag all respekt för. Varsågod. Men en sak bara. Skicka inget förskrivet mail till mig som ligger och väntar när jag kommer hem från din begravning. It would freak me out.


Tipstack: Perpotator.

Uppdatering: Apropå döden och internet och det här med att berätta att någon gått bort... Jag fick den här länken i kommentarerna för ett tag sedan. Den är lite på gränsen för god smak, men galghumor är också humor. Och kanske den viktigaste formen av de alla.

Dagens fantasytips: Korgoth of Barbaria

Om man som jag läst samtliga berättelser om Conan av Robert E. Howard, samt har spelat rollspel i hela sin ungdom, så uppskattar man säkert de här tre youtube-klippen något enormt. Jag VET med bestämdhet att minst tre av mina läsare har någorlunda samma populärkulturella referenser (hej killar) men kanske roar det även en ny publik.

Ursprungligen gjordes programmet som en pilot redan 2006. Men inget mer hände. Andelen fantasynördar var för liten, vilket är jävligt synd. Själv tycker jag att det är det roligaste jag sett hittills i år.

Man vet att man jobbar på myndighet

...när det är en stor händelse att en kollega blivit mormor.

Tanterna går i spinn och gubbarna säger pliktskyldigt grattis.

Själv bloggar jag och undrar hur ni har det på arbetsplatserna där man har fredagsöl och snackar om lördagens ligg och fyllor?

Städer i mitt förflutna

Det här blir andra gången jag kopierar bloggaren (bloggerskan, kan man/ska man säga så om man är lite genus-pk som jag så gärna vill vara?) Me Hearties. Men hon kommer ju på så kul teman. Den här gången handlar det om städer man en gång haft en koppling till, men som man sedermera tappat all kontakt med. Eller som Me Hearties så kärnfullt skriver - när man gjort slut med den där killen, då ger man inte en råttröv för hans morsa längre - och behöver inte längre åka till Västerås.

Här är en bunt på min lista.

Uppsala

Vi kan börja med Uppsala. Jag är född där. För nästan 40 år sedan. Men då farsan lyckats skärpa till sig och fixa en examen tog han med sig familjen och flyttade från denna centralort vad gäller fylla och slarviga sexualförbindelser. Därför har jag inga direkta personliga minnen från staden. Jag har varit där i vuxen ålder några gånger. Varit på nation till och med. Men aldrig legat i Uppsala, om ni hajar? Vare sig i den ena eller den andra av ordets betydelse.

Enköping

Vi kan hålla oss till Upplands landskap och beta av Enköping när vi ändå håller på. Här tillbringade jag 12 månader av mitt liv och lärde mig att inte längre vara en sån jävla stridspitt. Men en bonus med värnplikt som inte många tänker på är att mängder med unga killar kan frigöra sig från omgivningens bild av en själv som man burit med sig under hela uppväxten och får en chans att skapa en ny slags identitet. Eller så blir det mobbning som förut. Chansen är väl 50/50.

Ludvika

I Ludvika har jag varit några gånger eftersom ett ex till mig kom härifrån. Här bodde hennes morsa och farsa, som var skiljda. Styvfarsan var en av de mer asociala typer jag stött på. Styvmorsan var en patologisk pedant. Varför föräldrarna valt att bryta upp för att sen satsa på dessa rejects vill jag inte analysera närmare. I övrigt är Ludvika en riktigt, riktigt, riktigt, riktigt tråkig stad. Dan Andersson kom ifrån trakten. Han dog av cyanidförgiftning i Stockholm. Ungefär så muntert blir det i Ludvika.

Tidaholm

Tidaholm ligger i Västergötland. Det är mest berömt för att man tillverkar tändstickor här. Och Marbodalkök. Och har störst andel raggare per capita i kommunen. Jag tror nästan att det är ett krav att man är raggare för att få bo här. Jag har inte besökt Tidaholm för att träffa raggare. En kompis till mig har en släktgård utanför centralorten som jag besökt några gånger. Vi har då åkt in till "stan" (insert burkskratt här) för att handla. Här finns även Sveriges första (och enda?) gatukök med rättigheter att servera alkohol.

