Pour le Mérite

Via Uffe blir jag uppmärksammad på en redig knasblogg. Tankesmedjan Feminix har gjort ett gediget grävarbete och kartlagt Sveriges samtliga bloggar som Säger Som Det Verkligen Är. Sverigedemokrater, kristen höger, Islamofober m.fl. m.fl. i en inte så skön blandning. Och så lilla jag. I kategorin Svenskfientliga eller naiva.

Jag får tacka och bocka så mycket. Jag bär min utmärkelse med stolthet. Något måste jag ha gjort rätt.

För att fira gjorde jag en ny header till bloggen. Check it out, y'all.

Bra skit

Disclaimer: Frej verkar vara en jävligt märklig snubbe. Konstlat "egen" om ni förstår hur jag tänker? Eller så är det bara jag som blir provocerad över hur yngre människor har på sig apfula 80-talsbrillor som någon slags ironisk gest.

Och vad är grejen med videon? Har inte lajv-scenen lagt ner? Mer budget nästa gång killar. Mindre esteter från kulturgymnasiet. Ok?

Men låten svänger.

Min fru vill att jag ska ha rubriken "Det kunde ha varit jag". Är det så roligt?

Why Wes, why?

Svett1 visar en film av Wes Anderson. Varför?

Filmer av Wes Anderson är till för folk som älskar "svår" film. Film med "djup" dialog. Film med Bill Murray när han gör menande blickar.

Finns det någon här som gillar Wes Andersons filmer?

Then get the fuck out.

Kuken i röven

Efter en sunkig start på dagen gick mitt humör genast upp på topp när jag läste den här fullkomligt briljanta bloggrapporten från Uffe.

Svettma och fetma

Av någon konstig anledning har jag tydligen skrivit ett par inlägg där man kan tolka in att jag tycker att överviktiga människor per definition luktar illa. Ja, men är det inte så då? Kan vi inte alla enas om följande?

Överviktiga människor:

• luktar illa
• svettas mycket
• äter mycket
• är lite korkade
• har humor och bjuder på sig själva
• gillar små hundar
• lyssnar på dansbandsmusik
• kollar bara på TV4
• köper ekologiskt
• har en högre tendens att köpa saker av telefonförsäljare än andra
• dagdrömmer mycket
• reser gärna till Grekland på semester

Eller va? Självklart tycker jag inte att det finns ett samband mellan dålig kroppslukt och övervikt. Däremot tenderar de gubbjävlar jag använder som stilistiskt arketyp att lida av bukfetma. Men jag ska sluta med det. I nästa inlägg ska jag ge mig på kärringjävlar istället. Feta kärringjävlar. Som luktar illa.

Likstel humor

Öppnar ett mail från i fredags. En gubbtjyv på jobbet har fått för sig att det är en bra idé att runda av veckan med att skicka en så kallad "fräckis" till alla.

Det är ingen bra idé. Tvärtom vad man kan tro om man är född på 40- eller 50-talet så är inte längre fräckisar en del av den svenska kulturskatten. Däremot är de en del av en skittråkig gubbkultur som luktar mjäll och bukfetma.

Facit

Jahaja, det gick ju inte så bra det där. Bara tre läsare hade basala historiska kunskaper nog att dra slutsatsen att det var Hitler jag skrev om. Två av dessa har ganska starka band till Tyskland så det var då för väl att ni hade koll.

Glädjande nog stämmer inte ett enda av påståendena på mig. I och för sig gillar jag öl, men sitta med idel karlar i en källare och hinka litervis med bayerskt öl samtidigt som man konspirerar mot sionismen är inte riktigt min grej.

Grüss gott.

Helgaktivitet: frågesport

Nu är det snart helg. Jag ska resa bort och därför blir det inte så många inlägg här. För att ge er något att göra över helgen tänkte jag att vi kunde leka en liten lek. Jag säger ett antal påståenden nedan så kan ni fundera över vilket eller vilka av dessa som passar in på mig.

Ha det så kul. Och nu till själva påståendena:

• Jag är vegetarian.
• Jag är ganska bra på att teckna.
• Jag gillar hundar.
• Jag har skrivit en bok.
• Jag är bra på att tala inför folk.
• Jag tycker att det är mysigt med ölkällare.
• Jag kan prata flytande tyska.
• Min fru heter Eva.

