Sportkrönikören Trettioplus tippar VM

Det cirkulerade ett excelark på jobbet. Man kunde tippa VM. Och även fast inte Sverige är med (utan ett gäng rödvita grötätare är det istället) kunde jag inte låta bli. Det är ju kul med fotboll va? Och trots allt lär jag sätta mig vid teven och titta. Då är det skönt att ha en liten stencil framför sig där man kan se hur uselt kollegorna tippat så att man kan håna dom när man ses.

Eller i mitt fall snarare bli hånad. För jag sticker ut hakan och tippar en väldigt osannolik finalist.

Chile!

Va? Vad tror ni om den? Chile-Spanien i final. Sjukt högt odds, vilket om det blir en realitet innebär många sköna slantar till mig.

Så nu är det jag som hejar Viva Chile halva sommaren. Jag, min kusins man och Alejandro Fuentes Bergström.

Nu snackar vi

Så ska det smaka!

Bra skit

Okej, det är inte Hellacopters, men det får duga.

Lyssna på hela plattan här.

Små oaser av klarsyn i konungariket

Jan Berglin och Anneli Rogeman, tack.

Ville jag ha bränd smak hade jag käkat rostat bröd

"Kolla vilken festlig liten burk", tänkte jag och köpte en. Det skulle jag inte ha gjort eftersom utseendet var det enda som var kul med den här ölen.

Alltså, vem kom på trenden att all öl ska smaka bränt? Vad är det för amerikanskt oskick? Nu blir det ingen mer lager för mig. Nu blir det bara pils, pivo och bier.

(Det hade varit ok om det var en amerikansk öl, men just den här hade Spendrups gjort. Halvdanska klåpare!)

Ljus i tunneln

Idag har jag yrkesleda. Varenda litet moment jag gör på jobbet känns så ofantligt trist. Gamla surdegar poppar upp och inte mycket funkar smidigt. Allt krånglar.

Men så kom jag på, det är bara en vecka till semester. Fuckin 'ell.

Det firar vi med potentiell långlunch och gå hem tidigt. (Jag jobbar 85 procent, om nu någon förnumstig människa ska klaga på "lata" tjänstemän.)

Bra start på dagen?

Kvinnan i receptionen och annan äldre kvinnlig kollega diskuterar aktuell slemproduktion i bihålan och hur man kan motverka densamma.

Den här dagen kan bara bli bättre.

Från halvbra till halvkass

Covers alltså, det är ju en oerhört märkligt företeelse. Nya musiker gör en tolkning av en gammal låt. Ibland blir det magiskt, men ganska ofta blir det sämre. Tes: det beror på att musikerna inte lyssnar på låtens inneboende kvalitéer utan mer försöker stoppa in den i sin egen mall.

Här är i alla fall ett exempel på hur några norrmän slaktar sönder Kim Wildes gamla discodänga Cambodia.

Covern:




Originalet:

Det bästa jag gjort idag, eller den här veckan. Kanske i år.

Disable Click Sound in Internet Explorer (IE) for Windows XP/Server 2003/Vista

If you want to disable the click sound in Internet Explorer found in Microsoft Windows XP, Windows Server 2003 or Windows Vista, then follow these steps:

1. Open the Start Menu / Settings / Control Panel
2. Double click on the "Sounds" control panel. In this control panel, Scroll down in the events window until you reach "Windows Explorer" and under this you will find "Start Navigation".
3. Click on "Start Navigation" and you will see a .wav file appear in the "Name:" box. This is the sound that is associated with the click sound.
4. In the "Name:" drop down menu, select (None) and then hit "OK". This will set no sound to be played when you're navigating on the web.

Keep in mind that this will remove the click sound from hitting buttons and links on all web sites you visit until you set it back. This is a safe change to make and does not affect any other functionality of your Windows Explorer browser.

Tack Glenn

Idag var det Glenn Strömberg som ordnade salami till min frukost. Jag ska medge att jag köpte varan som en ironisk gest. "Glenn, den gamla fotbollsgubben - haha - vicken grej!"

