Sidor

2011/02/28

Jobb jag är glad att jag inte har: IT-support

Arbetsplatsen bytte IT-miljö över helgen. Nytt filsystem. Nytt mailsystem. Gick det smidigt och smärtfritt? Nej, det gjorde det inte.

X antal kollegor kan inte läsa tekniska instruktioner/kommer inte in på mail/kommer inte ut på nätet/har tappat sina värdefulla kontaktlistor/har tummen mitt i handen/kan inte skriva ut sina mail på skrivaren/hittar inte bokmärket till aftonbladet.se/gullegullankokosomengök...

Mitt i all denna röra står min kollega som sysslar med IT-support som en fyrbåk i mörkret. Och som han är jagad just nu. Allas problem måste lösas NU!

Jag får bjuda karln på lunch nån dag. Lunch och terapisamtal.

2011/02/27

Bra skit: Those Dancing Days



Ibland är det bra att slentriansurfa och klicka lite på måfå. Via videon till First Aid Kit som jag lade upp för ett tag sedan hittade jag att regissören Mats Udd gjort en hel mängd med bra musikvideos. Bland annat denna åt det här fantastiska bandet Those Dancing Days. Det svänger på rätt bra och speciellt trummisen ska ha en eloge för ett armhålesvettskapande dunkadunka.



2011/02/25

Hello Hongkong




Jaha, hit åker jag om en vecka. Det ser ju inte alltför tråkigt ut. Fuck off, snö och is.

2011/02/23

Hahaha, kolla så festligt

"Hahaha, titta så galet. Vilken inredning. Va? Har du sett något liknande. Det är ju inte kloookt..."

Ett hus i en stockholmsförort har legat ute på Hemnet en tid och mäklarens bilder har cirkulerat på Facebook och andra sociala medier. Inredningen är minst sagt annorlunda den som vi är van vid i Sverige. Den är extravagant. Svulstig. Och som vi har kommenterat. Pekat finger. Skrattat.

Men jag skrattar inte. Som den hemnetknarkare jag är såg jag huset för rätt länge sen och hajade också till eftersom det bryter mönstret från alla typiskt ängsliga svennebananhem. Men jag tycker det är skönt. Fantastiskt att någon valt att gå sin egen väg. Stå för sin egen smak. En smak som jag gissar är inspirerad av stilideal från länder lite längre söderut. Från mellanöstern kanske rentav. Men nu gissar jag bara. Jag är ingen inredningsetnolog.

Däremot är jag illa berörd av hur många verkar tycka att det är skojigt. En skrattfest. Något att peka finger åt. Påfallande många är samma människor som gjorde den enormt kraftfulla protesten att gå med i Facebookgrupper som "SD i riksdagen - nej tack" och Aftonbladets märkliga "Vi gillar olika". Ja, ni verkar verkligen gilla olika hörni. Tog det ett halvår innan ni glömde bort att tänka på ert eget beteende och agera lite konsekvent?

Skärpning för fan.

(Ja, jag är en humorlös och politiskt korrekt surgubbe. Men hellre det än en som skrattar åt människor som inte är som jag.)

Big Brother och mediamänniskorna

Big Brother är igång igen. Det har nog knappast undgått någon. En något mer begränsad händelse är att TV4 bjöd in ett gäng mediamänniskor till ett dygn i huset på förhand för att de skulle se hur det var och självklart skriva om det efteråt.

Detta har skapat en debatt om den kulturjournalistiska rollen. Är det ok att delta i ett liknande PR-evenemang eller blir journalisten alltför insyltad i det som denne är satt att bevaka? Är det fint och bra att skriva om böcker och finkultur? Är det fult och dåligt att skriva om dokusåpor och fulkultur?

