Sidor

2011/04/29

Bra skit: Beastie Boys



Om jag lyckas hålla mig 1 procent så fräsch och aktuell som Beastie Boys nu efter 40 så är jag nöjd.

2011/04/27

Mesiga sexualtips

Hittade precis den här idiotiska frågeställningen, tillsammans med ett otroligt mesigt svar, på Aftonbladet. Var annars? Linn Heed gör mänskligheten en otjänst.

Fråga:
Hur vet man att en tjej är oskuld?
Anonym


LINN SVARAR:
Det vet man om man frågar henne. Det går inte att se på henne och det är en myt att alla oskulder blöder vid det första samlaget. Blodet är ingen intäkt på att tjejen är oskuld. Dessutom är det viktigt att veta att den så kallade mödomshinnan, inte är en hinna som man sticker hål på vid det första samlaget, utan mödomshinnan är ett slemhinneveck som sitter i slidmynningen. Detta veck är olika tjockt hos olika kvinnor och du kan inte se på vecket om hon är oskuld eller inte. Våga fråga och våga lita till svaret som du får.

Här är mitt svar:
Kära Anonym. Skit i det du. Om en tjej är oskuld eller inte är över huvud taget en irrelevant fråga som alltför länge plågat mänskligheten. Urgamla myter och sägner och värderingar kring renhet, oskuldsfullhet och familjeheder har förpestat den här världen tillräckligt. Lägg ner det där nu. Om du tycker att det på något sätt är viktigt, tänk om. Låt alla ligga lite som dom vill utan att döma dom för det. Tack.


Världens bästa sex- och samlevnadskolumn skrivs för övrigt av Dan Savage som är en fantastisk människa.




2011/04/24

Skrattfest

För en rolig stund:

1. Bildgoogla på "costumes babies".
2. Titta.
3. Reagera.

Barn och tidsuppskattning

- Nej, ni får inte titta på teve nu. Ni har tittat halva dagen. Ni får vänta tills klockan sju.
- Hur länge är det?
- Om 30 minuter.
- Hur många sekunder är det?
- 1800 sekunder.
- Eeeett...tvvåååå....treeeee....fyyyyra....feeeem....seeeex....

2011/04/23

Trailer

Jag tänkte surfa lite på nätet och kolla om det mot förmodan släppts en film som jag skulle kunna tänka mig att se. Så jag surfade. Och jag kollade. På så kallade trailers. Små filmsnuttar som ska göra reklam för diverse filmer.

Men vet ni vad? Förr i tiden, när jag gick på bio, då fick man se en liten snutt bara. Några smakprov. Vad tror ni om det konceptet Hollywood? Kan det vara något? Det här nya greppet, att klämma in hela filmen på två minuter, vad handlar det om?

"Åh, den där filmen verkar bra. (Klick) Jaha, se där är den coola hjälten. Och där är skurken. Och där får man se hans barndom. Sen slåss dom. Sen kommer den där killen att dö. Sen försvinner tjejen. Och sen blir det en jädra slutfight. Okej, den filmen behöver jag inte se längre FÖR NU HAR JAG REDAN SETT HELA FILMENS TORFTIGA HANDLING I FÖRVÄG!!!"

Så himla dumt.

2011/04/18

2011/04/15

Plötsligt i Bromma


- Men älskling förlåt. Jag ska inte ha på mig dina trosor igen.

Twittertips: Lek inte kommentator

Twitter är ett ganska roligt sätt att kommunicera på. Korta meddelanden på 140 tecken där alla som vill får kommentera samtiden eller slänga käft med sina kompisar, "riktiga" såväl som internetkompisar.

Men som alla former av kommunikation finns det saker man inte bör göra. För att det inte längre blir kommunikation på lika villkor, utan för att det blir mer av ett störande element. En sådan sak som man bör undvika på Twitter, det är att referera från diverse seminarier, föreläsningar eller debatter som man besöker. Här är en kortlista till varför det bör undvikas:

1. Hade jag velat veta något från nämnda evenemang så hade jag gått dit själv.
2. Du har utsett dig själv till kommentator och spammar nu min feed med allsköns nonsens. Jag har inte bett om detta.

