Tricky Dick på TV4

TV4 och svensk historia tillsammans kändes instinktivt som något av det vidrigaste jag skulle kunna ha fantiserat ihop på egen hand. Lägg därtill två av Sveriges förmodat största egon, Martin Timell och Dick Harrison, så är det som att krydda något riktigt dålig med något ännu sämre.

Det var således med fasa och kräkspåse som jag bänkade mig i tv-soffan igår för att bevittna detta spektakel. Men döm om min förvåning när det inte framkallade ett illamående. Jag blev inte ens upprörd. Tvärtom tyckte jag faktiskt att det var helt ok på gränsen till bra.

Det var tamejfan första gången. Men även en blind höna hittar korn, som talesättet går.

Produktionsbolaget Svea Television gör en snygg produktion och Norstedts förlag verkar ha haft järnkoll på innehållet så det inte slafsat till sig i någon missriktad ambition att lägga sig på en nivå som anpassats för publikens dummaste medlem.

Bra där!

Dagens humortips

Kungen i roliga hattar.

zverige.com/kingkong

Pendlingsplågan

Delar vagn med verklighetens folk och dess läsvanor.

Och så lite lättsamt...

Efter den senaste sura drapan är det dags att lätta upp stämningen igen.

"Actually, anyone who uses the word workshop and is not involved in light engineering, is a TWAT."

Ännu ett tidens tecken

Nu blir det ett inlägg om politik igen men vadådå det är ju valår. Och i princip har jag skrivit om det här en gång förut men nu blev jag lite sur igen.

Sven Otto Littorin, regeringens kanske taffligaste Facebookanvändare som tillika har en köpt examen från ett knasuniversitet, har blivit tillsagd av partikollegan Reinfeldt att gå ut i media och skälla på de slöa ungdomarna.

– Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd, säger Littorin och gör i och med det en väldigt tidstypisk sak. Han lägger över ett systemfel på individer. Nu ska vi inte längre kräva jobb av företagen eller samhället. Nej, nu ska vi själva skaffa oss en coach, slipa på vårt CV och gå tacksamma till arbetsförmedlingen som duktiga idioter för att titta på en datorskärm att det inte finns några jobb att söka. För det är vårt eget fel om vi inte får ett jobb.

Ursäkta mig, men hur kan det vara individens fel att den är arbetslös när inga jobb finns att få?

Jag kan ta det här. Jag är snart 40, välutbildad och har en shitload med arbetslivserfarenhet. Men ungdomarna, som Littorin tycker ska skärpa sig, de har inte mycket alls. Inte mycket som arbetsgivare efterfrågar i sina annonser. Och inte många arbetsgivare vågar anställa, eftersom det ekonomiska läget är som det är. Ett ekonomiskt läge som det till rätt stor del är regeringens ansvar att påverka i en riktning så att enskilda människor kan få ett jobb.

Att i detta läge säga till en svag och utsatt grupp i samhället att de ska skärpa sig, är både cyniskt och oansvarigt. Det är att kissa på en stor grupp människor som inget hellre vill än att bli vuxna, få ett jobb, skaffa en lägenhet och skapa sig ett liv. Men som ser sig motarbetade av ett system som knappt tillhandahåller några chanser eller möjligheter. Chanser och möjligheter som det är Sven Ottos ansvar att bidra till att skapa. Är det någon som ska skärpa sig så är det du, Sven Otto. Och sluta skicka gulliga meddelanden på Facebook på arbetstid.

Gräsänklingsdikt

Hämta barn.
Mata barn.
Leka barn.
Natta barn.
Vika tvätt.
Dricka öl.
Titta teve.
Sakna fru.
Sova säng.

Jobbproblem

Hur ska jag illustrera svensk innovationskraft inom mobiltelefoni, utan att använda mig av en bild på en mobiltelefon (som snabbt blir antik) eller bilder på klämkäcka A-människor som ringer i mobiltelefon (vilket ger tandkrämsreklamsvibbar).

