37 kilometer kvar...

...till Norrköping. Peking. Blajkel-country.

Vilka nya ord började du använda i år?

Bra där Ingrid! Skönt att någon är pursvensk och säger som det är. Tacka vet jag svenska ord som avträde, vindöga, hosor och fjärdingsväg.

Bra skit från 2010

2010 börjar lida mot sitt slut, äntligen. Det har varit ett skitår på många sätt detta. Men framsynt som jag var började jag redan i början på året samla på mig alla bra låtar jag hörde till en "best of 2010". Det har jag glädje av nu. Stor glädje har jag också haft av alla musiktips som många har skickat till mig. Där har jag hittat många för mig okända guldkorn. Tack för det.

Inte helt oväntat domineras listan av kritvita män med gitarrer. Tyvärr får jag väl säga. Det är lite tråkigt att vara så musikaliskt trångsynt men det är sån jag är. Dock finns en del undantag som kanske överraskar en och annan.

Triviala fakta om listan:

• Totalt 32 låtar
• 20 av artisterna är från Sverige, resten från utlandet
• Kvinnor förekommer fem gånger som soloartister, fyra gånger som del av band eller som gästsångare
• Ordet Ghost förekommer fem gånger - i titlar, bandnamn och skivnamn
• Jag har försökt att lägga låtarna i en ordning så att de genremässigt tangerar varandra

Listregler

• Endast låtar som gavs ut 2010
• Endast en låt per artist
• Inga covers

Enough bullshit, gimme the list already!

Bra skit från 2010

If you've got somebody waiting - Joel Alme

Down by the water – The Decemberists

Anyone's ghost – The National

Baby Lee – Teenage Fanclub

Joining the dots – Arctic Monkeys

The truth is in the dirt – Karen Elson

Lär mig – Little Marbles

Gitarrer & bas, trummor & hat – Hästpojken

Numbers: Fredrik Okazaki Remix – Timo Räisänen

What's the point – Johnossi

Old Fangs – Black Mountain

Army of one – Khoma

At midnight they'll get wise – Grand Magus

Con clavi con dio – Ghost

Out of our minds – Melissa Auf der Maur

Lee Anne – Imperial State Electric

Mantra – Skambankt

Ta vad du vill – Andreas Grega

Hells own trial – Grande Roses

Vingars brus – Dundertåget & Nina Ramsby

Factory – Band of Horses

Dom kan inte höra musiken – Masshysteri

Morfar Knut – Sista Sekunden

Tro – Nikola Sarcevic

När planeterna stannat – Familjen

Alors On Danse – Stromae

U should know better (feat. Snoop Dogg) – Robyn & Snoop Dogg

The space in between – How To Destroy Angels

The ghost inside – Broken Bells

Jeremija – Goran Bregovic

Alla ska i jorden – Stefan Sundström

Singing from the grave – Anna Von Hausswolff

Heavy Metal Christmas Light Show

Det gick en dokumentär ikväll om ett gäng galna kanadensare som satsar järnet på att juldekorera sina hus med belysning och tingeltangel. Då kom jag plötsligt ihåg det här klippet som jag fick syn på tidigare i december.

Enjoy! Stay metal.

Några ord om att sälja sina julklappar

Eftersom jag snart fyller 40 tillskansar jag mig en stor del av mina nyheter via något som heter text-tv. Där läste jag idag att "Fler vill sälja oönskade julklappar". Jag har ett tips till er kapitalismens trälar. Skit i att köpa julklappar. Så slipper ni problemet och det lätt osmakliga i att kapitalisera på något man fått i gåva. Samtidigt kanske vi minskar en julkommers som år efter år tar sig alltmer absurda proportioner.

I vår familj har vi lagt ner det här med att ge julklappar mellan oss vuxna. Det är en välsignelse ska jag säga er. Dels att slippa skava stan runt i en för det mesta fruktlös jakt på något meningsfullt att ge bort, dels att slippa få en massa krystat mög som man ska agera tacksam över. Istället för detta hetsiga tvångsbeteende kan man istället fokusera på att äta god mat och umgås.

Jaja, så gör vi. Testa ni också om det känns bra. Det är bara ett litet tips i all välmening.

Men det klart, nu kommer väl snart någon Timbro-frilla och kallar mig kommunist. "Inte konsumera? Hur ska vi då få tillväxt?"

Tillägg: Ett ännu bättre alternativ är förstås att skänka bort pengar till välgörande ändamål.

God Jul på er

Klart ni ska ha en God Jul allihopa. Ta hand om er och så va. Även om det var så att de tidiga kristna inte hade en aning om när Jesus föddes utan valde att omvandla den romerska högtiden Sol Invictus för att så att säga snylta på en högtid som redan fanns. Se där så praktisk man kan bestämma om heliga saker.

Men skit i det nu. God Jul.

Nu kör vi...

Ni har väl inte glömt att köpa bingobrickor?

Alternativ

Julmusik tycker jag är något av en styggelse, i likhet med mycket annat här i tillvaron som är upprepning för upprepningens skull. Sånt slutade roa mig i tioårsåldern. Samma jävla låtar ska tjatas om, år efter år.

Därför tjatade jag precis till mig att få lyssna på den här skivan en liten stund.

Oh no? It's christmas!

Enjoy. Och God Jul på er!

Bra skit: Anna von Hausswolff

Kvällens musikaliska upptäckt. Det tog mig ungefär 20 sekunder att inse att det här var fantastiskt bra.

Singing from the grave på Spotify.

Trettioplus tipsar om film: Black Death

Tack vare Fredrik Strages korta lista över sina favoritfilmer från 2010 tittade jag igår igenom Black Death. Det visade sig vara en riktig mysig och rätt så realistisk "skräckfilm" som utspelar sig i England under Digerdöden, dvs. 1300-talet.

I filmen får man följa en ung munk som slår följe med en grupp soldater som har till uppgift att utreda kätteri i en avlägset belägen by. Filmen följer det sedvanliga genregreppet att folk dör ifrån en efter en och det hela går oundvikligt mot ett katastrofalt klimax. På så vis ter det sig rätt så b-filmsaktigt.

Men det som gjorde filmen bra, i mina ögon, är att den till skillnad mot många historiska filmer kändes rätt realistisk. Framför allt när det gäller att skildra hur religionen i form av kristendomen formade den tidens människor och förklarar hur de väljer att agera.

Eller så kan man bara tycka att den är lite mysigt krypande otäck utan att analysera mer om det.

Matryoshka Madness

Kolla vilka snygga polare som kom hem till oss idag. Ett gäng med ninjas, som såna där ryska dockor som man kan stoppa in i varandra. Nu ska jag bara komma på hur jag ska få barnen att låta bli att leka med dom.

Om man vill ha likadana köper man dom här:

http://www.thinkgeek.com/geek-kids/3-7-years/d603/

Trettioplus listar topp fem godaste potatisrätterna

1. Potatisgratäng med vitlök

2. Hasselbackspotatis

3. Klyftpotatis

4. Stekt potatis

5. Potatismos

1=bäst, 5=sämst

Det kom ett pris

Det här med att vara förälder är inte helt lätt ska ni veta, ni som ännu inte upplevt hur det är. Man är som en jämra amatör som provar sig fram hela tiden. Provar sig fram med det viktigaste man har.

Då är det skönt att få bekräftelse på att man inte är helt ensam med sina tillkortakommanden. Ett av dessa vattenhål i min tillvaro är Rookiemoms blogg. Hon skriver öppet och ärligt om livet med Det Lilla Gula barnet som verkar vara en väldigt cool liten person.

Hur som helst, Rookiemom verkar ha drabbats av tillfällig sinnesförvirring när hon gav mig något slags bloggpris. Det heter The Cherry On Top Award. De övriga bloggande pristagarna var träningsrelaterade vilket gjorde mitt deltagande ännu mer märkligt. Man kan ha mig som omslagspojke (man?) för en livsstil som inte innehåller träning alls.

Men det är ändå kul att få pris. Tack ska du ha Rookiemom! Nu skulle man tydligen

1. Tacka personen som förärat en priset (Redan gjort. Way to go.)

2. Kopiera utmärkelsen till sin blogg (Fanns dessvärre inget att kopiera där...)

3. Dela med sig av tre saker man gillar med sina läsare

4. Sprida glädjen och priset vidare till 5 andra som förtjänar att vara cherries on top

Tre saker jag gillar med mina läsare

1. De säger till mig när jag är ute och cyklar.

2. De är oförskämt många. Har ni inget bättre för er? Nej, skämt åsido. Jag blir glad av varenda en som hittar hit. Även ni anonyma tomtar.

3. Att så många av er har skön musiksmak och tipsar mig om bra musik.

Mina fem vinnande bloggare

Så det svåraste av allt. Fem stycken bloggare som förtjänar lite uppmärksamhet. Med tanke på prisets namn och att det kan vara läge att förbättra genusstatistiken kom jag precis på att vi kan köra fem kvinnliga bloggare som jag läser.

Emster: Här smäller det till. Det är sällan några filter mellan hjärnan och tangentbordet och det gör att det sällan blir tråkigt att läsa även om det blir mycket knas emellanåt.

Elin Grelsson: Här är det lite fusk i och med att Elin inte direkt är någon amatör. Hon är en fullfjädrad och insatt skribent. Ett lysande undantag i min annars rätt så ingrodda misstro mot journalister. Alltid angelägen.

