I dagens DN debatt går fyra forskare från Karolinska Institutet till angrepp mot de våldsamma datorspelen. Det är inte första gången det händer. En annan flitig kritiker av att barn och ungdomar konsumerar tv och datorspel är
Hugo Lagercrantz, även han verksam vid KI. Gemensamt för alla dessa forskare är att de är biologistiska hjärnforskare som gärna vill hitta direkt påverkan mellan ett stimuli (våldsamma datorspel) och effekt (skador i hjärnan som i sig triggar ett våldsamt beteende).
Nu har forskarna vid KI hittat en amerikansk studie,
Anderson et al 2010; Psych. Bull. 136 till stöd för sin åsikt att datorspel är skadliga. Som de själva något slarvigt skriver i sin debattartikel ska det vara en sammanställning över etthundra studier där 130 000 människor i både USA och Japan har studerats. I sammanfattningen kan man läsa följande om studien:
Meta-analytic procedures were used to test the effects of violent video games on aggressive behavior, aggressive cognition, aggressive affect, physiological arousal, empathy/desensitization, and prosocial behavior. Unique features of this meta-analytic review include (a) more restrictive methodological quality inclusion criteria than in past meta-analyses; (b) cross-cultural comparisons; (c) longitudinal studies for all outcomes except physiological arousal; (d) conservative statistical controls; (e) multiple moderator analyses; and (f) sensitivity analyses. Social-cognitive models and cultural differences between Japan and Western countries were used to generate theory-based predictions. Meta-analyses yielded significant effects for all 6 outcome variables. The pattern of results for different outcomes and research designs (experimental, cross-sectional, longitudinal) fit theoretical predictions well. The evidence strongly suggests that exposure to violent video games is a causal risk factor for increased aggressive behavior, aggressive cognition, and aggressive affect and for decreased empathy and prosocial behavior. Moderator analyses revealed significant research design effects, weak evidence of cultural differences in susceptibility and type of measurement effects, and no evidence of sex differences in susceptibility. Results of various sensitivity analyses revealed these effects to be robust, with little evidence of selection (publication) bias.
Det är onekligen en oerhört ambitiös ansats att vetenskapligt försöka sammanfatta slutsatserna av över etthundra olika studier som var och en använt en helt egen metod. Ambitiöst och ganska så vanskligt. En snabb googling på Anderson med flera avslöjar även något som de fyra forskarna från Karolinska Institutet har valt att bortse ifrån.
...their analysis has several methodological issues that limit the interpretability of their results. In their analysis, C. A. Anderson et al. included many studies that do not relate well to serious aggression, an apparently biased sample of unpublished studies, and a "best practices" analysis that appears unreliable and does not consider the impact of unstandardized aggression measures on the inflation of effect size estimates. They also focused on bivariate correlations rather than better controlled estimates of effects. Despite a number of methodological flaws that all appear likely to inflate effect size estimates, the final estimate of r = .15 is still indicative of only weak effects.
(Ovanstående fetstil har jag lagt till.)
Om man översätter detta nyktert vetenskapliga språk till ren svenska kan man säga att Anderson med fleras studie är ren skit. Den bekräftar egentligen inga av de farhågor som biologisterna har utan läget är som innan med en grupp som säger att datorspel är skadliga och en annan grupp som säger att påståendet är överdrivet.
Med tanke på att det tog mig ungefär en minut att googla, hitta och läsa den nedgörande kritiken, borde man inte kunna kräva samma av DN:s debattredaktion?
----------
Tillägg
Visst, inte heller jag tycker att det är lämpligt att yngre barn spelar spel med våldsamt innehåll. Mina egna barn får nog spela mycket mindre än många jämnåriga får trots att jag själv är en oerhört stor konsument av datorspel sedan 25 år. Men anledningen till att mina barn inte får spela mer än ett par timmar i veckan beror mer på att jag tycker att de bör röra på sig fysiskt och leka med andra saker än att jag är rädd för att de ska bli våldsamma psykopater. De hinner spela tillräckligt med spel när de blir äldre.
Det som biologistisk forskning alltid missar att ta ställning till är att läsa in spelens kulturella och sociala kontext. De struntar helt i att försöka förstå hur spelen tolkas och används. Visst, innehållet må se våldsamt ut, men upplevs det som våldsamt av spelaren? Där finns flera studier inom andra akademiska områden som antyder att det spelaren upplever mer är klassisk pussel- och problemlösning. Inte ett utlopp för inneboende aggressioner. Då är det plötsligt helt meningslöst att försöka hitta samband mellan ett förmodat våldsamt spel och en våldsam reaktion hos spelaren, om denne inte upplever det hela som våldsamt när den spelar.
Verkligheten är komplex. Orsakerna till att en del människor utvecklar våldsamma drag är också komplexa. Och många. Att ensidigt påstå att datorspel orsakar hjärnskador som leder till våldsamhet är enligt mig inte mycket mer än skrämselpropaganda som inte hjälper utan snarare skuldbelägger de föräldrar som drabbas av att få våldsamma barn. "Om vi ändå inte köpt ett Playstation så hade allt varit bra." Det är en förenkling på gränsen till lögn som inte hjälper någon.