Dagens glada nyhet

14 september släpper ett av mina favoritband Muse sin nya platta The Resistance. Om det blir i samma stil som singeln ovan, Uprising, så blir det så bra så jag nästan svimmar.

Living on the edge

Något slags utländsk delegation har fint möte vid arbetsplatsens lunchrum. Alltså kan jag inte hämta en enkel matsked att använda vid förtäring av min medhavda youghurt. (Yoggi citrus.) Så nu sitter jag här och försöker hälla i mig 500 gram yoghurt utan att spilla på kostym och skjorta.

Ja fy fan vad man ska behöva stå ut med på kontor.

Uppdatering: Jag klarade det. Inte en enda fläck.

30+ ordvitsar

Igår nådde jag ett nytt lågvattenmärke. Min fru och jag låg söndagsslappa i soffan och totalvägrade att leka med våra barn som fick roa sig bäst på egen hand. För att muntra upp dagen försökte min fru hitta ett nytt recept i någon av kokböckerna vi grävt fram i en flyttlåda (4 månader efter flytten.)

- Får i kål, sa jag. Vad är det egentligen?
- Mmm, det låter inte så gott, sa min fru.

30 sekunder passerar.

-Smör i rör, säger jag.
- Mmmm, säger min fru lite obestämt med ett sånt där överslätande tonfall. (Bäst att inte uppmuntra honom.) Jag hajar såklart inte piken utan fortsätter.

Lax med sax.
Fläsk med läsk.
Lamm med kam.
Och så fortsätter jag en liten stund innan jag kommer på att jag ligger där och ordvitsar. Skammen sköljer över mig som en våg av slem. Å fy fan. Epic fail!

Topp-5 minst överraskande när DN På Stan intervjuar Tomas Ledin

5. Senast köpta skiva: Bob Dylan

4. Bästa brunch: Villa Källhagen

3. Bästa promenad: Djurgården

2. Senast gnolade: Är du kär i mig ännu, Klas Göran. Extra bonus att Tomas tvunget måste namedroppa att Stikkan Andersson var hans svärfar.

1. Favoritskor: Boots

Sura gubben går och fikar

Jag har en socialt intensiv helg. Gårdagens bloggdejt, som var väldigt trevlig, följdes upp med en perpotator-fika på Rival vid Mariatorget. Och om man ska sammanfatta Rival med några ord så blir recensionen: skitnödigt, dyrt med en undermålig service.

För den som inte känner till det så ligger Rival mitt på trendrunkiga Södermalms mest ängsliga kulturkvarter. Ägare till lokalen, och hela huset faktiskt med biografsalong och allt, är Benny Andersson. Abba-Benny. Abba-Benny miljardären. Bland annat därför blir jag lite förvånad när jag beställer en latte och en mazarin (jag blev lite nostalgisugen på småkaka med glasyr) och kassaapparatens display visar 64 kronor. 32 kronor för en liten mazarin? Va i hel...

Så jag påtalar detta för en stressade och timanställda tjejen som bara står i kassan varannan helg. Hon medger att det kanske är lite dyrt. Dessutom står det tårta i displayen. En mazarin är inte en tårta. Så hon rådfrågar sina tre kollegor som står och snackar skit och kindpussar sina polare en bit in i lokalen medans hon sliter hund. Vi får ett korrekt pris. 23 kronor. Jag säger tack, men nej tack. Den lilla kakan kan Lena Endre eller någon annan av Benny Anderssons polare få käka upp.

Tydligen går det dåligt för Benny nu när pirater laddar ner hela Abbas repertoar via internets utan att betala för sig. Så det man torskar på gungorna får man ta igen på karusellen. 23 spänn. Fy fan.