Jennys förortsliv: Det var det här med att få bekräftelse på sina egna tillkortakommanden. Jenny skriver roligt och med självdistans om småbarnslivets mer eländiga stunder. De stunder då man nästan börjar fundera om adoption inte är en så dum idé ändå.

Vuxna människor har inte hamstrar: Maria jobbar inom förskolan. Och har små barn. Det ska hon ha all cred i världen för. Samtidigt är hon jävligt rolig och ja, det är ännu en såndär blogg som jag läser i terapeutiskt syfte för att lindra min egen ångest.

Messas massaker: Ännu en pedagog. Med humor. Och sambo. Som alltsom oftast är föremålet för sagda humor. Men viktigast är att det är humor med kärlek.

Sådär. Det gick ju fint det där. Och som vanligt måste man absolut inte skicka sånt här kedjebrevsprisvinnande vidare om man inte tycker att det är roligt.

Datorspel och våld - igen

I dagens DN debatt går fyra forskare från Karolinska Institutet till angrepp mot de våldsamma datorspelen. Det är inte första gången det händer. En annan flitig kritiker av att barn och ungdomar konsumerar tv och datorspel är Hugo Lagercrantz, även han verksam vid KI. Gemensamt för alla dessa forskare är att de är biologistiska hjärnforskare som gärna vill hitta direkt påverkan mellan ett stimuli (våldsamma datorspel) och effekt (skador i hjärnan som i sig triggar ett våldsamt beteende).

Nu har forskarna vid KI hittat en amerikansk studie, Anderson et al 2010; Psych. Bull. 136 till stöd för sin åsikt att datorspel är skadliga. Som de själva något slarvigt skriver i sin debattartikel ska det vara en sammanställning över etthundra studier där 130 000 människor i både USA och Japan har studerats. I sammanfattningen kan man läsa följande om studien:

Meta-analytic procedures were used to test the effects of violent video games on aggressive behavior, aggressive cognition, aggressive affect, physiological arousal, empathy/desensitization, and prosocial behavior. Unique features of this meta-analytic review include (a) more restrictive methodological quality inclusion criteria than in past meta-analyses; (b) cross-cultural comparisons; (c) longitudinal studies for all outcomes except physiological arousal; (d) conservative statistical controls; (e) multiple moderator analyses; and (f) sensitivity analyses. Social-cognitive models and cultural differences between Japan and Western countries were used to generate theory-based predictions. Meta-analyses yielded significant effects for all 6 outcome variables. The pattern of results for different outcomes and research designs (experimental, cross-sectional, longitudinal) fit theoretical predictions well. The evidence strongly suggests that exposure to violent video games is a causal risk factor for increased aggressive behavior, aggressive cognition, and aggressive affect and for decreased empathy and prosocial behavior. Moderator analyses revealed significant research design effects, weak evidence of cultural differences in susceptibility and type of measurement effects, and no evidence of sex differences in susceptibility. Results of various sensitivity analyses revealed these effects to be robust, with little evidence of selection (publication) bias.

Det är onekligen en oerhört ambitiös ansats att vetenskapligt försöka sammanfatta slutsatserna av över etthundra olika studier som var och en använt en helt egen metod. Ambitiöst och ganska så vanskligt. En snabb googling på Anderson med flera avslöjar även något som de fyra forskarna från Karolinska Institutet har valt att bortse ifrån.

Det finns en studie till som har granskat det som Anderson med flera har gjort. Much ado about nothing: the misestimation and overinterpretation of violent video game effects in eastern and western nations: comment on Anderson et al. (2010). Och kritiken mot Anderson med fleras metod är inte nådig. Ur sammanfattningen kan man bland annat läsa:

...their analysis has several methodological issues that limit the interpretability of their results. In their analysis, C. A. Anderson et al. included many studies that do not relate well to serious aggression, an apparently biased sample of unpublished studies, and a "best practices" analysis that appears unreliable and does not consider the impact of unstandardized aggression measures on the inflation of effect size estimates. They also focused on bivariate correlations rather than better controlled estimates of effects. Despite a number of methodological flaws that all appear likely to inflate effect size estimates, the final estimate of r = .15 is still indicative of only weak effects.

(Ovanstående fetstil har jag lagt till.)

Om man översätter detta nyktert vetenskapliga språk till ren svenska kan man säga att Anderson med fleras studie är ren skit. Den bekräftar egentligen inga av de farhågor som biologisterna har utan läget är som innan med en grupp som säger att datorspel är skadliga och en annan grupp som säger att påståendet är överdrivet.

Med tanke på att det tog mig ungefär en minut att googla, hitta och läsa den nedgörande kritiken, borde man inte kunna kräva samma av DN:s debattredaktion?

----------

Tillägg

Visst, inte heller jag tycker att det är lämpligt att yngre barn spelar spel med våldsamt innehåll. Mina egna barn får nog spela mycket mindre än många jämnåriga får trots att jag själv är en oerhört stor konsument av datorspel sedan 25 år. Men anledningen till att mina barn inte får spela mer än ett par timmar i veckan beror mer på att jag tycker att de bör röra på sig fysiskt och leka med andra saker än att jag är rädd för att de ska bli våldsamma psykopater. De hinner spela tillräckligt med spel när de blir äldre.

Det som biologistisk forskning alltid missar att ta ställning till är att läsa in spelens kulturella och sociala kontext. De struntar helt i att försöka förstå hur spelen tolkas och används. Visst, innehållet må se våldsamt ut, men upplevs det som våldsamt av spelaren? Där finns flera studier inom andra akademiska områden som antyder att det spelaren upplever mer är klassisk pussel- och problemlösning. Inte ett utlopp för inneboende aggressioner. Då är det plötsligt helt meningslöst att försöka hitta samband mellan ett förmodat våldsamt spel och en våldsam reaktion hos spelaren, om denne inte upplever det hela som våldsamt när den spelar.

Verkligheten är komplex. Orsakerna till att en del människor utvecklar våldsamma drag är också komplexa. Och många. Att ensidigt påstå att datorspel orsakar hjärnskador som leder till våldsamhet är enligt mig inte mycket mer än skrämselpropaganda som inte hjälper utan snarare skuldbelägger de föräldrar som drabbas av att få våldsamma barn. "Om vi ändå inte köpt ett Playstation så hade allt varit bra." Det är en förenkling på gränsen till lögn som inte hjälper någon.

Nu börjar julkänslan infinna sig

Bra skit: Karen Elson

Det var ju en jättebra idé att be om musiktips. Karen Elson hade jag till exempel aldrig hört talas om förut men tack vare Annamis fick jag upp öronen för något väldigt väldigt bra. Tack för det.

Kolla vilken snygg video dessutom. Ser de inte oförskämt coola och snygga ut allihopa? Inspelad i Nashville Tennessee. Svalaste basisten 2010!

Några ord om terror

Det tjatas mycket om terror i dagarna, av naturliga orsaker. Om man ser till mediernas rapportering är det lätt att få en bild av att en viss grupp står för den största andelen våldshandlingar. Men när man granskar statistik blir bilden kanske inte den förväntade.

Terrordåd i Europa 2006-2009 enligt Europol:

Totalt antal: 1770

Islamic: 6 (0.34%)

Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)

Left Wing: 106 (5.99%)

Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Tack till Fiat för denna info. Sprid den gärna vidare.

-----

Uppdatering 101219:

Jaha, det här var kanske inte det mest genomtänkta inlägget att sprida vidare. Jag borde ha källkollat bättre. Men jag låter det stå kvar som ett monument för min egen dumhet och lovar att skärpa till mig i fortsättningen.

I backspegeln: Lucia 1990

Det brukar sägas att man mest minns de fina sakerna i livet. De lyckliga stunderna. Alla de där tråkiga jobbiga sakerna man är med om bleknar med tiden.

Så funkar inte jag.

Idag, och alla andra luciadagar ända sedan 1990 har jag kommit ihåg hur uselt jag firade Lucia just detta första år på 90-talet. Låt mig påminna er om läget. Berlinmuren hade precis fallit. Saddam Hussein hade fått gängspö efter att ha gett sig på Kuwait. Grunge var ett okänt begrepp. Roxette var heta som fan på den då otroligt coola tv-kanalen MTV. Twin Peaks smiskade skiten ur alla andra program i tv-tablån. Jag gjorde den så kallade "lumpen".

Just dagarna runt den 13/12 2010 satt jag med lumparkompisarna på flygflottiljen F16 utanför Uppsala eftersom vi var där på övning. På kvällen den tolfte började ett rykte att sprida sig på logementet. "Uppsalas lucia kommer hit imorrn!" För ett gäng hormonstinna killar runt 20-årsstrecket som inte sett tjejer på över en vecka (annat än på bild och knappt det) var detta i paritet med att vinna 10 miljoner på Lotto. Snart var nog varenda en av oss fullt upptagna med att dagdrömma om hur underbart det skulle bli att få se några av Uppsalas snyggaste tjejer förgylla frukosten i matsalen.

När reveljen gick på morgonen hade nog de flesta redan vaknat och gjorde sitt bästa för att se så osjaviga ut som möjligt i våra bylsiga uniformer. Sen var det ett jävligt peppat gäng som gick iväg till matsalen.

