Bra skit: Skambankt

Upplysningskampanjen om norsk populärmusik fortsätter. Skambankt är ett norskt rockband i samtiden. Den här videon är till en låt från deras förra skiva. Men eftersom den är ett mindre mästerverk fick det bli den.

Skambankt på Spotify.

Eller som en random norrman kommenterar på Youtube:
Dette er musikk som gjør meg stolt å være nordmann! Skambankt sparker så jævlig balle!

40 är det nya 55

Jag sökte ett jobb i somras. Ett jätteroligt jobb där man skulle ansvara för kommunikationen inom sociala medier bland en massa kreativa människor. Det kändes oerhört inspirerande bara tanken att få pyssla med något sådant. Hejdå Myndigheten!

Men det gick inget vidare. Efter att ha intervjuats på Skype(!) och pratat om lite allt möjligt utom min kompetens så fick jag dagen efter ett mail. "Tack men nej tack, du verkar inte kunna detta med sociala medier." Okej. Kändes lite snopet att bli avpolletterad så snabbt och jag fick en känsla att det kanske inte var min kompetens det var fel på utan något annat, men hey...that's life. Sånt får man ta.

Idag blev jag nyfiken på om de hade hittat någon för tjänsten. Ja, det hade de. En person med samma efternamn som kommunikationschefen. Se där ja. Googlar lite snabbt. De var visst syskon. Lillasystern som fick jobbet jag ville ha hade visst egen blogg. Egen twitter. I klassisk modebloggs-stylee. Om än i något taffligare tappning.

Det kändes fint. (Tvärtomspråket.)

Nästa år fyller jag 40. Om jag inte gör en Falling Down först.

På msn 10.55 - Pål Hollender och bortskämda människor

30+ säger:
Men sicken lallare:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7851969.ab

Perpotator säger:
"åld"
hahaha

30+ säger:
Jag har svårt att lida med en priviligierad svensk konstnär.

Perpotator säger:
verkligen
som dessutom valt själv att åka dit

30+ säger:
För att göra någon slags märklig spekulativ filmjävel

Perpotator säger:
lite som de som bestiger K2 och kommer hem å gnäller sen på vad kallt det var
håll käften

30+ säger:
Jag har överlag lite svårt för såna därna spänningsturister.

Perpotator säger:
faktum är att jag inte vill höra nåt om tentaångest heller
vänta, är det ett jätteprivilegium att få studera OCH få betalt i det här landet
tentaångest my ass. ta och sätt er på en arbetsplats i fem år och gör samma sak dag ut och dag in
är det några som har rätt att gnälla i det här landet så är det fan arbetarna
ni andra överpriviligerade lyxas kan hålla käften medan vi andra försörjer er med våra sura skatteslantar

30+ säger:
Hur är det med oss då? Vita män, 35+ som tjänar över 30 papp i månaden? Vad får vi gnälla på?

Perpotator säger:
på att städerskan har gjort för dåligt ifrån sig på badrummet?
höhöhö

30+ säger:
*gubbskrockar*
Det här kommer nog upp på bloggen. Nothing like a good rant.

Perpotator säger:
hehe
precis
jag har länge tänkt skriva nåt om dom där lyxgnällarna och hur mycket jag tycker att dom kan hålla käften
"tentaångest" ligger i topp

Bra skit: The Perishers

Inte direkt något nytt, men förmodligen okänt för alla som inte var nere med indiescenen 2003. The Perishers, från Umeå, med en riktigt fin liten poppärla som hör hemma på alla ställen där man vill ha lite mysig stämning.

Hela plattan hittar man här.

Avarter - människor som gillar citat

Näst efter ordvitsande finns det ett beteende som jag gillar lika mycket som en släng av syfilis och det är människor som går runt som levande citatmaskiner. Nu snackar jag inte om alla som felciterat Voltaire efter senaste riksdagsvalet utan alla som blir oklädsamt nöjda när de citerar från populärkulturen.

Förr i tiden kunde människor citera Frödings halva diktproduktion utantill. Hela eposet från Eddan. Eller sjunga samtliga Dan Anderssons visor fritt ur hjärtat. Idag är det ostiga kommentarer från Terminator eller, gud förbjude, någon sketch från svensk "komedi" som folk lägger på minnet. Och lägga på minnet får man väl gärna göra men öppna inte käften med beskäftig min och hoppas att du ska få uppskattning när du kör dina värdelösa one-liners.

