Sidor

2010/02/28

Tack SVT för den fina smaken att visa en bra konsert på Söndagskvällen



Förutom att detta är den bästa musik som någonsin framfört i melodifestivalsammanhang gör Goran mig otroligt sugen på att införskaffa en vit kostym. Det är så oerhört classy.

Sen när jag köpt den ska jag hyra ett hus på Österlen och gå omkring där nere och vara vitklädd tillsammans med Hobart, Stangertz, Ranelid och kanske Klas Östergren. Men den sistnämnda känns inte direkt som en kille som brukar glida runt i vitt. Han är mer åt det bruna hållet.

(Notera att detta klipp inte kommer från konserten SVT visade.)

Förnedrande jobb

#2: Musikalartist.

2010/02/27

Vidrigt på morgonen

Av någon anledning har vi både DN och SVD här hemma. Det känns som ett felbeslut. Speciellt dagar som denna när jag utsatts för svenskans texter. Så gott som samtliga känns som om de författats av semi-inskränkta östermalmstanter.

Jag vill reklamera min senaste timme. Speciellt den minut som jag ägnade åt att läsa om Martin Timells kärlek till bilar i motorbilagan. Jag vill byta den mot en minuts fight mot världsmästaren i MMA. Det skulle förmodligen göra mindre ont.

2010/02/26

Förnedrande jobb

#1: Säljare/"underhållare" i märklig dräkt.

Bra skit (från Örebro)




Det har hänt en del sedan videon nedan. Men båda är bra.




Dagens fynd


Kolla! Va?! Vilken (bra) 80-talsflashback. Alla som såg den här serien räcker upp en hand.

Bildfrossa från Japan

Gottanda - sett från Yamanote-line. En bit bort på höger sida av gatan låg vårt hotell.



Ginza. På dagen. Inte så kul kanske.


Tokyo på natten, från 38:e våningen i Yebisu Gardens.


Roppongi Hills. En vansinnigt stor byggnad.


Shibuya - tonårseldorado i Tokyo.


Shinjuku - ljusskyltar, nöjen och dekadens. Hög frekvens av Hostess bars och fulla, fula gubbar.


Praktisk klädsel fanns i överraskande många affärer.


Märklig mat fanns också i överraskande många affärer.


Stilfulla bakverk.


Japanska killar spelar Nintendo på MacDonalds.


Toalett med endast de mest rudimentära knapparna.


Praktisk automat.


Praktiska ninjastjärnor i tyg.

Optimus Prime. *hehe*


Knasfull japan på mekanisk tjur.

Dagens ord i DN

Pungljummen.


2010/02/25

Arigato Tokyo

Precis nedlandad på den svenska myllan kan jag bara säga: Tokyo! Wow. Vilken stad. Jag hoppas verkligen få till fler besök dit. Jag har gått från milt ointresserad till fascinerad på 6 dagar.

Bilder kommer. Först blir det sömn.

2010/02/19

Sayonara suckers!

2010/02/18

Snabb språklektion

Okej, nu tar vi det en sista gång. Sen förväntar jag mig skärpning hos samtliga!

loose - lös
lose - förlora

Således följer av detta att man skriver loser om man menar en förlorare. Looser är fel att använda i detta sammanhang.

Nästa person som gör fel kommer jag att utöva psykisk terror mot. Öga för öga etc....

Mindre smickrande om mig själv

Varje gång jag ser en snubbe som börjat bli lite tunnhårig...



Får jag tvångstankar om att göra såhär...

2010/02/17

Nej, men det är ju helt glasklart alltså...

Hit åker jag på fredag.

Hjääääääääääääääälp!

Inte en dag för tidigt!

Städa städa varja dag - tycker jag är braaaa

I ett ytterst ovanligt infall bestämde jag mig nyss för att städa skrivbordet här på jobbet. Vad skit jag hade samlat på mig. Gamla papper från 2008 som kunde "vara bra att ha". Är det inte i själva fallet så, att de där grejerna som skulle "vara bra att ha" - de blir aldrig det? De bara ligger där och samlar damm.