Och så kom då äntligen Lucian!

En gammal farbror iförd stjärngossestrut, som jag misstänker var flottiljchefen, samt de tre tanter som utgjorde matsalspersonalen tofflade in i lokalen ackompanjerade av sin egen falsksång. Det kan jag säga att jag aldrig före eller efter den stunden upplevt en sådan diskrepans mellan förväntan och utfall. Om man vill hitta den raka motsatsen till snygga unga tjejer med väna stämmor så kan man inte komma närmare än så.

Detta trauma har hemsökt mig i 20 år nu. Där ni andra står och myser med en pepparkaka i näven och ser fram emot jul står jag och återupplever detta misslyckande om och om och om igen. Tipp tapp tipp tapp tippetippe tipp tapp.

Eufemistiskt snömos

På väg till min arbetsplats möttes jag idag av följande budskap.

Här skapar vi framtidens station som är bra för både människor och miljö. (Fritt ur minnet.)

Jag vet inte det jag. Det enda jag såg var en grävskopa som grävde ett stort hål i marken. Det kanske kunde varit på sin plats att skriva:

Här gräver vi ett hål i marken. Kanske följt av: Se dig för så att du inte ramlar ner.

Men nej. Idag duger det inte att beskriva saker med vad de är. Idag ska en stackars copywriter hyras in för att kommunicera ett budskap och bygga ett varumärke vad man än tar sig för. Gräva en grop i marken, gud så banalt. Nej nej, här skapar vi. (Är det konst ni håller på med?) För framtiden. (Lite svårt att göra det för dåtiden.) Det är bra. (Är det?) För både människor OCH miljö. (Skönt heltäckande formulering där. Alla är med.)

Lägg av för fan. Ni gräver en grop där det ska bli en trappa. Skriv det istället.

Bra skit: Black Mountain

Tack vare kommentatorn Emil fick jag chansen att höra Vancouverbandet Black Mountain. Det lyfte hela min fredag faktiskt. För här är ett långhårigt gäng som lyssnat väldigt mycket på Black Sabbath och annan 70-talsrock. Sen spelar de sin egen grej och det svänger satan.

Det här kommer gjutet med på listan över bra musik från 2010.

Hela plattan Wilderness Heart på Spotify.

Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp

Musik från 2010?

Här sitter en annan framför Spotify som så mången gång förut. Nu försöker jag sätta ihop en årsbästalista med 2010 års bästa populärmusikslåtar. Det ser rätt fint ut.

Men för att inte bli så jämrans navelskådande tänkte jag bjuda in alla fina människor som läser det här att bidra med ett eget förslag. Gillar jag det så kommer det med. Gillar jag det inte så...ja, då händer motsatsen.

Tipsa loss!

I win!

Who's the boss now?

Förpackningsfail

Nu har jag försökt att öppna den här lilla lådan i 10 minuter. Den är som Fort Knox. Helt omöjlig att komma in i.

Damn you Apple. Damn you to hell!

Klokt om Wikileaks

För ett tag sedan skrev jag en kort text där jag hyllade Wikileaks och hela fenomenet att folk kan få skvallra om missförhållanden och saker som de tycker är etiskt fel.

Debatten har rasat på och det verkar som om många inte alls håller med mig. Tvärtom, de tycker att Wikileaks är det sämsta som hänt sedan Hitlers dagar. Även journalister verkar famla rejält i det ideologiska träsket och får dynga både på skorna och andra ställen.

Om detta skriver Axel Andén väldigt bra idag. Läs!

En annorlunda poäng

När barn blir cirka sex år gamla fattar de av någon märklig anledning tycke för fenomenet Bellmanhistorier. Det är inte alltid de begriper själva poängen, snarare är det grejen att "berätta en historia" som är rolig.

Igår tvingade sonen mig att googla rätt på några nya "godbitar". Och döm om min förvåning när han kunde återberätta tre stycken från minnet sex timmar senare efter att bara hört dom en enda gång.

Dock fick en av historierna en inte så korrekt poäng.

Bellman arbetade hos kungen. En dag kunde han inte komma till jobbet, utan ringde och sa: jag kan inte arbeta de närmaste månaderna, för min fru har brutit ett ben. Vad har det med dig att göra, frågade kungen?

Min sons poäng:

Det var jag som bröt benet på min fru, svarade Bellman.

Ursprunglig poäng

Det var mitt ben hon bröt, svarade Bellman.

Ska jag bli orolig?

Dagens språktips

Häromdagen fick jag lära mig hur man uttalar ordet koncern. Det gör man såhär: kånsärn. I likhet med t.ex. modern - modärn. Här hade jag gått runt och sagt kånsörn hur länge som helst. Lite pinsamt.

Men däremot vet vi alla att det engelska ordet för omtanke (m.fl betydelser) - concern - uttalas just kånsörn.

Slut på dagens språktips.

När vita gamla gubbar grälar

Igår skrev Leif Holmkvist, en vit gammal gubbe tillika journalist på Resumé, att Johan Croneman, en vit gammal gubbe tillika TV-krönikör på Dagens Nyheter, "smitit" från TV-licensen. En pikant liten text. Sveriges suraste TV-kritiker hade inte betalat licensen för det media han är satt att bevaka. En fadäs som tidigare har kostat kvinnor kulturministerposter.

Idag gick Johan Croneman, fortfarande lika vit och gubbig, till motangrepp på en halv sida i Dagens Nyheter där han är skribent. En rätt så rolig replik där han driver gäck med "journalistiska" skvallerreportage i allmänhet och tidningen Resumé i synnerhet. Som elak slutkläm får man veta att Johan anser att Resumé enbart är en trivial skvallerblaska.

Detta fick en annan vit, inte fullt så gammal, gubbe att rycka ut till försvar av sin egen tidning. Nämligen chefredaktören Viggo Cavling som i sin blogg låter han oss veta att Resumé minsann inte är en skvallertidning utan en affärstidning. Vidare anför han ett märkligt etiskt resonemang att det är viktigt att granska Cronemans betalning av TV-licensen (som VAR betald, räkningen hade dock pga slarv passerat Kronofogden) samt privatekonomi i allmänhet eftersom tidningen Resumé tror att Croneman skulle bli en bättre skribent om han hade koll på sin ekonomi så att han slapp oroa sig för den när han tittade på TV.

Av denna lilla berättelse har jag dragit följande slutsatser:

• Detta infantila gräl hade gjort sig betydligt bättre över en öl i någon journalistbar där de tre gubbarna kunde ha grälat lite på halvfyllan istället för att skriva om skiten.
• Det är praktiskt att heta Johan Croneman så att man får en halv sida i en av landets största tidningar till förfogande när man ska skriva replik på en ganska löjesväckande "granskning". Det är en ynnest och ett privilegium som många andra medborgare gärna skulle ha tillgång till när de på ett liknande sätt utsätts för lika knivskarp och undersökande "journalistik" som bland andra Resumé ägnar sig åt. Tänk så många så kallade drev vi då skulle kunna slippa. Men det klart, den makten får man bara om man själv är journalist. I ett perifert skitämne.

Är solidariteten utdöd?

En vanligt förekommande åsikt nu för tiden på de bloggar och tweets jag följer är att "folk i allmänhet är idioter". Med folk menas den anonyma grå massan som man råkar ut för på allmän plats och på nätets kommentarssidor. Konstaterandet sägs till häften på skämt, till hälften på allvar.

Idag slog det mig att det här sammanfaller med vårt nuvarande politiska klimat. Idag är individualismen religion. Vi har fått en förflyttning av ansvar från det kollektiva till den enskilde.

Idag finns det inte längre några systemfel. Allt är upp till dig själv. Din karriär, din hälsa, ditt välmående. Om du inte har det bra så är det upp till dig att kavla upp ärmarna, göra något åt situationen och tänka positivt. Att den där arbetslösheten som du råkar befinna sig i beror på globaliseringen eller nedskärningar för att höja företagets börskurs verkar inte längre vara ett alternativ. Nej, det är DU som med ett leende på läpparna ska coacha dig själv vidare till nästa spännande utmaning. Att komma med kritik mot systemet är kommunism och det vet vi alla att det var bara Gulag, nackskott och elände. Är du SÅN?

När alla går omkring och tänker så mycket på sig själva finns inte mycket ork kvar att känna solidaritet och sympati med en massa främlingar. Det räcker på sin höjd till människor man är släkt med och/eller som man tycker om. Det har lanserats tankar om att nätet skapar "stammar" (tribes) där folk med liknande åsikter sluter sig samman kring värderingar och intressen och mest ägnar sig åt att bekräfta sig själva. De andra, de där som inte tänker som den egna stammen, de är mest folk. Folk som står i vägen, folk som tycker fel, folk som tär på samhället.

Så har vi återuppfunnit den xenofobiska bygemenskapen i vårt globaliserade tidevarv. Grattis.

Köttmusik - till David

(Nu är jag säkert försent ute men hörru David här får du en spellista i alla fall. Du kanske kan använda den en annan gång?)

För ett tag sedan kommenterade en snubbe som heter David ett av mina inlägg och efterlyste en spellista som skulle passa en citat "Manlig" grabbkväll där det skulle ätas bisonkött.