Kort sagt så ger det mig inte ett skit att du sitter och okritiskt följetongstwittrar allt som för stunden sägs från estraden. Det är som att titta på en powerpoint genom en toapappersrulle från 50 meters håll och höra ett otydligt mummel. Det fantastiska budskap som du just nu tar del av kan jag inte ta del av via det trubbiga kommunikationsverktyg som twitter är.

Om du nu tycker att det evenemang som du besöker är det bästa som hänt sedan färdigskivat bröd uppfanns - skriv då ett referat av det efteråt. Lägg det i en blogg. Eller skriv ett mail till mig och förklara hela grejen. För då går ditt budskap fram. Då bidrar du med dina egna reflektioner. Då är det intressant. Inte annars.

Bra skit: Arctic Monkeys



Sorry för ett jävla tjatande om det här bandet. Ljudfilen från häromdagen försvann men det kom en video istället. Som i ärlighetens namn inte var något vidare. Har Mediagymnasiet gått bärsärk med effektlådan?

2011/04/14

Finn fem fel

2011/04/13

Krig och ekonomi

Alldeles nyss avslutades första delen av dokumentärserien Krig för Fred på SVT. Det var en intressant början som gav viss inblick även om jag hellre hade sett en nedklippt version på två eller ännu hellre ett avsnitt. Värdet med att snuttifiera berättandet i sex separata delar förstår jag inte riktigt.

Men en sak som blev tydlig i detta första avsnittet, det är varför kriget i Afghanistan är så oerhört svårt att vinna. Enligt mig är det, bland mycket annat, en fråga om ekonomi. Rent krasst vad saker och ting kostar. Material, vapen och människoliv.

I detta första avsnittet kan man se hur en hel pluton svenskar tillsammans med afghanska regeringssoldater kämpar mot vad man tror är 8-9 talibaner. De vet inte riktigt för avståndet är tusentals meter vilket gör att vapnen de skjuter med inte når fram och är helt verkningslösa. De svenska soldaterna hör bara smällarna när vapnen avfyras. Efter en stunds funderande begär de in flygbombning. Ett plan lyfter och släpper en bomb på berget där de tror att fienden finns. Det blir en jävla smäll. Uppdraget slutfört.

Vad kostar då detta? För talibanerna kostade det (kanske) ett människoliv och ett automatgevär som man kan köpa för $100. Talibansoldaten var kanske uppväxt i trakten eller så hade han själv bekostat sin resa dit för att delta i striden. Hans träning är säkert väldigt rudimentär.

För ISAF (dit Sverige tillhör) kostade det transport av en pluton svenska soldater till Afghanistan. Lön av dessa soldater. Inköp av deras vapen, fordon, uniformer, kommunikationsutrustning med mera. Träning av dessa soldater under lång tid. Sen tillkommer ett amerikanskt stridsflygplan för miljontals dollar. Transport av detta plan till Afghanistan. Träning av dess pilot. Och slutligen en rätt avancerad bomb som kostar tiotusentals dollar.

Som amerikanerna brukar säga, you do the math. Den ekonomiska räkningen mellan dessa två grupper är väsensskild. På ena sidan några tusen dollar - på andra sidan en slutnota på miljontals dollar. På ett finansiellt plan är det här inte ett hållbart krig för västvärlden.

En annan aspekt förutom den om krassa pengar är ekonomin med människoliv. I Afghanistan bor det drygt 29 miljoner människor. Även om inte alla dessa sympatiserar med talibanerna är det ändå en rätt stor rekryteringsbas. Sedan tillkommer frivilliga från hela muslimska världen som åker dit för egna pengar eller som är finansierade av det som brukar kallas terrornätverk. Talibanerna bryr sig inte nämnvärt om vilka förluster de lider. De har levt med krig sedan 1979 och är med rätta ganska luttrade vid det här laget. Tragiskt, men sant. För ISAF är däremot varenda soldat som dör eller skadas värdefull i den meningen att han eller hon är dyrare rent ekonomiskt att träna och underhålla samt att hemmaopinionen mot kriget växer i takt med förluster.

Så på den ena sidan har vi ISAF som bränner pengar värre än Jay-Z på födelsedagskalas. De kan inte vinna genom att skjuta ihjäl motståndarna för de är för många och det skulle inte fungera eftersom man inte kan döda sig till fred. Det är moraliskt förkastligt och civilbefolkningens förtroende skulle med all rätt gå ner i botten.

