Sidor

2010/03/31

Min nya idol



Herrejävlar vilken bra dag. Det här var dagen jag upptäckte Doug Stanhope på riktigt. Jag är Perpotator evigt tacksam. Och varför är det bra? För att jag håller med om i princip allt han skojar om.

För att ni Svenne Bananer ska förstå: han är som Magnus Betnér. Fast bra.

Nördhumor

Gick med min iPhone i näven när jag skulle hoppa på tunnelbanan i morse. Då hittade jag ett nätverk som hette "Nom Nom Nom".

Det tyckte jag var riktigt roligt.

2010/03/29

Morgonens samtalsämne

"Oj, du ser lite trött ut, kom du ihåg klockan?" x 25.

Man ba: Jaaaaa. Jag kom ihåg den förbannade klockan. Vi är väl vuxna för i helvete! Hur svårt kan det vara?

2010/03/27

Säljes: whisky




Mackmyra whisky, ca 67 av 70 cl kvar. Säljes för 400 spänn. (498 i butik.)

Orsak: den var inte överens med mina smaklökar.

2010/03/26

Ungdom kontra vuxen

Ikväll fick jag följande i ansiktet av min son som är 5 år:

"Men pappa, du har ju inte varit inne på webben!"

Han var mycket upprörd efter att ha missat Bolibompa och misstrodde totalt mina web-skillz och koll på svtplay. Jag som trodde att det dröjde några år till innan man blev idiotförklarad av sina barn. Han kanske mognar tidigt?




This is hard

Kort om huligankultur

Av någon anledning verkar det som om man ska få bete sig lite hur som helst bara för att man betalt inträde till ett sportevenemang. Vanligtvis är det vissa av fotbollens åskådare som gör bort sig men igår var det några AIK-fans som tyckte att det var en bra idé att ta ut sin frustration och sitt missnöje mot Rögles spelare.

Om detta kan man egentligen bara säga en sak. Det är fel. Man har ingen rätt överhuvudtaget att börja använda våld, skadegörelse eller hot om våld bara för att man blir lite kissnödigt ledsen över att ens favoritlag spelar dåligt och/eller förlorar.

Om detta är de allra flesta åskådare, supportrar och övriga i samhället överens. Men, varje år fortsätter ändå detta att hända. Varför då, undrar kanske många?

En bidragande faktor är att en del idioter som inte deltar i det ändå på något plan tycker att det är ok. Som till exempel Aftonbladets hockeyskribent Mats Wennerholm i det här inlägget:

Varför provocera i onödan
, undrar han i rubriken.

Ja du Mats? Ditt resonemang är uselt. Hockeyspelarna ska kunna dra ner brallorna och moona åt publiken om de så vill. De ska ändå inte bli utsatta för våld. Den logik du anför i ditt resonemang är detsamma som våldtäktsoffer brukar råka ut för. "Hon var ju ändå utmanande klädd. " "Dansar man sådär får man skylla sig själv." "Hänger man med en kille hem och hånglar kan man inte ångra sig sen."

Det här är samma sak. Hockeyspelare och andra idrottare ska kunna fira sina prestationer och svara på publikens jubel eller buanden med egna gester utan att behöva råka ut för ett upplopp. Punkt. Inga undantag.

(Sen att hockey är en ganska märklig machosport som har våld som en del av själva spelet är också oerhört märkligt, men en annan diskussion.)

2010/03/25

Det känns lite tomt...




Min fru har lagt ett pussel. 2016 bitar. Hon är stolt, men nu verkar hennes liv ha tappat sin mening.

Aktivitetstips





Internets/mänskligheten - får jag ta en paus?

Jag kollade som många andra på Uppdrag Granskning som beskrev ett samhälles moraliska kollaps då en ung tjej blev våldtagen. Hur de istället för att stötta och hjälpa offer och gärningsman väljer att blunda och fritt släppa fram och tyst godkänna rykten och mobbing. Vilket leder till att en tragisk historia upprepar sig. Men inte ens då har man förmåga att inse sitt misstag. Ända tills tv-teamet kommer in från stora världen och slänger in dom i ett obarmhärtigt medialjus.

Vuxenvärlden, skolan och kyrkan får ett rejält underbetyg i programmet och man får tydligt se hur obetänksamma och elaka människor kan vara mot varandra på Internet.