Ja, det är sånt jag kan sitta och fundera på en onsdag i april 2010.

Kort reflektion om politik

Alliansen smäller idag på med sina gamla paradgrenar "ordning & reda" och "brott & straff" på DN Debatt. Det må man tycka vad man vill om. Det är valår och ska så vara. Jag har egentligen inga synpunkter på förslagen förutom detta:

"Tydligare koppla kortade väntetider i ungdomsärenden till myndigheternas finansiering. Det skulle innebära att en viss del av myndigheternas anslag fördelas efter hur tidsfristerna har hållits."

Det här är ett tidstypiskt exempel på hur det ska gå till nu för tiden. Ersättning efter prestation och inte efter behov. Ett ideologiskt feltänk som inte alls leder till mer effektiva myndigheter. Tvärtom. Det finns ingen forskning som visar på att effektiviteten ökar om man kopplar till ekonomiska incitament. Visst, för de borgerliga partierna är det en grundsten att tycka så, men i forskningen finns inget stöd för att det är så det funkar. Tvärtom visar mycket forskning på motsatsen, att så snart man kopplar in monetära belöningssystem så sjunker effektiviteten eftersom man då tenderar att tänka för mycket på pengarna eller belöningen och inte lika mycket på den uppgift man är satt att lösa. Dessutom är väl ungdomsbrottslighet ett så pass komplext problem att det är svårt att se exakt hur man ska gå till väga för att få den där ekonomiska moroten.

Så skit i det förslaget, eller alla förslag som kopplar prestation till ersättning. Det kan man ha vid enkla ackordsjobb där det är lätt att se att A leder till B. "300 vikta pizzakartonger ger 50 spänn mer i timmen."

När det gäller myndighetsutövning och komplicerade samhällsproblem ska myndigheter och andra få de resurser som de behöver för att lösa uppgiften. Punkt.

Hyfs med mera

Besökte en restaurang för att handla med mig en dagens lunch att äta uppe på kontoret enär ingen ville vara social med mig idag. Före mig i kön står två farbröder som jag gissar är födda på sent 40 eller tidigt 50-tal.

När kvinnan bakom disken frågar vad de vill ha riktigt ryter den första gubben till, a la salig insomnade Ernst Günther: FISK! Jag kan fortfarande se saliven spruta ur vederbörandes mun när han halvvrålar. Mannen efter är något mer sansad men även han är karg och barsk som en taggtråd.

Vad handlar det om? Har potensen svikit? Har ni börjat kissa på er ofrivilligt igen? Eller vad är det som gör att humöret verkar vara så oerhört nere i skorna att ni glömt hur man uppför sig bland folk?

Min tumregel: Var alltid trevlig och artig. Säg gärna tack.

PS: Hyfsad klädsel hjälper också till.

Söndagsstek

Rostbiff av kalv, potatisgratäng med vitlök, sallad, Spatenöl från München.

Gott? Ja!

Barntricket

Jag åkte tunnelbana in till stan med äldste sonen idag. En liten utflykt. Men var kom alla desperata kvinnor ifrån? De åt ju i princip upp mig med blicken. "Här kommer en alfahanne som kan ta hand om barn. Come to mama."

Eller nä.

Det kanske var en som tittade.

Och det var nog ingen kåtblick.

Mer kanske "åh va gulligt".

Eller medlidande.

Eller hon kanske fått sand i ögat?

Bra skit

Nu är det helg!

Skönt att se att några laddar för party.

Filmbolag fattar fortfarande ingenting

Hejdå Hitler, det var kul så länge det varade.

Ekonomernas moment 22

Apropå förra inlägget. Det är ekonomerna som har koll på siffror och regelverk som har störst potential att smidigt fixa ihop en personlig förmögenhet.

Det är samtidigt de som har lägst potential att hitta på något riktigt riktigt kul för pengarna.

Det är som om det finns ett system för rättvisa och balans inbyggt.