På den andra sidan har vi talibanerna. Deras verksamhet kostar nästan ingenting. Varje ISAF-soldat de lyckas ha ihjäl spär bara på opinionen mot kriget och varje bomb som släpps bränner bara ett ännu större hål i USAs budgetunderskott.

Ja, men lycka till dårå.

2011/04/12

Resten av den här skitjobbiga musiklistan

Hörni, vilken idiotisk idé det var att börja med en musiklista. Vem startade skiten från början vill jag veta? Sen vill jag skicka ett personligt brev med invektiv till vederbörande. Maken till tråkigt får man ju leta efter även om man älskar musik.

Men man måste ju slutföra saker, annars är man en såndär som ger upp. Så här kommer resten i ett enda långt svep. Det här är en tvångshandling från min sida. Ingen måste läsa.

------------



11 – en låt av mitt favoritband
Arctic Monkeys - Cornerstone. Arctic Monkeys är bannemej briljanta. Dom skapade stor musik och slog igenom ungefär då andra i samma ålder klämmer finnar och masturberar 24/7. Inom kort kommer en ny skiva. Som jag ser fram emot den.





12 – en låt av ett band jag hatar
Bloodhound Gang - The Bad Touch. Finns det någon som gillar Bloodhound Gang? Gör du? Then get the f*ck outta here...





13 – en låt som är guilty pleasure
The Kristet Utseende - Pang på pungen i Portugal. Jag hajar inte riktigt ämnet men det här är nog så nära jag kommer. Pubertala texter och rätt märklig metal. Men det måste ändå respekteras detta.




14 – en låt som ingen tror att jag skulle älska
Snook - Längst fram i taxin. Jag gillar ju inte hiphop så värst. Ännu mindre vit hiphop. Står inte ut alls med Linnros och Adams-Rays soloprojekt. Men nåt i mig gillar svänget i Snook.





15 – en låt som beskriver mig
Lars Demian - Man får vara glad att man inte är död. Eller kanske inte. Men det gäller ju att upprätthålla myten om den där bittra bloggaren.





16 – en låt som jag brukade älska men nu hatar
Nirvana - Smells like teen spirit. Grunge kändes ju hur fräscht som helst när det kom. Jämfört med Winds of change av Scorpion som var på hitlistorna samtidigt luktade detta inte kiss. Sen dog hela genren samtidigt som Kurt Cobain. Det går ju inte att lyssna på längre.





17 – en låt som jag ofta hör på radio
Jag lyssnar inte på radio.


18 – en låt som jag önskar att jag fick höra på radio
Jag lyssnar inte på radio.


19 – en låt från min favoritplatta
Smashing Pumpkins - Cherub rock. Oj så svårt att välja ut en favoritplatta. Och hela konceptet med skivor känns inte så modernt längre. Men en gång i tiden höll jag Siamese Dream väldigt väldigt högt. Det är fortfarande en kanonbra skiva så i brist på andra så...





20 – en låt du lyssnar på när jag är arg
Ministry - Jesus built my hotrod.




21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Caesars - Jerk it out




22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Molotov - Frijolero





23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Elvis - Can't help falling in love. Nu är jag ju redan gift och har inga planer på att gifta om mig. Men den här låten hade vi på vårt bröllop. Den kändes, och känns, väldigt rätt.




24 – en låt du vill ha på din begravning
Bad Religion - Sorrow. I den här akustiska versionen dårå. Originalet vore kanske...ett udda val.




25 – en låt som får dig att skratta
Jag lyssnar inte på musik för att skratta. Hela konceptet känns helt bisarrt för mig. Vad finns det att skratta åt? Bloodhound Gang? Nej tack!


26 – en låt du kan spela på instrument
Perssons Pack - Packets paradmarsch. Jag kunde i alla fall spela trummor på den här låten. Nu skulle det förmodligen låta skit.




27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Arctic Monkeys - The View from the afternoon. Om jag hade kunnat spela trummor som på denna låten hade jag jobbat järnet för att ha en musikkarriär istället för den här som jag har nu.





28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Skyldig till vad?

