Idag slog det mig att det här sammanfaller med vårt nuvarande politiska klimat. Idag är individualismen religion. Vi har fått en förflyttning av ansvar från det kollektiva till den enskilde.
Idag finns det inte längre några systemfel. Allt är upp till dig själv. Din karriär, din hälsa, ditt välmående. Om du inte har det bra så är det upp till dig att kavla upp ärmarna, göra något åt situationen och tänka positivt. Att den där arbetslösheten som du råkar befinna sig i beror på globaliseringen eller nedskärningar för att höja företagets börskurs verkar inte längre vara ett alternativ. Nej, det är DU som med ett leende på läpparna ska coacha dig själv vidare till nästa spännande utmaning. Att komma med kritik mot systemet är kommunism och det vet vi alla att det var bara Gulag, nackskott och elände. Är du SÅN?
När alla går omkring och tänker så mycket på sig själva finns inte mycket ork kvar att känna solidaritet och sympati med en massa främlingar. Det räcker på sin höjd till människor man är släkt med och/eller som man tycker om. Det har lanserats tankar om att nätet skapar "stammar" (tribes) där folk med liknande åsikter sluter sig samman kring värderingar och intressen och mest ägnar sig åt att bekräfta sig själva. De andra, de där som inte tänker som den egna stammen, de är mest folk. Folk som står i vägen, folk som tycker fel, folk som tär på samhället.
Så har vi återuppfunnit den xenofobiska bygemenskapen i vårt globaliserade tidevarv. Grattis.