Tips från coachen

Hej alla ungdomar och yngre vuxna och allt vad ni kan kallas. Jag tänkte dela med mig av min livsvisdom. Så mycket som jag tillägnat mig under mina 38 år. Eller inte allt på en gång. Bara en grej.

Det är väldigt många som jobbar hårt idag. För att man vill vara duktig. För att man vill visa att man klarar det. För att man tror att omgivningen vill det. Eller för att det är kul. Eller en kombination av allt detta och lite till. Det är inte nyttigt. Man sliter ut sig. Blir utbränd före 30. Utan att egentligen få så mycket tillbaks.

Jag drabbas själv av lite tunnelseende ibland. (Numera sällan.) Man ser ett mål en bit bort och så jobbar man tills man får blodsmak i mun för att nå dit. Men många kämpar på så jämt.

Då ska ni få ett konkret tanketips. Tänk såhär: Det jag gör nu, spelar det någon roll om fem år? Spelar det någon roll om fem månader? Om fem veckor? Fem dagar? Hur många förutom jag själv bryr sig? På riktigt? Att du gör något "för att själv må bra" räknas inte.

Svaren är alltsom oftast nej och ingen. Så tagga ner. Gör det där "viktiga" imorrn. Ring en kompis eller gå hem och dumglo på teve. Tänk på något annat.

That's how I roll.

Fem dåliga just nu

1. Sprang på min förra chef i korridoren. På tio sekunder kom jag på allt som var dåligt med henne. Trots att hon gav mig beröm lyckades hon också samtidigt ge mig kritik. För något som i grunden inte beror på mig. Hon är en jävla energitjuv. Fy fan.
2. Klippte håret nyss. Det ser ut som om jag tillhör Dortmund-avdelningen av Hitler Jugend, anno 1938 i håret. Trés chic.
3. Massor med saker att hugga tag i, men möten resten av dagen.
4. Hamburgare till lunch. Både gott och nyttigt. (Tvärtomspråket.)
5. Ikväll när jag kommer hem ska jag roa mig med städning och packning. Mina favoritsysslor. (Tvärtomspråk igen.)

La dolce vita!

Cooking fail

Försöker koka spagetti i en för liten kastrull samtidigt som de frysta köttbullarna sakta blir till kol i stekpannan bredvid.

Alltså vilken jävla tur att jag inte är ensamstående förälder. Det skulle gå åt helvete, det fattar ju vem som helst. Ett misslyckande av episka proportioner. Både som kock och människa.

Med det vill jag säga att jag beundrar er ensamstående föräldrar för hur ni hanterar tillvaron. Respect. Och så en hälsning till min fru. Jag älskar dig. Kom hem från kursen snart älskling.

(Alltså jag är inte helt handikappad vid spisen. Jag är ingen idiot som litar till min fru att göra hemmasysslor. Tvärtom är jag en modern man som är medelbegåvad vad gäller matlagning. Men när jag ska laga mat själv blir jag så satans lat. Jag blir i allmänhet väldigt lat när jag är själv. Skulle knappt komma ur sängen tror jag.)

Barnasinnet

Man ska ha barnasinnet kvar, brukar det heta. Det ska tydligen vara en bra egenskap, detta barnasinne. Jag vet inte jag.

Hämtade nyss barnen på förskolan. Stannade på vägen hem vid en lekplats. Då spankulerade en dagiskompis förbi. En glad tjej på fem bast.

"Hej hej, jag ska bara hem och BAJSA OCH KISSA FÖRST, så kommer jag sen."

Såna är barn. Sånt är detta barnasinne. Något att sträva efter?

Nej.

Luktepitel

Till er som vistades vid Stockholms centralstation mellan 11 och 11.30 idag. Det var inte jag som osade gammal inpyrd gubbsvett över hela Vasagatan. Men alltså, var kommer stanken ifrån, om det inte var en gammal svettinpyrd gubbe på 120 pannor som joggade gatan upp och ner?

Det gjorde inte underverk för min aptit.

Tillfreds

Satt precis och funderade på varför jag känner mig tillfreds idag. Just ja, struntade i att läsa Metro på tunnelbanan imorse.

Ignorance is bliss.