29 – en låt från din barndom
Ted Gärdestad - Satellit





30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
The National - Bloodbuzz Ohio



ÄNTLIGEN! Nu kan jag återgå till viktigare saker.

Revision: 9. En låt jag kan dansa till



Okej, nu dansar jag ju jävligt jävligt sällan. Men om den här låten någonsin hördes på lokal kan du ge dig fan på att jag skulle dansa. Bucovina av Shantel, här i en remixversion av Ian Oliver.

Möten och "möten"


Ett av den moderna arbetstagarens ständiga gissel är möten. En enkel tumregel är att ju mer lön du har, desto mer möten måste du gå på. Vissa chefer gör inget annat än går på möten hela tiden. Själv tjänar jag visserligen helt ok men på tok för lite för att sitta av min tid i ett kvavt rum med en massa ointressanta människor och höra på en massa prat.

Efter ett drygt decennium i arbetslivet har jag märkt att det är skillnad på möten och "möten".

Möten karaktäriseras av att en liten grupp människor träffas för att prata om ett på förhand bestämt ämne, åsikter dryftas, saker bestäms och sedan skiljs man åt och genomför det som man har bestämt tillsammans. Det är konkret, avgränsat och leder till ett resultat.

"Möten" består av att "alla som borde känna till något om det här" träffas i ett rum för att snacka lite allmänt, lyssna in, bevaka sina positioner, pissa revir, slänga sig med förkortningar och buzzwords samt fördröja alla former av beslut. Det är ett forum för skitnödiga pratkvarnar och viktigpettrar att hålla låda för oss stackars löneslavar som kommenderats dit av oklar anledning.

Varför formen "möten" över huvud taget förekommer i det moderna arbetslivet 2011 är för mig en gåta. Det leder ju inte till ett skit förutom att det kostar alla närvarande människors (oftast dyra) lön och tid (som kunde lagts på mer produktiva aktiviteter). Det är ett hån mot intellektet. En skymf mot alla som står utanför arbetsmarknaden att vi som är på insidan sysslar med låtsasarbete.

Känner du igen dig och tar ansvar för att du har arrangerat ett "möte", gör inte om det.

10. En låt som får mig att somna

Den låten finns inte. All musik som jag tycker om fungerar tvärtom som en energiinjektion. Det kan vara en lugn låt eller så kan det vara en fartfylld låt. Det är egalt. Bra musik engagerar lyssnaren.

Jag har aldrig förstått grejen med att lyssna på valsång eller gregorianska munkar som sjunger stämmor och sen somna lugnt och skönt. Då har jag det hellre tyst. Tystnad är lugn för mig.

9. En låt som jag kan dansa till

Jag kan inte dansa. Så var det med den saken.

2011/04/08

40-årskris?

Jag har varit slarvig. Gått omkring och slentriandroppat och skojat om begreppet 40-årskris. Senast idag dök uttrycket upp av någon anledning och i samma stund som orden gled ur min mun kände jag att vadfan håller jag på med?

Jag är ju nöjd. Det finns inget som jag har missat att göra och det finns inget med mitt liv som jag skulle vilja ändra på. I alla fall inte i storleksordningen att helt byta livsstil.

Min rädsla, eller ängslan kanske är ett bättre ord, är att andra ska ändra uppfattning om mig. Som 30-nånting är man i dagens samhälle lite på topp. Fortfarande rätt ung men utan ungdomlighetens brist på erfarenhet. Efter 40 däremot, då börjar man bli seg. Inte hänga med. Lyssnar på gammal musik. Byter inte åsikt. Tycker att förändringar är jobbiga. Eller, om man nu INTE är på det viset så blir det bara ett desperat pekoral av det hela. "Oj, vad kul att du också lyssnar på ny musik, farfar. Tack, men nu kan du gå hem."

Jag vill inte att omgivningen ska döma mig på förhand. För ju äldre man blir så verkar man bli mindre av en individ och mer av en grå massa som är "dom gamla". En homogen grupp som sitter och kalkar ihop. Dom som är gamla och fortfarande individualister ses som lite charmigt knäppa. Original.

Vad handlar det om? Ibland tycker jag att den här hjärnan vi begåvats med är mer än lovligt begränsande. Vårt ständiga behov att kategorisera och hitta minsta gemensamma nämnare i allting är inte konstruktivt alltså.




