Barn är så himla sköna. De bara lever i nuet liksom...

Precis som igår så klickar man på bilden för en större och läsbar version.

The commutards

Klicka på bildjäveln om du inte ser ordentligt så blir den större.

Lifestyle by coffee

I Stockholms innerstad kostar en kaffe latte (modell stor) över 35 svenska kronor. Det är väldigt mycket pengar. Vill man till denna kaffe även äta en smörgås får man betala över femtio kronor till. För en bit bröd samt något slags pålägg. Notera att det inte är pata negra vi pratar om utan en skiva skinka som på mataffären kostar cirka två och femtio.

Det här är givetvis inget annat än ett rån. Vinnare är kaffekedjans ägare samt fastighetsvärden som tar ut ockerhyror för en lokal som inte ligger på en exklusiv adress på Manhattan eller i Hongkong utan i Stockholm, en provinsiell håla några mil från polcirkeln. Båda dessa skrattar sig hesa i sina paradvåningar på Östermalm varje gång du går in och köper lite kaffe med mjölk.

För att lyckas med detta svindleri har kaffekedjorna i Stockholm anammat två olika, men lika framgångsrika, strategier.

1. Snygga, unga tjejer i kassan

"Åh så gott det vore med en kaffe, här går jag in. Oj, vilken söt tjej bakom kassan. Vad ska jag ha nu då? En kaffe latte tror jag. Verkligen jättesöt."

Det blir 38 kronor.

"Vilket fint leende. Undrar om hon vill ligga med mig? Oj, TRETTIOÅTTA KRONOR. Äh, om jag kommer hit fler gånger så kanske jag kan flörta med henne."

2. Snubbe som pratar italienska

"Åh så gott det vore med en kaffe, här går jag in. Oj, det här är ju precis som i Italien. Vad ska jag ha nu då. Café latte, por favore... Haha, man hänger ju med. Precis som i Italien."

Det blir 38 kronor, signore. Prego.

"Jädrar, det här känns ju som att vara i Milano. Oj, TRETTIOÅTTA KRONOR. Jaja, vad gör man inte för att känna sig lite internazionale. Som Zlatan."

Några ord om vapen

Ett fruktansvärt brott har genomförts. Omfattningen på det är så enorm att ordet terror används. Med rätta. En man, vad det verkar just nu ensam, har med hjälp av en hemmagjord bomb och skjutvapen dödat över 90 människor. Majoriteten av dessa ungdomar.

En sak har denna man gemensam med en mängd andra dödsskjutningar i Europa och USA. Han hade egna skjutvapen. Skjutvapen som han hade licens för och som han skaffat på laglig väg. Därför vill jag ställa en enkel fråga. Är det bra att vi tillåter våra medborgare att ha skjutvapen?

Visst, det är bra med personlig frihet. Det är jag helt för. Och en förkrossande majoritet av alla som äger ett skjutvapen skulle aldrig någonsin få för sig att skjuta en medmänniska. Men, så har vi detta ynka lilla fåtal som det på något sätt slår slint för. De tar sina vapen och av olika anledningar går de ut och skjuter ihjäl andra.

Jag tror att vi skulle minska antalet dödsskjutningar avsevärt om det inte längre var möjligt för allmänheten att äga skjutvapen. Eller, i de fall det är jägare eller dylikt, kontrollen över deras innehav skärptes upp markant. Till exempel på så vis att vapnen förvarades hos polisen då det inte var jaktsäsong.

Den här inskränkningen i allas vår personliga frihet tycker jag kan vara berättigad. Speciellt en dag som denna. Idag har jag svårt att hitta argumenten som är för personligt innehav av skjutvapen. Oerhört svårt.

-----------

Tillägg

Jag gjorde ett kort inlägg på Twitter om detta igår. Där skrev jag Nu kanske vi kan utvärdera det här med att civila människor får ha vapen hemma?

Två personer valde att svara.

Pelle Poluha skrev: Ja, tänk om någon på ön haft vapen.

SturlaS skrev: Eller hva med plikt til å bevæpne seg? Om alle på #Utøya hadde hatt våpen ville de stoppet gærningen lenge før..

Jag kan inte hålla med om argumentet som de lägger fram. Båda anser att ifall vi alla beväpnar oss så skulle personer med ont uppsåt inte komma så långt utan skulle skjutas av en rådig medborgare. För det första anser jag att våld primärt inte löses med våld, utan genom att minimera risken för att våld uppkommer över huvud taget. I de fall våld förekommer ska det tas om hand av staten genom polisen och inte med hjälp av medborgargarden.

För det andra finns det ett otal exempel i historien på hur samhällen som tillåter att vapen förekommer öppet också är våldsamma samhällen. Där verktyg för våld är nära till hands ökar också våldsanvändningen generellt mellan medborgare. Så vill inte jag ha det.

Även om jag inte vill göra någon koppling till övriga utövare tycker jag att det är anmärkningsvärt att både Pelle Poluha och SturlaS är aktiva kristna. Baserat på reaktionen antar jag att de läser Gamla Testamentet flitigare än Jesus predikningar. Eller?

Bättre sent än aldrig

Varför såg jag inte det här förrän nu? Jag hänger inte med längre. Har tappat stinget. Är inte med i loopen.

Detta är för övrigt också den enda låten någonsin där autotune används på ett bra sätt.

Nya rön: knark är inte bajs

På DNs kultursidor kan man idag läsa en drogliberal artikel om det påstådda sambandet mellan intag av rusmedel samt kulturell verkshöjd. Det hela utgår ifrån en misstanke om att Shakespeare rökt jazztobak när han kritade ner sina odödliga verk med gåspennan.

I artikeln nämns även andra geniala personer som inte hymlat med sitt drogbruk. Idel odödliga kulturgiganter.

Med detta som underlag är det skönt att kunna säkerställa att Jan Guillou och Camilla Läckberg aldrig författat ett ord under påverkan.

1337

Några korta ord om Twitterelitgrejen:

1. Ingen som är med i "twittereliten" har utsett sig själva om medlemmar däri. Det är ett begrepp som är odefinierat och därmed oanvändbart.

2. Om man nu är lite av en twitterkändis så lär man ju få rätt många meddelanden som man inte mäktar med att svara på. Det innebär inte med automatik att människan är dryg eller von oben bara för att de inte hinner svara på allt.

En mindre anledning till att det är så få inlägg

Det här att jag inte kan mobilblogga med fotografier längre är ett jävla skit. Alla dessa små putslustiga grejer jag kunde ha lagt upp. Men nej, nu tycker gåggel att Picasa ska visa vems profil bilderna ligger på. Och min profil är mitt riktiga namn. Inte helt genomtänkt där, gåggel.

Jag vill kunna välja själv om mitt namn ska synas eller inte.

Jaja, alldeles före semestern avslöjade min närmaste chef att hon listat ut mitt twitteralias. Där får man för att man är med i sociala medier. Även det är en hämsko på kreativiteten. Återstår två möjliga åtgärder:

1. Skapa helt ny persona.

2. Byta jobb.

Återkommer om händelsernas utveckling.