Medelklassman

Hej Företaget

2012-01-25T11:56:00.002+01:00

Tid det tog att få nytt jobb efter uppsägningen: Två månader

Antal nya gråa hår jag fick av att vänta: cirka 30

Antal timmar jag spelade datorspel för att döva min ångest: Cirka 100

Antal bra kurser i att söka nytt jobb jag gick: En

Löneökning i tusenlappar: Sju

Antal minskade semesterdagar per år: Tio

Glädjen: Sjuttiotusen procent

Igår kom jag överens med mina nya arbetsgivare om att börja jobba hos dom. Det känns...väldigt bra för att använda ett försiktigt uttryck. Väldigt bra att få komma till ett modernt, ungt, framåtblickande, positivt, expansivt och samtidigt tryggt och stabilt företag. Det känns också väldigt bra att få komma ur det limbotillstånd som råder när man har uppsägningstid. Man är inte längre önskvärd men förväntas ändå sitta på jobbet av någon outgrundlig anledning som jag inte riktigt begriper. Jag kan förstå att man ska lämna över arbetsuppgifter och avsluta saker. Men sen? Sen är det bara trams att man ska sitta vid sitt skrivbord bara för sakens skull. Sen ska man stöttas så långt det bara går i jakten på ett nytt jobb. Det är bra för individen, arbetsgivaren och samhället. Att blicka bakåt i den situationen är bara kontraproduktivt och sånt kan jag bli helt vansinnig på.

Nu ska det bli förbannat roligt att lära känna nya människor, lära sig en ny bransch och få en chans att göra något meningsfullt.

Lista på begäran

2012-01-17T20:59:00.006+01:00

Josefine från den störtsköna bloggen Tuffast av alla tyckte att jag skulle svara på en lista. Och numera är jag inte direkt svår eller nödbedd, positiv och glad som jag är.

------------

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Det minns jag inte riktigt. 2002 var ett riktigt mellanår. Mellan samboskap och äktenskap liksom. Jag jobbade väl? På ett coolt bredbandsföretag. Var utan barn. Vi hade antagligen något slags prao med varann, min blivande fru och jag. Det funkade fint. Jo förresten, vi åkte på semester till Barcelona. Det var en sjukt överskattad stad.

UPPDATERING: Min fru påminde mig om att detta var året då hon friade. I september närmare bestämt. HUR kunde jag glömma denna fantastiska händelse? Pinsamt.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Det var nog också ett riktigt mellanår. Jag satt och jobbade på den bekväma myndigheten. Det hände inte så mycket och jag försökte inte få så mycket att hända heller. Stretade på med lilla familjen. Men en riktigt cool grej var att min fru med egna företaget bjöd med mig på en långresa till Hong Kong och Kina. Det var, till skillnad från Barcelona, en stad att imponeras av. Dessvärre inte riktigt lika nära eller lika billigt att flyga till. Men får du chansen någon gång, åk.

3. Fem snacks du gillar

Jag är verkligen ingen snackskille. Inte i traditionell mening. Ge mig en chipspåse och jag äter sju stycken innan jag ledsnar. Jag brukade moffa i mig godispåsar av typen Gott & Blandat men det har också tappat sin charm. Men jag kör fem gottesaker, okej?

En kall öl.
En god pralin (eller tre).
Ballerinakex.
Croissanter.
Mintgodis.

4. Fem sånger du kan hela texten till:

Somebody - Depeche Mode

Enjoy the Silence - Depeche Mode

Stjärnan & Karriären - Lars Demian

Stans vaktparad - Traste Lindéns Kvintett

Evig Pint - Kaizers Orchestra

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

Köpa en komplett onödig sportbil, kanske av märket Maserati.
Sluta jobba.
Göra många och långa resor.
Köpa ett skönt hem nära vatten.
Se till att pengarna gör nytta för andra människor på något bra sätt.

6. Fem dåliga vanor:

Sitter uppe och spela datorspel halva nätterna.
Dricker folköl nästan varje dag. (Alltså en till maten, inte 12 stycken i soffan.)
Tränar i princip ingenting.
Äter lunch ute istället för matlåda.
Ta mej fan om jag inte kan komma på fem. Jag är ju nära på perfekt!