2011/04/07

8. En låt som jag kan hela texten till



Enjoy the silence - Depeche Mode. Så sjukt peppad man var när den här skivan kom. Förväntningarna var skyhöga. Och som de infriades. Varenda ton var som manna från himmelen. Depeche Mode var genier.

Ja, jag kan hela texten. Till den här och alla andra av Depeche Modes låtar.

2011/04/06

7. En låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle




I will Survive - popbandet Cakes sköna cover på Gloria Gaynors original.

Jag tror det var under 1998 som jag satt rätt mycket på Passagens chattar. Där kom jag i slang med diverse människor. Bland annat nåt knasigt gäng som satt på en folkhögskola i Värmland och motade tristessen med den nya flugan Internet.

På sommaren tyckte många av dom att det var läge att hänga lite i Stockholm. Då gjorde jag (och dom) det vansinniga att träffas på riktigt. Nördfaktorn i det infallet anno 1998 kan inte mätas med någon känd metod.

På den festen, som ägde rum i Stockholms kanske minsta lägenhet på Kungsholmen, spelades den här låten. Det var varmt så in i helvete. Det var lite märkligt. Det var roligt.

Jag har fortfarande kontakt med ett par av människorna från den där folkhögskolan. Bland annat tjejen som hade den där lägenheten. Det är en fantastiskt varm och skön person som har en förmåga att få alla människor i sin närhet att må bra.

C, du är för himla härlig. Tack för den där festen och tack för att vi fortfarande ses ibland. Jag gillar dig som bara den.

Gissa filmen





Familjeliv.se

Tänkte bara vara lite mesig/otrendig/privat och rapportera att i morse så kramade mina två söner varandra innan de skiljdes åt för dagen. Helt spontant och på eget initiativ.

Det var ta mej fan det finaste jag sett sedan de föddes.

Slut på känslopjunk.

Nya svenska ord - omstart

Startar om jobbdatorn pga uppdatering. Där försvann 15 minuters arbetsdag.

Går till kaffemaskinen så länge. Men vad händer där? En omstart till!

Funderar nu på att besöka toaletten men vågar inte.




6. En låt som påminner mig om ett ställe



Svenska Flaggans Dag, av och med Traste Lindéns Kvintett. Den här låter påminner mig om en fuktig källare i ett studentbostadsområde i mellansverige. Där satt jag och harvade den här jävla låten hundratals gånger tillsammans med tre andra killar. Min roll var att banka på trummorna. Sett ur en groupieaspekt den kanske mest otacksamma rollen.

Men det var såklart överjävligt roligt också. Roligt och jobbigt i en skön förening. Mina bandkompisar lyckades tjata in vårt rätt mediokra coverband på överraskande många ställen så vi fick vår andel av gratis öl, svarta pengar och tråkigt miniturnéliv så det räckte för en hel livstid.

Enda nackdelen var väl att jag själv ledsnade rätt hårt på genren svensk folkrock.

2011/04/05

Frågan är fri





Så här jobbar jag

Med en kunskapsbaserad värdegrund som tillför spetskompetens till relationsbyggande processer.

Lite så. Nu vet ni.

5. En låt som påminner mig om någon



Temple of Love, en klassisk låt inom gothrocken. Framförd av Sisters of Mercy eller som alla kalenderbitare vet egentligen Andrew Eldritch med diverse kompmusiker som stod ut med hans amfetaminberoende en liten stund.

Den här låten påminner mig om Tommy Nilsson. Nej, inte långhåriga pudelrocks-Tommy. Inte Tone Norum och Tommy Nilsson sjunger Allt som jag känner. Nej nej.

Tommy Nilsson gjorde lumpen tillsammans med mig i början på 1990-talet. Vi tillbringade 12 långa jävla månader tillsammans och Tommy var en bidragande källa till att jag dels stod ut och dels fick lite bredare referensramar. Både musikaliskt och livet i stort.

Tommy var en så kallad gothare och det hade han fått ta en hel del skit för. Men eftersom han också var en väldigt talangfull boxare och väldigt smart så var nog direkt mobbing inte ett alternativ i hans fall. Han lärde mig hur man är en riktigt idealist och hur man står upp för något som man tror på, oavsett om det kanske är obehagligt ibland. Sen har jag själv inte brunnit för något på samma sätt utan snarare mest lallat med här i livet. Men det var ändå en värdefull insikt som jag är väldigt glad för.