Men det var faktiskt gott.

Glenn Strömberg - 30+ 1-0

Jag slår vad om att det är det här jag kommer minnas alldeles innan jag dör

Jag har ont i halsen och känner mig trött. Imorgon blir det förmodligen en sjukskrivning.

Vad gör jag då när jag sitter här och ömkar mig själv? (Min fru har aldrig och kommer aldrig att ömka mig. Hon klagar aldrig heller själv. Hon är en kvinna av stål!) Jo, jag kedjeäter ett gammalt paket med maränger jag hittade bakom flingpaketet i skafferiet.

Nu är det slut.

Hela gommen full av socker. Hela själen full av tillkortakommande.

En kväll söndag 23 maj

Vem var det som alldeles nyss satt i min soffa och flashade sin erektion samtidigt som han uttryckte sin förtjusning över detta faktum?

1. Jag.

2. Min 3-årige son.

3. En översexuell lodis som brutit sig in i vårt hem.

Alltså sånt här skrev aldrig Astrid Lindgren om.

Drugs

Han programledaren för Amigo, vad går han på?

Ge mig samma.

L33t skillz

I det så gott som bankrutta landet Grekland var det tydligen så att statstjänstemän fick bonus på lönen om de kunde hantera datorer. (Har tyvärr ingen källa på det så jag tar denna hörsägen för sanning.) Det må man tycka är löjeväckande här uppe i IT-täta Schweden och till en början skrattade även jag hånfullt åt detta. Men nu har jag ändrat mig. Det är ju en skitbra idé.

Oräkneliga är de gånger jag fått ta min arbetstid i anspråk åt att hjälpa kollegor med de mest basala handgrepp. Alltså här snackar vi på en nivå där högerklick med musen och kortkommandon upplevs som kunskaper på nivå med avancerad hacking.

Så ja tack. Jag skulle inte neka en extra dusör i lönekuvertet för att visa kollegor hur man kopierar filer eller tankar ner barnbarnsbilderna ur den privata digitalkameran. Show me the money!

Bra skit

Det har varit mycket synth på den här bloggen på sistone. Nu är det slut med det. För nu har en före detta kollega till mig släppt en för jävla bra låt tillsammans med sitt band.

Samtidigt är det ett bevis på något jag gillar. Ett gäng människor som gör sin grej kompromisslöst och som efter hårt slit får ett erkännande från såväl skivbolag som en snabbt växande skara fans runt hela världen. Just för att de skapar något de själva gillar och inte sneglar ängsligt på vad andra ska tycka.

Här kan man lyssna på den förra plattan medan man väntar på den nya som kommer i juni:

Iron Will, Grand Magus

Fylleidé

Ringa runt till alla som har telefonnummer som ligger angränsande ens eget, t.ex. med bara en slutsiffra som skiljer. Snacka lite skit, prata loss, samtala om livet.

Bra / dåligt?

Själv skulle jag få prata med Niclas i Karlstad och Helena i Alingssås.

(Obs, jag är inte full nu. Så jag ringer alltså inte. Det är en hypotes.)

Lars Vilks

Det är många som är trötta på Lars Vilks. "Usch, vilken jobbig provokatör." "Förstår han inte att människor blir ledsna?" "Han vill bara ha uppmärksamhet." Häromdagen hade en Facebookbekant gått med i gruppen "Kan den här bajskorven få fler anhängare än Lars Vilks?"

Jag tycker att de här protesterna är missriktade.

Lars Vilks har ritat några taffliga teckningar av en rondellhund som han påstår föreställer profeten Muhammed. Det behöver man verkligen inte tycka om. Man får protestera genom att skriva brev till Lars, skriva insändare i tidningar, skriva en bok om hur kass det är, köpa annonser där man säger hur dåligt det är, anordna en demonstration, göra en webbplats, trycka flyers eller tatuera in det i huden.

Men man får inte hota Lars Vilks eller orsaka skada på honom själv, hans närstående eller hans egendom.