30+ går på bloggdejt

Eller ja, bloggdejt vet jag inte om det kan kallas. Vi känner ju till varandra sedan förut eftersom vi jobbade på syskonföretag under den glada IT-bubblans dagar. Men nu i den nya tiden med sociala medier råkade vi hitta varandra igen. Thanks to da blogs.

Oavsett det så är det den första kontakten jag knyter AFK tack vare bloggen. Det är lite, eller snarare mycket, kul. Johan, vi ses vid fem.

Välkommen till Babel

Okej, okej. "Lars Kepler", denna pseudonym som alla Horace-wannabes har spekulerat om hela sommaren...är det ändå inte något av en pseudonyhet? (Där fick jag nästan till en ordvits, skämsigt.)

Det jag vill veta är:

• Varför heter de Ahndoril?


• Är det hennes portugisiska efternamn?


• Är det taget?


• Om det är taget, varför låter det så pajas?


• Varför heter han Alexander och hon Alexandra?


• Har de alltid gjort det?


• Har de bytt förnamn för att de ska passa ihop?


• Är det helt sunda i huvudet eller precis så "Hobart & Endre"-märkliga som de ser ut på den där fula bilden alla medier har kablat ut?

Göteborg, för sista gången (kanske)

Självklart hatar jag inte Göteborg men det hoppas jag att ingen på allvar tror. Göteborg är en riktigt skön stad. Jag känner mängder med människor som bor där och har själv varit där massor med gånger. Alltid lika trevligt. Egentligen har jag inte heller några större aversioner mot goa gubbar eller lilla hjärtat-tanter. (Men ordvitseri kommer jag aldrig att acceptera. Det är bara vidrigt.)

Men, och det här är grejen, det är oerhört kul att provocera den här infantila grejen att identifiera sig med en geografisk plats. Jag valde Göteborg. Jag kunde lika gärna ha valt mediefolket i Stockholm som efter sex månader pratar utpräglad stockholmsdialekt, håller på bajen och helt har glömt att de för ett år sedan satt i kassan på Konsum i Tranås. Eller valfri annan ort.

Men som Donny så fint kommenterade: "Finns inget roligare än folk (göteborgare) som upprörs när någon bashar deras stad." En del människor från Göteborg lackar ur snabbare än andra och det gör det extra tacksamt att välje den staden. Exemplet blir extra tydligt, precis som kommentarerna så tydligt visar.

Är det inte dags nu, 2009, att kanske vidga vyerna och släppa lokalromantiken? Var vi än råkar bo? Vi har ju ändå hela världen tillgänglig via Internets och lågprisflygbolag utan moral. Bli lite världsmedborgare för fan. Eller är det så ingrott i oss att vi behöver begränsa oss själva och sätta en lokal etikett på oss för identitetens skull?

Nördhumor

En del av er internetnördar som kanske råkar läsa den här bloggen minns säkert det gamla fenomenet chat, eller ännu värre IRC, som fanns före Twitter och Facebook. (Hej farfar.) En del av er internetnördar kanske fortfarande sitter där och luktar svett, vad vet jag? Men hur som, det jag skulle komma till, det är att man kan ha fantastiskt roligt på en chat. Folk man inte känner kan klämma ur sig de mest roliga one-liners som är genuint kul på riktigt, eller som är fnissigt roliga för att man är trött.

I mitt töntiga datorspel, som jag spelar varje kväll tillsammans med andra vuxna småbarnsföräldrar (det är sant, vi chattar om barn samtidigt som vi slår monster med svärd) såg jag häromkvällen en riktigt, riktigt rolig chat.