Och vad ser jag idag. Jo, en motreaktion. Nu går drevet åt andra hållet. Hela Sverige pekar tillbaks och hänger ut gärningsmannen, hans familj och alla andra i det lilla samhället som Onda Människor. I tidningskommentarer haglar okvädningsord och påhopp.

Har en del människor inte lärt sig någonting? Jävla masshysteriska mobbmentalitet.

Var kan jag köpa en semester från mänskligheten? Jag kan betala mycket pengar.

Bra dag?

1. Spräcker byxorna då jag ska sätta på ett surt barn kläderna.

2. Jobbets intranät ligger nere vilket ALLA kollegor måste berätta. Hostingen kliar sig bara i huvudet.

3. Inbrottslarmet går bananas så jag får gå ut från jobbet med tinnitus samtidigt som jobbtanterna ropar "det brinner, det brinner".

Håll i hatten. Vad mer har dagen att bjuda på?

--------

4. Receptionisten går på kurs, vilket innebär att det faller på mig att springa och öppna dörren när vi får besök, eftersom jag sitter närmast. Men alltså...?

5. Får höra om gårdagens Uppdrag Granskning och misströstar ännu mer över människosläktet.

2010/03/24

Älska ordverifiering

Bra skit: Molotov / Frijolero




Kvalitetsanalys
Vad är det som egentligen är så bra med den här låten?

  1. Trumkompet. Det låter slappt men är i själva verket distinkt.
  2. Dragspelet. Samma som ovan. Låter banalt men skapar en känsla av live och närvaro.
  3. Less is more. Avskalad produktion gör att låtens budskap känns trovärdigt.
  4. Budskapet. Jag älskar alltid underdogs som slåss mot något slags överhet. Mexiko vs. USA är ett typfall.

2010/03/23

@ - var god dröj

Jag sitter och toksurfar. Letar kontaktuppgifter på en massa sajter som av mer eller mindre oklara anledningar länkat till min arbetsgivarens sajt. Och döm om min förvåning hur svårt det är. Framför allt på utländska sajter. Mail? Nej, men vet du vad. Däremot kan du fylla i vårt värdelösa formulär. På flamländska. Eller vad sägs om att skicka ett fax?

Ett fax!?

FU!

2010/03/22

Gäss

Jag har nåt slags jämra tics som börjat irritera mig på sistone. Så gott som varje gång jag pratar med människor i förbifarten, ni vet; tjejen/killen i kassan, säljaren som ringer till jobbet eller annan anonym främling som man måste prata med, så säger jag av någon outgrundlig anledning inte "mmm" eller "jaa" eller annat ifyllnadsljud.

Jag säger yes.

Varför då? Och fult låter det också. Klockren svengelska a la skolinlärd 40-talist. Lite sävligt sådär. Gässs. Med betoning på s:et.

Jag hatar det. Måste. Säga. Något. Annat.

Bra skit: Control Machete



Hiphop är vanligtvis verkligen inte min grej. Men idag snöade jag in på det här mexikanska gänget. Control Machete. För länge länge sedan fick jag en länk av min fd kollega, men fortfarande msn-kompis, sverige-mexikanen. Och sedan dess rattar jag in dom på youtube då och då. Jag tror inte Spotify vågar ta in dom. Då kommer några stenhårda snubbar från Tijuana och vill kräva in stim-pengar med en Uzi. Men svänger, det gör det.

Reklam före webb-tv, vad är det för skit?

Ja ni vet hur det är. Man läser på en nyhetssajt. Klickar på en länk. Och helt plötsligt är det inte en textartikel man kommer till utan något slags webb-tv. Bra det om det inte vore för en sak.

Reklamen.

Innan man får se det man vill se får man helt oönskat ett jävligt påträngande och störigt inslag man inte bett om. Och här skulle jag vilja ställa en retorisk fråga till alla marknadsföringspellejönsar som kommit på detta:

Tror ni jag blir positivt inställd till produkterna eller tjänsterna ni marknadsför på detta sätt?

Svaret är, om ni mot förmodan är underbegåvade och fick jobbet bara för att pappa är VD:

NEJ!