För du som håller på såhär, vad vill du åstadkomma? Det är inte lika roligt när du återberättar Hassans busringning som när man hörde den första gången. Tvärtom är det plågsamt. Och det är ingen som begriper vad du vill när du rabblar upp något lösryckt citat ur ett sammanhang som i original utgörs av en två timmar lång film. Det enda jag tänker när du håller på är: "Titta på mig, jag har ett minne som samlar på onödigt vetande och jag rabblar en massa skräp för att jag själv inte har något bättre att komma med."

Så snälla, samla på dina citat som andra samlar på frimärken. Men dela inte med dig. Inte till mig i alla fall. Tack på förhand.

Familjeliv punkt se

Ni vet den där åldern när barn blir små lillgamla regelfascister som dyrkar ordning och skäller ut föräldrar som slarvar?





När kommer den?

Dagens höjdpunkt?

Att sitta på köttclownen med nyäten sopbricka, snytandes näsan och i precis samma ögonblick som du har fingret djupast in i näsan få ögonkontakt med en lätt äcklad medmänniska.

Se er i spegeln, svenska folk

Det skrivs så mycket klokt nu i dagarna. Martin Ezpeleta drar loss en riktigt hård krönika i den annars föraktliga publikationen AB.

Sköna svenska ord hösten 2010

Verklighet.
Ansvar.
Demokrati.


Alla har sin egen tolkning av innebörderna. Många väljer att använda orden som vapen. Ett fåtal har rätt.

Mer medialt trams

Noterar en artikel i en stor morgontidning. Där står det att "Spelbolagen lutar mot nyval" och så får den politiske oddssättaren lägga ut orden om hur speloddsen stod sig mot verklighetens utfall.

Varför ger man det uppmärksamhet i tidningen? Såhär är det:

Spelbolag har inga insatta samhällsanalytiker anställda. De har ett gäng matematiker anställda vars jobb det är att sätta odds på ett sätt som maximerar spelbolagets intäkter.

Tala om för mig på vilket sätt detta har en djupare relevans för allmänheten annat än som trivial kuriosa. Nu framställs det nästan som vetenskap.

Sluta med det.

Valresultatet i grafik

Min vän Fredrik Welander tolkar samtiden med en pedagogisk graf.

Läst men inte förstått

Det var inte bara jag som reagerade på några av delmomenten i SVT:s valvaka i Söndags. Med delmoment menar jag Kristian Luuks inslag och valet av Bert Karlsson som deltagare. Lilla jag, Göran Greider, Björn Wiman, massor av människor på min Facebook och annorstädes på nätet toksågade hela upplägget och tyckte att det var oseriöst. Ett hån mot väljarna och valprocessen.

Därom håller ansvarige på SVT, Jan Axelsson, inte med. Han säger, enligt DN: Ingen tittare kan ha uppfattat detta som att vi trivialiserat valvakan.

Eeeh. JO! Jag och väldigt många med mig.

Vidare säger Jan: I vårt uppdrag ligger att göra programmen tillgängliga för nya och bredare grupper utan att ge avkall på sakligheten.

Här hamnar fokus än en gång på hur dagens media är så förbannat ängsliga och fel ute när de i någon slags missriktad välvilja vill göra "svåra" ämnen "tillgängliga" för människor som de tror är lite dumma i huvudet.

Sluta upp med det. Behandla publiken som vuxna, ansvarstagande och kloka medborgare så kanske vi får någon höjd på debatterna i det här landet.

----------

Vad gjorde man utan kommentarer? Tack Molly för ditt tips om Hynek Pallas analys på Weird Science. (Som jag annars inte läser så ofta. Vem behöver tv när det finns internets?)


(Bild från SVT.)

0.15 microseconds of "fame"

Noterade i eftermiddags att mina kverulerande kommentarer hittat in i en SvD-artikel.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kristian-luuk-och-svts-valvaka-sagas_5365441.svd

Närmare bestämt de här två raderna från igår:

"Kristian Luuk har gjort ett litet tröstbord där de förlorande partiledarna kan få en liten present. Hur infantilt kan det bli?”

Nu har jag ingen aning om hur Svenskans journalist hittat hit, men välkommen.

Tja lala lala

Som de flesta av oss kunde se igår, med viss bittherhet, firade Sverigedemokraterna med en klassisk hejaklacksramsa. En ramsa som för många signalerar ett visst mått av intellektuell frånvaro.

Det finns dock en gigantisk ironi i detta som kommentatorn Sulla visade mig idag. Ramsan kommer ursprungligen från låten "Brown Girl In The Ring" som discobandet Boney M gjorde 1978.

