Sidor

2010/12/29

37 kilometer kvar...




...till Norrköping. Peking. Blajkel-country.

Vilka nya ord började du använda i år?




Bra där Ingrid! Skönt att någon är pursvensk och säger som det är. Tacka vet jag svenska ord som avträde, vindöga, hosor och fjärdingsväg.

2010/12/26

Bra skit från 2010

2010 börjar lida mot sitt slut, äntligen. Det har varit ett skitår på många sätt detta. Men framsynt som jag var började jag redan i början på året samla på mig alla bra låtar jag hörde till en "best of 2010". Det har jag glädje av nu. Stor glädje har jag också haft av alla musiktips som många har skickat till mig. Där har jag hittat många för mig okända guldkorn. Tack för det.

Inte helt oväntat domineras listan av kritvita män med gitarrer. Tyvärr får jag väl säga. Det är lite tråkigt att vara så musikaliskt trångsynt men det är sån jag är. Dock finns en del undantag som kanske överraskar en och annan.


Triviala fakta om listan:
  • Totalt 32 låtar
  • 20 av artisterna är från Sverige, resten från utlandet
  • Kvinnor förekommer fem gånger som soloartister, fyra gånger som del av band eller som gästsångare
  • Ordet Ghost förekommer fem gånger - i titlar, bandnamn och skivnamn
  • Jag har försökt att lägga låtarna i en ordning så att de genremässigt tangerar varandra

Listregler

  • Endast låtar som gavs ut 2010
  • Endast en låt per artist
  • Inga covers


Enough bullshit, gimme the list already!


If you've got somebody waiting - Joel Alme
Down by the water – The Decemberists
Anyone's ghost – The National
Baby Lee – Teenage Fanclub
Joining the dots – Arctic Monkeys
The truth is in the dirt – Karen Elson
Lär mig – Little Marbles
Gitarrer & bas, trummor & hat – Hästpojken
Numbers: Fredrik Okazaki Remix – Timo Räisänen
What's the point – Johnossi
Old Fangs – Black Mountain
Army of one – Khoma
At midnight they'll get wise – Grand Magus
Con clavi con dio – Ghost
Out of our minds – Melissa Auf der Maur
Lee Anne – Imperial State Electric
Mantra – Skambankt
Ta vad du vill – Andreas Grega
Hells own trial – Grande Roses
Vingars brus – Dundertåget & Nina Ramsby
Factory – Band of Horses
Dom kan inte höra musiken – Masshysteri
Morfar Knut – Sista Sekunden
Tro – Nikola Sarcevic
När planeterna stannat – Familjen
Alors On Danse – Stromae
U should know better (feat. Snoop Dogg) – Robyn & Snoop Dogg
The space in between – How To Destroy Angels
The ghost inside – Broken Bells
Jeremija – Goran Bregovic
Alla ska i jorden – Stefan Sundström
Singing from the grave – Anna Von Hausswolff



2010/12/25

Heavy Metal Christmas Light Show

Det gick en dokumentär ikväll om ett gäng galna kanadensare som satsar järnet på att juldekorera sina hus med belysning och tingeltangel. Då kom jag plötsligt ihåg det här klippet som jag fick syn på tidigare i december.

Enjoy! Stay metal.


Några ord om att sälja sina julklappar

Eftersom jag snart fyller 40 tillskansar jag mig en stor del av mina nyheter via något som heter text-tv. Där läste jag idag att "Fler vill sälja oönskade julklappar". Jag har ett tips till er kapitalismens trälar. Skit i att köpa julklappar. Så slipper ni problemet och det lätt osmakliga i att kapitalisera på något man fått i gåva. Samtidigt kanske vi minskar en julkommers som år efter år tar sig alltmer absurda proportioner.

I vår familj har vi lagt ner det här med att ge julklappar mellan oss vuxna. Det är en välsignelse ska jag säga er. Dels att slippa skava stan runt i en för det mesta fruktlös jakt på något meningsfullt att ge bort, dels att slippa få en massa krystat mög som man ska agera tacksam över. Istället för detta hetsiga tvångsbeteende kan man istället fokusera på att äta god mat och umgås.

Jaja, så gör vi. Testa ni också om det känns bra. Det är bara ett litet tips i all välmening.

Men det klart, nu kommer väl snart någon Timbro-frilla och kallar mig kommunist. "Inte konsumera? Hur ska vi då få tillväxt?"