Jag blir irriterad. Det skapar badwill mot det ni vill skapa glada, mysiga och trevliga känslor kring. När jag klickar på en länk vill jag omedelbart se det jag blivit lovad att se. Jag vill INTE se reklam i femton sekunder. Den reklampengen är värd KISS. Så lägg av med detta ofog. Lägg eventuell reklam runt om hela filmklippet istället, om ni nödvändigtvis måste exponera ert mög. Men inte före filmen. Retards!

2010/03/21

Purgatorium

Barnkalas. Det kan vara helvetets förgård. Eller kan vara... Är.




2010/03/19

Ett år kvar...

Jahaja, så har jag fått den här låten på hjärnan. Också ett sätt att fira sin 39:e födelsedag. Nä, men det har varit ok faktiskt. Jag har en fantastisk fru som har gett mig en väldigt fin dag som present.

Men så kommer Magnus Uggla in och tar över mina synapser på kvällen. Vafan?

Perfektion


En cappuccino till frukost på Sostas. Till det en focaccia med salami. Det blir inte bättre.

2010/03/18

Men släpp det där nu


Jag fick en så kallad vänförfrågan på Facebook idag. Några/någon som kallar sig för Badhus Spöket (skön särskrivning där) vill bli polare med mig. Antagligen för att jag bor i förorten i fråga.

Kort sammanfattning: I Aspudden fanns förut ett risigt gammalt badhus från tidigt 1900-tal. En rest från tiden då folk inte hade badrum hemma utan bajsade på utedass och badade i uppvärmt vatten hemma i köket. Detta badhus hade en ideell förening som höll öppet och ordnade lite babysim och sånt. Sen beslutade politikerna att huset var för slitet att renoveras och beordrade rivning. Vilket fick den ideella föreningen att gå bananas.

Jag kan tycka att det är ok att man protesterar mot beslut som man tycker är vansinniga. Även de som klubbats igenom i så kallat "demokratiska" församlingar. För ibland är det ärligt talat lite si och så med demokratin i det hela. Men någon gång måste man släppa taget. Det har inte människorna i den här föreningen gjort.

Efter att badhuset rivits har de hållit på och ältat detta misslyckande i absurdum. De har till och med spelat in ett pekoral till video där de gjort en egen skitkass raplåt om hela förloppet. Komplett med dans av upprörda lattemammor från priviligierad kulturmedelklass.

Och nu så har man tydligen manifesterat sitt missnöje med att hitta på ett infantilt badhusspöke som ska finnas på Facebook och påminna alla om detta övergrepp.

Lägg ner! Det var ett jävla badhus. Det finns inte längre. Däremot finns det nya och värre problem att engagera sig i. Kom igen.

Min typ av humor



Nyss skrev jag att Tobias med bloggen Mitt eget jävla Narnia är ett geni. Här är ett bevis till. Hade jag Twitter skulle det bli en follow på det här.

twitter.com/nestflow

2010/03/17

Kunder från helvetet

Att jobba på myndighet är en relativt speciell verksamhet. Ofta är det hög medelålder, repetitiva arbetsuppgifter och en lätt konservativ attityd hos medarbetarna. Men, som alltid så finns det de som har det värre. Själv blir jag oerhört glad att jag inte jobbar som frilans eller på något slags byrå när jag läser på sajten nedan. Jag blir oerhört glad och skrattar. Som vanligt åt, inte med.

Clients from hell.

2010/03/16

Alanen för Sverige


Alliansen har lanserat ny webbplats och logotyp. Nu är jag verkligen ingen Art Director och inte heller någon varumärkesexpert, men vad är det frågan om?

1. Sedan när blev orange rätt färg för alliansen? På något sätt verkar det vara 2000-talets politiska färg, i alla möjliga sammanhang. Men i det här traditionellt blåa gänget känns orange inte helt rätt.

2. Tydligen vill de signalera öppenhet och engagemang. Ja, det är väl två paradgrenar där de inte riktigt excellerat tidigare.

3. Vad står det egentligen? Alanen? Ananas? Alli-alli-apa? Jaså Alliansen?

Nej hörni, jag ger betyget två av fem.


Uppdatering:
Tobias på Mitt eget jävla Narnia är ett geni. Ett geni, säger jag.