7. Fem saker du gillar att göra:

Sitta uppe och spela datorspel halva nätterna.
Dricka folköl nästan varje dag. (Alltså en till maten, inte 12 stycken i soffan.)
Göra spellistor på Spotify och tipsa folk om bra musik.
Snacka med folk på internets.
Vara med familjen när alla är mätta, glada och nöjda.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

Fluga
En SUV
"Seglarkläder", om ni fattar stilen.
Knark
Sex

9. Fem favoritleksaker:

Min dator
Min iPhone
Spotify
Globalkniven
Korkskruven

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:

Alla som vill får! Ju fler desto bättre.

Vi avbryter för lite reklam

2012-01-13T19:27:00.002+01:00

Det finns egentligen inget att tillföra denna eminanta reklamfilm.

Hejdå Myndigheten

2012-01-10T10:55:00.006+01:00

Det var trevligt att lära känna dig men nu verkar det som om vår relation har kommit till ett slut. Så trist det var att du räknade lite knasigt med pengarna och att du glömde bort att fixa nya när de där goda slantarna från EU tog slut. Men det är okej. Jag tycker vi skiljs åt som vänner och så är det inte mer med det.

Vi har haft våra ögonblick. Det har vi verkligen. Jag har några sköna minnen att ta med mig och spara. Till exempel den där jätteroliga julfesten när vi löste deckargåtor tillsammans. Eller den där gången då jag fick vara med och dra in miljardbelopp till Sverige. Men ska sanningen fram var det rätt mycket vardagskänsla för det mesta. Som det är på de flesta jobb och för de flesta människor, antar jag.

Det är rätt trist egentligen. Att jobb mest ska associeras med gråa måndagsmorgnar och träliga avdelningsmöten utan slut. Jag vill inte det. I cirka tjugofem år till ska jag ändå gå hemifrån nästan varje dag och umgås med en massa andra människor. Det vore mycket bättre både för mig och omgivningen om jag fick göra något jag verkligen trivs med.

Så det är det jag håller på med nu. Försöker hitta ett jobb med lite omsorg istället för som jag gjort förr, kastat mig över första bästa arbetsgivare som ville anställa mig. Nu ska jag välja själv och ställa krav. Och med krav menar jag inte hög lön eller slikt trams utan inspirerande arbetsuppgifter och kreativa kollegor. Det är egentligen det jag behöver för att tillvaron inte ska kännas som en best of Roy Andersson-klipp.

Säljtext:
Här finns en erfaren, mångsidig och pragmatisk kommunikatör. Jag har jobbat flitigt som webbredaktör, skribent och projektledare i över tio år men skulle gärna fördjupa mig inom andra områden också som t ex press & PR eller internkommunikation. Jag går igång på bra kommunikation, trivs med professionalism och blir likadan när jag umgås med glada och kreativa människor som stöttar varandra. Hör av er så får ni min CV.

Bra skit: First Aid Kit

2012-01-08T00:59:00.002+01:00

Andra singeln "Emmylou" från kommande plattan med First Aid Kit. En hyllningslåt till gamla countryhjältar.

Ja ni, så mycket bättre blir det nog inte i den här genren 2012. Det här kan bli årets svenska skiva när den kommer. Det vågar jag säga redan nu.

Anger management

2012-01-02T22:14:00.004+01:00

Ilska är en märklig känsla. Jag har aldrig ansett mig själv vara en person som blir arg. Aggressivitet, ilska och utbrott har inte varit min grej. Tvärtom har jag alltid identifierat mig som en lugn människa. En som inte brusar upp. En som tänker rationellt. En som ser ner på de där kontrollösa impulsmänniskorna som inte kan hantera sina känslor på ett socialt sätt.

Men jag hade fel. Jag blir också arg. Vilket kanske den här bloggen har varit en slags konstig ventil för. Här har det varit mycket ilska och aggressiva skrivelser om det ena och det andra. Och det var okej. För det var lite på låtsas. Jag överdrev ju, för att det skulle bli lite roligt. I det verkliga livet, där var jag aldrig arg.