Tillägg: Ett ännu bättre alternativ är förstås att skänka bort pengar till välgörande ändamål.

2010/12/24

God Jul på er



Klart ni ska ha en God Jul allihopa. Ta hand om er och så va. Även om det var så att de tidiga kristna inte hade en aning om när Jesus föddes utan valde att omvandla den romerska högtiden Sol Invictus för att så att säga snylta på en högtid som redan fanns. Se där så praktisk man kan bestämma om heliga saker.

Men skit i det nu. God Jul.


2010/12/23

Nu kör vi...





Ni har väl inte glömt att köpa bingobrickor?

Alternativ

Julmusik tycker jag är något av en styggelse, i likhet med mycket annat här i tillvaron som är upprepning för upprepningens skull. Sånt slutade roa mig i tioårsåldern. Samma jävla låtar ska tjatas om, år efter år.

Därför tjatade jag precis till mig att få lyssna på den här skivan en liten stund.


Enjoy. Och God Jul på er!


2010/12/21

Bra skit: Anna von Hausswolff


Kvällens musikaliska upptäckt. Det tog mig ungefär 20 sekunder att inse att det här var fantastiskt bra.

2010/12/20

Trettioplus tipsar om film: Black Death

Tack vare Fredrik Strages korta lista över sina favoritfilmer från 2010 tittade jag igår igenom Black Death. Det visade sig vara en riktig mysig och rätt så realistisk "skräckfilm" som utspelar sig i England under Digerdöden, dvs. 1300-talet.

I filmen får man följa en ung munk som slår följe med en grupp soldater som har till uppgift att utreda kätteri i en avlägset belägen by. Filmen följer det sedvanliga genregreppet att folk dör ifrån en efter en och det hela går oundvikligt mot ett katastrofalt klimax. På så vis ter det sig rätt så b-filmsaktigt.

Men det som gjorde filmen bra, i mina ögon, är att den till skillnad mot många historiska filmer kändes rätt realistisk. Framför allt när det gäller att skildra hur religionen i form av kristendomen formade den tidens människor och förklarar hur de väljer att agera.

Eller så kan man bara tycka att den är lite mysigt krypande otäck utan att analysera mer om det.




Matryoshka Madness

Kolla vilka snygga polare som kom hem till oss idag. Ett gäng med ninjas, som såna där ryska dockor som man kan stoppa in i varandra. Nu ska jag bara komma på hur jag ska få barnen att låta bli att leka med dom.

Om man vill ha likadana köper man dom här:


2010/12/19

Trettioplus listar topp fem godaste potatisrätterna



1. Potatisgratäng med vitlök
2. Hasselbackspotatis
3. Klyftpotatis
4. Stekt potatis
5. Potatismos


1=bäst, 5=sämst

Det kom ett pris

Det här med att vara förälder är inte helt lätt ska ni veta, ni som ännu inte upplevt hur det är. Man är som en jämra amatör som provar sig fram hela tiden. Provar sig fram med det viktigaste man har.

Då är det skönt att få bekräftelse på att man inte är helt ensam med sina tillkortakommanden. Ett av dessa vattenhål i min tillvaro är Rookiemoms blogg. Hon skriver öppet och ärligt om livet med Det Lilla Gula barnet som verkar vara en väldigt cool liten person.

Hur som helst, Rookiemom verkar ha drabbats av tillfällig sinnesförvirring när hon gav mig något slags bloggpris. Det heter The Cherry On Top Award. De övriga bloggande pristagarna var träningsrelaterade vilket gjorde mitt deltagande ännu mer märkligt. Man kan ha mig som omslagspojke (man?) för en livsstil som inte innehåller träning alls.

Men det är ändå kul att få pris. Tack ska du ha Rookiemom! Nu skulle man tydligen

1. Tacka personen som förärat en priset (Redan gjort. Way to go.)
2. Kopiera utmärkelsen till sin blogg (Fanns dessvärre inget att kopiera där...)
3. Dela med sig av tre saker man gillar med sina läsare
4. Sprida glädjen och priset vidare till 5 andra som förtjänar att vara cherries on top


Tre saker jag gillar med mina läsare

1. De säger till mig när jag är ute och cyklar.
2. De är oförskämt många. Har ni inget bättre för er? Nej, skämt åsido. Jag blir glad av varenda en som hittar hit. Även ni anonyma tomtar.
3. Att så många av er har skön musiksmak och tipsar mig om bra musik.