2010/03/15

Men äntligen

Idag presenterade Hammarby Fotboll sin nya VD. Jag måste säga att jag blev något förvånad. Det sedvanliga i fotbolls-Sverige är att det dyker upp en man. Gärna äldre. Gärna med något slags förflutet som spelare, tränare eller annat sportsligt. Företags- eller VD-vana brukar vara något som inte är lika viktigt.

Men icke i detta fallet. Hammarbys nya VD heter Åsa Sånemyr. Hon verkar ha något så ovanligt som ett gediget hjärta för klubben och samtidigt en rejäl kompetens av att leda företag. Den kombinationen växer inte på träd.

Och jag blir glad för att det är en kvinna. För det är bannemej på tiden. Fotbollen är fortfarande en riktig machobastion med en hel del mysko värderingar att jobba på. Men det är ju kanske bara jag som blir glad, tänkte jag när jag reflekterade över den här rekryteringen. För ska sanningen fram är jag en såndär snubbe som är vidrigt PK och bor i "Södermalm Light", en förort där Miljöpartiet och Feministiskt initiativ nästan skulle få egen majoritet vid ett riksdagsval.

Så jag stålsatte mig och surfade in på ett par forum där intelligens och omdöme inte brukar vara de mest framträdande egenskaperna i diskussionerna. Men döm om min förvåning, där fanns i stort sett bara lovord. Visst, ett par var det väl som tyckte att det var kul med en "snygg tjej" som VD. Men överlag verkade de allra flesta vara glada över att få en person med rätt kompetens för jobbet. Så äntligen äntligen kanske det här samhället är en liten bit på rätt väg. Jag gläds och jag hoppas.

Välkommen till Hammarby Åsa. Jag hoppas att du får full backning från organisationen så att ni gemensamt kan lösa alla tuffa problem som klubben har. Det sista jag vill är en Ebba Lindsö version två.





2010/03/14

Dagens hånskratt

Börjar en seg söndag med att zappa in LA Ink på teven. Ser hur en idiot väljer att tatuera in en dinosaurie som håller i en glass. På röven!

Jag skrattar inte med. Jag skrattar åt.




2010/03/13

Perfektion




Alltså vem var det som regisserade På Spåret igår? Bästa. Finalen. Ever.


2010/03/12

En försmak av avsmak




Jag hittade de här muggarna idag. Inte för att jag letat, utan det var en slump. Titta noga för det är sån här skit vi kommer att se överallt om ett tag.

Egentligen är det inte bröllopet i sig jag är emot. Knappt kungahuset heller faktiskt. De är ju en ganska tafflig familj och det är väl därför de är så poppis. Vem vill inte glida runt i sportbilar och bo i stora hus?

Nej, det som retar min mentala kräkreflex är alla runt omkring. Alla servila och inställsamma hjon som vill sätta familjen storhaka på piedestal och bocka och krusa så rektum växer ihop. Ni är äckliga i er frivilliga strävan att göra skillnad på folk och folk.

Människor har lidit och kämpat i tusentals år för att slippa bocka sig för överheten men ni gör det självmant. Pajasar!

Johnny Cash flow

Vem är det som sitter på rättigheterna till Johnny Cashs grejer egentligen? Ända sedan karln dog har det ju sprutat ut skivor på samma sätt som Linda Blair sprider vomering i Exorcisten.

Var kommer alla skivor ifrån? Finns det en publik som köper allt? Hur kåt på pengar kan man egentligen bli?

2010/03/11

Men inte en Spotifylista till, nu får du väl ändå ge dig gubbe-med-din-trista-och-förutsägbara-musiksmak

Jag skäms. Det är erbarmligt tråkigt att hålla på att lägga ut en massa spotifylistor. Det är lite som han den där nörden på 80-talet som satt och kopierade ihop blandband till höger och vänster. Ofta fick han ligga för lite och överkompenserade genom att sätta tjejer på piedestal och mixa kassetter med kärlekslåtar som han sedan gjorde egna gråtrunksfläckiga omslag till.

Ja fyfan.

Men jag lägger ut en lista ändå. So shoot me.

