Sidor

2012/01/25

Hej Företaget

Tid det tog att få nytt jobb efter uppsägningen: Två månader
Antal nya gråa hår jag fick av att vänta: cirka 30
Antal timmar jag spelade datorspel för att döva min ångest: Cirka 100
Antal bra kurser i att söka nytt jobb jag gick: En
Löneökning i tusenlappar: Sju
Antal minskade semesterdagar per år: Tio
Glädjen: Sjuttiotusen procent

Igår kom jag överens med mina nya arbetsgivare om att börja jobba hos dom. Det känns...väldigt bra för att använda ett försiktigt uttryck. Väldigt bra att få komma till ett modernt, ungt, framåtblickande, positivt, expansivt och samtidigt tryggt och stabilt företag. Det känns också väldigt bra att få komma ur det limbotillstånd som råder när man har uppsägningstid. Man är inte längre önskvärd men förväntas ändå sitta på jobbet av någon outgrundlig anledning som jag inte riktigt begriper. Jag kan förstå att man ska lämna över arbetsuppgifter och avsluta saker. Men sen? Sen är det bara trams att man ska sitta vid sitt skrivbord bara för sakens skull. Sen ska man stöttas så långt det bara går i jakten på ett nytt jobb. Det är bra för individen, arbetsgivaren och samhället. Att blicka bakåt i den situationen är bara kontraproduktivt och sånt kan jag bli helt vansinnig på.

Nu ska det bli förbannat roligt att lära känna nya människor, lära sig en ny bransch och få en chans att göra något meningsfullt.





2012/01/17

Lista på begäran

Josefine från den störtsköna bloggen Tuffast av alla tyckte att jag skulle svara på en lista. Och numera är jag inte direkt svår eller nödbedd, positiv och glad som jag är.

------------

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Det minns jag inte riktigt. 2002 var ett riktigt mellanår. Mellan samboskap och äktenskap liksom. Jag jobbade väl? På ett coolt bredbandsföretag. Var utan barn. Vi hade antagligen något slags prao med varann, min blivande fru och jag. Det funkade fint. Jo förresten, vi åkte på semester till Barcelona. Det var en sjukt överskattad stad.

UPPDATERING: Min fru påminde mig om att detta var året då hon friade. I september närmare bestämt. HUR kunde jag glömma denna fantastiska händelse? Pinsamt.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Det var nog också ett riktigt mellanår. Jag satt och jobbade på den bekväma myndigheten. Det hände inte så mycket och jag försökte inte få så mycket att hända heller. Stretade på med lilla familjen. Men en riktigt cool grej var att min fru med egna företaget bjöd med mig på en långresa till Hong Kong och Kina. Det var, till skillnad från Barcelona, en stad att imponeras av. Dessvärre inte riktigt lika nära eller lika billigt att flyga till. Men får du chansen någon gång, åk.

3. Fem snacks du gillar
Jag är verkligen ingen snackskille. Inte i traditionell mening. Ge mig en chipspåse och jag äter sju stycken innan jag ledsnar. Jag brukade moffa i mig godispåsar av typen Gott & Blandat men det har också tappat sin charm. Men jag kör fem gottesaker, okej?

  • En kall öl.
  • En god pralin (eller tre).
  • Ballerinakex.
  • Croissanter.
  • Mintgodis.

4. Fem sånger du kan hela texten till:






5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

  • Köpa en komplett onödig sportbil, kanske av märket Maserati.
  • Sluta jobba.
  • Göra många och långa resor.
  • Köpa ett skönt hem nära vatten.
  • Se till att pengarna gör nytta för andra människor på något bra sätt.

6. Fem dåliga vanor:

  • Sitter uppe och spela datorspel halva nätterna.
  • Dricker folköl nästan varje dag. (Alltså en till maten, inte 12 stycken i soffan.)
  • Tränar i princip ingenting.
  • Äter lunch ute istället för matlåda.
  • Ta mej fan om jag inte kan komma på fem. Jag är ju nära på perfekt!

7. Fem saker du gillar att göra:

  • Sitta uppe och spela datorspel halva nätterna.
  • Dricka folköl nästan varje dag. (Alltså en till maten, inte 12 stycken i soffan.)
  • Göra spellistor på Spotify och tipsa folk om bra musik.
  • Snacka med folk på internets.
  • Vara med familjen när alla är mätta, glada och nöjda.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

  • Fluga
  • En SUV
  • "Seglarkläder", om ni fattar stilen.
  • Knark
  • Sex

9. Fem favoritleksaker:

  • Min dator
  • Min iPhone
  • Spotify
  • Globalkniven
  • Korkskruven

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:

Alla som vill får! Ju fler desto bättre.

2012/01/13

Vi avbryter för lite reklam



Det finns egentligen inget att tillföra denna eminanta reklamfilm.

2012/01/10

Hejdå Myndigheten

Det var trevligt att lära känna dig men nu verkar det som om vår relation har kommit till ett slut. Så trist det var att du räknade lite knasigt med pengarna och att du glömde bort att fixa nya när de där goda slantarna från EU tog slut. Men det är okej. Jag tycker vi skiljs åt som vänner och så är det inte mer med det.