Datorspelet går till stor del ut på att man tillsammans med andra ska spela som ett lag för att besegra ett annat gäng på den motsatta sidan. Tyvärr går det ofta åt skogen, på grund av att man INTE spelar som ett lag. Då kan frustrationen uttryckas såhär:

[GrimReaper] You f***ing w***ers, stop acting like idiots and work together.
[Archion] Hey man, cool down and stop calling names
[GrimReaper] If we only worked as a team, we would win. I get so angry.
[Elron] Well, then. Start to lead then.
[GrimReaper] You know I will. I am really a tank commander In Real Life.
[Wicki] Yeah? I'm a milkman.
[Nobsocks] I'm an accountant.
[Gallas] I'm an astronaut.
[Murdah] You're all comedians.
[GrimReaper] Yeah yeah, this is what I mean. Everyone is just fooling around.
[SweetPea] I'm a housewife.
[Chad] I'm the prime minister.
[Traveller] I'm the walrus...chu chu ka chu...
[Chad] Oh yeah, the Beatles were cool...
[Wicki] Lucy in the skyyyy with diamonds
[Nobsocks] I'm high

GrimReaper has logged off.

In your face Gbg

Där fick ni, Göteborgs skattebetalare. Bokstaven Ö på sniskan. Fakturan: 965.000 SEK!

Grattis! Se det som belöning för alla dessa decennier av ordvitsande.

Speciellt mycket gillar jag tillägget "& co". Kan man få en big size meal för 10 kronor till det

Uppdatering: "& co" är ett evenemangsföretag och således inte Göteborgs kommun. Men min fråga kvarstår: kan man få en big size meal för 10 kr?

Sen är det en del kommentarer som tycker att jag är infantil som ständigt gnäller på detta Göteborg. Det tycker jag är otroligt roligt. Jag kommer att fortsätta, likt en utdragen poäng i Family Guy, tills man tröttnat, kräks och sen gått varvet runt och det är kul igen. Your whining only feeds my pleasure.

Hugh Grant och jag

Jag kom att tänka på den där skådisen Hugh Grant. Vad mysig han var i den där Fyra bröllop och en begravning. Hela världen, jag inkluderad, tyckte att han var sinnebilden för disträ brittisk charm. En helyllekille.

Sen ville han betala för en avsugning i sin Porsche och så föll alltihopa. Jag kan inte kolla på Om en pojke eller Bridget Jones dagbok utan att min hjärna skriker avsugning i Porsche så fort han kommer in i bild. Sen må han flacka med blicken eller mumla förvirrat så mycket han vill. Det är kört. Kört Hugh. Hör du det?

Spotify, get yer act togetha!

Det är mycket Spotify i branschpress nu. Hajpen har flyttats från tweets, blogs och Mogis youtube-klipp till finanskillarnas prasslande rosa sidor. Ett tydligt tecken på...någonting. Antingen succé eller total flopp.

Ett par tecken som antyder det senare är en funktion som jag skulle vilja kritisera en smula. I sökrutan kan man, om man är trött på att plita ner de fem artister man för stunden råkar komma ihåg (samma fem som man lyssnat sig trött på senaste 10 åren) kan man till exempel skriva in skivbolag, för att få fram artister knutna till bolaget, eller year:2002, för att få fram låtar från 2002. Jättebra. Om det nu verkligen var låtar från 2002 som man fick lyssna på.

I min lista har jag just nu:

Bob Marley - som dog jävligt mycket tidigare än 2002.
Nirvana - vars sångare också dog mycket tidigare än 2002.
Imperiet - som inte spelat ihop på hela 2000-talet, vad jag vet.
Village People -och nu börjar jag lacka ur på riktigt.
Nationalteatern - men nu får ni väl ändå skärpa er?

Skivorna listas alltså efter det år skivbolaget bemödade sig om att släppa någon slags nyutgåva, "digitalt remastrad", eller något liknande mög. Hur tänkte ni egentligen här? Gör om, gör rätt.

En annan sak jag skulle vilja kritisera är reklamen. Det är ju samma reklam HELA tiden. Hur kan ni gå ihop? Ni har sålt två (2) jinglar senaste månaden. Right Livelihood Award fick väl köpa det i stort sett gratis i och med all cred de tar med sig. Och Grolsch Block Party...skulle jag vilja sätta upphovsmännen bakom i ett litet mörkt rum tills de börjar leka kannibal med varann. Maken till irriterande jingel... Men det kanske beror på att jag aldrig lyssnar på reklamradio.