Exceldöden

Jag var precis inne hos en kollega. Vi kollade på sammanställning av några utgifter för 2008 och 2009.

Fy. Helvete. Vad tråkigt det var.

Kolumn upp och kolumn ner med siffor. Jag kommer aldrig att kunna uppbåda någon som helst engagemang för ekonomiska spörsmål. Ja, missförstå mig rätt. Jag är inte som något Lyxfällan-mongo som skiter i allt och tar sms-lån för att köpa en platt teve på 50 tum. Men att jobba med skiten. Va?

Kontering, kreditering, projektnummer, finansiering och livsleda. Allt i samma låda.

Alltså, full respekt till er som orkar. Bara jag slipper.

Får man verkligen sjunga vad som helst?

Jag sköt Fredrik Reinfeldt igår, är en strof i en låt som framförs av något slags trubardurpunkare under namnet Pop Säljer. Ett liveframträdande filmades in och lades upp på nätet. (Klippet är numera borttaget.) Varpå Expressen rapporterar att någon Sjunger dödslåt om Fredrik Reinfeldt på Youtube. Och sen smällde debatten igång. Ska man verkligen få sjunga vad som helst? Det här kan väl ändå inte vara ok?

Men vet ni vad, kära medborgare. Det är helt ok. Eftersom vi i det här landet har både åsikts- och yttrandefrihet. Att skjuta Fredrik Reinfeldt på riktigt däremot, det är helt förkastligt, fel och olagligt.

Men jag blir lite trött över att vi får den här debatten om och om och om igen. Ska man verkligen få säga, sjunga, skriva precis vad man vill? Det måste väl ändå få finnas gränser, hojtar vänner av ordning. Ja, tydligen tycker man så om man har en del gränser för sitt tänkande inne i huvudet. För vad är egentligen problemet?

Som jag ser det efter att ha läst lite debattinlägg och kommentarer är det främst två argument som kommer fram.

1. Att i sången uppmana till våld inspirerar riktiga våldsverkare att agera på det. Särskilt med tanke på morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Det här är, enligt mig, en felaktig men fortfarande populär analys. Men all den forskning som gjorts på medial påverkan på aggressivt beteende har inte kunnat styrka något samband. Folk i allmänhet triggar inte igång på våldsamma budskap och psyksjuka människor är redan så pass störda i sin verklighetsuppfattning att en sång hit eller dit inte riktigt spelar någon roll.

2. Att det är fel att skildra en våldsuppmaning i en sång.

Det får man visserligen tycka, men i förlängningen skulle det innebära ett yttrande- och åsiktsförbud. Börjar vi tumma på vad man får sjunga, säga, skriva, göra en film om etc. så begränsar vi demokratin på ett ytterst obehagligt sätt. Då är vi ute på ett sluttande plan som låter oss glida mot fascism. Dumma åsikter bemöter man med diskussion och argument, inte med förbud. Kan vi inte bara enas om det och sluta tjata om detta någon gång?

Kom igen nu dåååå

Lösningen på apokalypsen: Den Heliga Skrift

I The Book of Eli vacklar Denzel Washington fram lite på samma sätt som han gör i actionrullen Man of Fire. Butter och våldsam. Men här är han inte ute på en osjälvisk hämndresa. Nej nu har han blivit övernaturlig och helig. Det känns sådär.

Denzel har fått ett uppdrag att bära Boken genom ett postapokalyptisk USA som är en ren blåkopia på Mad Max. Någon "briljant" person har slängt in Gary Oldman att göra samma onda skurk som han gjorde i Leon (och ett gäng andra rullar). Gary letar febrilt efter Boken eftersom han vill utnyttja den för att utöka sin egen korrupta makt. Men Denzel är en hård jävel som spöar på Garys killar tills det knappt finns några kvar.

Efter en del action och pangpang går det åt helvete för både Denzel och Gary, men Boken kommer till rätta och nu ska den unga tjejen Mila Kunis gå ut och frälsa mänskligheten ur Kaos och Mörker.