Preparat mot Islamofobi

Allt beror på hur du ser på saken

Tack vare reklambloggarn Ulrika Good hittar jag den här märklige lille mannen. Men han säger intressanta saker. De flesta på TED säger intressanta saker. Så stäng av TV3 en kväll och sätt dig och kolla på TED:s föredrag. Din hjärna kommer att växa. Lovar...

Media gör en välgärning

Som ett svar på min bön kom Svenska Dagbladet och Aftonbladet idag med faktagranskningar av argumenten i Jimmies debattartikel. Ett steg i rätt riktning. Inte helt förvånande fanns det inte mycket av substans bakom SD:s retorik vilket i sig inte är så konstigt eftersom de i huvudsak appellerar till känslomässiga skäl i reptilhjärnan. Men det är viktigt att visa upp det, så att inte SD:s argument får ett sken av att vara sakliga och legitima.

SvD: Stora faktabrister i SD:s artikel

AB: Fel, fel, fel, Åkesson

Gör om, gör rätt

Under dagen har man kunnat följa efterspelet på SD:s debattartikel. Får jag bryta ihop och sitta med ansiktet i händerna en liten stund? Etablissemanget och medierna gör än en gång samma gedigna kardinalfel. Det gapas om rasism och det gapas om huruvida artikeln är straffbar enligt lagen om hets mot folkgrupp.

Men vadfan?

Har vi inte fattat vid det här laget att det är EXAKT den reaktionen som spär på SD:s framgångar. Deras kärnväljare och de personer som står och tvekar med ena benet hos SD och andra hos KD, S, eller Fp kan än en gång känna att etablissemanget inte bryr sig om deras åsikter och rösta på SD av ren protest.

Bemöt argumenten istället! Smula sönder Jimmies retorik och säg något eget. Visa att verkligheten inte ser ut på det sätt som han beskriver den och säg istället vad de egna alternativen går ut på.

Ska det vara så svårt?

Analys av SD:s debattartikel

Jimmie Åkesson har skrivit en debattartikel. Nedan är min analys och mina motargument. Originaltexten är det som är kursiverat.

----------

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.


Det var många fina ord på en gång. Men en förklaring till varför mångkulturen bara finns i västvärlden kan bero på att befolkningsströmmarna hittills bara rört sig från tredje världen till väst. Det beror på att man flytt från svåra missförhållanden eller försökt att flytta dit det finns jobb. Sen din mening om att västerlandet har nått ett högre utvecklingsstadium, det är det inte många som pratar om längre. Den gamla retoriken hankar sig dock kvar i medvetandet hos många främlingsfientliga missnöjespartier.


Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.


Jag vet inte riktigt vem det är som vill tämja Islam här. Det är nog främst du som vill det Jimmie. Du och ditt parti. Vi andra respekterar hellre religionsfriheten. Och om man ser historiskt så var länge den islamiska världen betydligt mer tolerant mot andra religioner och bevarandet av gamla kunskaper än vad den kristna världen var, jag tänker främst här på medeltiden. Att det idag ser annorlunda ut har andra orsaker än strikt religiösa.


Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.


Det stämmer att Koranen inte har något Nytt testamente. Men jag vet inte riktigt på vilket sätt två olika religiösa skrifter skulle vara den avgörande faktorn för att ta till våld eller inte. Om vi återigen tittar rent historiskt, eller för all del i nutid, så är de kristna nationerna troligen MER våldsbenägna och har orsakat mer lidande och död i världen än vad de islamistiska nationerna har. Faktorerna till varför man propagerar för och använder våld är mångdubbelt fler och beror mer sällan på religion än vad som ofta görs gällande. Det är en praktisk katalysator och samlande kraft när grundproblemen kanske egentligen är förtryck och ekonomisk nöd. ´


Detta, tillsammans med nästan 1 400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.


Konflikter som, skulle jag åter vilja påminna om, orsakats och av såväl kristna och muslimer. Glöm inte heller bort de långa stunder av fred och harmoni som funnits, t.ex. mellan Österrike-Ungern och Osmanska riket från början av 1700-talet till 1900-talet, efter att de båda nationerna haft oerhört intensiva religionskrig under flera hundra år.


Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet. Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.

I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.