Det triggade jag igång på. Dels att få göra en spellista till någon och dels det idiotiska med att ha en grabbfest där temat är att man ska äta kött. Vad är grejen med det? Sitta en massa grabbs och dricka spånken och äta protein? Jag har varit på några såna fester. Satan så tråkigt det är. Jag gillar fester med tjejer. Och killar. Samtidigt. I skön gemenskap liksom. (Nej, inte swingerfester.)

Så här David. Här har du en rejält matinspirerad, machostinkande och misogyn spellista. Hoppas den höjer stämningen för er.

Manlig Köttfest

Testosterone - Bush

Fight for your right - Beastie Boys

Meat Wagon - The Haunted

Le Bison - Seybz

Wild Boys - Hardcore Superstar

I Love College - Asher Roth

Caligula - Hästpojken

Alkohol - Eisbrecher

Food Play - Lady Sovereign

Buckets of Beer - The Tossers

Pojkar pojkar pojkar - Eldkvarn

Lok står när andra faller - LOK

Horny Horny - Mousse TS vs. Hot'n'Juicy

Tjejer E Som Tjejer E - Mr.Cool

Show me your genitals - Jon Lajoie

Det kliar på kuken - Eddie Meduza

Booze is Amazing - Nick Swardson (ståupp)

Wikileaks

Det är ett jämra gnäll från amerikat på han Assange nu i dagarna, speciellt sedan hans organisation Wikileaks släppte ut lite skön diplomatisk korrespondens. Texter, analyser och kommentarer mellan amerikanska ambassader och deras utrikesdepartement. Dom gillar inte att deras hemlisar släppts ut.

Nej, det får man ju tycka. Men skäll inte på Wikileaks för er egen inkompetens. Jag menar hur tafflig får man egentligen bli när man jobbar med toppdiplomati för ett av världens mäktigaste länder? Ska man skriva ner hån och sarkastiska kommentarer om människor som man egentligen vill ha ett samarbete med? Nej, det kanske inte är så smart. Man kanske inte ens skulle ha den internkulturen över huvud taget? Man kanske skulle behandla andra människor och länder med respekt? Man kanske skulle jobba lite professionellt?

Självgoda wankers!

Om jag vore ni skulle jag TACKA Wikileaks för det här kanonbra tillfället att kanske rensa ut ett gäng hjon från lönelistan och lyfta in människor med kompetens. Och kanske passa på att skärpa till er politik en aning till.

Har jag sagt att jag älskar whistle-blowers? Det är tamejfan bland det bästa som finns det.

Pangspray - vicken grej

I Norrköping bor det en fin kille som bland annat plogar snö och annat samhällsnyttigt. På nätet kallar han sig för Blajkel. Nu vill jag att Blajkel ska bli en välmående och ekonomiskt oberoende kille. Det förtjänar han. Därför tycker jag att du bör kolla in den här sajten som han och hans polare slängt ihop.

Pangspray.se

Där kan man bland annat köpa en smidig självförsvarsspray som dessutom är laglig. Kanonbra om någon försöker vara dum mot dig. Men du, var inte dum mot någon annan med sprayen. Det är nämligen inte ok.

(På filmen är det inte Blajkel, det är ju Erik & Mackan. Bara så ni inte blir förvirrade. Det är en såndär reklamfilm...)

Stora tänkare?

Idag cirkulerade visst en lista i medierna (orkar inte leta och länka) som listade stora tänkare ur ett internationellt perspektiv. Carl Bildt blev Sveriges bidrag på en vanhedrande plats nummer 95. Vanhedrande och felaktig. Att få Carl Bildt att tycka något har de kämpat med på UD sedan Alliansen började regera 2006. Tvärtom tillbringar han stora delar av sin tid med att resa runt och blogga trivialia.

Nej hörni som skrev den där listan. Här har ni Sveriges bidrag till Sveriges mesta tänkare. (Största vet jag inte om vi har några.)

Marcus Birro

Pär Ström

Stig-Björn Ljunggren

Göran Greider

Och alla andra som sitter i televisionens debattsoffa som om de abonnerat en plats. Ta dom och slit dom med hälsan.

TUR att jag är gift

Annars kanske jag haft det dåliga omdömet att gå på det här "som en kul grej"...

Bra skit: Tobias Fröberg

Är inte Related Artists-listan i Spotify fantastisk? Tack vare den fick jag upp öronen för Tobias Fröberg. En såndär multibegåvad människa som haft sin musik med i Grey's Anatomy till och med. Men det visste inte jag om eftersom jag avskyr GA. Avskyr, sa jag.

Bloggreklam

När jag kollar på det där taggmolnet till höger slår det mig att jag tydligen börjat gå från att kverulera i allmänhet till att göra reklam för en massa musik jag gillar. Inget fel i det egentligen. Inte många gillar en bitter gubbjävel men bra musik får ju alltid upp humöret i den här miserabla tillvaron.

Något annat som får upp humöret är en blogg som jag missat att pusha i länklistan. Det är min internetskompis Catrin som skriver en förträfflig musikblogg. (Tillsammans med nån snubbe som heter Torkel.) Det finns nog inte många fler här i världen som kan lika mycket om gitarrmusik som spelas av män med skägg än vad hon kan. Jag har skamlöst snott tips därifrån flera gånger. Så alla som gillar gitarrer, skägg, pop, rock och dylikt kan med fördel kolla in Fredaxbloggen och se om det faller er på läppen.

helahalsingland.se/nojekultur/fredaxbloggen

Dessutom bor Catrin som synes i Hälsingland. Det svenska landskap som levererat flest sköna musiker per capita. Bara en sån sak. Klicka nu hörni.

Jag såg mamma kyssa tomten

Sista året i gymnasiet lurade en kompis i mig att vi skulle framföra låten "Jag såg mamma kyssa tomten" i aulan på avslutningen före jullovet. Det gjorde vi också. Ackompanjerade av hans Amiga och ett ostigt 4-kanaligt musikprogram som jag har glömt vad det hette. Min kompis hade omsorgsfullt "programmerat" in låten ton för ton och vi valde av någon märklig anledning svarta trenchcoats som scenklädsel. (Detta var alltså före Columbine High School, annars hade det varit ännu märkligare.)

Jag har ett oerhört vagt minne av hur det hela gick till eller vad vi fick för respons, men märkligt nog tror jag att den var positiv. På gränsen till jubel till och med. Enda orsaken till det måste vara att ungdomar på den tiden (sent 80-tal) var oerhört svältfödda på kvalitetsunderhållning. Min kompis Amiga måste ha framstått som rena rama science-fiction.

Men till saken. Jag har sedan dess hatat "Jag såg mamma kyssa tomten". En trolig anledning är att jag insåg vilken social katastrof jag ägnade mig åt på den där skolavslutningen. Så fort jag hört låtjäveln har hörselgångarna liksom slutit sig i skamfyllda kramper och illamåendet har börjat glida upp från diafragman.

Men det var innan jag hörde Kristofer Åströms tolkning av låten. Det är ett mirakel hur man kan förvandla ett så skitdåligt original till låtjävel till denna fantastiska lilla ballad. Lyssna nu då!

I Saw Mommy Kissing Santa Claus, Kristofer Åström


Not: En Amiga var en föregångare till persondatorn och ägdes företrädesvis av unga killar med acne under sent 80-tal och tidigt 90-tal.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Amiga

Jobbigt läge

Tänk om alla befolkningar i världen skulle byta plats så att man fick det land som ytmässigt motsvarade hur många man egentligen var. Vi skulle få Syrien. Trist...

Alkohol, Narkotika, Tobak

Idag när jag gick hem såg jag en spröd varelse i trappen ner till tunnelbanan. Där, i halvmörkret cirka två meter under markytan, hjälpligt skyld från den begynnande vinterns isande vindar, stod en kvinna cirka 30 år gammal och sög desperat i sig en cigg med ett kroppspråk som skrek av lidande.

"Är det inte riktigt gött med en cigg ibland", sade jag inte.

Men det var nära.

Lyssna på porr?

Men Magdalena då? Hör det verkligen till god ton att fråga efter pornografi på andras fester?

Bra skit: Melissa Auf der Maur

Säljare, vilken satans skitjobb

Här har vi ett gäng säljare. Snart ska dom ringa runt och försöka sälja på dig ett telefonabonnemang, en försäkringslösning eller abonnemang på underkläder. Se hur deras teamledare (läs lägervakt) peppar till stämningen med hysterisk handklapp på något slags sektmanér.

Jag blir förbannad på så många plan.

1. Förnedringen för alla inblandade.

2. Att de inte verkar inse att det dom håller på med är sjukt.

3. Att vi andra utsätts för deras säljsnack efteråt.

4. Att det finns företag som fortfarande vill använda telefonförsäljning 2010.

Jag skulle kunna fortsätta men nu måste jag gå och andas i en påse och tänka på små gulliga kattungar.

Det är bögarnas fel

Jag vet inte vilken rad och vers, kapitel eller del
Men nånstans här i står det, det är bögarnas fel

Grotesco borde få ett pris för fantastisk satir.

(Om du läser i en rss-reader, öppna bloggen får du se ett fint klipp från SVT.)