Privat har jag inte alls förstått mig på det där med att samla på memorabilia. Gamla räkningar, mäklarbeskrivningen av bostaden man köpte, amorteringspapper från banken, pensionsbesked, föreningens protokoll etc etc. Gamla människor sparar på sånt. I kartonger. Som de ställer i förrådet. I kronologisk ordning. Matkvitton 1978, mars-juni.

Jag kan tänka mig två olika orsaker för dessa beteenden. I det första fallet med jobbgrejer, då är det ängslighet. Man vill ha ryggen fri. När chefen stormar in och vrålar "hur i helvete tänkte du HÄR då", då kan man dra fram mötesprotokollet från vecka 12 och visa hur det var han/hon själv som tyckte att det var en bra idé att köpa in 1200 paraplyer med logotypen på.

I det andra fallet misstänker jag en dragning åt nostalgiserande som antagit perversa proportioner. "Åh, minns du 13 april 1987 då vi köpte det där dragsläpet på Olssons Mekaniska Handel i Årjäng?" Eller ett patologiskt behov av ordning och reda. Bägge dessa orsaker är avskräckande för varje normalt fungerande människa.

Nej lev i nuet istället. "Carpe diem." Eller i framtiden. Där sparar vi allt sånt där på hårddisken.

Mer skit på Wes Anderson

För ett tag sedan slängde jag ur mig lite onyanserad kritik mot Wes Anderson här på bloggen. Det skulle jag inte ha gjort. Jag kunde lika gärna sagt att jag plågar djur eller hatar barn.

Men när jag ser den här hemmagjorda parodin över hur Spider Man skulle sett ut i Wes Anderson kan jag inte annat än stå på mig. Wes Anderson är inte bra. Inteeee braaaa.

2010/02/16

Bokenkäten

Den här har ju cirkulerat på nätet ett tid. Här får ni.



Som läsare är jag: Slarvig och selektiv. Tycker själv att jag läser alldeles för lite skönlitteratur och lite väl mycket böcker om gamla krig. Böcker är tyvärr en nedprioriterad kulturform for mig. Det blir mest att jag läser när jag pendlar till jobbet och alldeles innan jag somnar. Några andra stunder i lugn och ro finns knappt för en småbarnsförälder. Men hittar jag något jag verkligen gillar blir det sträckläsning.

Som bloggare är jag: Slarvig och tramsig. Jag lägger inte ner någon större möda på att jobba med mina bloggtexter utan tvärtom försöker jag få dem att låta ungefär som jag tänker eller pratar.

Senast lästa bok: Vi i villa – Hans Koppel.

Senast påbörjade bok: Se nedan.

Senast köpta bok/böcker: Jag tror vi behöver prata faktiskt – Jon Jefferson Klingberg. Ett boktips från Perpotator. En bok om en skilsmässa. Berättelsen ger mig ångest eftersom jag troligen själv skulle reagera på samma krisartade sätt som huvudpersonen och jag vill inte hamna i den situationen. Jag mår dåligt men läser ändå vilket får vara ett gott betyg.

Favoritdeckarförfattare: Jag gillar inte deckare, så det får bli pass på den.

Jag läser allt av: Peter Englund, John Ajvide Lindkvist och Neil Gaiman.

Jag läser helst inte (genre/författare): Tragiska människoöden, taffliga deckare, självhjälpsböcker, new age eller chick-lit. Ej heller böcker skrivna av den kändis som just nu är i ropet och som försöker casha in på alla sätt den kan.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Böcker om gamla krig eller historia i allmänhet.

Förutom svenska läser jag gärna: Om vi menar språk här får det bli engelska. Jag kan inget annat språk tillräckligt bra för att läsa på det. Å andra sidan har jag läst oerhört mycket böcker på engelska ända sedan jag var tonåring. Rekommenderas om man vill öva upp sitt språksinne.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: En jädra massa olika påbörjade böcker. Men ingen lockar tillräckligt hårt för att förtjäna en omnämning här.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Seriealbumet 1602 där Neil Gaiman har skrivit manus.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Böcker om gamla krig.

Dagens tips



På spotify kan man nu hitta en digitalt remastrad version av Depeche Modes gamla platta A broken frame. Lilla julafton för en gammal syntnörd som jag själv. Något att lyssna på i lurarna när man åker kollektivt och slentrianhandlar på Konsum.