Varför väljer då en del muslimer att gå åt det fundamentalistiska hållet? Det är väl en nyckelfråga att ta itu med, snarare än att bara konstatera att så är fallet och replikera med åtgärden ”kör ut dom”. Om jag får lansera en teori så uppstår denna radikalisering i utanförskapet. Det är således inte det mångkulturella tillvägagångssättet som är problemet. Snarare är problemet att det lyckats för dåligt. Vi har integrerat för dåligt. Det visade till och med den brittiska undersökningen, att det var utanförskapet som tillät vissa radikala muslimer att propagera för mer fundamentalism. Arbetslöshet och en känsla av att inte passa in skapar en offerroll som är väldigt lätt att bygga på med enkla bakåtsträvande lösningsförslag. Lösningen är alltså att satsa på MER integration och att bättre införliva muslimer i hela samhället. Människor med social trygghet, jobb och en känsla av samhörighet blir inte fundamentalister.


För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.


Men vad är det för demagogisk rappakalja? Blanda våldtäkter och könsstympning med fläsk i frysdisken och Den blomstertid nu kommer. Detta är ett pinsamt försök till argumenterande som mer visar vilken xenofob agenda SD har än vilka reella problem som finns i samhället. Som en passus vill jag dessutom säga att samhällen som är livaktiga och konkurrenskraftiga och vitala förändras. Bakåtsträvande samhällen som är alltför traditionalistiska förtvinar.


Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.

Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.


Som sagt, samhällen förändras, och huruvida det sker smidigt och konstruktivt beror mycket på hur tolerant och inbjudande man är. Om vi underblåser en konflikt mellan vi och dom och propagerar för att köra ut folk så eldar vi bara under problembrasan. Och vad är ”svenskt” eller ”europeiskt”? Läs lite historia för fan.


Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.


Tack för din uppriktighet. Hoppas fler ser vilken unken politik ni har och väljer att rösta på något annat.

Suede - topp-5

1. Stay Together
2. The Power
3. Saturday Night
4. The Living Dead
5. We are the pigs

Bra skit

Det var ett tag sedan jag hörde den här låten och jag hade märkligt nog aldrig sett videon förut. Men det är fortfarande en riktigt, riktigt bra låt av ett av mina favoritband. Okej, de senare skivorna var på gränsen till pekoral, men de tre första - pure brilliance.

We are the pigs. True that.

Degiga påhitt

Det står en glasburk på min diskbänk. Den innehåller en bit deg. Vi har fått den av en kompis. Eller ja, det kanske är värt att omvärdera den relationen. För vad är grejen med att ge någon en bit deg i en glasburk?

Det är tydligen en "Hermankaka". Upplägget är precis som kedjebrev fast det är deg. Man ska fylla på med eget socker och mjöl och grejer. Sen ska man dela upp degjäveln igen och skicka vidare till fem andra förmodat degintresserade människor. Under tiden ska man baka ihop en egen kaka av degen. Som, förmodar jag eftersom jag inte vill baka, är ungefär som en sockerkaka.

Tog inte det här slut på 70-talet? Det låter ju som något Hyland kokade ihop i forntiden. "Hörni, allihopa. Nu bakar vi en kaka allesamman och skickar runt så har vi till slut alla ätit av samma deg! Tänk så festligt."

Nej, det är inte festligt. Du får ursäkta mig mamma M, men det blir inget bakat här hemma. Det blir slängt. Vi bryter kedjan. Nu kommer vi att få utslag, otur och dålig internetuppkoppling som straff. Nej men ärligt, ingen mer deg. Okej?

Communication

Jag har funderat på en sak. Ska jag skaffa en epostadress till bloggen? (Epost? Hallå farfar. Du ska twittra från din iPhone förfan.) Alltså så att det kan uppstå något slags kommunikation. Hittills har det varit oerhört medvetet att inte ha någon. Jag ville bygga lite mystik och vara rätt så oanträffbar. En motrörelse mot alla andra som är tillgängliga på fejan, twitter, wanker, myspace, youtube och knullkontakt.com. Jag skulle inte bjuda ut mig. Syftet med bloggen var ju liksom inte att ragga. Vare sig tjejer eller jobb.

Men tänker jag fel?*

Alla som tycker att jag ska ha epost måste lova att maila.

* Alltså jag vill inte ragga i fortsättningen heller. Bara bli lite mer anträffbar kanske?