14 låtar med ordet Black i titeln

Det gäller att köpa sig rätt livsstil

Okej, jag kommer ut. Jag har köpt en iPhone. Precis som alla andra. Den nya svenne banan-telefonen. Men, det är inte det jag vill prata om egentligen. Det är kringprodukterna.

För till skillnad mot andra telefoner ska man inte bara köpa en telefon och så är det bra med det. Nej, till en iPhone måste man köpa ett skal också. Så inte telefonen blir repig. Så den håller sig krispig och fräsch.Kan det bli mer analt?

Jag ska erkänna att jag till en början nästan föll till föga. Jag kollade lite på de där skalen och försökte föreställa mig vad det var jag ville ha. Men det var en grej som avskräckte mig mer än något annat. Priset. I runda slängar ligger snittpriset på en bit plast runt 300 spänn.

Tre hundra svenska kronor. För en bit plast.

Det är ta mig fan patetiskt. Sen såg jag precis nyss också att det finns ett gäng sluga jävlar som sitter och gör handgjorda iPhoneskal i aluminium och trä (troligen handgjorda i Vietnam) vilket de sedan säljer för nära 1000 spänn. Hahahaha. Köper man en sån lider man ganska hårt av dum i huvudet.

Nej hörni, det blir inget iPhoneskal. Jag tror jag kan leva med en repa eller två. Jag kan tänka mig mängder med andra saker jag hellre vill ha för 300 spänn. En back öl till exempel.


Uppdatering: Lider du av ett analt sinnelag och älskar att sitta i ditt kliniskt rena och organiserade hem, där coffeetableböckerna om ungersk arkitektur ligger kant i kant på ditt Carl Malmsten bord, så finns det hjälp att få.

Skaffa barn. Du kommer snabbt att anpassas till en tillvaro där kaos är granne med ett konstant stök och grejer du är rädd om får låsas in i ett bankfack för att åter plockas fram när dina kids flyttar hemifrån.

2010/03/09

Kvällspressen - en fortsättning

För ett tag sedan fick jag ett av mina återkommande utbrott på kvällstidningsjournalistiken. Det kom sig av att jag sett ett fantastiskt tal på den folkbildande sajten TED.com och strax därefter mötts av lågvattenmärket att Aftonbladet Nöje i sin egen inskränkta tillvaro tyckte att det var en bra idé att sponsra Pernilla Wahlgrens resa till sin brors bröllop meddelst inhyrd helikopter när resten av världen tänker ganska mycket på att ge pengar till katastrofoffer på Haiti och i Chile. Vilket de även fick skit för, med rätta.

Detta utbrott gav upphov till ganska många kommentarer. Den övervägande majoriteten visade sig hålla med mig och uttryckte liknande åsikter om kvällstidningarnas brister. Men, jag fick en del motargument också. (Främst från journalister vilket jag tycker är intressant i sig.)

Nu ska jag försöka bemöta dessa argument, eller i alla fall försöka föra diskussionen vidare.

Argument 1: Kändis- och sensationsjournalistik enligt kvällspressmodell har ett berättigande eftersom försäljnings- och klickstatistik på Aftonbladet.se visar att detta är det som intresserar flest människor.

Att få människor att bli intresserade av uppseendeväckande eller chockerande ämnen är inte en särskilt svår bedrift. Man behöver inte vara ett geni för att sätta en intresseväckande löpsedel. Men, jag tycker inte att det är journalistikens roll att chockera. Snarare har jag uppfattat det som att (det självpåtagna och vettiga) uppdraget är att bevaka makten och ifrågasätta felaktigheter. Det ger journalistiken legitimitet. Att få flest klick till en notis om en kändis sexliv ger det inte.

Argument 2: Den lättsammare journalistiken genererar intäkter som i sin tur möjliggör att tidningarna kan göra kostsam och samhällsnyttig grävjournalistik.

Låt oss vara på det klara med hur det förhåller sig med ägarförhållandena och vad det är som driver dessa ägare. Det är inte några altruister som drivs av journalistiska ambitioner som äger tidningarna. Det är stora medieföretag vars enda intresse är att generera intäkter till sina aktieägare. Att dessa ägare då hellre fokuserar på billiga och vinstgivande lättsamheter nyheter, numera ofta i direkt samarbete med nöjesproducenterna, är bara naturligt. Grävjournalistiken finns visserligen kvar. Men skulle jag vilja säga, på nåder. Som ett alibi.