Protestera gärna mot karlns konst. Men protestera inte mot att han provocerar. För provokationer är en del av ett civiliserat och tolerant samhälle. Oavsett om de är avsiktliga eller inte. Någon kommer alltid att känna sig kränkt och det får man faktiskt stå ut med som människa. Hellre kränkt än död.

Luther, din lömske fan

På myndigheter finns det en oskriven lag att det under de mörka och trista vintermånaderna ska vara lite att göra så att personalen förgås av tristess och kan tillhandahålla underlag till sjukvårdens vårdplatser för deprimerade samt utgöra underlag för läkemedelsbranschens försäljning av så kallade lyckopiller.

När solen tittar fram och det finns anledning till glädje ska detta stävjas med mycket arbete. Gärna så många, små och jobbiga moment som möjligt. Gärna repititiva. Gärna med otydliga instruktioner eller underlag.

Således är det mycket jobb nu.

Och hörni, kostym, vem kom på det plagget? Kallt på vintern, varmt på sommarn. Ett oskick.

Dagens lunchrecension: Texas Longhorn

Idag råkade jag av en händelse ha ett ärende på Kungsholmen. Där gick jag förbi Texas Longhorn på Fleminggatan och slank in. Personalen var trevlig utan att vara servil, lättölen fick ett kylt glas och maten var för jävla god. Till lunch har de en burgarmeny med cirka 10 varianter. Lagom många. Jag tog ett kycklingalternativ med fajitasprägel. Fantastisk i all sin enkelhet.

Trots att priset landade på ungefär samma som hos Belgobaren kändes det här väldigt prisvärt.

Dagens betyg: 4 texasbor av 5 möjliga. Besök!

Bra skit

'

Tipstack till Miss Muffin som skrev om det här eminenta bandet på sin blogg. Är det inte märkligt hur mycket mer man gillar människor som man delar musiksmak med och vice versa känner sig lätt alienerad från folk som gillar sånt man själv avskyr?

Vad blir det för mat?

Inte lär det blir något av det som Familjen Bruun provlagar och provsmakar i den eminenta bloggen:

denbrunamaten.se

Läs och förundras över hur eländigt man åt förr i tiden. Det var sannerligen inte bättre förr.

Förlåt Norge

Det var visst ingen hejd så surt jag avfärdade denna nation förut idag. Det kanske gick en aning överstyr. För att gottgöra detta listar jag här de bra sakerna med Norge:

Turbonegro

Kaizers Orchestra

Madrugada

Sivert Høyem

Sondre Lerche

Petter Furuseth

Oj, det gick fort. Men underbart är kort.

Uppdatering: Runar, flytta hem!

Dagens lunchrecension: Belgobaren

Belgobaren i sammandrag.

• Höjt pris från 85 till 110 spänn på ett bräde.
• Minskade portioner till cirka 2/3 av storleken.
• Personal som hetsar fram till bordet och vrålar "KÖTT ELLER FISK" på något slags ölsjappsmanér.
• Personal som provsmakar gästernas sås genom att doppa fingret i densamma och smaska i sig.

Alltså vad var det som hände?

Betyg: 1 av 5 belgare. Undvik.

Syttende Mai

Celebrating whale-killing, seal-slaying, oil-drilling, outdoor hiking, inbreeding, narrow-mindedness and an arsehole attitude in general since 1905.

Grattis Norge!

Kommunreklam

"Tack" Enköping för det "fina" erbjudandet.

Bra skit

Tydligen har Trent Reznor ett musikprojekt på gång med sin fru. Det låter ungefär som vanligt, förutom att frun verkar ta över sjungandet. Med andra ord samma bra musik som man är van vid men med en ny röst. Inte alls fel.

Videon känns dock tröttsam och hopplöst misslyckat spekulativ. Alla som är trötta på mordplatser och CSI-effekter räcker upp en hand.

Du kan ta en gubbe ur Göteborg, men du kan aldrig ta Göteborg ur en gubbe

Följande historia är helt sann.