Det är egentligen en ickefråga. Självklart har både fin- och fulkultur har en plats i samhället och bra kulturjournalistik ska bevaka båda. Tyvärr döljer denna uttjatade diskussion ett helt annat problem. Det är att resultatet av det kulturjournalistiska dygnet i Big Brother-huset är ytligt, torftigt och förutsägbart. Så gott som samtliga rapporter om dygnet i huset begränsas till ett redogörande av vad som hände, hur journalisten själv upplevde det och referenser till det numera välbekanta lydnadsexperimentet av Milgram. Några av skribenterna, som Jens Liljestrand och Elin Grelsson ger sig på försök att utveckla något mer avancerade analyser men det blir tyvärr, enligt mig, rätt banala och orealistiska reflektioner. De efterlyser en utveckling av konceptet för att Big Brother ska kunna lära oss tittare något om de psykologiska effekter som formatet visar upp.

Men jag vill ha mer. Jag efterlyser djupare research och nyanserade analyser. Varför görs det ännu en säsong av ett program som har ett rätt uttjatat koncept? Hur resonerar producenterna? Varför väljer man att utforma programmet på det ena eller andra sättet? Vilka behov fyller programmet hos dagens publik? Varför tittar folk? Vad gör det med oss? Är vi cyniska arslen, identifierar vi oss med deltagarna eller vad är det som händer?

Det är betydligt mer intressant än att få veta att det är tråkigt att vara instängd och att människor inte riktigt beter sig som vanligt i konstruerade experimentsituationer. Det visste vi redan.




Några länkar för den som orkar läsa. (Det finns säkert fler för den som letar.)

Åsa Linderborg (Aftonbladet) skriver en navelskådande text om hur människor degenererar i Big Brothers konstruerade experimentmiljö.


Jens Liljestrand (Sydsvenskan) skriver om stigmatiserandet av dokusåpadeltagare och drar sig till minnes sina egna erfarenheter.

Elin Grelsson (GP) önskar sig en utveckling av formatet efter sitt dygn i huset.

Eric Rosén (Nyheter24) skriver rätt rakt upp och ner hur han upplevde dygnet i huset.

Karin Olsson skriver en syrlig kommentar där hon kritiserar de deltagande journalisterna för att vara sociala turister i fulkulturen.

Isabelle Ståhl skriver att hon inte blir en sämre journalist av att testa Big Brother-huset.

Elin Grelsson skriver en replik om kulturjournalistikens förhållande till fin- och fulkultur.

Fem tycker till - ett representativt misslyckande

I Dagens Nyheter idag är det en artikel om USAs relationer till länderna i nordafrika och mellanöstern. Intet ont om det. Det är ett bra försök till analys. Men, i anslutning till artikeln har man gett sig på en sån där intellektuell härdsmälta där fem "vanliga" människor får tycka till.

Rent allmänt tycker jag att det är ett begränsat värde i en dylik övning över huvud taget. Det blir ofta en oerhört banal frågeställning och svaren begränsas av formatet till rena plattityder. Specifikt i det här fallet blir det också missvisande om det man vill åskådliggöra är vanliga amerikaners åsikter om det som händer. Utrikeskorrespondenten har nämligen fått ge sig ut på gatan. Gatan i New York, märk väl. En av USAs mer vänsterorienterade och upplysta städer. New York är knappast representativt för landet i stort. Det är som om man skulle ge sig ut på gatan i London, Stockholm, Warsawa eller Rom och låtit svaren representera Europa.

Åk till Arizona, Minnesota eller Utah och fråga lite amerikaner så blir svaren garanterat HELT annorlunda.

2011/02/22

Bra skit: First Aid Kit



Ibland när jag stöter på talangfulla människor uppstår en dubbel känsla. Dels blir jag trött och vill gå och lägga mig i sängen eftersom jag själv känner mig rätt hopplös. Dels blir jag väldigt väldigt glad att det finns sånt här som förgyller tillvaron.

First Aid Kit är två oerhört begåvade systrar som det glädjande nog går bra för. Låten Ghost Town är som ett kallt glas vatten en dammig varm dag. Videon är en smekning på synnerven.

First Aid Kit på Spotify

2011/02/21

Pretentiös

pretentiös [pretaŋʃø:´s eller pretan-], (intellektuellt) anspråksfull (i en utsträckning som det inte finns täckning för); fordrande. (Källa: NE.)

Bilden kommer från Dagens Nyheters artikel om hem som statussymbol.