Mina fem vinnande bloggare

Så det svåraste av allt. Fem stycken bloggare som förtjänar lite uppmärksamhet. Med tanke på prisets namn och att det kan vara läge att förbättra genusstatistiken kom jag precis på att vi kan köra fem kvinnliga bloggare som jag läser.

Emster: Här smäller det till. Det är sällan några filter mellan hjärnan och tangentbordet och det gör att det sällan blir tråkigt att läsa även om det blir mycket knas emellanåt.

Elin Grelsson: Här är det lite fusk i och med att Elin inte direkt är någon amatör. Hon är en fullfjädrad och insatt skribent. Ett lysande undantag i min annars rätt så ingrodda misstro mot journalister. Alltid angelägen.

Jennys förortsliv: Det var det här med att få bekräftelse på sina egna tillkortakommanden. Jenny skriver roligt och med självdistans om småbarnslivets mer eländiga stunder. De stunder då man nästan börjar fundera om adoption inte är en så dum idé ändå.

Vuxna människor har inte hamstrar: Maria jobbar inom förskolan. Och har små barn. Det ska hon ha all cred i världen för. Samtidigt är hon jävligt rolig och ja, det är ännu en såndär blogg som jag läser i terapeutiskt syfte för att lindra min egen ångest.

Messas massaker: Ännu en pedagog. Med humor. Och sambo. Som alltsom oftast är föremålet för sagda humor. Men viktigast är att det är humor med kärlek.

Sådär. Det gick ju fint det där. Och som vanligt måste man absolut inte skicka sånt här kedjebrevsprisvinnande vidare om man inte tycker att det är roligt.


2010/12/18

Datorspel och våld - igen

I dagens DN debatt går fyra forskare från Karolinska Institutet till angrepp mot de våldsamma datorspelen. Det är inte första gången det händer. En annan flitig kritiker av att barn och ungdomar konsumerar tv och datorspel är Hugo Lagercrantz, även han verksam vid KI. Gemensamt för alla dessa forskare är att de är biologistiska hjärnforskare som gärna vill hitta direkt påverkan mellan ett stimuli (våldsamma datorspel) och effekt (skador i hjärnan som i sig triggar ett våldsamt beteende).

Nu har forskarna vid KI hittat en amerikansk studie, Anderson et al 2010; Psych. Bull. 136 till stöd för sin åsikt att datorspel är skadliga. Som de själva något slarvigt skriver i sin debattartikel ska det vara en sammanställning över etthundra studier där 130 000 människor i både USA och Japan har studerats. I sammanfattningen kan man läsa följande om studien:

Meta-analytic procedures were used to test the effects of violent video games on aggressive behavior, aggressive cognition, aggressive affect, physiological arousal, empathy/desensitization, and prosocial behavior. Unique features of this meta-analytic review include (a) more restrictive methodological quality inclusion criteria than in past meta-analyses; (b) cross-cultural comparisons; (c) longitudinal studies for all outcomes except physiological arousal; (d) conservative statistical controls; (e) multiple moderator analyses; and (f) sensitivity analyses. Social-cognitive models and cultural differences between Japan and Western countries were used to generate theory-based predictions. Meta-analyses yielded significant effects for all 6 outcome variables. The pattern of results for different outcomes and research designs (experimental, cross-sectional, longitudinal) fit theoretical predictions well. The evidence strongly suggests that exposure to violent video games is a causal risk factor for increased aggressive behavior, aggressive cognition, and aggressive affect and for decreased empathy and prosocial behavior. Moderator analyses revealed significant research design effects, weak evidence of cultural differences in susceptibility and type of measurement effects, and no evidence of sex differences in susceptibility. Results of various sensitivity analyses revealed these effects to be robust, with little evidence of selection (publication) bias.

Det är onekligen en oerhört ambitiös ansats att vetenskapligt försöka sammanfatta slutsatserna av över etthundra olika studier som var och en använt en helt egen metod. Ambitiöst och ganska så vanskligt. En snabb googling på Anderson med flera avslöjar även något som de fyra forskarna från Karolinska Institutet har valt att bortse ifrån.

