På DNs kultursidor kan man idag läsa en drogliberal artikel om det påstådda sambandet mellan intag av rusmedel samt kulturell verkshöjd. Det hela utgår ifrån en misstanke om att Shakespeare rökt jazztobak när han kritade ner sina odödliga verk med gåspennan.
I artikeln nämns även andra geniala personer som inte hymlat med sitt drogbruk. Idel odödliga kulturgiganter.
Med detta som underlag är det skönt att kunna säkerställa att Jan Guillou och Camilla Läckberg aldrig författat ett ord under påverkan.
2011/07/20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 st tyckare:
Det är en underbart härligt vidrig logisk vurpa de knarkande kulturmänniskorna gör, när de menar att de två fenomen de väljer att plocka ut (knark och konstnärlig genialitet) råkar vara inte bara relaterade, utan dessutom orsak och verkan. De missar gärna att det ofta finns åtminstone en aspekt till, som är orsak till båda de två andra, nämligen det faktum att konstnären är just en sjuk, plågad konstnärssjäl, vilket innebär att vederbörande har något att säga, men också är ett starkt incitament att självmedicinera med tveksamma kemikalier. De stora knarkande konstnärerna har inte skapat sina stora verk tack vare knark, utan trots knark.
Jag hade skrivit en jättelång genomtänkt, arg välformulerad kommentar, men nu orkar jag inte skriva om den.
Nu har jag inte läst artikeln, men även jag blir lätt provocerad vid tanken på att man tänker slänga bort 50 miljoner på en kampanj som alla redan på förhand vet kommer åstadkomma exakt ingenting.
Sett det här förresten? Jag försökte påpeka att jag läste exakt samma inlägg här i februari, men det fick inte vara kvar. http://fuckingjb.blogspot.com/2011/07/sa-har-aker-man-t-bana-i-stockholm.html
delvis till tehataren: förstår inte den s.k. logiska vurpan, också om det är just så att konstnärerna är sjuka och plågade, och knarket är ett sätt att självmedicinera, så hjälper väl "medicinen" dem att leva och också att orka skapa? dessutom är väl viss konst helt klart inspirerad av knarkruset, ta bara viss musik, som 90-talets exstacyvåg.
det här inte att säga att inte det finns bättre sätt att vårda sin sjuka och plågade själ, som t.ex. att jaga älg som guillou.
Tehatarn: Asch, jag ids liksom inte bli sådär himla upprörd längre. Knark blir man inte smart av, men det där Kriget mot Knark som USA håller på med i latinamerika, det är fan inget vidare alltså.
Ron: Se på fan. En kopia. Resten av hans blogg var...sådär.
DEB: Jaga älg och skriva på maskin 2011.
Men gud, Tehataren. Självklart har det med att göra att konstnärssjälar är plågade och självmedicinerar men såklart att drogerna påverkar och har inflytande på skapelseprocessen.
Förresten jättekul inlägg.
Den elaka: poängen är att folk tror att de stora konstnärerna skapar stor konst FÖR ATT DE KNARKAR.
Naturligtvis finns det konst som skapats under rus. (Alice In Wonderland, t.ex), men hur skulle konsten sett ut om dessa männsikor INTE knarkat? I många fall antagligen oerhört mycket bättre.
Vidare: Nej, de plågade konstnärssjälarna mår nog inte bättre av sitt knark, utan sämre, vilket gäller i princip alla som självmedicinerar med narkotika. Det ligger i narkotikans natur.
Vidare tenderar knarkare att på en oräknelig mängd plan vara vidriga för sin omgivning, även de stora konstnärerna, men framförallt alla de andra, som mördar rånar, slåss och bara är allmänt vidriga som ett direkt resultat av sitt missbruk.
Skicka en kommentar