...och förresten.

Några korta ord om detta Big Brother. Jag föraktar. Inte deltagarna. Däremot varenda käft som på något sätt är inblandade i produktionen. Beslutsfattarna på TV4, alla på produktionsbolaget, programledaren, klipparna, filmarna, dom som byggde huset, dom som lagar maten, dom som åker och hämtar spriten. Samtliga. Ni är pajasar.

Slut på meddelandet.

Kulturtips: Doug Stanhope

Upptäckte häromdagen att ståupparen och samhällskritikern Doug Stanhope fått in en bunt med ljudupptagningar på Spotify. Det rekommenderar jag att du genast lyssnar på. I alla fall om du vill ha kul. Om du vill ha tråkigt kan du låta bli.

Doug Stanhope på Spotify

Om du däremot skrattar åt den där Aziz Ansari, då vet jag inte vad det är för del på dig. Tråkigare ståuppare har jag inte sett någonsin.

2011/02/19

Ensamt hjärta söker


Söker dig kvinna som har en stil som LOs chefsekonom. Du är ganska lång, spänstig, blond, pagefrisyr, lever sunt, gärna lite äldre. Jag är 45 år, normalbyggd, barnfri, trevlig.

Av alla kontaktannonser jag sett i mitt liv ligger den här på topp-5 vad gäller konstighet. Jag vill inte ens börja föreställa mig hur annonsören tänker. Det finns så mycket mörker där. Så mycket galenskap. Så mycket som borde stängas in och aldrig få utlopp.

Ironisk mat?

Kvällens middag var tacos. (Jag vet, det hör fredagar till men vi är lite "crazy" i det här hemmet.)

Helt oironiskt dessutom. Inte som en skön grej. Inte sådär "haha, vi äter tacos som några andra svennebananer". Närå, rakt upp och ner bara. Majsskal, köttfärs, salsa. Rakt in i mun. Tugg, tugg. Tack för maten.




2011/02/18

Vett & etikett på tuben - tillägg

Luktar din deodorant (eller valfri annan kroppsprodukt) kokos?

Ha den inte på dig när du åker kollektivtrafik. Ha den inte på dig när du är ute på allmän plats. Ha den på dig hemma. Med dörren stängd. När du är ensam.

2011/02/16

Great minds create awesome things together

Av outgrundliga och långrandiga orsaker som ni skulle tråkas ut av att läsa ramlade jag över ovanstående bild alldeles nyss. Det är Camilla Läckberg som poserar med ett låtsasvapen sittandes bredbent på en krokodil. Fotografen är enligt uppgift Bingo Rimér. Idén är gemensam.

Jag vet inte riktigt om det hela är straffbart. Men det borde vara det.

Bra skit: PJ Harvey

2011/02/13

Konsumtionsvanor

Vi kör en lat söndagslista bara för att få tiden att gå innan det är dags att laga mat.