Sverigedemokraterna är därmed ännu mer historielösa än de redan visar prov på. Episkt roligt. Mitt i all bedrövelse.

Sverigedemokraterna (med flera)



Originalet

Jag sprider ännu fler valanalyser

Henrik Oscarsson, statsvetare i Göteborg, summerar på ett föredömligt sätt läget just nu.

Därför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen

Eric Rosén skriver exakt det jag själv inte orkat formulera.

En annan bra analys som Daniel Swedin gjorde redan i juli.

Valvaka 10

Synd att Luuk avslöjade för Ohly att Åkesson satt i sminket. Det kunde blivit en episkt finsk stämning annars. Men det är inte slut än.

Fast det klart, det känns som en episkt finsk stämning över valresultatet överlag.

Valvaka 9

Sverigedemokraternas soundtrack: eurodisco och hockeykörer i stil med "sha lala lala".

Nu blir det bråda dagar, för i riksdagen måste man vara både läs- och skrivkunnig.

Valvaka 8

17 personer röstade på Sverigedemokraterna i min valkrets. Skämmes, jämra hjon.

Valvaka 7

Pizza och bulgur på Sverigedemokraternas valvaka.

Skandal.

Det ska självklart serveras rotmos, pölsa och inlagd sill. Klädsel: ylle.

Valvaka 6

Kristian Luuk har gjort ett litet tröstbord där de förlorande partiledarna kan få en liten present.

Hur infantilt kan det bli? Plötsligt ter sig Sverigedemokraternas framgång inte så märklig i det här jävla pajaslandet.

Allt är trams. Den intellektuella nivån är pinsamt låg.

Valvaka 5

Slänger ett öga på Valmyndighetens webbplats. Sverigedemokraterna får över 10 procent i hela Skåne.

Där har ni den gemensamma nämnare, chockade medborgare. Diftonger, spettekaka och alldeles för mycket kalk i dricksvattnet.

Valvaka 4

Bert Karlsson får sitta och vara oemotsagd talesman för Sverigedemokraternas ståndpunkt i SVT:s studio.

Inte roligt.

Valvaka 3

Bildt anländer till studion, möts av Kristian Luuk och säger: Nu har de verkligen skrapat i lådorna.

Roligt.

Valvaka 2

Bert Karlsson och Kristian Luuk på SVT:s valvaka. Är det TV3 detta? Skandal.

Valvaka 1

Droppar det formalin från Alf Svenssons haka?

Satir när det är som bäst

Jävelhösten 2010

Jimmie Åkesson har enligt taffligt genomförda "opinionsundersökningar" samlat ihop samtliga missnöjda smygrasister som tidigare legat bakfulla på sofflocket med en chipspåse och glott på actionfilm under valdagen. Det kommer att räcka gott och väl för att glida in i riksdagens plenisal med förnöjd min. Nu sitter han i min tv och jag orkar inte lyssna. Vill inte lyssna. Jag vet redan vad han säger. Det är inte samma sak som det han vill.

Dumheten är här. Intoleransen. Bakåtsträvandet. Enfald istället för mångfald. En avhumaniserad syn på medmänniskor som ett tärande hot.

Jag skyller detta misslyckande på Moderaterna.

Jag skyller detta misslyckande på Centerpartiet.

Jag skyller detta misslyckande på Folkpartiet.

Jag skyller detta misslyckande på Kristdemokraterna.

Jag skyller detta misslyckande på Socialdemokraterna.

De har haft makten i det här landet under de senaste åren som räknas och de har fört en ideologiskt urvattnande politik där värden och idéer ersatts av kronor och ören. Allt mäts i pengar i vårt kamrersstyrda Sverige där rika ska välja fonder och fattiga ska välja mellan pest och kolera. Det är ett hårdare klimat idag och det öppnar upp för Jimmies alternativa verklighetstolkningar.

Jag mår inte bra. Det är en jävelhöst. Med all sannolikhet fyra jävliga år. Eller mer.

Såhär låter den - Jävelhösten 2010

Montagues and Capulets from Romeo and Juliet - Sergei Prokofiev

White Rabbit - Jefferson Airplane

The host of Seraphim - Dead Can Dance

The Wretched - Nine Inch Nails

Alla ska i jorden - Stefan Sundström

Strange Colour Blue - Madrugada

Breathing in fumes - Depeche Mode

N.W.O - Ministry

Bouree - Jethro Tull

This is the end - The Doors

STFU

Nu sjunger receptionisten strax utanför min dörr (som ligger obehagligt nära receptionen). I den kör hon brukar deltaga i med sångövningar drunknar säkert hennes stämma bland alla andras. Så icke här.