Så jag får väl börja betala för mig då. Era svin. Men fixa det där med års-söket, annars...

Jobbhora

Såhär efter semestern är det många som funderar på att byta jobb. Under ledigheten har de flesta haft tid att fundera över sin arbetssituation och drömma om nya karrärvägar. Som en hjälp på traven tänker därför tankesmedjan Trettioplus i samarbete med Perpotator bjuda på några sköna fraser till dina personliga och säljande ansökningsbrev.

• Jag har ett vinnande sätt och lär mig snabbt.
• Jag kan hålla många bollar i luften.
• Jag är en teamplayer som också jobbar bra på egen hand.
• Jag gillar när det är högt tempo.
• Jag har dåliga sidor också, till exempel brukar jag jobba för mycket.

Lycka till med ansökan!

Extra: Unga tjejer är dumma i huvudet

Tidningen Metro fläskar idag på med alarmrubriker för att lätta upp i sommarens nyhetstorka. Tjejer förnedras med "sextade" bilder, läser jag på tidningens förstasida. Genast undrar jag två saker. 1. förnedras? 2. "sextade"? Artikeln försöker ge svar.

Tydligen är det så att en del unga tjejer tar bilder av sig själva med mobiltelefonen och skickar till sina kompisar. Dessa bilder ska tydligen vara av sexuell natur. Härav begreppet "sexting", en engelsk konstruktion av orden texting och sex. Jag har aldrig förut stött på begreppet och det känns väldigt vuxenvärldskonstruerat.

Var kommer då förnedringen in? Jo, tydligen är det så att dessa foton kan laddas upp på nätet och spridas till precis vem som helst. Det borde i ärlighetens namn bara vara en nyhet för någon som är född före 1950 och vars senaste tekniska inköp var en videobandspelare 1986.

Tjejer i tonåren har, till skillnad från sina föräldrar, bra koll på mobiltelefoner och Internet och vet väldigt väl vad som kan hända med bilder. De är inte dumma i huvudet. Men ändå händer det att de tar lättklädda bilder av sig själva. Ja, varför inte? Tonåringar har en sexualitet, de har en mobilkamera - ergo lättklädda bilder på sig själva. If you can, you do it. Mänskligheten i ett nötskal.

Det är inte problemet. Problemet uppstår då omvärlden fördömer detta och ser ner på detta och slänger på de unga tjejerna en offerroll. Som så ofta förr. Varför kan vi inte istället säga: "Hey, fantastiskt att du vill kåta upp din pojkvän / flickvän. Ha det så kul, men var försiktig." Och istället kanske försöka motverka de fördömande attityderna. För utan de fördömande attityderna är det plötsligt inte lika kul att slänga upp foton på nätet och mobbas. Ett beteende som är okej kan man inte bli retad för.

Bonusinfo: I en studie gjord av BUP i Linköping över unga tjejer som fått nakenbilder på sig själva spridda på nätet kom det fram att det som var värst i sammanhanget var sveket från pojkvännen. Inte det att omvärlden kunnat se dem nakna. Något förvånande rön för de medelålders psykologerna, men kanske inte för ungdomar som dagligen ser Britney och Paris visa underlivet i tabloiderna. Naket är inte längre så hemskt, men svek är det fortfarande.

Bonusinfo 2: Notera också att det mesta från ursprungsartikeln verkar ha hämtats från en engelsk organisation som heter Britains Child Exploitation and Online Protection Center. Engelsmän har av tradition en helt annan syn på barn och ungdomar än vad vi har i Sverige. I extremkort sammandrag kan man väl säga att i deras ögon har ungdomar en inneboende vildhet som ska tämjas och stävjas.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Tre poäng. Mot Djurgården. Så jävla gott! Visserligen självmål av DIF, men det räknas det med.

Bajenklacken skanderar efter matchen: Djurgårn, djurgårn, ge oss ett mål.

Roligt!