Något positivt på fredagen

• Kraftwerk har släppt digitalt remastrade versioner av sin produktion. Större än Beatles, i mina öron.
• Jag lyckas förhoppningsvis spara 20 000 åt myndigheten genom att kapa bort onödigt webbmög. Sug i er skattebetalare. (En av många besparingar jag gjort genom att städa bort SKIT som min föregångare glatt öppnade plånboken för.)
• Inga helgplaner alls. Kalendern är tom.
• Order från chefen: ta en slackerdag, du har jobbat hårt nu i två veckor. Jag gillar min chef.

Comeback?

Hur reser man sig mentalt efter ett personalmöte på förmiddagen där X antal tanter och gubbar passerat revy och pratat om så vitt skilda saker som dels teoretiska abstraktioner; Ny Strategi, anslagsmedel, regionalt samarbete; och dels detaljgenomgångar av analt slag; vilket fält ska man fylla i på det nya datorsystemet för att ange ledighet vid vård av anhörig utom skottår mellan Mickelsmäss och Påsk (då blankett 850:2 ska användas).

Jag vet inte.

Nu går jag och klipper mig. Ett jobb har jag redan. Ett mycket märkligt sådant, men det har vi väl allihop?

Lallarnas högborg

Svenska Dagbladets undersökning av vad politikerna i försvarsutskottet kan om den nyss genomklubbade FRA-lagen visar att bara 6 av 16 har bra koll på basala fakta om vad lagen innebär. Fyra hade 5 rätt av 5. Två hade 4 rätt av 5. Övriga hade bara ett eller två rätt eller ville inte svara.

Alltså vad är det frågan om? Det här är alltså försvarsutskottet. Den instans i riksdagen som är ansvarig för att bereda ärendet. Det är ju lallande på en nivå som är på gränsen till efterblivet. Och det utan att kunna skylla på psykiskt handikapp.

Lagen är komplicerad, säger tydligen vissa som en förklaring. Men att inte kunna besvara fem oerhört elementära frågor är skandal. Är man inte ens påläst i de frågor man ansvarar för så är det något som är åt helvete.

Mitt förtroende för riksdagspolitikerna var redan lågt, men nu är vi nere på nivåer där jag allvarligt ifrågasätter riksdagens existens. Som det ser ut nu är riksdagen bara ett rundningsmärke för de politiska partiernas agendor. All politik formuleras och tänks igenom i de politiska partiernas beslutande organ. Sen kohandlar man med sina allianspartier. Och så säger man åt sitt röstboskap i riksdagen vad de ska trycka på för knapp.

Under tiden som det pågår sitter alltså ledamöterna på sina rum och skriver ihop mer eller mindre vansinniga motioner, som i en del fall inte tar hänsyn till basala principer inom ekonomi, juridik eller samhällsbyggande överhuvudtaget. Som tur är visar ny statistik att över 95 procent av alla dessa motioner förkastas ganska snabbt. (Byt namn på Arlanda flygplats, gör kungen till statschef, för att nämna ett par som jag kommer på ur minnet.)

Vi underhåller alltså 349 lallare med drygt 50 000 kronor i månaden för att de ska göra som partiet säger. Och för den summan orkar de inte ens göra läxan och sätta sig in i frågorna.

Lägg ner. Skäms. Gå till arbetsförmedlingen. I den ordningen.

När omdömet har självdött och ligger i en vrå och luktar illa

Ibland kan saker i tillvaron gå fel. Ibland kan det gå åt helvete fel. Ibland kan det bli katastrof. Jag tror att den skalan, i just det här fallet, är otillräcklig. För nu har omdömet fallerat på en nivå som jag snudd på skulle vilja likställa med sådana epic failures som sjösättningen av Vasaskeppet, försöken att bota syfilis genom att äta kvicksilver och det tyska valet av rikskansler 1933.

Någon av fem trötta kollegor i TV4:s fikarum kläckte en dag ur sig idén att det vore kul att göra en krogshow. Vederbörande fick, märkligt nog, inte omedelbart mothugg. I enlighet med den signifikanta bristen på kvalitetsmedvetande som genomsyrar TV4-huset tyckte tvärtom väldigt många i sällskapet att det var en svinbra idé. Sagt och gjort. Med hjälp av sina taffliga kändisskap från tevemediet släppte Berns in sällskapet på scenen för att framföra några sketcher inför en betalande publik.