Dagens blogg

Privilege Denying Dude. Telling it like it is.

privilegedenyingdude.tumblr.com

Årets Papa

Här tänkte jag skriva något syrligt om att Marcus Birro blivit utsedd till Årets Papa av Tidningen Mama. Men det går inte. Jag har inte på fötterna att kritisera den utnämningen. Marcus Birro må vara en mediapajas med halvkass omdöme och snudd på obefintlig självdistans, men hans föräldraskap vet jag inget om.

Däremot vet jag en hel del om Tidningen Mama. Det är en skittidning. En kommersiell produkt, marginellt bättre än ett annonsblad, skriven av brackiga karriärpersoner med bristfälligt genusperspektiv som mer bidrar till att förstärka rådande könsroller än att stärka kvinnor som de påstår sig göra.

Så fick jag det sagt. Hade jag varit Marcus Birro hade jag inte tagit emot det där jävla priset.

Min dag i siffror

06.15 - tidpunkt då jag vaknade.
4-åringen "glömde" gå på toa så han gjorde det i vår säng.
13 - antal gånger jag tjatade på barnen innan vi kom ut ur lägenheten.
20 - minuter det tar att åka tunnelbana till jobbet.
3 - kollegor som jag nyss hade möte med om Myndighetens webbarbete.
1 - antal indiska kollegor.
1 - antal japanska kollegor.
12.30 - tidpunkt då bord är bokat på lunchrestaurang.
512 - kronor som lunchen kostade. (För 3 personer.)
1 - antal möten jag har kvar idag.
5 - antal arbetsuppgifter som jag borde lösa i eftermiddag.
17.00 - tidpunkt då jag får åka hem.
0 - antal gånger jag ska träna idag.
3 - antal timmar jag kanske kommer sitta vid datorn och spela infantila spel ikväll.
23.30 - läggdags?

Älskade barn

Det var fars dag idag. Ett kommersiellt spektakel som enligt wikipedia har sitt ursprung i en familjetragedi i USA på 1910-talet. Men i vanlig ordning slog det hela inte igenom förrän handeln såg det hela som ett sätt att sälja prylar till den del av befolkningen som har y-kromosom.

Glädjande nog fick jag ingen köpt present idag. Jag fick något mycket finare. Egenhändigt ritade teckningar av mina barn. Äldste sonen hade ritat ett datorspel där han tydligt visade var man trycker på knapparna för att göra olika saker. Yngste sonen hade ritat "en maskin som krossar Sverigedemokrater".

Det är sådana stunder som väger upp allt jobbigt med föräldraskap.

Bra skit: Division of Laura Lee

Division of Laura Lee är inte kända för en större publik. Det är synd för de är bra utav bara h-e. I alla fall om man gillar rock med skramliga gitarrer. Annars är de inte alls särskilt bra. Om man till exempel tycker att Daniel Adams-Ray är det bästa sedan skivat bröd. Då är nog det här mest skrammel.

Allt av Division of Laura Lee på Spotify.

Hejdå anonymitet

Internet är inte så stort. Inte Stockholm heller. Idag hände det.

Internetlivet krockade på riktigt med det privata livet. Jag fick ett kort privat meddelande på Twitter. "eh shit scary. det råkar inte vara så att vi jobbar på typ samma ställe? :) du är fruktansvärt lik." Och efter en del munhuggande fram och tillbaks samt lusläsande av personens blogg kom jag fram till att vi verkligen jobbar på samma ställe. Cirka 15 meter från varandra.

Jaha, det var det det. Nu får jag tänka mig för ÄNNU mer när jag skriver knasigheter. Eller byta jobb. Det är ju också ett alternativ.

Men hej hej kära kollega. Ska vi se vem som är mest generad imorrn?

I brist på blogg - 4 saker

Det här med Twitter är ju helt kass nästan. Det är en så ypperlig kanal att skriva av sig lite irritation i så det blir ingen energi över för längre resonemang i blogg. Dåligt. I väntan på litterära stordåd presenterar tankesmedjan Trettioplus en lista:

4 tv-program jag ser

• Boardwalk Empire - en fantastisk liten serie från HBO. Kultur.
• Top Gear - infantil grabb-tv om något så icke-pk som bilar. Men det är något avväpnande sympatiskt i det hela också. This is what you get, liksom.
• Grotesco - eller ja, jag har sett ett avsnitt. Får se om jag kommer ihåg att titta på resten.
• Kobra - ibland.

4 saker jag gjort idag

• Köpt dyrt vin och billig glögg på bolaget.
• Publicerat webbsidor på portugisiska.
• Hämtat barn på skola och dagis.
• Gjort riktigt potatismos och hemrullade köttbullar från scratch. På en onsdag! Efter en arbetsdag! I november! Ge mig en guldstjärna. Bekräfta mig.

4 saker jag längtar efter

• Våren
• Att barnen ska bli så pass vuxna att de begriper vad som är bra för dom och att man inte ska behöva tjata 25 gånger varje dag om att det är bra med kläder när det är kallt ute.
• Min 100-miljonersvinst på Lotto.
• Ett nytt roligt jobb.

4 saker på önskelistan

• En hel dag med harmoniska barn.
• Dricka öl på lokal med trevligt folk.
• Kanske en iPad? Va? Eller? Onödig lyxkonsumtion om något.
• Ett nytt roligt jobb.

Outsägligt torftigt

Att bli förpassad till en skrubb utan fönster med sina DJ-drömmar. Ta fram 12-tumsvinylen när barnen lagt sig och frun somnat framför Idol. Sitta och digga på låg volym.

(Foto: Hemnet, från en lägenhet i mitt närområde.)

Bra skit: Eric McFadden

Om någon sagt till mig att jag skulle tycka om att lyssna på en halvhipp svart gothcountry/bluesgitarrist från Kalifornien med ett irländskt namn skulle jag skrattat vederbörande rakt i ansiktet. Det låter ju hur galet som helst. Men nog svänger det på. Kanske inte just i den här låten (youtube-urvalet är bedrövligt) men skivan som kom förra året är väldigt väldigt bra.

Delicate thing, Eric McFadden

Bullseye

"Nej men hoppsan, nu missade jag visst tavlan. Men nu ni, nu kommer den, nu blir det bullseye, se upp Jimmie för nu kastar jag. Ett...två...."

"Himla trevliga grabbar det där. Gillade vikingar och det är ju som man säger en del av kulturarvet. Man gillar också historia då och det är viktigt att ungdomen idrottar."

Beach 2014

Här har jag precis försökt mig på att börja träna. Vad händer. Jo, min fru köper hem glass och bjuder på godis. Börjar misstänka att hon är en feeder.

Everybody loves a chubby dude.

Men imorrn är det jag som går och träningscyklar igen. Varannan dag smäller det till.

Var det någon som sa 40-årskris?

Fultolkning

Det moderna digitala samhället ställer nya krav på sina medborgare. Framför allt vad gäller tydlighet i kommunikationen. I alla fall jag tolkar hellre det snygga kvinnans replik till min kompis på ett så snuskigt sätt som möjligt. Men det är å andra sidan kanske bara jag?

Intervention, någon?

Jag planerar en intervention. En kärleksfull kidnappning där man konfronterar någon med dennes problem och gemensamt försöker hjälpa denne ur en krissituation.

Jag vet inte vem bara. Regina Lund eller den IDIOT som kom på att det här var en bra grej att skriva om i en journalistisk publikation.

Ge mig stesolid.

Kjamiz

En för den moderne urbane mannen knepig etikettsfråga är den om den manliga kramen. När är den tillämplig? Vem bör man krama? Hur går det till?

Vad gäller den första frågan verkar det tyvärr som om tillämpningsområdet börjar få en mer och mer frikostig tolkning. Från att kanske mest ha handlat om familjemedlemmar, barndomskamrater och idrottsrelaterade kramar så ska man numera krama så gott som alla vänner och bekanta, med undantaget affärsrelationer. Vi är på ett sluttande plan och kanske är det bara en tidsfråga innan kindpussar börjar dyka upp även mellan män.

Jag skulle förmodligen inte ha så mycket emot allt detta kramande om jag själv var mycket mera man. Det vill säga rent fysiskt. När det kommer snubbar på 190 och vill omfamna mina egna 175 centimetrar, då känner jag mig inte som mitt allra bekvämaste jag. Inte med ett par björnliknande ramar runt min lekamen och näsan alltför långt inkörd i vederbörandes armhåla.

Så ur en rent självisk vinkel vill jag föreslå att vi återgår till/fortsätter med det gamla gedigna handslaget. Jag tar hellre tio slappa handslag än ännu en bamsekram från helvetet.

Saker som låter nästan likadant

Ilija Batljan, socialdemokrat.



Japanska Bakugan, leksak i plast.

Bra skit: Kaizers Orchestra

Som jag redan tjatat om har Kaizers Orchestra kört en väldigt skön kampanj inför släppet av låten Hjerteknuser, vars video finns ovan. De lade ut noterna till låten på sin webbplats och uppmuntrade alla som ville att spela in en egen tolkning. Häromdagen korades vinnare i direktsändning i norsk radio. Det blev en tjej som kallar sig för moi. Hennes version kan man lyssna på här. Den är precis lika bra som "originalet". För vad är egentligen originalet när ingen hörde Kaizers egen version innan de gjorde sina egna?

Mer sånt här i framtiden tack.