På den lilla myndigheten där jag arbetar har man en rätt så entusiastisk inställning till att fira folks födelsedagar. Det ska samlas in pengar, köpas present, sjungas, hållas tal och firas så mycket det bara går. Speciellt om någon råkar fylla jämt. I och med att många av mina kollegor är äldre har det blivit en del 50- och 60-årsfiranden.

Som nyss. Då en av kollegorna på kontoret i Göteborg fyllde 60. En rätt så timid, försynt och grå liten herre som jag aldrig hört säga tre ord efter varann. Då skulle det Firas!

Eftersom det inte fanns någon vettig anledning för honom att komma till Stockholm etablerades en videolänk över Internet med hjälp av Skype, så att kollegorna i Stockholm och Göteborg skulle se varandra, sjunga tillsammans och gratulera riktigt ordentligt. Så samlades alla kollegor i arbetsplatsens största mötesrum, det vill säga cirka 25 personer i ett rum avsett för 12, och stirrade på projektorskärmen där det med viss sprakande fördröjning gick att beskåda en handfull kollegor på Sveriges framsida. Längst fram vid kameran sitter inte den försynte mannen som är dagens honorar. Nej, där sitter kontorets mest myndiga medarbetare, tillika inbiten och stolt traditionsbärare av epitetet go gubbe. Vi kan kalla honom Roger. Roger börjar samlingen med ett kort tal.

Nu är vi här för att fira Gunnar på hans stora dag. Men inte nog med deeeet, för här har jag också en liten ööööveraskning. Och så halar han upp en bok som han stolt håller fram mot kameran. Berts fräckisar, av Bert Karlsson. Varpå han, utan att någon hinner ingripa, börjar berätta en fräckis för samtliga medarbetare över en sprakande och hackande lina, på klingande göteborgska

Roger: Så var det gubben som kom in till gumman i sovrummet och så hade han en ipren på [ohörbart].
Sthlm: Ursäkta Roger, nu hörde vi inte. Vad sa du?
Roger: ...ipren på OLLONET! Och så sa gubben till gumman, vill du ha din huvudvärkstablett oralt eller analt?

I Göteborg kunde man se på skärmen att det fnissades lite artigt. I Stockholm stod människor i chock. Vad var det som precis hände? Hade man tagit en bild på församlingen hade man kunnat ha med den i ett lexikon under förklaringen till "finsk stämning". Som tur är tar den försynte Gunnar kommandot och börjar skära upp lite tårta och tacka alla för uppvaktningen. I Stockholm börjar alla tacksamt och under tystnad fokusera hårt på att stoppa in tårta i käften.

Det är högst tveksamt om det blir fler videolänkar till Göteborg.

Ett klokt inlägg i debatten om datorspelen

Följande text har inte jag skrivit. Det har Jonas Linderoth gjort. Han är fil.dr vid Göteborgs universitet och en av Sveriges främsta experter inom datorspel och den eventuella påverkan de har på sina användare. Även om ni hatar datorspel rekommenderar jag en läsning för det sägs mycket klokt som har bäring på hela medielandskapet och vilka budskap det är vi om och om igen debatterar.


Jonas text börjar här:

När jag var barn hade jag under en period en lågstadielärarinna som enbart läste ur Barnens bibel för oss. De var de enda berättelser hon läste. Någon gång dristade vi barn oss till att önska en annan saga, men hon sa bara att vi inte var färdiga med Barnens bibel. Terminen gick och det blev inga andra berättelser. Det hanns aldrig med. Berättar man en berättelse finns det inte alltid utrymme för andra berättelser.

En berättelse som brukar återkomma i mediebruset är den om de skadliga och farliga datorspelen. Det är en historia om barn och ungdomar som faller offer för en korrupt kulturyttring som antingen lockar dem till beroende eller i de värsta fallen till att begå fasansfulla våldshandlingar. I stort sett är det samma historia som berättats under hela min uppväxt. På 70-talet handlade berättelsen om videovåldet och under 80-talet var det hårdrocken och rollspelen som förledde ungdomen. Vi vet idag att berättelserna om den farliga videon, hårdrocken eller rollspelen inte var sanna: videon blev allmängods i varje hem, hårdrock är idag helt okontroversiellt och 80-talets rollspelare visade sig vara kreativa förmågor som idag har framträdande positioner i samhället.