Logik är inte något som man ska hänga upp sig på när man ser den här rullen. Snarare ska man vara en stor fantast av öde landskap och risiga snubbar i läderkläder. Boken är såklart Bibeln och enligt Denzel själv en av de bidragande orsakerna till att läget är som det är. Men ändå ska han släpa sig till västkusten efter att ha fått en ingivelse av gud. Det tar 30 år. För Bibeln ska tydligen vara det som räddar mänskligheten. Trots att det är ganska tydligt att typer som Gary fortfarande kan leka falska profeter och ställa till ett än värre elände. Jag hajar inte riktigt. Men så övertolkar jag säkert. Och gnäller. Eller så är jag alldeles för intellektuell och krävande för en usel berättelse. Eller allergisk mot förtäckt kristen mögpropaganda. Våld är fortfarande okej, bara det är Gud som håller i trådarna.

Mitt betyg: Nej. Det smakar alldeles för unket av risiga värderingar.

En stilla vädjan

Jag vet inte. Kanske är det mig det är fel på? Men jag brukar svara på mail. Nästan på en gång för det mesta eftersom jag har möjlighet att göra så. Andra har mer mobila jobb och måste gå på möten med mera. Så de får svara på mail när de kan.

Men kan vi inte bara enas om att svara på mail vi får? Till och med om det egentligen skulle ha svarats på för tre veckor sedan. Man kan t.ex. säga "hoppsan, jag glömde visst bort det här gamla mailet, förlåt mig, men nu kommer mitt svar".

I mitt jobb har jag mängder med kollegor som jag inte ens vet om de brukar öppna sina mailprogram, eller om de kanske bara loggar in på Harpan klockan 09.00 och sen stänger ner datorn 17.00 och nöjt konstaterar att de löst 18 patienser idag. För jag får inga svar. Inte ens på basala frågor. Har du löst den här arbetsuppgiften, kan jag fråga. Hur gick det med det där projektet ni skulle göra, kan jag också fråga. Det är lika effektivt som att skriva frågan på en lapp, lägga den i en burk och gräva ner den i skogen.

Snart ger jag upp. Börjar okynnesfråga oförskämdheter bara för att se vad som händer. Har du legat sedan du bajsade senast, till exempel? Eller, hälsa din mamma och tacka, hon är en skön tjej.

Svaraaa dååååå!

Slöööööörrrrrp, slööööööööörrrrp

Receptionisten har fått/köpt en smoothie. Nu sitter hon där ute.

Slööööööörrrrp, låter det.

Och så är det tyst.

Sen låter det slööööööörrrrp igen.

Jag har fått en helt ny förståelse för fenomenet office rage.

Kvalitetsarbete

"Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städare som gör ett fantastiskt jobb."

Tryckfelsnisse

Vad pinsamt det blir med så flagranta stavfel. "Living" när det skulle stå "Vidrigt".

Fy faan va gött

Här står jag och steker lite pinfärsk kalventrecote som vi köpt av Bondhustrun och hennes man. Ekokött från småskaligt jordbruk. Ja, vi köpte mer än det här. Totalt ligger 30 kg kött i frysen och myser till sig.

Som livsstilsmarkör kan det inte bli mer creddigt än så i söderort. Känns prima.

Stort tack på er bondhustrun + hubby!

Bakis hos köttclownen

Innan man får barn:
Vi ska aldrig gå till macdonalds med våra barn!

Efter man får barn:
Vill du ha spiderman eller Batman i ditt happy meal?

Youtubefilmer för ledsna stunder

Ibland när man känner sig lite hängig är det bra att ha några gamla youtubeklipp att titta på för att peppa igång humöret.

Här är ett par av mina klassiker.