Etikettsfråga: När är det tillåtet att fysiskt tillrättavisa sina kollegor?

Ren ångestisande skräck

Jag såg den här filmen tack vare att en före detta kollega valde att dela den med resten av sin krets av vänner (samt ovänner, kollegor, före detta kollegor och gamla ligg) på nån Googlemojäng.

Det skulle jag inte ha gjort. Jag lider ju av höjdskräck. Som tur var råkade jag glutta på telefonen inne på toaletten. Den har en riktigt liten skärm så jag inte såg helt klart vad som visades och jag hade redan brallorna nere. Annars funnes risken att jag hamnat i ett katatoniskt tillstånd med nedsölade underkläder. Nu blev jag "bara" lite iskallt livrädd sådär så det sög i magen och genitalierna åkte in i kroppen.

På riktigt. Titta inte om du har minsta anlag för höjdskräck.

Officemög

Sitter med ett avtal mellan oss och en konsult som ska göras i ordning. Allt är i princip klart men då kommer en administrativ byråkrat och påpekar att det måste in i vår egen mall.

Här sitter jag då med konsultens malldokument och så vårt eget. Ctrl-c + ctrl-v. Kan man tycka. Men nej, det är ju olika stilmallar. I Office. Jag kommer att behöva lägga resten av eftermiddagen på den här skiten.

"Ja, men gå en kurs i Word då", hör jag kanske från en förstå-sig-påare i plenum. Till dig som tänker denna tanke vill jag säga: Ta en stor kopp med håll käften och sitt ner. Det är fan inte människovärdigt att behöva tillbringa dyrbar livstid på att greja med dokument i Wordmallar. Är det sånt här vi håller på med istället för att komma på ett botemedel mot AIDS eller stoppa krig? Va?

Låtsasjobb, det är vad det är.

Dagens lästips: Lars Linder i DN

Här är ett påstående som jag kan skriva under på. Är det inte lite märkligt vilken medierapportering vi haft kring det häringa riksdagsvalet? Nedanstående är bara ett utdrag. Klicka för fulla texten.

Något har hänt. Nu, mer än någonsin, anar man var pressens sympatier ligger och det är sällan hos Mona.

Att kalla det kampanj är en överdrift, men överlag har de stora tidningarnas redaktörer visat ett betydligt större intresse för dem som beställer Ruts tjänster än för Ruts arbetsvillkor. Och de verkar anta att fastighetsskatten för höginkomsttagare är en angelägnare fråga för deras läsare än hyres nivåerna.

Det kanske till och med är sant.

Men bra är det inte, varken för läsarna eller för pressen. Om tidningarna inte håller tydligare på integritet och mångfald riskerar de att förlora i trovärdighet och på sikt bli en allt blekare angelägenhet för en självupptagen medelklass.

Ett problem de intressant nog delar med själva politiken.

Det kom ett pris

...nerdimpande i min RSS-läsare. Två personer har, oberoende av varandra, drabbats av tillfällig sinnesförvirring och skickat det här kedjebrevspriset vidare till lilla mig. Tackar hjärtligast Burgschki och Anna Nio.

Som en följd av detta ska jag själva skicka det här vidare till sju stycken andra. Annars kommer min blogg förtvina, drabbas av vårtor och impotens i sju gånger sju månader. Det vill jag ju inte.

Nej, men det här är väl ett jättebra tillfälle att lyfta upp sju bloggar som jag läser men som jag inte orkat länka till här till höger. Ni som listas (om ni läser det här) behöver verkligen inte rulla vidare om ni inte känner för det.

Donny Hedlund

Blajkel

Byggidioterna

Fiat

Jävla Jenny

Jonas AD

Wulfahariaz

Sen ska man visst på ett fjortisartat vis berätta sju "intressanta" saker om sig själv. Ja jävlar. Ser jag ut som om jag funkar på det sättet? Men det var ju det där med vårtor och impotens. You gotta obey the rules...