Varför? Och vem går och tittar? Omdömet brister på så många plan här så tanken svindlar. Vi har framför ett fenomen som består av:

• Krogshow. En underhållningsform som borde lagts ner senast 1992.
• Lennart Ekdahl. En trött journalist.
• Peppe Eng. En trött journalist.
• Elisabeth Höglund. En trött journalist.
• Lena Smedsaas, en trött journalist.
• Malou von Sivers, en trött journalist.

Varför sa ingen ifrån? Varför gjorde ingen något? Hur kan vi förhindra att det upprepas?

Jane Magnusson på Dagens Nyheter har gjort det enda rätta och gör sitt bästa för att varna allmänheten i sin recension.

Betraktelser från en lunch.

1. Dags att ta fram vinterjackan.
   
2. Möter en man på trottoaren. Cirka tre meter bort början han: eeeuuu-HHOOOAAAAEEEUUUU *rossel rossel* En hostning från magmunnen far ut ur käften med flera hundra kilometer i timmen och jag kan riktigt se aerosol-molnet med bakterier sprida sig i kvarteret. Nu är jag ju den siste att vara paranoid över diverse sjukdomar men det här, det var något extraordinärt. Man får väl för fan visa lite hyfs? Håll för mun!
   
3. Trycker i mig hämtmat på i kontorets lunchrum. Det pratas om ditten och datten. Plötsligt öppnar fyrtiotalisterna käften och börjar debattera spöken. Som om de vore en realitet. Det kommer anekdoter om gamla hus i barndomen och klara statements i stil med "Jag tror på spöken". Ja vafan, folk tror på gud också så varför inte. Men hey, det är 2009.

Panik!

Text-tv funkar inte!½½!½!

Tankesmedjan 30+ jobbar på andra projekt

Det kunde vara lätt att tro att det skulle bli mindre att göra när ett projekt är klart. Hos mig är det tvärtom. Det blev mer. Mycket mer. Helt plötsligt måste jag jobba på jobbet. Har ni hört? Nåt så märkligt? Dessutom är jag en modern man som bara jobbar 85 procent för att få tid över till familj och fritid. Bloggtiden har alltså senaste veckan reducerats något enormt.

Eller så är jag bara sådär jävla nöjd och tillfreds att jag inte kan arbeta upp någon cynism mot tillvarons jävlighet, höstrusket till trots. Inte ens ett uselt fotbollsresultat hjälper till. Jag såg inte ens matchen. Jag var och kollade på när min vackra kusin och hennes fantastiske man gjorde något så omodernt som att gifta sig. Det var vackert. Det kommer att bli bra. Det kunde man se. De har valt varandra bra.

Annat att se fram emot i höst:

• Rammsteins nya platta
• Alla dessa semesterdagar jag har att ta ut
• Lite nya möbler hemma (30+ goes Ernst Kirchsteiger. Hörni, vet ni vad jag sa på Mio i helgen? "Jag vill ha en soffa som tar plats i rummet. En som säger Hej, här är jag.")
• Att det troligen inte kommer att vara tråkigt på jobbet.

Nej, Peter Jöback!!!

Sådär ska det INTE låta, som du precis sjöng i Skavlan. Såhär ska det vara.

/Ett fundamentalistiskt Depeche-fan

Nej, Iphone är inte Guds Gåva till Människan

En sak som jag verkligen avskyr är när människor gör referenser till företaget Apple och dess produkter som varande det bästa som finns. Senast idag sitter jag och hetsäter lunch när min blick ramlar på följande lilla puff i tidningen Internetworld. Jag tappade nästan aptiten.

"En stor del av Iphones succé beror på noggrannheten med detaljerna och enkelheten att använda den. Det får nördarna att sprida budskapet. Det är så framtidens kommunikatörer måste jobba för att nå fram."
- Kommunikationskonsulten Johan Ronnestam. På Webbdagarna i Malmö.

Många kanske ser det här som en analys full av visdom. Själv ser jag mest ett pajasuttalande av en snubbe som gillar att kladda på sin Iphone. Lyft blicken för fan. Bara för att du själv går runt och runkar med din telefon 24/7 så innebär inte det med automatik att det har en bäring på resten av samhället.