Ja, förutom själva videon dårå. Den suger ganska stenhårt. Var finns den röda tråden? Vad är storyn? Hyr in nån bättre visuell producent nästa gång hörni.

Twitter vs. Facebook

Nu har jag provat detta med Twitter i cirka två veckor. Det har varit ömsom vin ömsom vatten men på det stora hela så har det varit en angenäm upplevelse. Visst, det är snuttifikation utav bara helvete och nog kan det bidra till en mikrostress att man inte hänger med om man inte håller ständig koll. Men huvudsakligen är det mest underhållande nonsens som man kan ta till sig eller strunta i. (Även om det såklart kan användas för massa meningsfull kommunikation också. Disclaimer.)

Kontrasten är väldigt tydlig mot en av de andra stora sociala medierna, dvs. Facebook. Som nedanstående illustration så fint visar.

"Twitter makes me like people I've never met and Facebook makes me hate people I know in real life."

Riksdagens motioner

Jag har ett tydligt minne av den högstadielektion där min SO-lärare Rufus gick igenom hur den svenska parlamentarismen fungerar när det gäller det här med propositioner och motioner. Det lät ju oerhört vettigt i mina 14-åriga öron.

Häromåret fick jag veta att den allra största majoriteten av alla motioner avslås. (Har tyvärr glömt källan.) Det rör sig om avslag på över 90 procent av alla förslag från de enskilda riksdagsledamöterna. Nästan samma fördelning som på en genomsnittlig bostadsrättsföreningsstämma således. Det tyckte jag var helt förfärligt när jag fick veta det. Så odemokratiskt.

Men sen när man ser vilka motioner som dessa folkvalda ledamöter presterar, då blir man rätt nöjd att det övervägande är avslag. Får de 56 000 kronor i månaden för sånt här?

http://motionsfloden.se/

B-a-j-s

Såhär vill man inte tillbringa sin måndagskväll.

Ännu fler basfakta om "internet"

Så skönt att Aftonbladet följer upp gårdagens DN-artikel om smileys med en grundlig genomgång av såndär "internetslang". En samhällsgärning. Om DN var som en rappande högstadielärare så är väl Aftonbladet Wendela mer som den där retarderade släktingen som valt bort Internet till förmån för att troget följa Days of our lives.

Pedagogiska leksaker

Nu har vi precis premiärlagt ett mycket suspekt pussel. En karta av Sverige, the Jimmie Åkesson-edition. Det är vikingar, Nils Holgersson, midsommarstänger och lingonris till förbannelse.

Jag är väl sådär nöjd, men barnen som saknar samtidsreferenser blev nöjda.

Men DN för faaaan!

En helsida om smileys. Ni är som den där SO-läraren född -46 som ska "rappa" på skolavslutningen.

Veckans vintips

Alpha Zeta, Amarone från Valpolicella.

Gott?

Gott!

Som själve f...

Stating the obvious

Hörni? Snöar det? Va? Är det någon som vet?

Exakt VAD är det som föranleder varenda jävel att skriva om snön överallt? Facebook, Twitter, Linkedin, sms, mms, bloggar...

Det snöar väl inte småkakor? Det hade varit något att skriva om. Vanlig snö är det inte.

Nu och då

Kom precis på att jag verkligen gillar att leva just nu. Internets, vilken grej. Jag säger det igen. Vilken grej! Ofta skäller vi över att saker inte funkar och så va. Det går segt. Saker tar tid. Webbläsaren kraschar. Men då har vi glömt bort hur ofantligt bortskämda vi egentligen är. Om jag jämför med hur det var när jag var liten, alltså på 80-talet, så kunde det lika gärna vara 1680-talet jag snackade om.

NU

Jag laddade precis ner ett sprillans nytt datorspel, köpt lagligt, som släpps imorrn. Men tack vare en suverän onlinetjänst kan jag ladda ner hela grejen redan innan och sen klicka igång det klockan 00.01 inatt.

DÅ

Om man hade tur så kanske den lokala datorspelshandlaren som låg i en kommun 5 mil bort råkade ta hem det till sin lilla obskyra källarlokal som luktade kiss. Dit fick man åka med buss. Sen när man kommit hem fick man sitta och hoppas på att ett kassettband skulle fungera i 20 minuter innan något pixligt jävla elände kickade igång på hemdatorn.

NU

Jag läste ikväll att en bekant rekommenderade den amerikanska tv-serien Rubicon. Googlade lite snabbt och tyckte att det verkade intressant. Givetvis kan jag kolla på serien med internets hjälp. Så gott som omedelbart kan jag avgöra själv om det är bra eller inte.

DÅ

Någon dryg jävel på skolgården har var i USA med sin svinrika familj och hånar alla andra för att de inte har sett nyaste avsnitten av Dallas. Vederbörande har sett avsnitt som kommer att sändas i Sverige om cirka tre år. Alla andra står som imponerade hjon och slickar drygarslets röv.

NU

Jag hittar nästan dagligen ny musik via nätet och får tillgång till ett ofantligt stort musikbibliotek i form av Spotify. En tjänst jag har i min mobiltelefon och som finns tillgänglig och sökbar nästan var jag än brukar befinna mig. Det kostar mig en hundring i månaden.

DÅ

Musik kom på vinylskivor. Till skivaffärer där ägaren var en gammal gubbe som luktade svett och som fastnat i ett stadie av lillgammal oförmåga att växa upp. Skivorna kostade skjortan så man kunde bara köpa ett begränsat antal. Dessa lyssnade man på så många gånger i brist på annat så att man till slut tyckte att även den där halvtaffliga låten på B-sidan ändå svängde på litegrann.

NU

Köper kontaktlinser på nätet och dom kommer hem i brevlådan efter två dagar. Det är billigt.

DÅ

Kontaktlinser sa du? Vad är det? Ta på dig dom här skitstora glasögonen istället med bågar i chict bajsbrun kulör. Med grovslipat glas som ser ut som flaskbottnar. Lite kamratfostran är bara bra för karaktären.

Och så finns det folk som klagar på Internet. Sitt ner och håll käft.

Leopardmönstrat

Det kom en kommentar om modemanifestet nedan. Signaturen Hissmannen tycker att leopardmönstrat går bort. Alltså vad snackar du om? Leopardmönstrat, det är ju skitsexigt. Kolla här bara.






(Skojar jag eller är jag allvarlig? Skoj? Allvar? Den kan ni tänka på en stund.)

Ett modemanifest

Tankesmedjan Trettioplus har haft sammanträde och enats om följande manifest. Kläder av följande karaktär är av icke önskvärd natur.

• Allt med kamouflagemönster. Kamouflage konnoterar krig och är direkt osmakligt att klä sin kropp i. Jmf. White Trash-brallor med kamphund.
• Alla plagg i någon nyans av färgen brun. Bajs är brunt. Enough said.

Läsarbidrag:

• Långa naglar
• Hudfärgade strumpbyxor
• Nedhasade byxor på halva röven (Den här håller jag med om till 100 procent. Pull up your pants!)
• Brallor uppe vid naveln (Nej tack till camel toe.)
• Att visa naveln offentligt (Håller jag inte riktigt med om i alla sammanhang.)
• Speedos
• Klassisk "nörduniform"
• Tubsockor
• Smutsiga sneakers (kan vi inte enas om smutsiga skor?)
• Keps bak och fram
• Allt hudfärgat
• Crocs
• Haremsbyxor
• Ballongkjol
• Cykelbyxor
• Tryck på röven
• Seglarskor
• Byxkjol
• Plysch-mjukiskläder offentligt

Listan kompletteras fortlöpande. Hjälp gärna till att fylla på.

Snusksynth

Såg en efterlysning av "snusksynth" på Twitter och eftersom både snusk och synth ligger mig varmt om hjärtat kastade jag mig över uppgiften. Jag blev till och med så pass nöjd att jag inte kan låta bli att sprida denna fantastiska* lista.

En renlärig synthare skulle förmodligen spotta mig i ansiktet men min ambition var mer än något annat att frammana en essens av kåthet. Så ha lite överseende med genrebeteckningar är ni snälla.

Lyssna på egen risk, jag tar inget ansvar för eventuella veneriska sjukdomar eller oönskade barn som ni drar på er.

Snusksynth

Peaches - Fuck the pain away

Prodigy - Breathe

Depeche Mode - I want you now

Depeche Mode - Lie to me

Yazoo - Don't go

Bronski Beat - Hit that perfect beat

Frankie goes to Hollywood - Relax

Nitzer Ebb - Isn't it funny how your body works

Eurythmics - Sweet dreams

Emmon - Lips on fire

Ladytron - Seventeen

Die Krupps m.fl - The Perfect Drug
Nine Inch Nails - Closer
Hype - Bounce


Fler förslag på låtar någon?

* Kanske något väl tilltaget superlativ.

Dålig skit: Levi Klausen

Jag är rätt kluven till hur man ska bemöta Sverigedemokraterna. Debattera eller inte debattera?Bemöta eller inte bemöta? I grunden tror jag att den bästa medicinen är att ge arbetslösa vettiga jobb och sluta med utförsäkringspolitiken. Då behöver SD:s väljare inte längre vara missnöjda.

Däremot har jag receptet helt klart hur man ska bemöta Sverigedemokraten Levi Klausens covermusik. Den bör hånas, förbjudas och raderas från Internets. Rakt av.