Det finns en studie till som har granskat det som Anderson med flera har gjort. Much ado about nothing: the misestimation and overinterpretation of violent video game effects in eastern and western nations: comment on Anderson et al. (2010). Och kritiken mot Anderson med fleras metod är inte nådig. Ur sammanfattningen kan man bland annat läsa:

...their analysis has several methodological issues that limit the interpretability of their results. In their analysis, C. A. Anderson et al. included many studies that do not relate well to serious aggression, an apparently biased sample of unpublished studies, and a "best practices" analysis that appears unreliable and does not consider the impact of unstandardized aggression measures on the inflation of effect size estimates. They also focused on bivariate correlations rather than better controlled estimates of effects. Despite a number of methodological flaws that all appear likely to inflate effect size estimates, the final estimate of r = .15 is still indicative of only weak effects.

(Ovanstående fetstil har jag lagt till.)

Om man översätter detta nyktert vetenskapliga språk till ren svenska kan man säga att Anderson med fleras studie är ren skit. Den bekräftar egentligen inga av de farhågor som biologisterna har utan läget är som innan med en grupp som säger att datorspel är skadliga och en annan grupp som säger att påståendet är överdrivet.

Med tanke på att det tog mig ungefär en minut att googla, hitta och läsa den nedgörande kritiken, borde man inte kunna kräva samma av DN:s debattredaktion?

----------

Tillägg

Visst, inte heller jag tycker att det är lämpligt att yngre barn spelar spel med våldsamt innehåll. Mina egna barn får nog spela mycket mindre än många jämnåriga får trots att jag själv är en oerhört stor konsument av datorspel sedan 25 år. Men anledningen till att mina barn inte får spela mer än ett par timmar i veckan beror mer på att jag tycker att de bör röra på sig fysiskt och leka med andra saker än att jag är rädd för att de ska bli våldsamma psykopater. De hinner spela tillräckligt med spel när de blir äldre.

Det som biologistisk forskning alltid missar att ta ställning till är att läsa in spelens kulturella och sociala kontext. De struntar helt i att försöka förstå hur spelen tolkas och används. Visst, innehållet må se våldsamt ut, men upplevs det som våldsamt av spelaren? Där finns flera studier inom andra akademiska områden som antyder att det spelaren upplever mer är klassisk pussel- och problemlösning. Inte ett utlopp för inneboende aggressioner. Då är det plötsligt helt meningslöst att försöka hitta samband mellan ett förmodat våldsamt spel och en våldsam reaktion hos spelaren, om denne inte upplever det hela som våldsamt när den spelar.

Verkligheten är komplex. Orsakerna till att en del människor utvecklar våldsamma drag är också komplexa. Och många. Att ensidigt påstå att datorspel orsakar hjärnskador som leder till våldsamhet är enligt mig inte mycket mer än skrämselpropaganda som inte hjälper utan snarare skuldbelägger de föräldrar som drabbas av att få våldsamma barn. "Om vi ändå inte köpt ett Playstation så hade allt varit bra." Det är en förenkling på gränsen till lögn som inte hjälper någon.





2010/12/15

2010/12/14

Bra skit: Karen Elson



Det var ju en jättebra idé att be om musiktips. Karen Elson hade jag till exempel aldrig hört talas om förut men tack vare Annamis fick jag upp öronen för något väldigt väldigt bra. Tack för det.

Kolla vilken snygg video dessutom. Ser de inte oförskämt coola och snygga ut allihopa? Inspelad i Nashville Tennessee. Svalaste basisten 2010!

Några ord om terror

Det tjatas mycket om terror i dagarna, av naturliga orsaker. Om man ser till mediernas rapportering är det lätt att få en bild av att en viss grupp står för den största andelen våldshandlingar. Men när man granskar statistik blir bilden kanske inte den förväntade.

Terrordåd i Europa 2006-2009 enligt Europol:

Totalt antal: 1770

Islamic: 6 (0.34%)

Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)

Left Wing: 106 (5.99%)

Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Tack till Fiat för denna info. Sprid den gärna vidare.

-----

Uppdatering 101219:

Jaha, det här var kanske inte det mest genomtänkta inlägget att sprida vidare. Jag borde ha källkollat bättre. Men jag låter det stå kvar som ett monument för min egen dumhet och lovar att skärpa till mig i fortsättningen.

2010/12/13

I backspegeln: Lucia 1990

Det brukar sägas att man mest minns de fina sakerna i livet. De lyckliga stunderna. Alla de där tråkiga jobbiga sakerna man är med om bleknar med tiden.

