Nej men hörni, det här med
humorbloggen Rikets Sal. Jag kan inte släppa det. Det är något med hela grejen som irriterar mig något oerhört. Men jag förstår inte riktigt. Varför? Varför blir jag provocerad av att några snubbar startat en lustifikationsblogg som jag inte tycker är rolig? För egentligen är jag av den åsikten att man får göra lite vad man vill, så länge man inte skadar någon annan. Och jag behöver inte vara en gnällig surkuk (hela tiden).
Men ändå. Rikets Sal liksom. Som en jämra matrest mellan tänderna jag inte kan få bort. Som en sårskorpa man inte får pilla på. Jag tycker att ni bör lägga ner. Och juryns motivering är som följer:
1. Det är ju för fan helt menlöst. Finns det något skämt som har något som helst relevans? Vad jag sett är det mest bilder på mögel och fniss kring köttglosor.
2. Kom ut ur studentkorridoren. Spex, ordvitsar och internskämt för skämtens egen skull är ett oskick som frodas i studentikosa kretsar. Där hör det hemma, tillsammans med överdriven fylla och könssjukdomar.
3. Plagiat. Jan Stenmark har kört sitt grepp med absurda och ekivoka texter på märkliga illustrationer i ett tag nu. Sno inte den grejen.
Det enda jag tyckte hade något som helst värde var Kalle Linds gubbhylla. Men det var mer som ett av hans blogginlägg, fast på video. Gott så i och för sig.
Överlag och i allmänhet, och nu lyfter jag blicken från Rikets Sal, blir det ofta oerhört tråkigt så fort någon gör något vars huvudsyfte är att vara roligt, utan att ha något vidare djup att vila på.
Då blir det lätt putslustig skit som spex, privatteaterfarser, snusktecknat En rolig halvtimme, skäggteknologiska Blandaren och annat elände. Lättsmält mög som inte har några ambitioner förutom att hetsa fram ett skratt från publiken. Ja, men det är ju bra att ha roligt, säger kanske någon? Då tycker jag att vi kan börja kittla varandra eller gå såna där hysteriska skrattkurser istället. De har samma effekt och vi slipper förnedra våra intellekt.
För övrigt är det roligaste man kan hitta på med Rikets Sal att kasta om bokstäverna. Det är subversivt och implicit religionskritik på en nivå som i alla fall jag tycker är hysteriskt kul.