Framtidens kommunikatörer måste inte alls härma Iphone. Iphone är inte det mest perfekta som någonsin skapats. Det är en telefon och en liten handdator som kan spela musik. Som senast jag besökte en telefonbutik dessutom ligger högt på listan över returer eftersom många exemplar har en tendens att gå sönder. Och vars abonnemang kostar skjortan. Och vars support och kundbemötande är ganska kass när man väl blivit kund. Så kom inte här med någon slags slapp kommunikationsanalys baserat på vad du har i fickan Johan.

Jag håller med om att kommunikation måste vara enkel och exakt. Men är nördar något slags early-adopter gäng som man alltid måste använda sig av för att kommunicera? Tveksamt.

Det jag vill säga är att framgångsrik kommunikation inte enbart består av att haka på de allra senaste trenderna eller använda de allra senaste Apple-grejerna. Men det verkar inte den här lilla IT-klicken i Stockholm ha förstått eftersom de mest gräver i sin egen navel. Själv använder jag mig hellre av det här gamla ordstävet: Att tala med bönder på bönders vis, och med de lärde på latin. Majoriteten av befolkningen läser inte Twitter och har ingen koll på vad Itunes Store är. Glöm inte det.

Dagens "länktips"

Ozjeppe kommenterar på ett inlägg nedan och "tipsar" om en riktigt "rolig" blogg.

www.unnecessaryquotes.com/

"Kolla" in den. "Tack" Ozjeppe!

Dagens lista

Det är lite hektiskt just nu så jag kör en lista istället för något genomtänkt.

DAGENS VILL HA: Ledigt.

DAGENS KLÄDSEL: Svarta kostymen, vit skjorta, orange slips.

DAGENS SMINK: Eh, nej.

DAGENS FRISYR: Städad och kontorsmässig. Trist rentav.

DAGENS HÄNDELSE: Förmodligen när jag följer med barnen hem till deras dagiskompisar för en lekstund efter dagis. Det kommer att bli som harmageddon, leksaksversionen.

DAGENS LÅT: Kent - Töntarna.

DAGENS PLANER: Jobba som ett jävla as till klockan 14.50 och sen rusa till dagis.

DAGENS SAKNAD: Den lugna slappa stämningen på jobbet.

DAGENS DUMMASTE: Kollegor som först nu reagerar på mitt arbete, när de haft 10 månader på sig att tycka till.

DAGENS SJUKA: Ingen alls tack. Helgens lätta förkylning och huvudvärk retirerade jävligt snabbt. Adrenalin kanske är bra mot förkylning?

DAGENS DROG: Jobbkaffet. Det är gott så det gör inget.

DAGENS ROLIGASTE: Idag är det inte så mycket som är direkt roligt.

DAGENS FAVORIT: Min chef. Hon är ett föredöme.

DAGENS KÖP: Lunchen?

DAGENS HUMÖR: Hetsad som en jävla pitbull i en dogfight.

DAGENS ORD: Stress.

Mer musik: Grega

Andreas Grega heter en snubbe som varit med på den här bloggen förut. Han är just nu relativt okänd men jag tror bestämt att det kommer förändras inom en snar framtid.

En kort exposé med godbitar ur hans produktion har min kompis Fredrik satt ihop på Spotify.

Lyssna. Lyssna, sa jag!

Höstmusik

Och så firar vi in hösten med att muntra upp stämningen med musik från Wovenhand. Plattan Ten Stones från i fjol är en riktigt glädjespridare som får det att spritta i dansbenen. En partyplatta.

Ten Stones på Spotify.

Några ord om citationstecken

Jag äter lunch på Kungshallen vid Hötorget. På en skylt står det Bestick finns vid "pelaren". Det är ju ohyggligt kul. Varför vill skyltmakaren att ordet pelaren ska finnas inom citationstecken? Är det ingen pelare? Är den på låtsas?

Kunde han eller hon inte valt att sätta citationstecken runt något annat ord på skylten?

"Bestick" finns vid pelaren.
Bestick "finns" vid pelaren.

Eller varför inte "Bestick finns vid pelaren." För att vara på säkra sidan liksom?


----------
Disclaimer: Okej, den här spaningen var jag kanske inte först med. So sue me.

All work and no play...

Heeeere's Johnny!