För övrigt hörde jag ett rykte om att Twitter har vikande användarsiffror. Nu är det visst bara PR- och kommunikationskonsulter som använder det för att diskutera trender inom sociala media.

Och så lite lättsamt...

...för att väga upp det seriösa inlägget nyss.

Om ni inte begriper det humoristiska är jag den första att gratulera.

2010/02/15

Afghanistan - ett omöjligt uppdrag

Sverige har skickat soldater till Afghanistan. Det tycker jag är fel. Varför då, kanske många undrar? Hur kan det vara fel att göra en humanitär insats? Hur kan jag ens ifrågasätta vikten av att hjälpa människor? Ge kvinnor en värdig tillvaro och barn utbildning?

Det är inte alls fel. Tvärtom är det väldigt lovvärda ambitioner. Men tyvärr är det inte mycket mer än så. Ambitioner och politiska floskler. I realiteten kan inte den svenska truppen åstadkomma detta eftersom de helt saknar rätt förutsättningar. Visst, de kan säkert hjälpa enskilda människor med mindre problem men på det stora hela kommer FN:s ISAF-insats att misslyckas.

För jag tycker såhär. Ska man skicka iväg folk på ett livsfarligt uppdrag där de riskerar liv samt fysisk och psykisk hälsa, då ska man ge dom de allra bästa förutsättningarna att klara av det som de är satta att genomföra. Och kommer man till en plats (i detta fallet Afghanistan) med budskapet att man ska hjälpa till, då ska man också ha en realistisk chans att verkligen göra det.
Allt annat är ett svek i stil med epic fail. Svenska politiker gör i sin enfald samtliga inblandade en rejäl otjänst.

För man kan inte knuffa in Afghanistan i 2000-talet genom att skicka in en massa soldater. Inte ens om det är snälla soldater som de svenska. Tror man på det lurar man sig själv. Om man vill förändra det afghanska samhället, vilket är en oerhört komplex fråga som i sig är värd att diskutera lämpligheten i, bör man göra en rejäl ansträngning. Men det är inte det som händer i Afghanistan. Det som händer är att USA gör sitt bästa för att bekämpa terror genom att skjuta ihjäl talibansympatisörer. Den medmänskliga omsorgen om t.ex. de afghanska kvinnornas rättigheter är bara politisk kosmetika.

Så snart USA ledsnat eller av andra anledningar omvärderar sin närvaro i Afghanistan kommer det bli oerhört tomt på utländska soldater. Även svenska. Sen får de afghanska kvinnorna och barnen klara sig bäst de kan. Lag och ordning får de försöka fixa själva. De lokala krigsherrarna som odlar knark för att få pengar till sin verksamhet kommer att köra business as usual.

Cyniskt? Ja, kanske.

En realistisk analys? Ja, definitivt.

Ska man skicka någon någonstans överhuvudtaget ska det vara på rätt premisser och med rätt förutsättningar att göra något bra. Allt annat är kontraproduktivt.

Men skriv då!

Det är lite stiltje här. Jag går och funderar på ett allvarligt inlägg om Afghanistan. Det känns som om hela debatten är lite snedvriden. Eller känsloinfekterad snarare. Upptrissad. Nu kan man inte längre ifrågasätta insatsen utan att tycka att alla kvinnor i Afghanistan borde bära burka och låsas in samt att alla svenska soldater där nere förtjänar att dö.

Så tycker jag såklart inte. Men jag tycker inte heller att det är en bra lösning att trycka ner nya värderingar i halsen på människor med hjälp av krig.

Fighting for peace is like fucking for virginity.

Ett mer genomtänkt inlägg kommer kanske om jag orkar.

2010/02/13

Låt den rätte komma in

Boken 5/5

Filmen 3/5

Men vi slapp i alla fall mello.




2010/02/12

Oordningsmakten

Mitt förtroende för ordningsmakten borde vara högt, enär jag är välbärgad medelklass i ett så gott som kritvitt område med ett i stort sett obefintligt straffregister.

Men icke.

I mina ögon verkar polismakten till stor bestå av en samling klåpare med såväl tvivelaktig kompetens som värderingar. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men när man fuckar upp viktiga saker som mordutredningar, beter sig som Stasi när man gör husrannsakning hos fildelare och lite allmänt trakasserar vanliga medborgare som utövar sina medborgerliga rättigheter ökar inte direkt mitt förtroende.