SKOR: Ecco. Jag fyller ju snart 40 som bekant. Orka köpa skor som man måste nöta in med skoskav först. Ecco är sköna, okej.
SNEAKERS: Hahaha. Nej tack.
JEANS: Vilket märke som helst utom Acne. Så länge det är mörkblått och lite propert vuxet sådär.
T-SHIRT: Mjuka sköna för max 5-600 spänn utan några meningslösa tryck.
UNDERKLÄDER: HM. Köper man märkesunderkläder är man en sån gigantisk sucker.
VÄSKA: En axelremsväska från Ordning & Reda som jag fått av min fru. Favorit.
PLÅNBOK: Svart liten sak som mest innehåller körkort och betalkort.
SOLGLASÖGON: Något billigt för 150 spänn. Dom kommer ju alltid bort eller går sönder.
KLOCKA: Nej. Jag har väldigt bra inbyggd tidsuppfattning i kroppen och har alltid mobil.
SMYCKEN: Vigselring. Har slutat med ring i örat och sånt.
TV: LG Plasma. Tips från insatt kompis.
MOBILTELEFON: iPhone.
DATOR: HP, 3 år gammal. Den första som funkat rätt smärtfritt i flera år.
LOTION: Eh, nej.
DEODORANT: Armani Mania. En av mina få "lyxprodukter".
TANDKRÄM: Pepsodent.
SCHAMPO/BALSAM: Adidas, tror jag?
TVÅL: Någon pumptvål med en fisk eller en sköldpadda på. Barnen fick välja.
PARFYM: Nej. Rakvatten samma som deodorant.
MINERALVATTEN: Helst inte.
VIN: Beror på vad jag ska äta.
DRINK: Hellre whisky tror jag. Är dock inte någon single malt pajas.
BRÖD: Ja tack. Älskar bröd. Ge mig det vita onyttiga.
MAT: Ja jo det är gott. Rätt roligt att laga också.
GLASS: Det blir inte ofta.
GODIS: Det blir det lite oftare. Mint och surt är favoriter. Dock inte samtidigt.
SÄNG: Carpe Diem 180 cm bred. En svindyr som vi köpte billigt av en märklig kille på Blocket. Obs, inte märklig som i hälare. Han var någon svinrik datorkonsult med ont i ryggen som testade sig igenom lyxsängssortimentet.
LAKAN: Satin, eftersom min fru väljer.
FRISÖRSALONG: En otrendig på Vasagatan i Stockholm.
DAGSTIDNING: DN. Guilty pleasure.
MAGASIN: Filter. Fokus. Militär historia. Offside ibland.

2011/02/10

Bra skit: Sera Cahoone

2011/02/09

Bittert om vett och etikett i tunnelbanan


Det kom en kommentar som efterlyste ett bittert inlägg om tunnelbanan. Ett ämne som jag så gott som dagligen får tillfälle att studera och reflektera över. Det är något med trafik som får vanliga vettiga människor att förvandlas till anonyma kräk i den massa vi kategoriskt kallar "folk". Biltrafik är ett kapitel för sig som förtjänar en egen genomgång. Kollektivtrafik är inte riktigt lika illa men ändock fascinerande.

Om du vet att du ska transportera ditt transfettsspäckade anlete meddelst tunnelbana i Stockholm, läs då noga här hur du ska bete dig för att inte väcka anstöt och/eller göra dig till åtlöje.

Transport av kropp/bagage
När du ska framföra din kropp samt dina persedlar på allmän plats bör du alltid försäkra dig om att du är hel och ren samt, framför allt, att du visar respekt för dina medmänniskor. Undvik följande:

  • att sitta bredbent på sätet och på så sätt ta upp mer plats än du behöver.
  • att ställa din väska eller annat skit du råkar släpa runt på eventuella tomma platser bredvid dig. Din väska har inte löst biljett. Det har dina medpassagerare.
  • att ha på dig din ryggsäck. Det är endast okej om det är få passagerare. Så fort det börjar bli trångt bör du ta den i handen för att undvika att drämma till någon kortväxt person/barn i ansiktet med den.
Avstigning/påstigning
Av någon outgrundlig anledning har väldigt många människor svårt för följande enkla modell.
  • När tåget stannar och dörrarna öppnas så ska man först släppa AV alla människor som vill lämna tunnelbanetåget. Stå då inte i vägen och hetsa för att du vill kliva på. Lämna gott om plats så går det hela fortare.
  • När alla har lämnat tåget kan passagerare som vill åka med kliva på. Har du grundläggande cerebral förmåga kan du låta gamla människor och gravida få förtur att sitta ner. Undantag från denna regel är om du har på dig en illasittande kostym med mjäll på axlarna, om du är en brat eller om du rent allmänt är dum i huvudet.

Telefoni
  • Telefon bör man prata i endast undantagsvis. Om samtal är nödvändigt bör dylika vara så diskreta och korta som möjligt.
  • Har du en ringsignal av modell "rolig" - byt!
  • Följande ämnen bör helt undvikas att pratas i telefon om: din könssjukdom, ditt senaste knull, din senaste fylla, skvaller, skitprat om vänner och bekanta, allmän asocial pratsamhet som du gör bara för att få tiden att gå.