Inte är berättelsen om de skadliga datorspelen heller ”baserad på en sann historia”. Under år 2005 gjorde Folkhälsoinstitutet en noggrann granskning av den forskning som finns om datorspel och våld. Författarna Anton Lager och Sven Bremberg kommer där fram till en entydig slutsats: det finns inget stöd i den internationella forskningen för samband mellan datorspelande och aggressiva känslor, tankar och beteenden. Vidare är s.k. datorspels- eller internetberoende inte riktiga medicinska diagnoser. Diagnoserna har inte accepterats av den amerikanska organisation som ger ut standardmanualen för diagnoser inom psykiatrin, den så kallade DSM-manualen. Även om forskare är överens om att det finns ett problem med att en del barn och ungdomar lägger för mycket tid på datorspel så är de oense om huruvida detta bör klassas som ett beroende. De forskare som förespråkar att man talar om ett beroende är noga med att förtydliga att detta i så fall skulle kräva ett vidgat beroendebegrepp eftersom dessa tillstånd skiljer sig väsentligt från att vara beroende av en substans såsom narkotika.

Men detta hindrar inte de som vill berätta berättelsen om de farliga spelen. Berättelsen är alldeles för bra för det. Den 4/5 2010 satt Sven Rollenhagen som grundat Stiftelsen Ungdomsvård i SVT:s morgonprogram och liknade datorspel med kokain, ett påstående som alltså saknar någon som helst förankring i forskningen. Sven Rollenhagen avfärdade även det faktum att datorspelsberoende inte existerar som en klinisk diagnos med att: ”Sverige ligger som många länder efter när det gäller detta med att forska och att diagnostisera exakt enligt någon mall”. Det är ett påstående som inte bara är osant utan också direkt fel. Sverige ligger inte efter andra länder i fråga om medieforskning. Tvärtom har vi en tradition av att vara mer nogräknade och kritiska till att lita på forskning som använder spektakulära och tvivelaktiga metoder. Inte minst är Anton Lager och Sven Brembergs forskningsöversikt ett gott exempel på detta. Att det görs mer spektakulär forskning i andra länder är inte ett tecken på att Sverige ligger efter utan på att vi ligger före.

Detta är fakta men de som berättar historien om de skadliga datorspelen lyssnar inte till fakta. De lever istället efter författaren Jan Håkanssons visdomsord att ”En god historia alltid är sann”. Därför kommer berättelsen tillbaka och berättas om och om igen. Vi hör att ett av de stora problemen i barn och ungdomars liv är datorspelen, att bakom flera tragiska våldshändelser som begåtts av ungdomar runt om i världen finns timmar av spelande och att datorspel är som narkotika och vi förfasas.

Vad är det vi inte hör? Berättar man en berättelse finns det inte alltid utrymme för andra berättelser. Vi får inte höra berättelsen om hur nedrustningen av välfärdssamhället drabbar ungdomar, om hur skola och betygssystem kan skapa utanförskap genom att tidigt stämpla och döma ut barn och ungdomar eller om 35 % ungdomsarbetslöshet. Kanske är det i någons syfte som det blir så?

Om människor med dyra bilar och små könsorgan

Såg precis en BMW 645 cab, lite skönt parkerad i sthlm city. I framrutan låg, väl synligt, en handikappskylt som ger innehavaren rätt att parkera på handikapplatser. Som om en person med funktionshinder har råd med en BMW i miljonklassen.

Sportbilsjävlar! Det är ett satans pack som tror de har rätt att göra och köra hur de vill för att de lagt en massa pengar på en bil.

Nu ska jag gå till Clas Ohlson och köpa en liten hammare jag kan använda vid sådana här situationer.

Epost är inte din privata spamlåda

Epost är en underbar uppfinning. Omedelbar skriftlig kommunikation, utan en massa pappershantering och utan en massa märklig personlig kontakt i telefonen. En möjlighet att kommunicera strukturerat och tydligt på ett snabbt och effektivt sätt.