Bra skit

Doing the kritvit White Trash-semester

Om mindre än två månader kommer det att vara jag som ligger där och plaskar. Lagom rödbränd och med trauma från gårdagskvällens underhållning av the rejects from Wallmans salonger. Runt armen antagligen något slags plastband som ger mig rätt att hinka öl, vin, läsk och glass som om det inte fanns någon morgondag. I fjärran kommer en stackars jävel vackla runt i Bamsedräkt och i hotellrummet bredvid kommer någon tribaltatuerad 24-åring från Odense att beklaga sig då dubbelrummet inte innebar två rum. Ett för barnen och ett för (de knullsugna) föräldrarna.

Kan man få be om en talkör?

All inclusive *klapp klapp klapp*

All inclusive *klapp klapp klapp*

All inclusive *klapp klapp klapp*

Varför då, kanske någon undrar? Jo. "Det är bra för barnen." Det är bara att inse att två snubbar på fem och tre tycker att det är begränsat roligt att sörpla espresso vid Colosseum eller leta coola butiker i Greenwich Village. Därför biter man i det sura äpplet och hinkar öl vid en pool några år. Usch så tråkigt. Hur ska jag stå ut? Öl liksom? Sol? Pool?

Det kunde vara betydligt värre. Betydligt.

Jag ältar vidare om denna Wes Anderson

Hörnini, alla Wes Anderson-lovers. Nu ska ni få. Jag har hittat belägg som ger mig vatten på min kvarn (likt Niagara-fallet) i min tes att Wes Anderson kvalitetsmässigt suger valfri djurgenitalia.

Jag väljer att åberopa den briljanta bloggen Stuff White People Like:

White people love Wes Anderson movies more than they love their kids. If a white guy takes a white girl to a Wes Anderson movie on their first date, and neither of them have seen it, they will immediately commence a relationship that is reflected in songs by Ryan Adams and Bright Eyes.

Wes Anderson movies have this way of being sort of funny and a little clever, so white people in the audience will laugh like crazy. Also, if they don’t get the joke and other white people start laughing, they’ll all join in. It’s pretty much the case that if one dude with glasses laughs, the entire theater will be in stitches within 15 seconds.

Läs hela inlägget.

Tack, men nej tack...

Tyvärr hade jag redan bokat in den dagen. Jag ska stryka gardiner och städa toaletten.

Det är mycket nu....

Sju alfapet-matcher på samma gång. Nu sätter jag streck i debatten. Eller stopp för nya matcher.

Jag måste sova också! Va? Hörni. Cut me some slack.

The truth motherfucker

"Waking up when you got a baby, you feel like you drank a bottle of whiskey the night before, except the shit's in someone else's pants."

Shit my dad says

Scrabble anyone?

Jo just ja. Jag testade ännu ett spel i ajfånen i helgen. Det var Mikebike på Bloggfrossa som skickade ut en kaxig utmaning om telefon-alfapet som jag inte kunde motstå.

Till min stora glädje hade jag förmånen att inte komma sist i den matchen. Sen dök ännu en bloggbekant upp och ville lira. Vilket även det mynnade i en gloriös viktoria.

Så för att sammanfatta:
Byråkraten - Reklambranschen 2-0.

Om det finns fler med iPhone som vill slå ihjäl lite tid gör ni som följer.
1. Skaffa appen Words with friends (gratisversionen funkar).
2. Klicka på "Create game" och välj "User name.
3. Fyll i trettioplus och kör igång.

Och så en sak till. Lyssna på Khoma. Det är väldigt väldigt bra.

-----------

Uppdatering: Nu får det räcka med utmanare på ett tag. Hold your horses everyone. Jag har ett liv att leva. Eller ja. Disk att diska och barn att ta hand om.

Doing the halvtrist Svenne Banan-helg

(X) Fredagsmys med vin (hemma)
(X) Slänga sopor på återvinningsstationen
(X) Tvätta bilen
(X) Storhandla på Coop
(X) Låna barnböcker på bibliotek
(X) Baka bullar
(X) Fika med grannar
(X) Slötitta fotboll
(X) Ha lite söndagsångest

Full pott. Ingen vinst utgår eftersom det var för många vinnare så potten går tillbaks till given.