Men som jag var arg.

Och som det kom ut.

Med ett millimeterkort tålamod gormade och skrek jag. På mina barn. Tog tag i dom. Hårdhänt. Rev och slet. Det var otäckt. För mig och garanterat för dom. Sen kom såklart skammen. Vadfan håller jag på med? Och lika fort kommer förträngningen. Det fanns alltid en ursäkt. Och ett löfte. Det där gör jag aldrig om. Nu får det vara nog. Nu slutar jag. Nu blir jag en lugn pappa.

Och så blev jag arg igen. En gång. Två gånger. Fler gånger än jag vågar minnas.

Det var inte okej någonstans och jag började tänka på att jag måste göra något åt det. Men ni vet hur det är, vardagen kommer emellan. Som tur kom inte vardagen emellan för min fru så hon gjorde något åt det. Hon letade upp en KBT-psykolog och bad mig ringa.

Istället för att blogga ilsket om trivialia har jag gått i terapi en gång i veckan. Med risk för att det låter som taget ur en klyschartikel ur en veckotidning så var det det mest fantastiska jag någonsin har gjort för mig själv.

Det märkliga med terapin är att det enda jag gjorde var att prata. Jag fick rätt frågor och svarade så bra jag kunde förmå mig. I praktiken satt jag och förklarade för mig själv hur jag mådde och vad jag tyckte. Det var en oerhört märklig upplevelse som nästan kändes rent fysiskt.

Nu har jag slutat i terapin och är inte längre en lugn person. Nu är jag en arg person. En person som vågar vara arg. En som inte förknippar ilska med svaghet, kontrollförlust och framför allt SKAM. Nu vet jag vad det är som gör mig arg. Och jag tillåter mig själv att bli det. Men det bästa är att jag inte längre behöver bli arg på mina barn. Eller jo. Någon gång ibland blir jag fortfarande arg på dom när dom gör dumma saker som inte är ok, men mitt tålamod är numera omfångsrikt som en ocean. Och när jag blir arg är mitt beteende väsenskilt. Jag har inte tagit i mina barn med ilska på väldigt väldigt länge. Nu har jag mer kontroll och låter inte ilska och skam trissa varandra i en ond spiral.

Genom att tillåta mig själv att vara arg har jag blivit så lugn som jag trodde att jag var förut. Jag har blivit gladare. Mer positiv. Mer självsäker. Mer jag.

Terapin var min frus bästa present till mig någonsin. Det och hennes sätt att hantera hela situationen och att tro på mig. Tack Jenny. Jag älskar dig.

Alla dessa dagar som gick - det var visst 2011

2011-12-29T17:49:00.006+01:00

Burgschki snappade upp och skrev en sån där sammanfattande lista. Det var ett ypperligt tidsfördriv såhär i mellandagarna. Read it and weep, motherfuckers.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag gick i KBT. Det var en oerhört bra upplevelse. På något märkligt och enkelt sätt förändrade det stora delar av mig.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag avger aldrig nyårslöften. Hela grejen känns lite...krystad. Vill man ändra sitt beteende ska man väl göra det precis när som helst. När det behövs.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja. Men det var deras andra barn så det var inte så stort tjohej.

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, som tur var.

5. Vilka länder besökte du?

Turkiet (två olika resor, en charter och en väldigt skön tripp till Istanbul), Hongkong och Kina.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Ett roligt jobb vore inte fel.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

Jag är skitdålig på datum. Får man säga pass?

8. Vad var din största framgång 2011?

Att jag gick i KBT och fick ordning på huvudet så att jag är en mycket mer harmonisk och lugn människa.

9. Största misstaget?

Att jag ibland var rätt usel på föräldraskapet innan jag gick i terapi.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nej, som tur är.