När ideologin går före kunskap

Politik är att vilja, sade en gång Olof Palme. Och utan att på något sätt komma ut ur den socialdemokratiska garderoben (eftersom jag inte är medlem eller ens röstar på det partiet) kan jag konstatera att det hade han rätt i. Det har ironiskt nog Moderaterna i Stockholm tagit fasta på. Men det där med att lyssna, eller begripa för den delen, det är det sämre ställt med.

Moderaterna vill till exempel inte ha ett program för sprutbyte. För den som är lite oinsatt kan sprutbyte sammanfattas som så att sprutnarkomaner får gå till en ordnad plats i vårdens regi där de under kontrollerade former får byta ut gamla sprutor mot nya. På så vis förhindras smittspridning av HIV, hepatit och andra blodsmittor. Samtidigt får en utsatt grupp en regelbunden kontakt med vården och samhället vilket kanske leder till positiva effekter för knarkarna i övrigt.

Detta har testats till exempel i Malmö. Köpenhamn har ett stående program. WHO, FN, EU:s narkotikaorgan, Internationella röda korset, Världsbanken samt generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet rekommenderar sprutbyte. Alla andra politiska partier är för.

Räcker detta för Moderaterna i Stockholm? Frågan är retorisk. Självklart gör det inte det. För Moderaterna är detta en principfråga och deras representant Anna König Jerlmyr slänger ur sig påståenden som antyder att det skulle ligga knarksprutor och skräpa lite överallt, det skulle langas knark på vårdinrättningen där sprutbytet sker och TÄNK PÅ BARNEN som har dagis alldeles i närheten!

Så urbota dumt. Man kan inte bara tycka att saker ska vara på ett visst sätt. Någonstans måste man bli lite pragmatisk. Det här är inte att vilja. Det är att sitta och tjura som en femåring med samma mentala kapacitet. Och det är fan inte värdigt vuxna människor med politiska uppdrag.

2011/04/04

Nej tack till 140 tecken i 140 km/h

Läser på text-tv, mitt favoritmedia, att det inom kort kommer att bli olagligt att knappa in sms eller sitta och tjöta med telefonen under hakan när man kör bil. Ja, men det var väl på tiden! Vad beror det på att Sverige i detta fall kvalar in med den här lagstiftningen när Albanien och Tadsjikistan haft den i flera år? Får man gissa på lite allmän lathet på justitiedepartementet?

När undersökning på undersökning visar att man kör bil bättre om man sänkt fyra stora stark jämfört med om man sitter och knappar in "kmr snrt, e på E4 Sollntna 140 kmh :) lol", vad är det då som är komplicerat med att förhindra detta idiotiska beteende?

Överlag blir jag så förbannad på människor som tycker att trafiken är en bra plats för att leka och sätta sig själv i främsta rummet. Har ni sett en trafikolycka någon gång? Är ni medvetna om att bilar och människor blir mos vid 45 km/h? Har du funderat på hur det känns om det är du som orsakar en olycka där andra människor dör eller blir invalider för livet?

Tänk på det nästa gång du fipplar med telefonen i högernäven för att filma ut genom vindrutan eller ska texta ihop något infantilt på Facebook. Känn då hur du på riktigt är ett själviskt arsel.


Kulturhörnan - 13 Assassins

Jag har rätt så svårt att se på film. Det är något med hela grejen att sätta sig stilla och stirra passivt på en skärm i två timmar som jag inte riktigt klarar av. Jag är nog informationsstressad och måste göra grejer då och då. Eller så är mycket av den samtida filmen för jävla förutsägbar och tråkig. I alla fall det utbud som man hittar hos SF eller hos TV-kanalerna.

Men igår hittade jag en film som jag fascinerat sträckglodde på från start till mål. 13 Assassins, eller Jûsan-nin no shikaku som den heter på originalspråket japanska. (Hur många prettopoäng fick jag nu?)

Egentligen är det rätt märkligt eftersom filmen är så ohyggligt förutsägbar. Handlingen är den gamla klassiska klyschan "några få utvalda som kämpar mot överväldigande odds för en god sak och vinner i slutändan men nästan alla/precis alla dör". Vad kan vara spännande med det? Allt, visar det sig.