Saker vi gör medans vi väntar på döden

Såhär har det sett ut i 10 minuter nu. Om det varit min dator hade jag kastat den åt helvete, men det är inte min.

Jag måste ju åka hem!

Datarock

Ibland blir en halvkass eller helkass låt rätt ok eftersom videon är så bra. Det här är ett lysande exempel på det.

Fredagshumor - utklädda barn

Det här är bland det roligaste jag har sett på väldigt länge. Små barn i bisarra märkliga kostymer.

För en rejäl skrattfest, kolla på den här sidan.

Så marknadsför man musik som ingen har hört

Inom kort kommer Kaizers Orchestra att släppa en ny singel som heter Hjerteknuser. Inför det släppet har de visat att de verkligen lever i samtiden. Via sin Facebookgrupp publicerade de noterna och uppmanade alla att spela in egna versioner av låten som ingen alltså hade hört en ton av. Fältet var vidöppet för tolkningar utan någon som helst påverkan av en originalversion.

Fram till idag har tretton inspelningar skickats in till bandet som publicerat allihopa på nätet. Det är en frisk blandning av tolkningar i olika genrer som pendlar mellan sådär till fantastiska.

Här kan man lyssna på alla bidragen på NRK:s webbplats.

Bandet kommer senare att välja en egen favoritversion och spela live med vinnaren i radio, samt låta vinnaren spela in versionen på sitt eget skivbolag.

Bra skit: Shantel

Nu kanske någon har gått och börjat lyssna på Hoffmaestro på sista tiden. Sluta med det. Hoffmaestro, det är inte bra.

Något som däremot svänger på utav själve fan det är balkandisco. Här ovan illustrerad med Shantel, en tysk fd. House-DJ som gett sig på att mixa in traditionella balkanrytmer i dansmusik.

Nu lyssnar vi allihop på det istället. Okej?

Let's party like it's 1999...

Fick hybris idag. Råkade se en artikel i Resumé som påstod att sociala medier är skiten. Nu lyfter det. Webbkommunikatör med kunskaper om sociala medier är det hetaste att rekrytera den närmaste framtiden.

It's now or never... IT-bubblor kommer förmodligen bara en gång varje decennium.

Därför körde jag igång en twitter idag OCH skaffade en mail till bloggen om det skulle dyka upp någon rekryteringssugen galning person med halvdåligt gott omdöme som gillar det han/hon ser.

Eller såhär, alla får twittra/maila. Jag är inte den som är den.

twitter.com/medelklassman

medelklassman@gmail.com

Sett på tv - Slottsliv

Häromkvällen spelade svenska landslaget fotboll. Det gick inget vidare. I min frustration började jag istället att zappa på tv-kanalerna och hamnade på TV8 som visade något de kallar för Slottsliv.

Det var en märklig upplevelse.

Programmet går ut på att Peder Lamm (mest känd för diverse antikrelaterade inslag på televisionen, chefredaktörskap på en tidning för patologiskt rika samt en märkligt aggressiv överreaktion på ett påstående att han skulle vara homosexuell) reser runt på olika slott i Sverige och "umgås" med ägarna.

I det avsnitt jag råkade se kunde man lära sig följande nyttiga saker:

• Till andjakt ska man bära engelsk jaktdräkt samt keps eftersom man skjuter hagel. (Vid skjutning med kula bärs hatt.)
• Peder Lamm kan skjuta hagelbössa.
• På gamla slott finns väldigt mycket gamla möbler som hantverkarna dog en för tidig död av att tillverka på 1700-talet.
• Ägarna av gamla slott ÄR precis så stela och skitnödiga som man kan föreställa sig.

Det är så mycket ofrivillig humor i det här programmet att jag skrattar högt flera gånger. Den finska stämning som uppstår mellan Peder Lamm/TV-teamet och de likstela slottsägarna är fantastisk. Speciellt när Peder kommenterar priset på den 50 år gamla flaskan med rödvin som slottsherren efter långt övervägande korkat upp med anledning av besöket. En faux-pas utan dess like i överklassen där man aldrig, aldrig ska diskutera pengar.

Pengar ja. Överlag är det ett oerhört osmakligt program som förbehållslöst hyllar en brackig livsstil utan minsta uns av kritik. Kritiken skulle på sin höjd sträcka sig till en tillrättavisning om hur man knyter en korrekt fluga. Om man har minsta kunskap i historia vet man att grunden till de fina slotten med de svindyra antikviteterna lades av fattigt folks hårda arbete. Det är dagsverken av statare som gnetat ihop dessa fina gamla pengar med svett och blod.

När jag tänker på det fastnar skrattet i halsen och det kommer upp lite kräks istället.

Nehej...

Nyss stod min fru och pillade mig i skrevet.

Det visade sig att hon bara kände efter om min iPhone låg i framfickan.

Saker från TV som jag sett live

Knugen håller tal i Arboga 1985. Jag står i publiken och är tillsammans med alla andra i lokalbefolkningen helt tagna av det faktum att BÅDE kungen och Olof Palme är i staden samtidigt. Senast det hände att folk från huvudstaden var på besök var cirka 100 år tidigare. (Obekräftad källa.)

När kungen så säger fel ortsnamn går ett sus i publiken. Någon skriker desperat "neeej". Själv minns jag inte mycket mer. Allt blev svart.

Ett försök till Weird Science

True blood, Lost, Heroes, Greys anatomy, The Event och vad ni nu tittar på för lågkvalitativt mög. Det är, som sades i meningen innan, inte mycket att ha. Det är dålig kultur. Dålig tv. Nej hörni. Nu är det dags att äntligen avnjuta lite bra tv igen. HBO smiskar som vanligt stjärt med det mesta när de teamat ihop Scorsese, Mark Wahlberg och Steve Buscemi.

Boardwalk Empire heter det som ni ska titta på framöver.

Förbudstid i USA, spirande gangstervälde, rika människor, fattiga människor, människor som känns äkta och inte tunna 2D-karaktärer utan minsta djup eller relevans. Äkta drama.

Jag har precis glott på det första avsnittet och det var det bästa jag sett sedan Swearingen kissade ut sina njurstenar i Deadwood. Den här hösten kommer att bli en fröjd. Tack, för detta ljus i det kulturella mörkret.

Här kan ni glo på en trailer. Inom kort kommer det att gå på svensk betalkanal. Sen kan man ju göra sådär som man gjorde förr också if you know what I mean...

Stort tack till Kristoffer Viita för detta eminenta tips.

War - what is it good for - absolutely nothing

Jag läste i fredagens DN att många verkade bli chockade över de nordiska soldaternas attityd nu när de var nere i Afghanistan och främjade freden. Tydligen kändes det inte helt ok att soldaterna fick en kick utav att döda fiender eller rent allmänt att de var där primärt för själva spänningen och sekundärt för att hjälpa Afghanistans folk.

För er som upplever detta som något chockerande vill jag säga att nu är det dags att vakna upp ur sin naiva lilla rosa bubbla.

Att soldater får en rå attityd och till och med kan uppleva en strid och dödande som något lustfyllt är ingen nyhet. Tvärtom är det ett välrapporterat faktum som man kan hitta i varje konflikt ända sedan dessa började dokumenteras lite mer noggrant. Jag minns speciellt en episod i Peter Englunds bok "Stridens skönhet och sorg" där en av de medverkande i brev hem till sin familj beskriver hur spännande och lustfylld det är med själva striden. I en situation där hans kamrater sprängs i bitar och han själv slänger handgranater och sticker bajonetten i tyska soldater känner han sig själv oerhört levande. Detta var för snart hundra år sedan.

Det är helt enkelt så det blir i krig. Dels drar krig till sig individer som aktivt söker den här spänningen och dels förvandlar och fördärvar kriget de medverkandes attityder på ett vis som gör att de inte alls överensstämmer med ett mysigt och välordnat samhälle i fred. Att tro att just nordiska soldater skulle inneha någon slags immunitet mot detta och vara snälla killar och tjejer som bara har vapen för syns skull och som hellre pratar lite schysst med afghanerna, det är naivt på gränsen till enfald.

Här är det såklart lätt att bli upprörd och börja ifrågasätta soldaternas moral och vad man kan göra åt den. Men det är inte där det moraliska ansvaret ligger enligt mig. Det är inte soldaterna själva som har startat kriget och skickat dit sig själva. Nej, det moraliska ansvaret ligger på politikerna som har skickat dit dem. Om vi inte vill ha soldater som agerar tvivelaktigt, starta inte krig.

Grattis Filipstad

Kommer ni ihåg Levi Klausen, värmlänningen med sydstatskeps som ville bevara svenska fornminnen och högtider som "julafton.....och öööh...midsommar"?

Han blev invald. (Längst ner på sidan.)

Bredbent gitarrock så ni ramlar av stolen

Efter den här miserabla inledningen på hösten kan det vara läge att försöka kicka igång något slags peppning av centrala nervsystemet så att man inte kreverar i början av november.