Oinsatt kritik devalverar debatten

Idag skriver Marcus Birro på DN Debatt. "Min Gud dras i smutsen", skriver han och är sådär sedvanligt storvulet upprörd som nästan bara Marcus Birro kan vara. Sen går han loss i en väldigt personlig berättelse om sin egen tro som mynnar ut i fyra åtgärder, eller krav från Marcus, för att han ska fortsätta att vara katolik.

1). Avskaffa det obligatoriska celibatet för prästerna. Det är direkt människovidrigt. Det är fientligt och kärlekslöst.

2). Kvinnor ska behandlas på samma sätt som män, alltså ges möjligheter att bli diakoner och präster.

3). Sluta förtrycka de homosexuella.

4). Upphäv förbudet mot preventivmedel. Det är stenålder och människofientligt.

Ur ett humanistiskt och rationellt perspektiv fyra hela rimliga krav. Men samtidigt oerhört naiva och det visar på hur historielös och okunnig Marcus Birro är. Att katolska kyrkan skulle ändra på dessa saker, eller någon av sina dogmer, kommer helt enkelt inte att hända. För enligt katolska kyrkan är de Guds ställföreträdare på jorden, vilket innebär att de är ofelbara. Att kritisera kyrkan är att kritisera Gud.

Det har inte Marcus förstått och därmed tycker jag att han har diskvalificerat sig som kritiker. I alla fall på DN Debatt. Som upprörd köksbordskritik är den väl ok. Men inte i en publikation och på en redaktionell plats som har som ambition att upplysa människor och komma med intellektuellt kvalificerade analyser.

Så DN Debatt, kan man få efterfråga lite mer skärpning? Vad den här frågan behöver är inte en lekmannaanalys från Marcus Birro. Någon annan som kan det här med religion och katolicism på ett mer insatt plan borde det väl ändå finnas i Sverige?

Produktnamns-fail

Fördel med fredagsvin

Helt plötsligt älskar man hela världen. PoK.

Jag är en dålig fördomsfull människa

Att äta lunch ensam kan vara både en befrielse och en prövning. Idag lutade det mot det senare, eftersom jag råkade sätta mig bordet bredvid ett lite märkligt sällskap med människor.

Det var fyra unga personer, antagligen drygt 20 år gamla allihop, formellt klädda i kostym och dräkt. Tre nyss finniga snubbar och en tjej. Och då jag inte hade något bättre för mig när jag tryckte in mat i käften gick förstås min fördomsfulla hjärna igång. Rejält. Här är en punktlista på all skit jag lyckades klistra på dom under 20 minuters matintag.

Handelsstudenter.
Pappas pengar.
Lillgamla.
Dålig smak.
Kokainfester.
Misogynitet. (Snubbarna.)
Överdrivet ego.
Främlingsfientlighet.
Tennisveckan i Båstad.
Sexuellt hämmade.


Ja, ni ser. Det är för bedrövligt. Jag har ju ingen grund alls för de här påståendena/fantasierna. Bara för att de sitter och pratar lite väl högt i kostymer nära Sveavägen i Stockholm så kan jag inte bara gå loss helt och hållet och vräka ur mig vad som helst. Usch på mig. Fy.

Ba skoja.

Klart jag kan.

Det kom ett brev....

...till Myndigheten. Jag öppnade kuvertet och fick lite lätt ont i huvudet. Någon, förmodligen en vansinnig människa, har gått bananas med ordbehandlingsprogrammet. "Nej men titta så många olika saker man kan göra. Här måste jag markera. Och här. Och det här är viktigt. Det här måste alla läsa. Fram med fetstil. Kviddeviddevitt. Koko."

Ett klockrent exempel på hur man genom att markera allt, markerar inget. Gör inte på det här viset hörni. Det ser för täskigt ut.