Så funkar inte jag.

Idag, och alla andra luciadagar ända sedan 1990 har jag kommit ihåg hur uselt jag firade Lucia just detta första år på 90-talet. Låt mig påminna er om läget. Berlinmuren hade precis fallit. Saddam Hussein hade fått gängspö efter att ha gett sig på Kuwait. Grunge var ett okänt begrepp. Roxette var heta som fan på den då otroligt coola tv-kanalen MTV. Twin Peaks smiskade skiten ur alla andra program i tv-tablån. Jag gjorde den så kallade "lumpen".

Just dagarna runt den 13/12 2010 satt jag med lumparkompisarna på flygflottiljen F16 utanför Uppsala eftersom vi var där på övning. På kvällen den tolfte började ett rykte att sprida sig på logementet. "Uppsalas lucia kommer hit imorrn!" För ett gäng hormonstinna killar runt 20-årsstrecket som inte sett tjejer på över en vecka (annat än på bild och knappt det) var detta i paritet med att vinna 10 miljoner på Lotto. Snart var nog varenda en av oss fullt upptagna med att dagdrömma om hur underbart det skulle bli att få se några av Uppsalas snyggaste tjejer förgylla frukosten i matsalen.

När reveljen gick på morgonen hade nog de flesta redan vaknat och gjorde sitt bästa för att se så osjaviga ut som möjligt i våra bylsiga uniformer. Sen var det ett jävligt peppat gäng som gick iväg till matsalen.

Och så kom då äntligen Lucian!

En gammal farbror iförd stjärngossestrut, som jag misstänker var flottiljchefen, samt de tre tanter som utgjorde matsalspersonalen tofflade in i lokalen ackompanjerade av sin egen falsksång. Det kan jag säga att jag aldrig före eller efter den stunden upplevt en sådan diskrepans mellan förväntan och utfall. Om man vill hitta den raka motsatsen till snygga unga tjejer med väna stämmor så kan man inte komma närmare än så.

Detta trauma har hemsökt mig i 20 år nu. Där ni andra står och myser med en pepparkaka i näven och ser fram emot jul står jag och återupplever detta misslyckande om och om och om igen. Tipp tapp tipp tapp tippetippe tipp tapp.


Eufemistiskt snömos

På väg till min arbetsplats möttes jag idag av följande budskap.

Här skapar vi framtidens station som är bra för både människor och miljö. (Fritt ur minnet.)

Jag vet inte det jag. Det enda jag såg var en grävskopa som grävde ett stort hål i marken. Det kanske kunde varit på sin plats att skriva:

Här gräver vi ett hål i marken. Kanske följt av: Se dig för så att du inte ramlar ner.

Men nej. Idag duger det inte att beskriva saker med vad de är. Idag ska en stackars copywriter hyras in för att kommunicera ett budskap och bygga ett varumärke vad man än tar sig för. Gräva en grop i marken, gud så banalt. Nej nej, här skapar vi. (Är det konst ni håller på med?) För framtiden. (Lite svårt att göra det för dåtiden.) Det är bra. (Är det?) För både människor OCH miljö. (Skönt heltäckande formulering där. Alla är med.)

Lägg av för fan. Ni gräver en grop där det ska bli en trappa. Skriv det istället.

2010/12/10

Bra skit: Black Mountain



Tack vare kommentatorn Emil fick jag chansen att höra Vancouverbandet Black Mountain. Det lyfte hela min fredag faktiskt. För här är ett långhårigt gäng som lyssnat väldigt mycket på Black Sabbath och annan 70-talsrock. Sen spelar de sin egen grej och det svänger satan.

Det här kommer gjutet med på listan över bra musik från 2010.

Hela plattan Wilderness Heart på Spotify.

Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp

2010/12/09

Musik från 2010?

Här sitter en annan framför Spotify som så mången gång förut. Nu försöker jag sätta ihop en årsbästalista med 2010 års bästa populärmusikslåtar. Det ser rätt fint ut.

Men för att inte bli så jämrans navelskådande tänkte jag bjuda in alla fina människor som läser det här att bidra med ett eget förslag. Gillar jag det så kommer det med. Gillar jag det inte så...ja, då händer motsatsen.

Tipsa loss!

2010/12/07

I win!




Who's the boss now?

Förpackningsfail




Nu har jag försökt att öppna den här lilla lådan i 10 minuter. Den är som Fort Knox. Helt omöjlig att komma in i.