Vi har haft våra ögonblick. Det har vi verkligen. Jag har några sköna minnen att ta med mig och spara. Till exempel den där jätteroliga julfesten när vi löste deckargåtor tillsammans. Eller den där gången då jag fick vara med och dra in miljardbelopp till Sverige. Men ska sanningen fram var det rätt mycket vardagskänsla för det mesta. Som det är på de flesta jobb och för de flesta människor, antar jag.

Det är rätt trist egentligen. Att jobb mest ska associeras med gråa måndagsmorgnar och träliga avdelningsmöten utan slut. Jag vill inte det. I cirka tjugofem år till ska jag ändå gå hemifrån nästan varje dag och umgås med en massa andra människor. Det vore mycket bättre både för mig och omgivningen om jag fick göra något jag verkligen trivs med.

Så det är det jag håller på med nu. Försöker hitta ett jobb med lite omsorg istället för som jag gjort förr, kastat mig över första bästa arbetsgivare som ville anställa mig. Nu ska jag välja själv och ställa krav. Och med krav menar jag inte hög lön eller slikt trams utan inspirerande arbetsuppgifter och kreativa kollegor. Det är egentligen det jag behöver för att tillvaron inte ska kännas som en best of Roy Andersson-klipp.

Säljtext:
Här finns en erfaren, mångsidig och pragmatisk kommunikatör. Jag har jobbat flitigt som webbredaktör, skribent och projektledare i över tio år men skulle gärna fördjupa mig inom andra områden också som t ex press & PR eller internkommunikation. Jag går igång på bra kommunikation, trivs med professionalism och blir likadan när jag umgås med glada och kreativa människor som stöttar varandra. Hör av er så får ni min CV.


2012/01/08

Bra skit: First Aid Kit


Andra singeln "Emmylou" från kommande plattan med First Aid Kit. En hyllningslåt till gamla countryhjältar.

Ja ni, så mycket bättre blir det nog inte i den här genren 2012. Det här kan bli årets svenska skiva när den kommer. Det vågar jag säga redan nu.

2012/01/02

Anger management

Ilska är en märklig känsla. Jag har aldrig ansett mig själv vara en person som blir arg. Aggressivitet, ilska och utbrott har inte varit min grej. Tvärtom har jag alltid identifierat mig som en lugn människa. En som inte brusar upp. En som tänker rationellt. En som ser ner på de där kontrollösa impulsmänniskorna som inte kan hantera sina känslor på ett socialt sätt.

Men jag hade fel. Jag blir också arg. Vilket kanske den här bloggen har varit en slags konstig ventil för. Här har det varit mycket ilska och aggressiva skrivelser om det ena och det andra. Och det var okej. För det var lite på låtsas. Jag överdrev ju, för att det skulle bli lite roligt. I det verkliga livet, där var jag aldrig arg.

Men som jag var arg.

Och som det kom ut.

Med ett millimeterkort tålamod gormade och skrek jag. På mina barn. Tog tag i dom. Hårdhänt. Rev och slet. Det var otäckt. För mig och garanterat för dom. Sen kom såklart skammen. Vadfan håller jag på med? Och lika fort kommer förträngningen. Det fanns alltid en ursäkt. Och ett löfte. Det där gör jag aldrig om. Nu får det vara nog. Nu slutar jag. Nu blir jag en lugn pappa.

Och så blev jag arg igen. En gång. Två gånger. Fler gånger än jag vågar minnas.

Det var inte okej någonstans och jag började tänka på att jag måste göra något åt det. Men ni vet hur det är, vardagen kommer emellan. Som tur kom inte vardagen emellan för min fru så hon gjorde något åt det. Hon letade upp en KBT-psykolog och bad mig ringa.

Istället för att blogga ilsket om trivialia har jag gått i terapi en gång i veckan. Med risk för att det låter som taget ur en klyschartikel ur en veckotidning så var det det mest fantastiska jag någonsin har gjort för mig själv.

Det märkliga med terapin är att det enda jag gjorde var att prata. Jag fick rätt frågor och svarade så bra jag kunde förmå mig. I praktiken satt jag och förklarade för mig själv hur jag mådde och vad jag tyckte. Det var en oerhört märklig upplevelse som nästan kändes rent fysiskt.

Nu har jag slutat i terapin och är inte längre en lugn person. Nu är jag en arg person. En person som vågar vara arg. En som inte förknippar ilska med svaghet, kontrollförlust och framför allt SKAM. Nu vet jag vad det är som gör mig arg. Och jag tillåter mig själv att bli det. Men det bästa är att jag inte längre behöver bli arg på mina barn. Eller jo. Någon gång ibland blir jag fortfarande arg på dom när dom gör dumma saker som inte är ok, men mitt tålamod är numera omfångsrikt som en ocean. Och när jag blir arg är mitt beteende väsenskilt. Jag har inte tagit i mina barn med ilska på väldigt väldigt länge. Nu har jag mer kontroll och låter inte ilska och skam trissa varandra i en ond spiral.

Genom att tillåta mig själv att vara arg har jag blivit så lugn som jag trodde att jag var förut. Jag har blivit gladare. Mer positiv. Mer självsäker. Mer jag.

Terapin var min frus bästa present till mig någonsin. Det och hennes sätt att hantera hela situationen och att tro på mig. Tack Jenny. Jag älskar dig.