Men genrens främsta förtjänst är ändå som blodigt våldsam moralkakeförmedlare. Vilka värden är det som är viktiga här i livet? Vilka värden kan man offra sitt liv för? Vilka värden förtjänar man att dö för? Slutresultatet är detsamma, det viktiga är hur man väljer att leva sitt liv. Det vi lär oss av 13 Assassins, det är att överheten tjänar folket - inte tvärtom. Pragmatism är bättre än principer. Medkänsla viktigare än pliktkänsla.

Har man även det minsta hum om och fascination inför japansk hjältekultur så är det här en riktig mumsbit. De japanska hjältarna är aldrig vinnarna. Det är de som förlorade i en hopplös kamp mot alla odds men som ändå valde att kämpa.

Om man gillade De 7 Samurajerna av Akiro Kurosawa så kommer man att känna igen nästan precis allt. Men det är helt okej. För det här är en hommage som är gjord med kärlek och kvalitet.

Det blir 5 av 5 medelklassiga betyg till den här filmen som är ett litet mästerverk i sin genre.


2011/04/03

4. En låt som gör mig ledsen



Lorelei av The Pogues från skivan Peace & Love (1989). Sorgset om kärlek så klart. Mollstämd ballad som inte blir ostig utan snarare växer med tiden. Urusel video på youtube, men man får vara glad att den fanns över huvud taget.


3. En låt som gör mig glad



Oj jävlar. Kolla. En till låt från stenåldern. Born to be wild med Steppenwolf. Nu har han väl alldeles kalkat igen, den gamla farbrorn? En låt från 1967!

Det får man ändå säga är ett fantastiskt betyg för en såhär gammal låt. Visst finns det andra låtar som får mig på gott humör, men inte många som jag alltid återvänder till när jag behöver peppa upp mig.

Bonusinfo: Som alla vet förekom Born to be wild i den klassiska rebellrullen Easy Rider. Därför har den ofta förknippats med motorcykelkulturens uppsträckta långfinger mot etablissemanget. Bara en sån sak. I texten ingår även raden "heavy metal thunder" vilket gör att många anser att detta är låten som myntade begreppet för hela genren. Och det är ju tufft det också.

Rock on!

2011/04/02

2. Min hatlåt



Vad ska jag välja? Det här är precis som favoritlåt, hart när omöjligt att välja ut bara en. Men det får bli den här. Groove is in the heart med Deee Lite. Vadå för groove? Och vad är grejen med ert usla bandnamn?

Det kryper i hela kroppen när jag hör den här eklektiska jävla tonsoppan. Vitt funksväng. Någon slags raprefräng som Povel Ramel gjort bättre. En genre som borde självdö. 90-talet när det var som sämst. Och så videon på det. Ett gäng äckelretro hipsters innan hipsters ens fanns. Det är så utstuderat New York-hippt att jag vill utdela fysisk bestraffning.

Bubblare:
Peter Gabriel - Sledgehammer
Björk - Human Behaviour
Hanson - Mmbop
Scissor sisters - valfritt mög


2011/04/01

1. Min favoritlåt - The Passenger



The Passenger släpptes för första gången 1977 på skivan Lust for life av Iggy Pop & The Stooges.

Det är ju egentligen en helt omöjlig fråga att svara på detta. Favoritlåt, det är lite som att fråga vem som är ens favoritbarn. Det går inte. Men, oftast när jag själv funderat på vad jag skulle svara så kommer The Passenger upp på något omedvetet sätt.

Rent tekniskt lämnar låten rätt mycket övrigt att önska. Kompet är monotont på gränsen till enformigt. Sånginsatsen är inte krävande alls. En pundare stenhög på heroin kan lira den i sömnen, vilket är tur för Iggy Pop.

Men, det är en låt som alltid får mig på bra humör och det är väl det viktigaste av allt.

Nu blir det 30 inlägg om låtar

Nej, inte i en följd. Det vore ju ofantligt tråkigt. Men nu hakar jag på trenden att göra en sån här lista. Och det gör jag mycket för att Bondhustrun och Eric på Det Ljuva Livet håller på, två riktigt sköna människor.

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året