Volvo fail - epic stylee

Dagen började underbart. Barnen sov länge, min fru gjorde en fantastisk frukost med massa lyxigt smask, vi monterade ner och slängde en gammal ful möbel som skulle bort. Sen gjorde jag det riskfyllda momentet att återvända till IKEA för att köpa in möbeln som var slut förra helgen. Och det gick bra! Det var så smidigt att jag för en stund kände njutningskänslorna flöda genom kroppen. Lite folk, lätt att ta sig fram, möbeln fanns på plats och jag betalade i nåt slags datamaskinskassa själv, utan kö! Och så lastar jag in och ska köra iväg.

Där kommer smällen.

Bagagedörren är öppen, lyser det i instrumentpanelelens fönster. Det är den fan inte, tänker jag, som vet att jag stängde den oerhört ordentligt. Så jag stannar och hoppar ur för att kolla in vad som hänt. Bagageluckan är inte öppen. Den är jävligt stängd. Och jävligt låst. Och hela jävla omöjlig att få upp.

Exakt HUR tänkte du där, du ingenjör på Volvo som konstruerade detta? Hur fungerade din söndersupna hjärna när du bestämde att elektronik MÅSTE vara inblandat för att öppna en dörr? Nästa gång det är Gothia Cup, då tycker jag att du bjuder in tre stycken magsjuka pojklag till din sunkigt inredda ungkarlslägenhet på Hisingen och ber dom fylla upp badkaret åt dig. Sen kan du sätta dig där och BADA, ditt jämra Chalmersoffer. Du hade säkert en overall täckt med diverse tygmärken för öl och håller fortfarande på att arrangera spex, tio år efter din examen. Helst av allt skulle jag vilja kidnappa din morsa och se hur i helvete du ska kunna få dina kläder tvättade och din mat lagad då. Du skulle få svälta ihjäl i otvättade pikétröjor och chinos, din dumma fan.

Volvo - ni ligger på minus. Det krävs en shitload med service från er nu för att få mig på bra humör igen.

Friday Night

Fredagskväll. Barnen har precis somnat. Dags för föräldrarna att ha lite kvalitetstid på balkongen i augustikvällen. Precis när man går ut med sin lilla gottebricka och vuxendrickat hör man ett bekant ljud från balkongen bredvid.

Nts nts nts nts nts...paaaaarteeeeyyyy....nts nts nts nts. Bibilibiblibibi nts nts nts nts....

Tonåringen i lägenheten har FF. Stereon är på. Ibiza är temat.

Just nu är min gubbkänsla uppe i 78 procent. Jag kan fortfarande tycka att det är lite gulligt hur de håller på.

Carpe Diem!

Vet ni, jag var precis på toaletten och trodde att jag behövde göra tvåan. Men jag var bara väldigt, väldigt, väldigt kissnödig. Märkligt.

Nehej, dags att slänga sin lilla chica axelremsväska från Ordning & Reda över axeln på Lindebergskjortan och ta socialsnöret hem till förorten.

Ironi och sarkasm förresten, funkar det på internet? Ibland undrar man.

Saker jag inte vill läsa om i bloggar:

• Bajsupplevelser / toalettbesök
• Drömmar
• Dagens outfit

Listan kan komma att utökas.

Facebook Fail

Jag blev mer eller mindre beordrad av min chef att kicka igång Facebook igen. Men jag gör det under mild protest, å yrkets vägnar. Det blir således oerhört strikt. Slips och business hela vägen. Så ni kommer fortfarande inte att få snacka med mig inne på "fejjan", som kidsen säger.Eller vad säger dom? (Jag har inte pratat med någon under 28 sedan Dackefejden, förutom mina barn. Dom är inte inne på Facebook.)

Det tog mig exakt 37 sekunder att komma ihåg varför jag slutade med skiten. Sajten suger ju åsnegenitalier. (Valfritt kön.) Herregud så dåligt det är alltså. De har dessutom inte synkat informationen i profilen med annonserna. Eller har de det? Jag vet inte.