Rulltrappa
En rulltrappa kan verka skrämmande och förvirrande om man aldrig har åkt någon. Men nu är det 2011 i kalendern och då har de allra flesta i Sverige någon gång stött på detta fenomen. Men ändå finns det individer som inte begriper något av följande:

  • om du ska åka rulltrappa stillastående, stå till höger. Vänstra sidan är till för de som har bråttom och vill promenera uppför trappan.
  • har du en stor jävla väska, försök att ställa den framför dig och hålla vänstra sidan fri.
  • har du en barnvagn, varför tog du inte hissen? Jag vet att den luktar kiss men det får du ta. Du är ändå van vid bajsblöjor och annat äckligt.
  • när du kommit upp till toppen av rulltrappan, stanna då för fan inte och fundera på var du ska gå. Fortsätt framåt och lämna plats för alla andra som kommer efter dig. Du är inte universums medelpunkt.


Biljett
Biljett bör lösas av alla som har kontanta medel att göra så. I Sverige innebär detta cirka 99,9 procent av befolkningen. Nej, det är inte okej att skylla fuskåkande på något slags politisk protest därför att man av princip tycker att lokaltrafik ska vara gratis. Den är nämligen inte gratis och du går inte in på ICA och plockar på dig därför att du av princip tycker att mat ska vara gratis. En extra dumstrut utgår till dom som via sina smartphones twittrar ut varningar om biljettkontroll. Har du en smartphone har du definitivt råd att betala biljett och du är inte en modern urban Robin Hood, du är bara ett själviskt as.


2011/02/05

Kolla hörseln kanske?

Jag: Vad mycket toapapper du köpte.

Min fru: Ja, du gillar ju att gå på toa.

Jag: Va?

Min fru: Ja, det blir billigare när man köper storpack.




2011/02/04

Årets kock




Lammfilé, getost/youghurtsås med citron, balsamvinägerkaramelliserad potatis. Lite sallad. Rödvin.

Om det var gott?

Facit: Jättegott. Full pott. Om man säger. Hehe. *hehe*

2011/02/03

Tar dumheterna aldrig slut?

Fältarbetsgruppen vill stoppa "knarkmusik" i Radio Jämtland.

Det är Thomas Spångberg på Fältarbetsgruppen som ligger bakom det kritiska mejlet till Radio Jämtland.

– Det är säkert så att många kommer att tycka att vi är löjliga och överdrivet vuxenviktiga. Men våra ungdomar är väldigt påverkade när det gäller musik, filmer och symboler. Det är ju ingen som börjar ta droger för en enda text. Men det handlar om många bäckar små och vi kände att vi ville reagera mot den här musiken, säger Thomas Spångberg på Fältarbetsgruppen.

Anledningen till att Fältarbetsgruppen reagerat är på grund av texten i Nickelbacks låt ”This Afternoon.”

– Det är ju bara att lyssna på låten för att förstå att den är väldigt drogliberal. ”Vi odlar på vår bakgård och röker så mycket vi vill”. Jag var överens med de övriga i Fältarbetsgruppen att vi skulle uppmärksamma det här för Radio Jämtland.
(Hela artikeln finns under länken.)

Ursäkta mig, men vad är det frågan om?

Thomas Spångberg, vad sägs om att du skärper till dig? Så här ligger det till.

1. Budskap i musik, böcker, filmer, spel, kultur medför inte med automatik att någon vill börja knarka. Eller slåss eller våldta eller något annat obehagligt för den delen.

2. Hur många av de ungdomar du har att jobba med tror du lyssnar på Radio Jämtland?

Om det nu var så att vi människor tog intryck från kulturbudskap i den omfattningen som Thomas befarar då skulle vi inte göra annat än att slå varann på käften, leka Grand Theft Auto på riktigt och skjuta heroin mellan tårna 24/7. Så ser inte verkligheten ut. Inte ens i Jämtland.

Knarkmusiken
För den som är sugen på att börja brajja loss hittar ni inspirationen här:
This Afternoon - Nickelback

2011/02/01

Design by committee



Hej alla reklamare. Känner ni igen er?