Hela veckan har jag gått och väntat på ett liknande utbrott i min egen familj eller, ve och fasa, att jag själv skulle insjukna. Varje kroppsreaktion har jag analyserat under ångest. Mådde jag lite illa nu? Nej, det var bara magen som kurrade. Nu då? Nej, jag var visst bara hungrig. Men nu kanske det kommer kräks? Nej, det var visst mättnadskänslor.
Nu är det fredag och inkubationstiden för vinterkräksjuka sägs vara tre dagar. Det skulle kunna vara läge att dra en lättnadens suck. Men gör jag det, då vet jag att jag kommer vakna av att en liten kille står med spyor i håret vid min säng klockan 02.57. Så det gör jag inte. Nojjan fortsätter...
6 st tyckare:
Jag led av kräkfobi redan innan jag fick barn, och jag kan inte precis säga att paranoian har blivit lindrigare sedan ungen började på förskolan. Det är såpass att jag på allvar njuter av att få vara hemma och vabba på grund av alla andra åkommor, för så länge hon inte är på förskolan kan hon ju ingen smitta ner henne med kräksjukan. Och varje fredag hon är frisk gör jag high fives med mig själv inombords över att ha överlevt ännu en vecka.
Vi har oförskämt friska barn faktiskt. Dom har hittills aldrig kräkts. (På fem år. Ta i trä.)
Men det kändes bra att få dela kräksnojan med någon. Tack.
Min unge kräks av för mycket chokladtårta. Lärde vi oss the hard way. Som tur var körde jag & Hönspappan satt i baksätet & blev sprayad.
Ibland kräks barn utan att det är vinterkräksjuka. Orsaken kan vara utmattning (de känner inte när de blir trötta utan kör på tills de kräks), övergödning (leta efter en stash med femtio tömda Pim-Pimaskar), panik (yrvaken - var är jag?), feber - orelaterad till kräksjuka och tusen andra orsaker.
Under dagisfrökenåren blev jag kräkt på hela tiden. Av nån anledning sökte barnen alltid upp mig när det skulle till att kräkas. Katten gjorde likadant - den letade upp mina kläder när den blev kräknödig. Katten har vi ingen förklaring till, men maken hävdar att så iskalla händer som mina är en gåva för den som är queezy eller febrig.
Fast jag misstänker att de små liven kände av att jag inte var så kräsmagad angående kräks. Som före detta assistent hade jag ju sett större och fulare människors kroppsyttringar rätt mycket. Ska man kräkas vill man gärna slippa se hjälpen rygga. Man känner sig eländig nog ändå.
mvh
Jessica
Oh my. Jag klarade knappt av att torka upp efter S:et för några veckor sen (hon hade nog överdoserat socker kraftigt under nyårsafton). Hade det varit nån annans unge... Jag är djupt (DJUPT!) imponerad av den av er som tog hand om incidenten.
Vi har hittills inte fått nån kräksjuka hemma. Men yngste sonen kräktes lite i alla fall. Orsak: feber. Så nu börjar jag lugna ner mig.
Jessica: Du verkar ha ett stort hjärta.
Miss Muffin: Det blev barnets mamma som fick städa det värsta. Man får ta hand om det ens eget barn gör ifrån sig. Slänga in tvätt i maskin kan jag däremot klara av.
Skicka en kommentar