Sidor

2012/02/01

Saker vi gör i väntan på döden

Är det egentligen inte rätt märkligt det här med yrkesliv? Jag menar om man verkligen tänker efter. Vad är det vi håller på med? I alla fall de allra flesta av oss? Vi går upp. Varje dag. Klär på oss. Slänger i oss frukost. Åker något helvetisk form av pendling tillsammans med en massa håglöst stirrande medmänniskor och kastar oss in på arbetsplatsen för att...vad?

Sitta i möten. Prata om projekt. Skriva en åtgärdsplan. Tänka ut en policy. Svara på en remiss. Planera en kampanj. Analysera ett utskick. Diskutera en strategi. Svara på mail. Vad är det för jobb? Egentligen? Va?

Jag kan begripa mig på jobb som är handgripliga och som tillför något av värde till medmänniskor. Typ byggjobbare. Bönder. Alla vårdyrken. Men vi andra? Är det inte ett stort mått av låtsasverksamhet över alltihopa? Om någon kom in och plockade bort dig från ditt jobb, vad skulle hända då? Skulle en katastrof inträffa? Skulle människor fara illa? Skulle samhället braka ihop? Rätt tveksamt för de allra flesta av oss va?

Nu den senaste tiden när jag var "mellan arbeten" som eufemismen heter funderade jag en hel del på vad jag vill jobba med. Ironiskt nog blev det ett jobb som är oerhört likt alla mina andra jobb de senaste tio åren. Men det är väl så. Vi typecastas in i mallar som vi får svårt att komma ur. Men, jag funderade som sagt på mina alternativ. Och förkastade i stort sett samtliga.

Hur jag tänkt kommer att bli en liten miniserie här på bloggen. Yrken jag dissat. Start imorrn.

5 kommentarer:

Daniel sa...

Som den passive läsaren av din blogg som jag är detta ämne något jag funderat på ett tag nu.

Jag arbetar sen ca 10 år inom IT som utvecklare, projektledare, skriva dokumentation etc etc och börjar allvarligt tänka över vad jag tillför världen. Jag är nästan avundsjuk på lärare, sjuksköterskor, poliser och många andra yrken där, jag tror att, man många dagar ändå får med sig en känsla av att ha hjälpt någon annan människa med ett reellt problem och givit densamma ett drägligare liv.

Sällan jag snubblat över samma känsla inom mitt arbete. Parallellt som jag bekvämt skänker mindre bidrag varje månad till unicef, amnesty etc, så har jag en gnagande känsla av att göra något mer. Något som påverkar.

Jaja, ville bara skriva av mig lite.

Spader Ess sa...

Det är skönt när ens jobb går ut på mer än att bara producera pengar för pengarnas egen skull.

Har tidigare jobbat på lite statliga verk och den privata sektorn om vartannat. Senaste jobbet (innan mitt nuvarande)var ett av de stora Outsourcingföretagen och där var det bara pengar som styrde. Tröttnade ganska fort på det.

Jobbar nu mer på ett privat bolag som endast jobbar för "mänsklighetens väl" även om nu inte alla tycker att vår inriktning är optimal. Men det känns skönt hur eller hur.:-)

.perpotator sa...

Är inte det där en av livets stora illusioner undrar jag.
Alla som jobbar inne tycker att det vore toppen att ha ett utomhusjobb, och tvärtom. När man har ett jobb med låg mellanmänsklig kontakt så sitter man där och hör sig själv säga "jag vill ju egentligen jobba med människor..". Alltså, har ni varit på ett sjukhus eller? Har ni sett hur fullt det är med sura bittra underbetalda krökryggade tanter som går runt och muttrar om pension medan dom bär på nåns bäcken.
Har ni haft ett utomhusjobb eller? Är det inte dövarmt på sommaren så är det svinkallt på vintern. Eller så regnar det. Man har inga långa drömlika fikaraster vid nån sjö och man får inte ens bada i den heller.
Nä. Bliv vid din läst säger jag. Sluta dröm och skaffa dig en hobby som har med människor att göra istället.
Så.

Tehataren sa...

Jag har faktiskt provat, och även om lärarjobbet på många sätt var en plåga, så var känslan av att spela roll markant.

Nu sitter jag och hjälper folk att tjäna pengar, vilket väl inågon mening är bra, då det genererar skatt som finansierar allt det nödvändiga, men ändå...

Det känns fan inte meningsfullt i sak. Hobbyn kan jag inte riktigt leva på, men det är en dröm, det också...

Bubbel sa...

Tankeväckande inlägg och jag kan bara hålla med. Funderar allvarligt på att ta ledigt och jobba ideellt på heltid ett tag för att rena samvetet från pengahetsen och får lite perspektiv på livet...