11. Bästa köpet?

Min nya dator var ett bra köp om än inte helt nödvändigt. Men det klart, jag är väldigt nöjd med den. Annars känns just konsumtion som ett rätt märkligt sätt att jaga tillfredsställelse på. Jag har nog passerat det stadiet.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Se ovan. Det var datorn. Cirka 14 000. Sen var det en Tigerkostym som inte heller var gratis.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Min familj. Resan till Istanbul i oktober med min fru var jätteskön. Min terapi. (Det var väl ett jävla tjat om den där terapin!)

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Zerstörer - And One

The Lion's Roar - First Aid Kit

Pressure and time - Rival Sons

Svalkar Vinden - Den Svenska Björnstammen

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

I början var jag nog rätt hängig och deppig överlag. Mot slutet mycket gladare än vanligt.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Träffat vänner och umgåtts över mat och öl.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Gapat och skrikit.

18. Hur tillbringade du julen 2011?

Med släkten på min frus sida i Norrköping.

19. Blev du kär i år?

Ja, i min fru. Om och om igen.

20. Favoritprogram på TV?

Vi kollade igenom The Wire. Det var riktigt bra. Annars är det väl På Spåret som jag gillar och inte så mycket mer.

21. Bästa boken du läst i år?

Svårt val. Jag har läst mycket som varit bra.

Fantasygenren: Joe Abercrombie serie som började med The Blade Itself var läsvärd.

Svenskt: Jonas Karlssons novellsamling Spelreglerna var fantastisk.

Samhälle: Barbara Ehrenreich - Smile or Die: How Positive Thinking Fooled America and the World.

22. Största musikaliska upptäckten?

Det måste vara First Aid Kit.

23. Något du önskade dig och fick?

Ett skönare förhållningssätt till omvärlden. Check.

24. Något du önskade dig men inte fick?

Ekonomiskt oberoende.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Det kommer jag inte ihåg. Tog det lugnt, tror jag.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

En lottovinst på några tiotals miljoner gör nog inte någons år sämre.

27. Vad fick dig att må bra?

Min familj.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag funkar inte så.

29. De bästa nya människorna du träffade?

Jag kommer inte ihåg om jag träffade någon ny just i år. Annars träffar jag i stort sett bara bra nya människor. (Av dom jag själv aktivt väljer att träffa alltså.)

30. Vad har du för nyårslöften inför 2012?

Det blir inga formella löften från min sida i år heller.

35 bra låtar från 2011

2011-12-28T00:37:00.005+01:00

Jag älskar musik. Det är ett av de fenomen som kan kännas fysiskt i kroppen på mig. Upptäckten av ny musik har blivit viktigare och viktigare för mig för varje år som går. Även om 2011 hade en del övrigt att önska på många plan så har det rent musikaliskt varit helt fantastiskt. (Privat var det rätt ok också. Some good, some bad.)

Här är de 35 låtar som gjorde avtryck på mig, utan någon speciell ordning:

Epic Songs of 2011

Nyår - Emil Jensen & Familjen

Stay young, Go Dancing - Death Cab For Cutie

Dead Folk Dance - Graveyard Train

Let England Shake - PJ Harvey

Pressure and Time - Rival Sons

Fuckarias - Those Dancing Days

Rivers and Roads - The Head and The Heart

Svalkar Vinden - Den svenska björnstammen

Hisingen Blues - Graveyard

Mjød - Kvelertak

What the water gave me - Florence + The Machine

Happiness - Masquer

Basexpressen - Emmon

Like a punk - Adam Tensta

Postkodsmiljonär - Mohammed Ali

Välkommen in - Veronica Maggio

X - Ansiktet

Legendary (feat. Leila K) - Wallenberg, Leila K

När jag går ner - Norlie & KKV

I ett med verden - Kaizers Orchestra

Hjerteknuser - rOlfFa

Private Caller - Sondre Lerche

Stuck on the puzzle - Alex Turner

Calamity Song - The Decemberists

Helplessness Blues - Fleet Foxes

Brick by brick - Arctic Monkeys

Second Chance - Peter Bjorn and John

Vulture Feet - Sahara Hotnights

Going Through Hell - The Streets

Telling Ghosts - Puscifer

Music People - IAMX

Control - VNV Nation

Zerstörer - And One

The Lion's Roar - First Aid Kit

Exile Vilify - The National

Stort tack alla som tipsade om era egna favoriter för ett litet tag sedan. Det är alltid lika inspirerande och kul att kolla upp.