Och här har vi vad jag tycker är ett allvarligt problem. Jag tror inte att samma tidning på ett trovärdigt sätt kan rapportera om en kändis sexliv samtidigt som de försöker avslöja missförhållanden i samhället.

Den seriösa grävjournalistiken har idag blivit ett fenomen som dyker upp i specialpress för eliten och undergroundpress för de redan insatta. Vilket är ett demokratiproblem då bara en minoritet av befolkningen tar den till sig.

Men visst, kvällspressen gör också grävjournalistik ibland. På ett bra sätt till och med. Men det skulle kunna vara så mycket mer och bättre.

Min huvudsakliga invändning är dock att kvällstidningar och den journalistik de utger sig för att göra är en sak men i verkligheten är det något annat.

Argument 3: Att kvällspress rapporterar om trivialiteter och kändisar är inte ett problem eftersom läsarna är intelligenta och behöver både "riktig" och nöjesjournalistik.

Visst är vi människor intelligenta. Vi är inte dumma i huvudet. Och blir inte heller dumma i huvudet genom att t.ex. läsa om Pernilla Wahlgrens senaste göranden och låtanden. Men, problemet är att kvällspressen genom att rapportera om dessa trivialiteter och gör det på ett sätt som talar till minsta gemensamma nämnare hos publiken skapar två problem.
1. Det tar plats från journalistik som handlar om verkliga och viktiga frågor.
2. Det lyfter inte vårt gemensamma samtal och ger oss nya infallsvinklar utan tvärtom sänker det nivån och låter oss stå kvar och stampa på samma fläck. Journalistikens modell att skriva om nyheter enligt förbestämda mallar och roller bibehåller status qou och utmanar inte den rådande ordningen som man påstår sig göra.

Vi blir kanske inte dummare av kvällspressjournalistiken, men vi blir inte heller särskilt mycket smartare, vilket jag tycker att man borde kunna efterfråga.

Argument 4: Kändisar och nöjesunderhållning är ett sätt att belysa klassiskt mänskliga problem och ger oss något att reflektera kring och prova våra åsikter om. Det är ett sätt för oss att diskutera etik och moral samt fungerar som socialt smörjmedel när vi diskuterar och umgås.

Jag är tveksam till om detta stämmer. För det första tycker jag att kvällspressen rapporterar om kändisar och vanliga människor på ett sätt som befäster den rådande ordningen. För det andra rapporterar man så gott som alltid om lågstatuskändisar och människor med låg utbildning med lågstatusyrken. Det är ytterst sällan som vi får läsa om högstatuskändisar och människor med högstatusjobb på ett sätt som är problematiserande. De har ofta helt andra dramaturgiska roller. Som experter eller auktoriteter.

Alltså är kändis- och nöjesartiklarna mer av en freak show där syftet är att chocka och roa. Inte att belysa mänskliga problem på ett sätt som skapar meningsfull diskussion.

Man måste ha rätt soundtrack

Jag satt här på kontoret och kände mig vansinnigt ineffektiv. Gjorde mest ingenting och fick sämre och sämre samvete. Blev lite sur rentav. Men så upptäckte jag att jag av någon anledning fått in en massa mespop i mitt Spotify-lyssnande. Fleet Foxes, Polyphonic Spree, Of Montreal och sån skit. Inte undra på att jag ville gå och käka 400 värktabletter och dricka en flaska sprit.

Nu lyssnar jag på det här istället och jobbar SATAN!


Ännu mer omoget

Av en slump läste jag precis om organisationen International Tourism Trade Fairs Association. Förkortat ITTFA. Hur kan man INTE associera till något helt annat? Damn you, brain.

2010/03/08

Jag älskar Failblog, det är skrattfest varje gång

Jag fattar inte

Jag läste precis att flera aktörer seriöst vill investera mycket pengar genom att köpa in sig i Chatroulette.com. Nu vill jag fråga två saker.

1. Varför kommer inte jag på såna här internetgrejer?
2. Vad finns det för finansiellt värde i en sajt vars hela existens går ut på att vara underhållning i form av att glo på runkpellar samtidigt som man super?