Jag har fler än en gång fått höra historier om hur företrädare för ordningsmakten visar en väldigt märklig attityd. Här är det senaste, hur en snubbe blir lite godtycklig behandlad under tveksamma former. Som tur är kan han utöva en sweet revenge tack vare lite l33t skillz.

Disclaimer: Visst finns det vettiga och duktiga poliser också, men i min värld vill jag att alla poliser ska vara det. Utan undantag.

Tack In Cell.

Bra skit



Året var 1990. Jag och en kompis från småstaden hade snöat in på The Pogues. Så läste vi i tidningen att det skulle bli en konsert i Stockholm. Det var inget att snacka om trots att ingen av oss någonsin varit på konsert förut. Detta skulle bli vår högtidliga premiär.

Vi packade in oss i kompisens risiga Open Manta och åkte genom ett snöstormande mälardalen mot huvudstaden. Halvvägs kunde resan tagit slut eftersom bilen inte klarade kylan. Men på den här tiden kunde man lösa det mesta med händiga människor som jobbade på bensinstationer.

Väl framme var vi tagna av stundens allvar och satt tysta i Johanneshovsladans kylslagna inre väntandes på vad vi var fullständigt övertygade om skulle bli en fantastisk upplevelse.

Ut på scen kliver så äntligen bandet med redan på den tiden legendariska frontmannen Shane. Han är full. Skitfull. Jag hade fram till dess och aldrig därefter sett någon så pass berusad stå på benen. Två låtar står han där. Vid mikrofonen. Och sluddrar. Osammanhängande. Det är inte i närheten av sång. Kanske kissar han på sig. Sen ledsnar han och snubblar ner från scenen.

Bandet finner sig och river av två låtar till och hjälps åt att sjunga. Men publiken är missnöjd. De vill ju se Shane. Shane the legend. Shane the drunk. De ropar i kör efter hans återkomst. Bandet lackar ur och skäller ut publiken. "You fucking wankers - he's too pissed. He wont come back so shut the fuck up!"

Två låtar till spelas under finsk stämning. Sen är det slut och vi åker hem igen, lätt förvirrade. Är det såhär det är att gå på konsert?

Vad hände sen: Bilen fick skrotas och min kompis blev lika gravt alkoholiserad som Shane. Själv gillar jag fortfarande stompig folkrock i tvåtakt.

2010/02/11

Vi i villa - en vidrigt nattsvart medelklasskildring. Jag gillar't!


Vi i villa skildrar ett koncentrat av allt som är dåligt och kan gå fel i tillvaron för välbärgad svensk medelklass i medelåldern. Typ där jag själv kunde varit, om jag bott i villa och haft det för jävligt. Hans Koppel, som är författarens pseudonym, skriver om en verklighet som ligger alldeles för nära min egen för att det ska kännas riktigt bekvämt. Magen knyter sig av igenkänning och av skam. Det är ångest och lättnad i ett. Ångest som i en Norénpjäs och lättnad över att det inte är jag som är huvudpersonen. Och en väldig igenkänning av tankar, funderingar och attityd.

Det här är en vidrig liten historia med en del svart humor. Och det är oerhört oerhört bra. I en infantil dagdröm hade jag gärna skrivit den här boken själv så jag kunde ha suttit i TV4-soffan och varit dryg mot Malou von Siwers.

Köp. Läs. Må lite dåligt på ett bra sätt.

Undvik: O'Learys vid Hötorget - fel, Dubliners menar jag.

Nu var det länge sedan jag åt en lunch som i princip var oätlig men idag äntligen fick jag tillfälle till en dylik upplevelse igen. Jag och en kollega gjorde det kollektivt dåliga beslutet att gå in på O'Learys Dubliners vid Hötorget i Stockholm. De lockade med två saker.

1. En meny som såg helt ok ut.
2. Nyhetens behag.

Dessutom hade min kollega något slags nostalgiska minnen av hur han brukade öla och festa om på gamla O'Learys Dubliners en gång i sin ungdom. Allt detta bidrog till att vi öppnade dörren och klev in.