I teorin.

I verkligheten har vi alla råkat ut för människorna som tror att epost är ett sätt att uttrycka de egna spontana funderingarna som de råkar tänka på just då. För att därefter trycka på skicka/send. Och så får de minuten senare en ny idé, skriver ner den lite raskt. Och trycker på skicka/send. För att ÄN EN GÅNG få en ny tanke och upprepa samma sak.

Vad är det för satans egoistiskt oskick? Världen centrerar inte runt dig och dina egna banala tankar. Det finns faktiskt en människa i andra änden. En människa som ska försöka förstå vad du kommunicerar. En människa som har bättre saker för sig än att försöka tolka och sammanställa ditt ostrukturerade virrvarr som du har emellan öronen.

1. Tänk.
2. Skriv.
3. Läs vad du har skrivit. Kan den andra personen ha en rimlig chans att förstå vad du menar på en gång? Nej, gå till punkt 1. Ja, gå till punkt 4.
4. Skicka mailet.

Banksy telling it like it is

Banksy gör sin grej i Toronto. Igenkänningsfaktor: skyhög.

Cred till Perpotator som visade mig det här.

Synthmusik - så fantastiskt bra och så gränslöst uselt

När jag var liten, på 80-talet, då delade alla musikintresserade högstadiekillar in sig i två grupper. Antingen var man synthare (och fick stryk) eller så var man hårdrockare (och gav stryk). Själv hade jag redan brillor som flaskbottnar, töntig frisyr och postorderkläder så det var rätt självklart att jag skulle börja lyssna på synth. Sen fanns det andra anledningar också. Som att jag tyckte att det svängde mer rent musikaliskt och att jag inte kunde förstå storheten i ett band som sminkade sig och hade ett namn som på svenska betyder urin.

Min inträdesport var som för många andra Depeche Mode. Närmare bestämt skivan Some Great Reward som kom ut 1984. Eftersom jag var 13 år gammal och ganska kass på engelska förstod jag aldrig skivans sexuella undertoner. Det som fascinerade mig det var hur alla dessa märkliga ljud kunde bilda musik. Det var ju liksom inte instrument utan - något mer. Ovanpå detta Dave Gahans hypnotiska stämma som naket och själfullt lägger på en fantastisk sånginsats i kontrast till alla maskiner. Jag var fast.

På den tiden fanns som bekant inte Internet och populärmusik på TV vet vi alla hur löjeväckande det var. Det som återstod var en musikaffär som sålde vinylskivor, mediokra musiktidningar och framviskade rykten i skolkorridoren. Någon hade hört något från en kompis som läst en engelsk tidning att kanske skulle det komma en ny skiva någon gång. Och hade man tur kanske inte Kaj Kindvall tjatade sönder den där bra låten på Tracks när man satt och väntade spänt med fingarna på Rec och Play knappen i två timmar så man fick kramp i handen. (Sen kunde man ge sig fan på att morsan tyckte man skulle komma och äta precis när låten spelades så man missade allt.)

Men jag babblar. Jag vill inte skriva ännu en biografi om musik på 80-talet. Jag vill berätta om min kluvna inställning till synthgenren. För det finns fantastisk synthmusik som får mig att bli glad och dansant i hela kroppen. Sen finns det vedervärdigt usel synthmusik som får mig att krypa ihop av skam för att det är så dåligt. Ofta är det väldigt svårt att avgöra vad som gör skillnaden, för det kan verkligen vara hårfint.

Därför har jag satt ihop två spellistor med ganska populära synthhits och försökt analysera varför jag gillar det ena men inte det andra.

Bra synthmusik

Dålig synthmusik

Sång

Sången är viktig. Det får inte vara dålig sång. Med det menar jag falsksång eller samplade menlösa citat från förmodat tuffa filmer.