Om ni inte vill riskera er psykiska hälsa genom att besöka sajten i sig kan jag rekommendera den här upplysande instruktionsfilmen.





chat roulette from Casey Neistat on Vimeo.

2010/03/07

Framtidsvision: ditt liv är ett spel

Här är en otroligt intressant föreläsning av professor Jesse Schell. Han förutspår att spel kommer att bli en större och mer integrerad del av våra dagliga liv. Skrämmande? Ja, en smula. Sannolikt? Ja, ganska rejält.

Lägg ner 30 minuter av ditt liv på det här. Det är det verkligen värt. Speciellt om du tillhör dem som pysslar med Farmville eller Mafia Wars på Facebook. (Jag vet inte vilka ni är eftersom jag blockerat allt vad spel heter på facebook.)

Geografisk jobbsnobb

Jag har ett jobb. Ett helt ok jobb. Fast, det är inte direkt klackarna i taket och medelåldern på kontoret är en bra bit över min egen. Trots att jag själv inte direkt är en ungdom längre. (Bra test på hur mycket ungdom man är: försök att umgås med riktiga ungdomar så känner du dig snart både irriterad och gammal.)

Så jag gör väl som alla andra. Kollar på jobbannonser. Drömmer lite. Fantiserar. Men jag kom på idag att jag har ett ganska snävt geografiskt filter. Utanför Stockholm är i stort sett otänkbart. Även inom länsgränsen är jag oerhört petig. Till och med ner på kommunnivå. Dessa ställen skulle det krävas enormt mycket för att jag skulle söka jobb på:

Solna, Kista och princip allt norr om innerstaden, men även norra Vasastan eller Östermalm är avskräckande.
Nacka, nej vet ni vad.
Alltför långt söderut även om det ärligt talat inte ligger några lockande arbetsgivare i söderort.

Vad återstår? Jo, innerstan. Är det inte lite patetiskt att vara så selektiv? Men vadå? Jag vill inte pendla bort mitt liv. Det är verkligen tid man inte får tillbaka.

Matblogg


Här står jag och lagar en italiensk korvgryta på söndagseftermiddagen. Salsiccia, lök och tomat. Mina förväntningar är skyhöga. Kan man ta ett glas rött till trots att det är arbetsdag imorrn?

Uppdatering:
Besvikelse. Paolo Roberto, sug åsneröv. Det var erbarmligt tråkigt det här. Tur att jag drack vin till.

2010/03/05

Bra skit



Det här kan vara mars månads mest fantastiska låt. För mig var reaktionen omedelbar. Den gick rakt in i hjärtat med expressfart, som Ranelid skulle ha sagt.

2010/03/04

Nu kanske det är läge för ett biobesök ändå



Mads Mikkelsen som stenhård viking, regisserad av Nicolas Winding Refn (Pusher och Bleeder). Oerhört lovande.

Kvällspress och övriga skitmedier - jag hatar er med kraften av tusen solar

Det var ett tag sedan jag kände att det brann till i huvudet men nyss var jag med om något som fick min bubbla av letargi och liknöjdhet att brisera som en bajsbomb.

Dagen började oväntat bra och allt var just fine and dandy. Jag väjde medvetet undan för Metros lockande gröna färger och valde istället att glo på ett inspirerande och viktigt tal av Jamie Oliver på min nyligen installerade TED-app i telefonen. Det gav mig en känsla av att vara modern, urban och klok.

Klev in på jobbet, hämtade kaffe och började skriva på ett tråkigt tekniskt dokument. Efter ett tag behövde jag ta en mental minipaus och av någon anledning hamnade Aftonbladet i webbläsaren och precis där gick något sönder inom mig. Jag såg att Pernilla Wahlgren kanske skulle missa sin brors bröllop med Laila Bagge för att hon skulle vara med i melodifestivalen samtidigt. Kat-a-strof! Men ingen fara! Aftonbladet Nöje rycker ut och erbjuder sig att hyra en helikopter för att hon ska hinna.

MEN VAD I HELA HELVETE ÄR DET FRÅGAN OM?

Jag tror att kontrasten mellan TED:s intellektuella höjd och ambition att göra världen till en bättre plats var för skarp mot Aftonbladets intellektuella härdsmälta och ambition att tjäna pengar på att producera en massa skit som "folk vill ha".