Därför satte jag ihop den här spellistan. Idel gitarrmangelslåtar i gedigen rocktradition. Bredbent, distpedal och attityd. Jag kallar den för:

Rawk

PJ Harvey - This is love

Queens of the stone age - No one knows

Rammstein - Mann gegen mann

Grand Magus - The shadow knows

The Subways - Rock'n roll queen

Skambankt - O dessverre

Division of Laura Lee - Lax

Turbonegro - Gimme some

Arctic Monkeys - I bet you look good on the dancefloor

The Hellacopters - Toys and flavours

Johnossi - Execution song

twitter.com/bildt

Ett vanligt busstreck på senare år är att registrera ett fake-konto för diverse kändisar och celebriteter. Idag hittade jag av en slump den här som driver med Carl Bildt.

http://twitter.com/bildt

Helt klart i gråzonen mellan vad som är helt lagligt och vad som är politisk satir. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt och småtufft. Speciellt den här tweeten:

Såg dig. Den pannan missar man inte i första taget! RT @ebbavonsydow: Carl Bildt före mig i kön till vallokalen...http://twitpic.com/2pywuk

Men shiiiit

Min äldste son har precis börjat i förskoleklass. Det är många nya intryck och ett nytt språkbruk att lära sig. Nyss lät det såhär här hemma:

- Vad gör du pappa?
- Jag äter våfflor.
- Det gjorde vi med. Men shiiiit!
- Vasadu?
- Med syyylt.
- Jaha...

Lögn, förbannad lögn och statistik

Noterade precis nyss när jag kollade lite statistik att den här bloggen har fler besökare än vad min arbetsgivares officiella webbplats har.

Det känns oerhört märkligt. Och samtidigt undrar jag hur jag ska kunna ändra på det förhållandet (utan att göra det uppenbara att stänga ner min egen blogg).

Men tack hörni alla som besöker. Det är jätteroligt.

Knepiga ordbilder

Det är nog inte bara jag som läser lilla t istället för lilla l. Och egentligen, är inte mumintrollen ena riktiga fittgubbar? Kvasifilosofiska, ångestgenererande figurer från vårt mest dystopiska grannland...

Denkfabrik

Två av de bloggare som jag respekterar mest har bjudit med mig på något slags bloggprojekt som vi kallar för Denkfabrik. Där försöker vi skriva våra mer seriösa inlägg. Följ om du känner för det.

Jämra stavningsprogram

Bakugan blir valutan i telefonens rättstavningsprogram. Den är inte barnanpassad.

Nice try...

På väg till jobbet i morse noterade jag att någon bemödat sig om att installera stämningshöjande och estetiskt fin belysning i en rulltrappa vid T-centralens närhet.

Synd bara att det fortfarande luktade kiss något så inihelvete.

Uttrycket "att sminka en gris" har sällan varit så tillämpbart.

Några ord om celibat och synd

I dagens DN läser jag en insändare av Per-Anders Mårdh, professor och forskare på kvinnokliniken vid Lunds Universitet. (Inte på nätet såklart. Jämra DN.) Han menar att det är dags att ifrågasätta katolska kyrkans celibat i och med de senaste årens avslöjanden om övergrepp på såväl pojkar som flickor. Enligt Per-Anders sätt att resonera skulle celibatet och dess förbud mot ett eget sexualliv öka sannolikheten för en person som avhåller sig från sex att begå övergrepp. Därför bör det avskaffas.

Utan att ha några empiriska fakta att stödja mig på vill jag ändå resa några invändningar mot det resonemanget. Jag tror nämligen inte att sexuell avhållsamhet är huvudanledningen till att katolska präster våldfört sig på barn. Är manlig sexualitet så rå att den utan utlopp, inom ramen för en "normal" relation, förvrids och påverkar mannen att begå övergrepp mot andra? Det känns som ett väldigt förenklat biologistiskt resonemang som jag inte kan ställa upp på. Ett av mina favoritcitat lyder: "There is always an easy solution to every human problem -neat, plausible, and wrong." (Henry Louis Mencken.) Jag tycker att Per-Anders trivialiserar problemet och gör oss alla en stor otjänst när han tror att katolska kyrkans problem och övergrepp mot barn i allmänhet beror på att män inte får knulla lite.

Problemet är mycket mer invecklat än så. Katolska kyrkan har haft en snedvriden och tillåtande intern kultur vars huvudsyfte har varit att alltid skydda sina egna representanter och inte offren för desamma. Dessutom har de, enligt min åsikt, ett till stora delar sjukt och perverterat värdesystem där begrepp som synd och straff har en dominerande ställning. Begrepp vars enda syfte är att skrämma människor till lydnad. Präster har haft en maktställning i samhället som både inbjuder till missbruk och som garanterat att de inte avslöjats.

Jag tycker Per-Anders uppmaning att överge celibatet är alldeles för mild. Överge hela katolicismen, säger jag. Det är inget fel på celibat egentligen. Det är ingen mänsklig rättighet att få ligga och ingen mår direkt dåligt och måste begå övergrepp i brist på eget sexliv. Det har helt andra orsaker. Däremot är katolska kyrkans värderingar och kultur starkt människofientliga och skadliga för samhället.

Om ni inte sett Stephen Fry argumentera mot katolska kyrkan förr, gör det nu. Tio minuter av ditt liv som kommer vara värt varenda ögonblick.



The Intelligence² Debate - Stephen Fry (Unedited)

Då var det oktober igen då

Prost, eller vad säger man?

Scheisse?

Dagens klokskap från DN

Hej Dagens Nyheter.

Jag vet att ni har det tufft. Det har varit nerdragningar och så. Många har fått gå och ni som är kvar får jobba extra hårt för att hålla kvaliteten uppe på tidningen. Men jag har en fråga. Den där vetenskapsredaktionen ni hade en gång i tiden - fick alla gå från den?

Ett tips, i all välmening. Om det nu är så att ingen längre är vetenskapsjournalist, skit då i vetenskapsnyheter. I alla fall om ni tänker publicera icke informativt snömos i stil med det här:



För första gången kan forskare förklara så kallade pulserande norrsken.

Bakom fenomenet ligger processer i rymden som slår på och av norrskenet med sekunders mellanrum, skriver Uppsala Nya Tidning.

Forskarna kallar det gryningskören, eftersom det låter som ett slags fågelkvitter när satelliter passerar.

Bakom studien ligger bland annat forskare från Institutet för rymdfysik i Uppsala.

Bra skit: Skambankt

Upplysningskampanjen om norsk populärmusik fortsätter. Skambankt är ett norskt rockband i samtiden. Den här videon är till en låt från deras förra skiva. Men eftersom den är ett mindre mästerverk fick det bli den.

Skambankt på Spotify.

Eller som en random norrman kommenterar på Youtube:
Dette er musikk som gjør meg stolt å være nordmann! Skambankt sparker så jævlig balle!

40 är det nya 55

Jag sökte ett jobb i somras. Ett jätteroligt jobb där man skulle ansvara för kommunikationen inom sociala medier bland en massa kreativa människor. Det kändes oerhört inspirerande bara tanken att få pyssla med något sådant. Hejdå Myndigheten!

Men det gick inget vidare. Efter att ha intervjuats på Skype(!) och pratat om lite allt möjligt utom min kompetens så fick jag dagen efter ett mail. "Tack men nej tack, du verkar inte kunna detta med sociala medier." Okej. Kändes lite snopet att bli avpolletterad så snabbt och jag fick en känsla att det kanske inte var min kompetens det var fel på utan något annat, men hey...that's life. Sånt får man ta.

Idag blev jag nyfiken på om de hade hittat någon för tjänsten. Ja, det hade de. En person med samma efternamn som kommunikationschefen. Se där ja. Googlar lite snabbt. De var visst syskon. Lillasystern som fick jobbet jag ville ha hade visst egen blogg. Egen twitter. I klassisk modebloggs-stylee. Om än i något taffligare tappning.

Det kändes fint. (Tvärtomspråket.)

Nästa år fyller jag 40. Om jag inte gör en Falling Down först.

På msn 10.55 - Pål Hollender och bortskämda människor

30+ säger:
Men sicken lallare:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7851969.ab

Perpotator säger:
"åld"
hahaha

30+ säger:
Jag har svårt att lida med en priviligierad svensk konstnär.

Perpotator säger:
verkligen
som dessutom valt själv att åka dit

30+ säger:
För att göra någon slags märklig spekulativ filmjävel

Perpotator säger:
lite som de som bestiger K2 och kommer hem å gnäller sen på vad kallt det var
håll käften

30+ säger:
Jag har överlag lite svårt för såna därna spänningsturister.

Perpotator säger:
faktum är att jag inte vill höra nåt om tentaångest heller
vänta, är det ett jätteprivilegium att få studera OCH få betalt i det här landet
tentaångest my ass. ta och sätt er på en arbetsplats i fem år och gör samma sak dag ut och dag in
är det några som har rätt att gnälla i det här landet så är det fan arbetarna
ni andra överpriviligerade lyxas kan hålla käften medan vi andra försörjer er med våra sura skatteslantar

30+ säger:
Hur är det med oss då? Vita män, 35+ som tjänar över 30 papp i månaden? Vad får vi gnälla på?

Perpotator säger:
på att städerskan har gjort för dåligt ifrån sig på badrummet?
höhöhö

30+ säger:
*gubbskrockar*
Det här kommer nog upp på bloggen. Nothing like a good rant.

Perpotator säger:
hehe
precis
jag har länge tänkt skriva nåt om dom där lyxgnällarna och hur mycket jag tycker att dom kan hålla käften
"tentaångest" ligger i topp