Damn you Apple. Damn you to hell!

Klokt om Wikileaks

För ett tag sedan skrev jag en kort text där jag hyllade Wikileaks och hela fenomenet att folk kan få skvallra om missförhållanden och saker som de tycker är etiskt fel.

Debatten har rasat på och det verkar som om många inte alls håller med mig. Tvärtom, de tycker att Wikileaks är det sämsta som hänt sedan Hitlers dagar. Även journalister verkar famla rejält i det ideologiska träsket och får dynga både på skorna och andra ställen.

Om detta skriver Axel Andén väldigt bra idag. Läs!

2010/12/05

En annorlunda poäng

När barn blir cirka sex år gamla fattar de av någon märklig anledning tycke för fenomenet Bellmanhistorier. Det är inte alltid de begriper själva poängen, snarare är det grejen att "berätta en historia" som är rolig.

Igår tvingade sonen mig att googla rätt på några nya "godbitar". Och döm om min förvåning när han kunde återberätta tre stycken från minnet sex timmar senare efter att bara hört dom en enda gång.

Dock fick en av historierna en inte så korrekt poäng.

Bellman arbetade hos kungen. En dag kunde han inte komma till jobbet, utan ringde och sa: jag kan inte arbeta de närmaste månaderna, för min fru har brutit ett ben. Vad har det med dig att göra, frågade kungen?

Min sons poäng:
Det var jag som bröt benet på min fru, svarade Bellman.

Ursprunglig poäng
Det var mitt ben hon bröt, svarade Bellman.

Ska jag bli orolig?


2010/12/02

Dagens språktips

Häromdagen fick jag lära mig hur man uttalar ordet koncern. Det gör man såhär: kånsärn. I likhet med t.ex. modern - modärn. Här hade jag gått runt och sagt kånsörn hur länge som helst. Lite pinsamt.

Men däremot vet vi alla att det engelska ordet för omtanke (m.fl betydelser) - concern - uttalas just kånsörn.

Slut på dagens språktips.

2010/12/01

När vita gamla gubbar grälar

Igår skrev Leif Holmkvist, en vit gammal gubbe tillika journalist på Resumé, att Johan Croneman, en vit gammal gubbe tillika TV-krönikör på Dagens Nyheter, "smitit" från TV-licensen. En pikant liten text. Sveriges suraste TV-kritiker hade inte betalat licensen för det media han är satt att bevaka. En fadäs som tidigare har kostat kvinnor kulturministerposter.

Idag gick Johan Croneman, fortfarande lika vit och gubbig, till motangrepp på en halv sida i Dagens Nyheter där han är skribent. En rätt så rolig replik där han driver gäck med "journalistiska" skvallerreportage i allmänhet och tidningen Resumé i synnerhet. Som elak slutkläm får man veta att Johan anser att Resumé enbart är en trivial skvallerblaska.

Detta fick en annan vit, inte fullt så gammal, gubbe att rycka ut till försvar av sin egen tidning. Nämligen chefredaktören Viggo Cavling som i sin blogg låter han oss veta att Resumé minsann inte är en skvallertidning utan en affärstidning. Vidare anför han ett märkligt etiskt resonemang att det är viktigt att granska Cronemans betalning av TV-licensen (som VAR betald, räkningen hade dock pga slarv passerat Kronofogden) samt privatekonomi i allmänhet eftersom tidningen Resumé tror att Croneman skulle bli en bättre skribent om han hade koll på sin ekonomi så att han slapp oroa sig för den när han tittade på TV.

Av denna lilla berättelse har jag dragit följande slutsatser:

  • Detta infantila gräl hade gjort sig betydligt bättre över en öl i någon journalistbar där de tre gubbarna kunde ha grälat lite på halvfyllan istället för att skriva om skiten.
  • Det är praktiskt att heta Johan Croneman så att man får en halv sida i en av landets största tidningar till förfogande när man ska skriva replik på en ganska löjesväckande "granskning". Det är en ynnest och ett privilegium som många andra medborgare gärna skulle ha tillgång till när de på ett liknande sätt utsätts för lika knivskarp och undersökande "journalistik" som bland andra Resumé ägnar sig åt. Tänk så många så kallade drev vi då skulle kunna slippa. Men det klart, den makten får man bara om man själv är journalist. I ett perifert skitämne.