1. Jag har spelat datorspel i ungefär 25 år av mitt liv.

2. Jag har över 200 högskolepoäng.

3. Jag har oerhört oerhört svårt för att träna eftersom det är så erbarmligt tråkigt.

4. Jag lärde mig grunderna i att spela gitarr och trummor helt själv men har inte rört ett instrument på flera år.

5. Jag är fruktansvärt ohändig.

6. Jag är inte ett skilsmässobarn.

7. Jag har en hatkärlek till reklambranschen.

Bra skit: Sivert Høyem

Norge har seglat upp som ett land med högkvalitativ musikproduktion. Det trodde man inte på 80-talet när allt man kände till vara one hit wonder-bandet A-ha. Här är en doldis som förtjänar mer uppmärksamhet. Sivert Høyem, vanligtvis sångare i det fantastiska bandet Madrugada. Nu på egen hand.

Men orka...

Valtider. Det är något med det som verkar locka fram det sämsta hos en del människor. Speciellt partianslutna människor. Speciellt i ungdomsförbunden. Men även andra.

De verkar bli fartblinda. Lite tävlingsinriktade. Sådär lite för mycket.

Jag vet, jag skrev för ett tag sedan om en nerklottrad Jan Björklund-affisch och tyckte att det var lite kul. Men den känslan har gått över nu. Nu tycker jag tvärtom. För hörni ungdomar och andra som håller på och debatterar, tycker ni verkligen att Moderaternas politik är att likna vid nazism? Tror ni att Lars Ohly drömmer om att bygga Gulag i Norrland? Är det skojigt att klottra svastikas (felvända dessutom) på affischer?

Det är så inihelvete onyanserat, historielöst och respektlöst. Kontraproduktivt, för att dra till med ett corporate bullshit-uttryck. Det visar bara på hur fantastiskt oinsatta ni är i historia och hur pinsamma ni är när ni eldar upp er som fanatiker över ett jämra svenskt riksdagsval där skillnaderna mellan partiernas program är samma som mellan två olika nyanser av grått.

Trams!

Lägg av med pajkastningen och propagera för era egna förslag istället. Men det kanske är för svårt?

Mitt yrkesliv

"See, you think I give a shit. Wrong. In fact, while you talk, I'm thinking; How can I give less of shit? That's why I look interested."

Shit My Dad Says sammanfattar hur jag funkar på jobbet.

WTF?

Moral kontra religion

Den här bilden har tydligen Humanisterna knåpat ihop, enligt Tehataren. På något principiellt plan håller jag med humanisternas strävan men ibland känns dom lite för nära foliehattsgänget för att det ska vara riktigt bra.

Pappaprovocerad

Jag såg en man på stan nu på lunchen. Han hade på sig en svart t-shirt med ordet "Pappaledig" i vitt tryck på hela bröstet.

Jag blev så inihelvete provocerad. Vad vill han åstadkomma? Vill han ha ett diplom? Tycker han att han är extra duktig? Eller vill han bara ha lite kåtblickar från kvinnor som bär Odd Molly och smyckar sina hem med Carpe Diem-citat?

Att vara pappaledig tycker jag ska vara en så naturlig självklarhet att man inte ska behöva gå runt med en fultryckstischa på stan och skämma ut sig. Man är fan inte värd någon extra liten klapp på axeln bara för att man råkar ha en kuk och tar hand om sina egna barn.

Vad ska dom hitta på härnäst? En t-shirt med trycket "Andas" på? Man undrar ju...

Bra skit: Shiny Toy Guns

En kompis hörde av sig till mig förra veckan och trodde att jag skulle gilla det nya hippa bandet Hurts. Det gjorde jag inte. Såndär mesig popmusik a la Spandau Ballet har aldrig riktigt svängt i mina öron. Jag skickade till svar att den musik jag gillar ska vara lite skitigare, lite råare.

Som Shiny Toy Guns.

Metro - bajs på papper

Jag tog en Metro på väg till jobbet idag. För första gången på länge. För sista gången på länge också kan jag meddela. Det enda jag minns av tidningens innehåll så här några timmar senare är att Anders Bagges hund hade sprungit in i en helikopterrotor och blivit svårt skadad.

Anders Bagge var mycket uppriven och hade tatuerat in olycksdatumet på armen.

Hur i helvete ska jag göra för att radera denna puerila och meningslösa information från min minnesbank? Jag känner mig smutsig.

Svengelska

Ord som jag alltid läser på fel språk:

Medieval, val av media, läser jag konsekvent på engelska i betydelsen medeltid. Det kan bero på att jag läst alldeles för många historiska faktaböcker på engelska. Det är lite jobbigt. Jag bor ju ändå i Sverige och har en slags medieutbildning.

Plan: Sadla om till vimsig historieakademiker.