Jag beställde in köttbullar, mos och lingon. Min kollega schnitzel, potatis och sås. Det vi fick in kunde med nöd och näppe identifieras som ovanstående. Det var så jävla risigt alltså. Hade jag gått till en Sibyllakiosk hade jag fått exakt likadan mat. Möjligen hade den varit bättre lagad. Prefabricerade köttbullar med pulvermos. Till detta sönderkokta ärtor och morötter som Gordon Ramsay fått en hjärnblödning av att se. Min kollegas mat var i princip otjänlig, men han åt ändå. För detta får han min högsta respekt. (Och en liten smula äckel.)

Mitt i måltiden ser jag dessutom hur kocken kommer ut och ställer sig lite pösigt mitt i lokalen. Han är tjock. Han är lång. Han ser svagsint och aggressiv ut. Min gissning är att han har hotat till sig jobbet och behåller det med samma teknik. På hans CV är det mycket möjligt att man återfinner medlemskap i valfritt krimgäng från jugoslaviska inbördeskriget. Med andra ord var det inte läge att klaga.

Till detta O'Learys Dubliners kommer jag aldrig igen återvända. Om ni på något sätt värdesätter vad ni stoppar i käften rekommenderar jag detsamma. Det var så JÄVLA risigt alltså.

På allvar.

Gå inte dit.

De förtjänar intet annat än en konkurs och ett näringsförbud.

2010/02/10

Kommer ni ihåg

...när första avsnitten av Friends visades? Det var som lilla julafton varje vecka. Man samlades i soffan, hade bakat något gott. Göttade sig tillsammans och tyckte att DEN HÄR TV-serien var det bästa som hänt sedan Twin Peaks. Alla följde med. Och karaktärerna var ju så ROLIGA! (Kom precis på att det här var före Internets till och med.)

Nu ba: Oj, är det ett avsnitt av Friends? *zapp* Oj, är det Simpsons? *zapp* Oj, är det Discovery? *zapp* Oj, är det repris av På Spåret? *zapp* etc etc. in absurdum.

Perspektiv

2010/02/09

Äntligen ett korrekt sätt att använda ironiska citationstecken

Att marknadsföra Josef Fares nya film som skön känns som att slå in en dörr som varit öppen sedan Jalla Jalla gick på bio. Faktiskt är det så att Josef Fares hela gärning går ut på att vara en skön snubbe. Så pass mycket att det faktiskt för en gångs skull är tillämpligt att använda citationstecken som en ironisk gest.

"Skön."

2010/02/07

Mobil

Sådär ja. Blogga från nya mobilen. The possibilities are endless.

WTF?

Varför funkar det inte att kommentera på blogger-bloggar med Google Chrome för? Det har ju gått förut...

Data. Vilket jävla skit.

2010/02/06

Två ord

Skicka Dolph.

2010/02/04

Istället för Anders & Måns

...roar jag mig med Youtube. (Som om jag vore ute efter en Fredrik Strage-lifestyle.) Det gör jag eftersom en av mina favoritkommentatorer tipsade om en engelsk TV-serie. Stort tack för det. Check it out y'all.



Februari månads roligaste (och sannaste) bloggpost redan nu

Min kompis Perpotator redovisar hur bankväsendet fungerar (eller snarare inte fungerar). Läs. Det är en order.

Men nu så

Det lönar sig att gnälla verkar det som för nu finns den här fantastiska lilla poplåten på Youtube MED embedding enabled. Danke schön. Titta och lyssna nu för helvete!


Små och stora leksaker

Jag läser i nyhetsflödet att Mattel har gjort en Barbiedocka som föreställer kronprinsessan Victoria. Det kan man ju ha lite olika åsikter om men det jag undrar mest av allt är när prinsessan Madeleine kommer som realdoll?

2010/02/03

Topp-5 (botten-5?) usla bandnamn

Eftersom jag hade en topplista nyligen är det dags för motsatsen också. Here goes.

5 Clap your hands say yeah (Clap your hands and shut the fuck up)
4 Yeah yeah yeahs (No)
3 Freda (Månda, Tisda, Onsda, Tossda, kristen mögpop)
2 A flock of seagulls (Kommentar överflödig)
1 The The (Åh va FYNDIGT. Inte.)

Det blir av naturliga skäl inget bonusmaterial denna gång.