Exempel bra: Depeche Mode

Exempel dåligt: Cat Rapes Dog

Popighet

Det får gärna vara popigt men inte populärmusikaliskt, om ni kan förstå skillnaden. Popigt är upptempo, glatt och dansant. Populärmusikaliskt är samma sak men skapad i en mall för hitlistemusik. Då går det bort.

Exempel bra: Erasure

Exempel dåligt: Human League

Queerfaktor

Det får oerhört gärna vara hög queerfaktor på musiken. Ju fler som är öppet gay desto bättre. Motsatsen här är att ju fler som är i garderoben eller straight sänker musikvärdet.

Exempel bra: Bronski Beat / Erasure

Exempel dåligt: Nitzer Ebb (disclaimer: dom kanske är helgay, men jag känner inte till det i så fall.)

Humor

En kompis till mig hävdar att humor och bra musik inte hör ihop. Jag är benägen att hålla med. Bra musik är på riktigt. Dålig musik skojar till det med buskislåtar.

Exempel bra: Kraftwerk

Exempel dåligt: Spock

Hårdhet

Synthgenren har som all annan musik subgenrer. När det gäller synthens hårdare stilar som t.ex. Electronic Body Music är det som svårast att definiera särdragen mellan bra och dåligt. Men ska jag ta en faktor så föredrar jag de mer melodiösa låtarna framför de som mest är en orgie i trummaskiner, skrik och diverse samplingar.

Exempel bra: Front 242

Exempel dåligt: Frontline Assembly

För att runda av det här navelskådande inlägget presenterar jag en låt som lade grunden till mitt intresse för musik. Tyvärr har den inte riktigt hållit för tidens tand, varken musikaliskt eller visuellt. Men 1984 var det här grejen för en liten kille med begynnande acne.

Vilket väder vi har...

...eller inte.

Argumentationsteknik 2

När du debatterar med någon, upprepa för i helvete aldrig motpartens namn som ett jämra mantra.

Ja, jag pratar om dig Mona. Är det något slags tics eller bara kass härskarteknik från SSU?

Argumentationsteknik

Vi lever i ett kommunikationssamhälle, påstås det. En del av att kommunicera består av att argumentera för sina åsikter. Det borde vi bli bättre och bättre på men ibland kan man verkligen ifrågasätta om det stämmer. Påfallande ofta brister det fatalt. Som i fallet med "jag har en kompis". Denna kompis används då en av parterna helt vill omkullkasta den andres argument. Efter en lång och logisk utläggning är det bara att kontra med sin kompis/släkting/bekant.

"Jo, det där stämmer ju, men jag har en kompis från Afrika och han har inget emot om man säger negerboll."

"Jaha, du tycker inte att vi ska ha en snurrande logotype på vår hemsida, men det har min son på sin och den är jättepopulär."

"Nej, jag är inte alls invandrarfientlig/homofob, jag känner faktiskt en invandrare/en bög."

Brukar du också använda dig av ovanstående försök till argumentation? Sluta upp med det. Det är helt värdelöst får dig bara att framstå som dum i hela huvudet.

Vad blir det för mat?

Kalvfrikadeller i tomatsås. Recept från DN. Medelklass i förorten.

Bra skit

Veckans musik har Bondhustrun tipsat om. Det är hon för jävla bra på. Att tipsa om bra musik alltså.

Styr upp på Myndigheten

Hade ett möte häromveckan med ett par kollegor. De ville av någon anledning "ha en egen webbplats" och hade till och med skissat lite sidor i powerpoint. I korthet kan man sammanfatta vårt möte såhär.

Kollega: Ja, alltså, när vi är ute och träffar människor har vi märkt att det finns en Koreansk branschorganisation som alla har hört talas om. Men vi här i Sverige har inget liknande. Så vi skulle vilja göra en enkel webbplats med lite loggor på. Och så känner vi en kille som kanske kan lägga in lite information.

Jag: Så ni vill ha en webbplats för att ge sken av att det finns en svensk organisation - som inte finns? Och ni vill inte lägga ner något jobb den?

Kollega: Typ ja. Det låter lite dumt nu när du säger det.


Det blev ingen webbplats.