Scabby chick

Tack, jag passar. Trots den lockande beskrivningen.

Lördagsmys

"Vi kan väl hitta på nåt idag", sa min fru när vi vaknade. Ja, både sa och tänkte jag. Vad kul.

Nu några timmar senare står hon med hela kroppen inne i en garderob och röjer. Jag har, för att inte framstå som en lat idiot, fixat disken, satt på en tvättmaskin, dammsugit lite och ska snart vika ren tvätt. Sen blir det storhandling.

Vilket kul hittepå. Verkligen.

Pull up your pants

Gled över en skolgård i grannskapet idag när jag var på väg att hämta min äldste son från hans första lärosäte på vägen mot ett långt och framgångsrikt akademiskt liv. Plötsligt fastnar min blick på en bit knaskolorerat och väl utspänt tyg. Det visade sig vara en kalsong som satt på en jämnårig farbrors hipsterröv. Eller hipsterwannaberöv.

När man står på en skolgård och meckar med låset till sin slitna Monark där en ergonomisk barnstol sitter på pakethållaren, då har man sedan länge passerat gränsen där man borde lyfta blicken och se att man inte längre står på Debasers klubbgolv och stampar takten till Of Montreal med en ljummen plastmuggsöl i näven. Således är det också hög tid att dra brallorna någon decimeter närmare armhålorna än knävecken.

Om inte annat för att jag verkligen inte vill se dina slitna fula kallingar i mitt blickfång när arbetsveckan är slut. Och du borde verkligen kolla i kalendern för det stod inte 2010 i den när det var ungdomligt med den klädseln. Det är ungefär lika ungdomligt som om du haft blonderade slingor i håret och stentvättade jeans.

Även en blind höna...

Aftonbladets utsände på Råsunda "får till det" klockan 21.27, 3 september 2010.

Detta borde vara kriminellt

Sångaren Martin Stenmarck och hans kollegor i showen "Ladies night" gör filmdebut. Gänget dyker upp i Colin Nutleys tredje "Änglagård"-film, som just nu är under inspelning.

- Colin Nutley ringde mig för några månader sedan och undrade vad jag skulle tycka om att bitar av "Änglagård 3" skulle spelas in under en "Ladies night"-kväll, berättar Martin Stenmarck, som i höst gör sin femte turné med showen.

Han tände till på idén direkt, och efter ett par möten med regissören började Stenmarcks roll i det hela att växa. Det slutade med att sångaren också fick några repliker i filmen.

Sug på den Svenska Folk. Colin Nutley gör ÄNNU en film där hans fru/kompisar/asslicker-hangarounds spelar alla roller i en enda stor gemenskap av perverterad trivsel. Manus? Nej, nej. Detta är COLIN NUTLEY och Svensk Skådespelarelit Som Skapar Cineastiskt Mästerverk. Dom kan väl improvisera lite? Det är ju i alla fall dom som ÄR Zack och Fanny.

Och vilket genialt grepp! Att ringa Martin Stenmarck och förlägga en del av filmen under Ladies Night. Så får man liksom BÅDE Änglagård och Ladies Night PÅ SAMMA GÅNG.

Det enda som återstår nu är att ringa Stefan & Krister och se om inte dom kan göra några cameoroller? Kanske kan dom åka in i byn med en vilsen turnébuss och dra av några klassiska pruttbuskisvitsar? Och så Rolf Lassgård som kliver in från vänster, drar händerna genom håret och plirar lite pillemariskt och bjuder på grogg och så lite kohage i motljus.

Premiär till julhelgen.

Fy fan.

PS: Det är väl den här sortens Sverige som SD strävar efter, minus han den där läderbögen som de helst skulle spöa upp. Men annars är det spot on Schweden.

Trettioplus frågar SVT

Fråga: Hur kommer det sig att jag kan se massor av skojigt SVT Play-material på webben, men inte i soffan framför min tv? Nej, för där kan jag bara se gammalt mög. Inte alls de här krispiga programmen som jag jättegärna vill se på en annan plats än 30 cm framför min (visserligen skitstora) skärm. Men jag kan liksom inte halvligga lite slappt vid skrivbordet.

Svar: (Varsågod att fyll på här. Tråkiga tirader om rättighetsmög kan ni väl försöka ordna till?)

Rättstavning

Skriver "dystopier" på min telefon. Rättstavningsprogrammet ändrar till "starköl". Förmodligen försökte det väl hitta en lösning på hela problemet. Vilken smart AI.