Tatueringsidé

Nu när det är sommar och så kan man inte låta bli att se vad svenska folket har för tatueringar. En del fina, en hel del inte så fina. Själv har jag ju också några som säkert inte faller alla på läppen. Men nu funderar jag på att göra en till. En som liksom symboliserar mitt innersta jag. En som säger något om vem jag är. Så att folk direkt kan veta vad jag är för en man bara genom en snabb blick.

Vad tror ni?

Music was my girlfriend

Regeln: Använd sångtitlar från en artist/ett band för att svara vitsigt på följande korkade frågor. Försök att inte använda samma titel mer än en gång.

För mina svar har jag valt Suede.

Are you male or female: Elephant man
Describe yourself: Daddy's speeding
How do you feel about yourself: Still Life
Describe your current boy/girl situation: Beautiful Ones
Describe where you currently live: The Asphalt World
If you could go anywhere you wanted to go: Europe is our playground
Your best friend(s) is (are): Modern boys
Favorite time of day: Saturday Night
If your life were a TV show, what would it be called: The living dead
What is life to you: Can't get enough
What is the best advice you have to give: Everything will flow
If you could change your name, what would it be: Trash
My soul’s present condition: Lazy

Inspirationen kommer från Me Hearties.

Ass to mouth-marknadsföring

Som den obotligt naive optimist jag stundtals är prenumererar jag på aktuella jobberbjudanden på mail. På de fyra år jag hållit på med det har jag inte sett ett enda jobb jag vill ha, men slutar ändå inte. How's that for stupidity?

För det mesta är det faktiskt skitjobb i de där mailen. Eller obskyra saker som Förste trombonist. Men idag såg jag något som faktiskt slog i ännu en spik i det mentala bygge som jag kallar Mänsklighetens Undergång.

I Danderyd sitter ett par fleppon till marknadsföringsstekare och har kommit på ett nytt koncept. De har tagit fasta på att människor tydligen ska lita mer på uttalanden från sina kompisar än från reklam. Mouth-to-mouth marknadsföring, som det står på powerpoints från Handelshögskolan. Således hyr de in idioter som ska berätta (trakassera) för sina vänner och bekanta (snart före detta vänner och bekanta) om spännande nya produkter. Som bindor, makaroner, kattmat, tandkräm och andra "fast moving consumer goods".

Ja herrejävlar. Buzzador heter företaget och det var länge sedan jag såg något lika motbjudande. Visst, att det finns stekare till marknadsförare som bor i Danderyd är väl en grej, men att folk frivilligt anmäler sig att jobba där övergår mitt förstånd. Hur är man funtad om man vill använda sina vänner till att snacka om en så banal sak som ny tandkräm?

Men det klart, det jobbade vanligt folk i Abu Ghraib också. Tyvärr.

Proffs och amatörer

En liten grej jag kom att fundera på när jag var på IKEA häromsistens, det är hur jag själv betraktar andra föräldrar, varande en ganska så stirrig pappa till två i mitt tycke energiska pojkar. Så här funkar jag:

När jag ser det nybakade bäbisparet som kommer med en barnvagn fullmatad med komplett sortiment attiraljer som om domedagen skulle bryta ut när som helst med all sin fokus riktad primärt mot den lilla bäbisens behov och sekundärt mot det de ska göra (typ gå på IKEA) - då tänker jag: amatörer. Eller nybörjare. Rookies. De har inte mycket skinn på näsan de där. Den där bäbisen skulle jag kunna ta hand om med vänsterhanden samtidigt som jag jobbade, utan barnvagn full med onödigt junk.

Men när jag å andra sidan ser paren med tre, fyra kids i släptåg, som är ute som en hel familj, som går tillsammans utan att barnen springer iväg/ramlar omkull/skriker högt/slår varann på käften, då blir jag imponerad. Där, där går ett par riktiga proffs, tänker jag och vill nästan gå fram och berätta hur duktiga jag tycker att de är.

I övrigt är jag glad att så många engagerar sig i frågan om Stockholm - Göteborg. Jag får reda ut det lite mer inom kort.