----

Uppdatering: Använde jag precis ordet klockrent? Å fy fan. Nu måste jag gå och smiska fingrarna med en linjal.

Bra skit

Jag vet inte om de är kristna eller röker hasch (eller båda). Men bra är det i alla fall.

Ett ödmjukt förslag

Oj, så lätt det är att klaga på kungafamiljen och hela institutionen med monarki i ett modernt samhälle. Det är så att säga öppet mål. Om man, i likhet med förra inlägget, jobbar med rationella argument.

Men precis som med religion så är det här med kungafamiljens vara eller icke-vara en känslomässig fråga. Inte en rationell. Därför är det så inihelvete tröttsamt att gnälla på eländet eftersom många ändå tycker att det är odefinierbart mysigt med kungen, drottningen och deras dilettanter till barn.

Men jag har ett förslag. (Som jag säkert inte är först med.) Kan vi liksom inte skilja bort kungahuset från statsapparaten helt och hållet? De får stå på egna ben. Sköta sina egna stålar. Inget mer apanage. Inga mer skattepengar.

Sen får de ha kvar sina slott med inventarier och titlar och allt. Men inga mer gratisåk. Inte heller åt andra hållet. Om staten eller näringslivet eller vem som helst vill att de ska vara med när det invigs eller representeras så får man betala för sig. Kungen lägger upp en prislista och sen är det bara att öppna lädret.

Klippa band på Scans nya slakteri i Grums: 50 000 SEK / dag.
Medieuttalandetillägg: 10 000 SEK.
Pris per bild: 5000 SEK.

Till exempel. Eller:

Representationsresa till Kina, 7 dagar: 200 000 / dag.
Silvia-tillägg: 50 000 SEK.
Victoria-tillägg: 50 000 SEK
Carl Philip-tillägg: 20 000 SEK
Madelene-tillägg: 500 SEK.

Sen får marknadskrafterna på riktigt visa vad det där med kunglig strålglans är värt.

Va? Kan inte det vara något?

Stephen Fry sågar katolska kyrkan

Jag kan tycka att det är aningen tröttsamt med religionskritik. Allt som oftast är den berättigad och logiskt korrekt och rationell. Men religioner är inte logiskt korrekta eller rationella varpå argument av det slaget faller ganska platt till marken. Andra ateister applåderar ivrigt samtidigt som de religiösa bara vänder sig ännu mer inom sig själva.

Med det sagt vill jag ändå slå ett slag för Stephen Frys totala sågning av katolska kyrkan som organisation. För här kritiserar han inte religionen utan ett vansinnigt och människofientligt samfund som borde lägga ner. Omgående.

Del 1:

Del 2:

Attiraljer jag samlar på mig i min transformation till Stefan Sundström

(x) risig gitarr
(x) gummistövlar
( ) stora läppar
( ) hus på Ekerö
( ) tamhöns
( ) prenumeration på ETC

30+ law of food

Tomatbaserad mat + vita kläder = spill.


Halvusel libanesisk wrap (med torr sallad och burkläsk) :100 spänn.
Kemtvätt: ca 100 spänn.

Summa: 200 spänn för en medioker och icke prisvärd upplevelse.

Fy fan.

En kort reflektion om dagens väder

Men vad är det för RONK!?

Korrekt analys

- Vad gör pappa på sitt jobb?
- Han skriver och sitter vid datorn.
- Va? Det är ju inget riktigt jobb!

Långfredagsnöje

Jag smiter från plikterna och barnen genom att ligga i sängen och spela fåniga spel på telefonen.

Nehej, nu ropar dom från köket. Jag måste gå och äta glass.

Det var bättre förr, när man satt sorgklädd och läste den heliga skrift. Barnprogrammen hade ersatts av extralång helgmålsbön. Ingen fick vara glad. Det var härdande för karaktären.

Hägersten street style

Chic, retro skidoverall. Coop Västberga.