Omogen datahumor


Vardagshumor för sig själv på kontoret. Man sneglar ner på verktygsraden där man ser vilka program som är öppna. Hittar ett pdf-dokument om Google Analytics. Fnissar lite. Skäms. Bloggar.

Bra grej med vår förskola

Nu ska jag leka lite Mattias Nilsén ett tag. Men på allvar. För igår fick jag höra en grej om vår förskola som jag tyckte var otroligt bra.

Pedagogerna använder överhuvudtaget inte orden "killar" och "tjejer" i pluralform. Det förekommer inga generaliseringar i stil med hörni killar, nu får ni lugna ner er eller kom nu tjejer och klä på er. På grund av detta är det väldigt lite prat om vad som är killigt och tjejigt beteende. Alla är mer individer utifrån sina egna förutsättningar.

Eftersom jag har två barn som är av samma kön blir det ofta att jag säger kom nu killar så går vi. Det ska jag genast försöka sluta med. Det går ju faktiskt att säga deras namn eller brorsor eller något annat.

För någon månad sedan kläckte yngsta sonen ur sig ett påstående i farten att "tjejer inte är tuffa". Just som jag gick och försökte komma på något pedagogiskt att säga som svar öppnade storebrorsan munnen: "Nej, så är det inte. Tjejer kan också vara tuffa."

Då fick jag den där berömda varma klumpen i magen.

2010/02/02

Konnichiwa bitches


Om drygt två veckor skiter jag och min fantastiska fru i det här kalla och tråkiga landet. Då blir det en vecka i Tokyo, Japan. I och för sig är det officiellt en jobbresa för min fru men över halva tiden kan ägnas åt fritid. Därför har jag ett lyxproblem på halsen.

Jag har aldrig tänkt åka till Tokyo så jag har ingen aning om vad man kan hitta på. Visst, man kan käka sushi, kolla på gatulivet och säkert hitta de vanligaste shoppingställena. Men är det någon av er som sitter på ett tips vore det kul att få det nu på förhand istället för efteråt.

Tipsa loss! Hörni? Schyssta! Va?

Disclaimer: Inga tips om var man köper teknikprylar. Ej heller Hello Kitty.

Ett förtydligande om Facebook

I Dagens Nyheter ser jag idag en kort notis.

"Att använda Facebook är som att ha sex - man kan inte fullt ut förstå hur det känns innan man testat själv."
Frilansjournalisten Lisa Bjerre förklarar Facebook för okunniga kollegor i en krönika i tidningen Journalisten.

Jag skulle vilja göra ett förtydligande till ovanstående. Att använda Facebook är lite som ett mercy fuck. Man ligger med någon för att vara snäll, fast man egentligen inte vill. Sen efteråt har man en smula ångest och duschar länge. Så känns det att använda Facebook på ett ungefär.

2010/02/01

Gårdagens överdrift

Inte kul alls.



Eftersom jag snart fyller 40 är jag en flitig konsument av text-tv. Jag är så mitt i målgruppen för text-tv att det inte är klokt. Jag tittar nästan hellre på text-tv än vanlig tv.

Där hittade jag igår kväll följande beskrivning av programmet Komedikväll direkt: En TV-kväll som frossar i svensk komedi.

Nog var det frossa allt. Skräckfrossa. Tre olika "humorkoncept" "tävlade" om att få spela in en hel serie. Det fanns en möjlighet att ett gäng med bl.a. Morgan Alling, Janne Loffe Carlsson och Carina Lidbom skulle vinna. Om så varit fallet hade jag gått in i ett chocktillstånd.

Nu vann de inte som tur var. Men frågan kvarstår. Hur har man mage att försöka utmåla svenska sitcoms som en humorfrossa? Det borde vara något slags straff på det.

i like to tape my thumbs to my hands to see what it would be like to be a dinosaur



Embedding denied upon request

Alltså vafan? Har man ett klipp av en kommersiell video på youtuben ska man väl tillåta embedding? Vad är det annars för mening? Ja, musikbolaget Polydor, ni fattar ingenting. Put yer heads between yer legs and kiss yer arse goodbye.

Här är i alla fall en riktigt svängig låt om ni orkar klicka på länken.


Älska synthpop!