Stockholm vs. Göteborg revisited

En lång och segdragen följetong, det är konflikten mellan rikets fina huvudstad och den över klipporna utsketna tätort som kallas Göteborg. Många hårda ord har fallit och här kommer några till.

Vi hade nämligen besök i förra veckan. Det var min frus kusin med sambo som var på semester i Stockholm. Båda bördiga från västkusten och boendes smack in da middle of downtown Gothenburg. Men trots detta lyte väldigt trevliga människor.

När vi så sitter där och sippar på lite trendigt rosévin på balkongen släpper kusinen en verbal bomb. "Stockholm - det är ändå för jävla trevligt." Min hjärna får en kortslutning och jag sätter nästan vinet i halsen. Vad sade han? "Det är liksom lite mysigare här. Lugnare stämning. Mer...mer proffsigt på något sätt." Jag stirrar på karln och försöker febrilt analysera om det är den notoriskt lömska Göteborgsironin som han sitter och häcklar oss med. Men nej. Han är allvarlig. "Mer proffsigt", undrar jag lite tveksamt?

Ja, men jo. Han tyckte faktiskt att han blivit lite mer professionellt och trevligt bemött i huvudstaden. I Göteborg, klagade han, ska det alltid vara så glimten-i-ögat, rappt-i-käften, svar-på-tal-hurtigt. Att bara servera en kopp kaffe med ett vänligt "varsågod", det går inte för sig. Helst ska man dra en vits och kommentera något om gästens utseende innan man slänger fram en kopp svart bryggkaffe för 28 kronor.

Vid det här laget satt jag och mös. Allt han sade bara lade sig som en varm filt om mina fördomar. Göteborgsbashing av en genuin göteborgare. Bättre än julafton. Bättre än sex.

30+ gör musikreklam (kostnadsfritt)

Såhär första arbetsdagen vill jag passa på att slå ett slag för ett alldeles fantastiskt svenskt rockband som fått på tok för lite uppmärksamhet. Division of Laura Lee. Svinbra! Den här videon är remarkabelt genialisk. Dessutom har jag lätt att relatera till den, enär mitt liv är fullt av tassandet av små fötter. *




* Skrik i falsett och det härliga ljudet av barn i konflikt.

Dagens ångestnotering

Första arbetsdagen: 89 procent.

Men, bonusgrej, jag kom ihåg mitt lösenord till datan. (Till skillnad från tjejen i receptionen som inte ens kom ihåg sitt användarnamn.) Lösenordet var samma som den där lilla figuren jag spelar i onlinerollspelet 5 timmar varje kväll. Men nu har jag bytt, så det är inte samma längre, om nu någon hacker läser.

Bonusbild, min lilla figur i spelet:

Tuff va? Va?

*har hemlängtan*

Om att bygga karaktär (och möbler)

Hur laddar man på bästa sätt upp för morgondagens arbetsdag samtidigt som man firar av fem veckors letargisk semester?

Man går på IKEA.

En komplett utflykt som innehöll följande:

• Jag kallade en annan bilist bonnläpp på vägen dit.
• Jag utbrast spontant "men va billigt" inne på varuhuset.
• Jag moffade i mig 15 köttbullar på restaurangen.
• Jag profilerade mig som den där koleriske pappan som skämmer ut sig bland folk. (Tänk "Vi hade i alla fall tur med vädret" så får ni ett hum.)
• Jag fick bultande blodådror vid tinningen ungefär i höjd med lampavdelningen.
• Jag tappade hoppet om mänskligheten när den enda vara vi egentligen åkt dit för att handla var slut på självplocksavdelningen. ("Den kommer på onsdag eller torsdag", sade en stressad IKEA-anställd som jag gärna tagit som gisslan under vapenhot för att få min jävla möbel.)

På det stora hela en perfekt utflykt för småbarnsfamiljen. Ingen gjorde illa sig, inget gick sönder och ingen kom bort.

Nu är jag laddad som fan inför att gå och jobba imorrn. Va kul det ska bli!