Nu sitter det säkert både en och två tyckare där ute och förbereder sig för att skriva "men läs inte då, din elitistiska tomte" som kommentar. Låt bli det, är ni snälla. Det här är större än mitt eget välbefinnande. Det är frågan om hur vi matas med skitnyheter istället för med vettiga konstruktiva budskap. Hur vårt tänkande formas av kvasi-ämnen som tar oss som gemenskap åt helt fel håll.

Jag är inte någon elitist. Jag är besviken. Besviken på kvällspressen med fleras (hej TV4) inställning att folk är dumma och bara behöver matas med dumbudskap. Och vad är drivkraften. Jo, pengar till mediernas aktieägare. Inget annat.

Det här var nog tionde gången i mitt liv som jag upplever samma sak. Jag börjar bli trött på det nu. Riktigt trött. Trött på ett sätt som gör att jag har oerhört nära att göra en falling down på Aftonbladets redaktion. Med eldkastare.

Förnedrande jobb

#6: Jan Helin.

2010/03/03

Förnedrande jobb

#5: Konsult inom sociala medier.

Varför vi borde avskaffa höga bonusar i alla slags företag så snart som möjligt



Bonusar bidrar inte till högre kreativitet eller bättre resultat när det gäller att lösa komplexa uppgifter. Tvärtom är ekonomiska incitament och belöningssystem kontraproduktiva.

Och så undrar folk varför jag inte brukar titta på film

2010/03/02

Förnedrande jobb

#4: Vad som helst hos de Kungliga Hovstaterna.

Förnedrande jobb

#3: Vad som helst på TV4.

Att komma hem ska vara som en schlager

Och vet ni vad? Det var det också. En riktigt jävla usel skitschlager. Barnen blev sjuka, vädret suger åsneröv och på jobbet låg det travar med arbete i olika stadier av panik.

Då gäller det att hitta sin inre pepp och plocka fram reservenergin. Det gör jag på det här sättet.

2010/03/01

Märkliga grejer med Tokyo

Det är lätt att föreställa sig att Japan skulle vara ett av världens modernaste länder. Tyvärr är det en villfarelse trots all teknologisk high-tech de klämmer ur sig. Här är några av mina förutfattade meningar som kom på skam vid mitt besök nyligen.

Internets
Här hemma i Stockholm kan man knappt gå tre steg utan att hitta ett trådlöst nätverk. Ofta är de öppna och gratis. I Tokyo? Hittade inte ett enda. På vårt relativt moderna hotell fanns dock Internets. Via sladd.

Mobiltelefoni
Det går inte att skicka sms mellan olika telefonoperatörer. Om man ändå vill kommunicera med sin kompis som har en annan operatör har de infört något slags mobilt epostkonto. Så förutom telefonnumret måste man lära sig polarnas kryptiska epostadresser som operatören tillhandahållit. Vadan detta krångel, kan man undra? Jo, det ska ju inte vara lätt att byta. Har man en gång valt operatör ska man vara lojal till döden.

Pengar
Kontanter är det som gäller i Japan. Kreditkort har inte riktigt slagit igenom än. Minsta valutaenheten är 1 yen vilket motsvaras av ungefär 8 öre. Varför man envisas med att släpa runt på en massa sedlar vet jag inte riktigt men en orsak kan vara att det är ett tokärligt samhälle. Stöld och rån är oerhört ovanliga begrepp och värdetransportrån finns inte på kartan.

Bankärenden
Utföres med fördel vid bankomaten, som också fungerar som insättningsmaskin. Ta med dig ditt bankomatkort och din bankbok i papper(!) så är det bara att köra. Eller ännu hellre, tryck in cash i maskinen. Om du som utlänning vill använda ditt Visa-kopplade kreditkort för att ta ut pengar - glöm det. Här funkar bara japanska kreditkort. I Tokyo finns bara ett fåtal bankomater som accepterar utländska kort. Kolla upp var de ligger innan du åker, eller växla sedlar.


Men trots dessa märkligheter, som egentligen inte är så konstiga förutom att jag hade förväntat mig mer "moderna" lösningar, är Tokyo en väldigt skön stad. Ordnad, ren, artig, ofattbar stor och väldigt väldigt varierad.