Så har jag då äntligen "tryckt på knappen" (metafor) för att lansera myndighetens nya webbplats. Ett arbete/projekt som jag jobbat med FÖR jävla länge. Nu sitter jag mitt i stormens öga och allt känns bara tomt. Abstraktionen har blivit konkret och nu ska kreti och pleti börja tycka till om högt och lågt. (Mest lågt.)

Hur kan människor i arbetslivet hitta någon tillfredsställelse i stunder som denna? För det finns väl liknande på andra arbetsplatser. Någon mässa som genomförts eller någon rapport som skrivits klart eller något annat abstrakt som inte direkt går att ta på eller mäta effekten av. Jag kan mycket lättare relatera till när man gör något konkret. Bygger ett hus, bakar en bulle eller målar en vägg. Men sitta här och stirra på en skärm? Okej, det är ett jobb och det fyller säkert en funktion. Men att känna glädje för detta? Nä.

Nu: lunch.

Dagens skämskudde

Roast på Berns. Bert Karlsson. Schyfferts kompisar.

Inte bra. Prutthumor, "roliga historier" från Bert och total avsaknad av värme.

Jag skäms. Jag sitter här och skäms.

Roliga kommentarer #1

När man vill påpeka att något var oerhört uppenbart:

Even Stevie Wonder saw that one coming.

Yihaaa!

Bring out da gimp'n put him in that ole fashion pickup an' let's git down to da hoe-down. Dont ferget granma's loose teeth.



På Spotify.

Hej på dig, bäste bror

Jag läste i någon tidning att skådespelare tydligen har för vana att kramas när de ses. Lite oavsett liksom. "Hej hej, du är också skådis, här får du en kram."

Det låter mysigt.

Kan inte vi som är webbredaktörer i statlig tjänst också börja med det? (Men kanske inte kindpussar - svininfluensan, ni vet?)

Baj(s)en

Djurgården spelade 0-0 mot Trelleborg och i detta nu ser jag att Örgryte förnedrar Kalmar hemma i Göteborg. 4-1 står det. Med bud på mer. Var hamnar då bajen i tabellen? Jo, sist. Känns skönt, på ett spikmatte-masochistiskt sätt.

Ska bli trevligt med lite matcher mot Jönköping Södra IF och Ängelholms FF. Det kanske avskräcker snubbar som mest vill boxas, poppa amfetamin och bajsa i bussar.

Trollkarlens trollstav

Min äldste son tycker det är oerhört fascinerade med trolleri och allt därtill relaterat. Han är fem bast. Han har inte riktigt hajat konceptet att det är på låtsas. Det han sett på barn-tv, det finns på riktigt - han har bara inte fått se det själv än. Så han tror verkligen att om man har en trollstav, då är det bara att vifta med den så händer det grejer. Givetvis vill han ha en trollstav. Vem skulle inte vilja liksom?

Igår försökte min kära fru prata med honom om trollerier.

Sonen: Jag vill ha trolleri på mitt kalas.
Frun : Pappa kan trolla. (Hon gör det osmidiga att skoja till det. Ett skämt som inte förstås om man är fem.)
Sonen: Jaaa...
Jag: Eh, jag kan inte trolla...? (Rycks förvirrad ur vad jag nu gjorde för något.)
Sonen: Jooo pappa!
Frun: Du har ju en "trollstav". (Internskämt: min penis.)
Sonen: VAR HAR DU DEN???
Jag: Eeeh hehehe...nä...vafan...? (Jävla fru.)

Vardagskärlek

Mitt hem igår kväll. Barnen sover. Jag sitter och spelar lite spel och snackar med en kompis i mitt headset. Min fru ligger i soffan och kollar mail på sin laptop och zappar mellan kanalerna. TV4+ dyker upp. Gynning har ett dejtingprogram. Två fnissiga tjejer ska tala om sina bästa och sämsta sidor så att den där killen med ett halvt kilo frisyrgele och nyss intorkad acnekräm ska kunna välja någon av dom.

Innan den blonda tjejen hinner klämma ur sig sina plattityder drar jag till med ett omoget skämt. ...Och så är jag himla bra på att suga kuk, piper jag med förställd röst.

Min fru skrattar. Jag blir lite nöjd över att hon inser att mitt skämt egentligen inte handlar om att förminska tjejen i programmet utan att det är en drift med hela programformen.

Det är vardagskärlek. Ha samma humor. Skratta lite tillsammans.