Tevejävlarna

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Fick precis beröm av min chef för de senaste dagarnas arbete.

Nu kan det bara gå utför.

Toppklass!

Linus Hallenius, 21 år gammal. Precis vad Hammarby behövde i år. Gör mål helt på egen hand. Det är inte många forwards som klarar av det. Landslaget inom tre år. Utlandsproffs inom två.

Facit på Fråga webben

Det var min förortsgranne Articuno som snabbt som attan kunde tala om för mig att det var Emmon med låten Wake up time som förekom i Kobra. Imponerande. Nu hoppas jag att våra kids börjar i samma förskoleklass i höst för då är det i alla fall en förälder i gruppen som är värd att lära känna.

Fråga "webben"

Nu ska vi göra ett litet experiment. Hur musikaliskt allmänbildade är ni läsare egentligen?

1.38 in i det här programmet av Kobra hör man en synthig musiksnutt på några sekunder. Nu vill jag veta vad det är för grupp och låt. Den som tipsar rätt får min evinnerliga tacksamhet. (OBS: ej pengar eller sexuella tjänster.)

http://svtplay.se/v/1980457/kobra/del_7_av_11_vem_ager_staden

För övrigt, titta gärna på inslaget om väggmålningar i Belfast. Det var riktigt riktigt bra.

Måndagkväll i maj

Blev precis lite varm i hjärtat när jag upptäckte att min fru fyllt på badrummets tvålpump med ny refilltvål.

Imorrn ska jag ut och köpa en Carpe Diem-skylt. I furu.

Das Volk der Wirklichkeit

Jag läste förresten i Dagens Nyheter att verklighetens folk, dvs. Kristdemokraterna, hade haft ett alternativt Första Maj-tåg i Uppsala. Tydligen försöker de etablera en "positiv" motkraft till den gamla hemska vänstern.

Det tycker jag absolut att de kan få göra.

Men sen läser jag vilka som talade på detta evenemang. Bland andra Linda Skugge och Marcus Birro. Ja, men hej kom och hjälp mig. Är ni inte lite väl unga för att byta till det gänget redan? Göran Skytte tog ju mycket längre tid på sig. Tyvärr(?) vet jag inte i detalj vad de talade om men enligt uppgift ska Marcus ha propagerat för ett skilsmässoförbud under eventuella barns två första levnadsår. Man måste ju "värna familjen". Enligt DN ett förslag som rev ner applåder.

Men ursäkta mig, men är inte det här samma gäng som gnäller högst av alla så fort man försöker ge sig in och reglera något alls av familjelivet och dess villkor? Om man inte ska reglera föräldraledigheter ska man inte heller ge sig in och detaljstyra i folks förmodat eländiga privatliv. Exakt VAD skulle bli bättre av att tvinga två människor som inte klarar av att leva ihop att göra just det? All forskning visar väl på att det viktigaste är inte att mamma och pappa lever ihop utan att de är sunda människor som mår bra. Vilket det är ganska svårt att uppnå om man tvingas leva ihop med någon som man inte vill leva ihop med. Marcus, din lilla hobbykatolik, kom in i matchen.

Men det roligaste har jag sparat till sist. Verklighetens folk-paraden hade en orkester också. Som spelade musik. Och inte vilken musik som helst. Nej, ett par Pippi Långstrump-låtar rev dom av.

Ser man inte den fatalt ironiska humorn i det så är man förmodligen kristdemokrat.

Deklarationen avklarad

Varför känns det alltid som om jag gissar och fuskar när jag deklarerar? Staten skulle lätt kunna blåsa mig på 50 000 i skatt till. Jag skulle inte ha en aning om alla förtryckta kontrolluppgifter stämmer.

Dr House någon? Stephen Fry?

Här är ett par kända lirare när de var aningens yngre.

Gungor och karuseller

Var på fotboll idag. Hammarby mot Norrköping. Jag och svärfar. Norrköping vann jävligt nog med 3-2. Svärfar jublade. Jag knöt näven i fickan och surade. Sen kom jag på att jag ligger med hans dotter.

I win.