Dagens insikt

2011-12-14T23:18:00.003+01:00

Fick idag följande feedback:

Du är ju jättebra på att enkelt och engagerande beskriva andra människor och saker i berömmande ordalag. Men när det kommer till dig själv så verkar det som om du låser dig.

Väldigt sant och oerhört viktigt för mig att höra i nuläget. Jag gillar inte att prata om mig själv och lider verkligen av attityden "men inte ska väl lilla jag..."

Det är dags att sluta med det nu och ta lite plats för så himla kass är jag inte.

Bäst 2011?

2011-12-09T21:21:00.004+01:00

Året lider mot sitt slut. Inom kort är det dags att lägga upp årsbästalistan med årets bästa låtar som spotifylänkar. I fjol bad jag om lite input från bloggens läsare. Det var helt fantastiskt så många bra tips som ramlade in då.

Så jag hoppas på en repris och ber er på mina bara knän - vilka var era favoritlåtar i år? (Finns dom inte på spotify är det såklart tråkigt, men tipsa ändå och låt inte sånt trams hejda er.)

Bra skit - Den svenska björnstammen

2011-12-09T19:25:00.002+01:00

Vad mörkt det är ute nu. Jag vet inte hur du funkar men själv så ruttnar jag lite på insidan av det här vädret. Det är ju så att man bara vill emigrera till ett varmare land. Men där har dom förmodligen euro och kommer att bli arbetslösa allihopa så det blir väl till att knalla vidare här uppe nära polcirkeln och känna hur slasket tränger igenom såväl skor som själ.

Tur att det finns så här fin musik då. Så jag överlever.

Lindström, Karlsson och jag

2011-12-07T18:48:00.003+01:00

Jag gillar noveller. Det kan ha något att göra med den här snuttifierade tillvaron som jag har där jag knappt tycker att jag kan ha längre attention span på något än max 30 minuter. Och OM jag nu skulle ha en hel kväll ledig (läs från 20.30 till cirka 24.00) så vill jag inte lägga hela den tiden på en roman. Nej, då vill jag gärna hinna läsa, kolla på något teveprogram, lyssna på musik men hamnar oftast framför datorn om jag ska vara ärlig.

Därför är novellen perfekt. Man läser lite och så blir man klar. Redo för nästa kulturupplevelse.

Efter att säsongens sista Babel smiskade in både Fredrik Lindström och Jonas Karlsson som gäster gick jag iväg och köpte deras böcker. Mycket också för att jag redan läst Lindströms samtliga produktion och Karlssons båda tidigare novellsamlingar och haft stor glädje av dom båda.

Men, märker jag, när jag läser dom parallellt - Lindström håller inte riktigt måttet. Det blir aldrig mer spännande än lite putslustigt. Det känns trivialt. Han beskriver mest ynkliga medelklassproblem, giltiga för en liten vit ängslig urban klick. Slöseri med min tid som nästan gör mig förbannad.

Karlsson däremot, han har fantasi. Hans noveller rusar iväg. Tar överraskande vändningar. Blir absurda. De har en svärta och en nyfikenhet på mänskligt beteende som Lindström aldrig kommer i närheten av. (Favorittemat som Lindström ofta återkommer till är betraktelser över att killar mest vill knulla lite. Znark.) Språkligt skulle jag också hålla Karlsson som den vassare av de två. Han behärskar fler stilgrepp och kan bygga upp riktiga historier där Lindström mest låter som en gubbig kåsör.

Så om ni ska köpa EN bok i julklapp, köp då Spelreglerna av Jonas Karlsson. Då kan jag garantera en läsupplevelse i mellandagarna. Om inte så bjuder jag på en lunch.

Ånger

2011-11-30T23:14:00.003+01:00

Ovan kan vi beskåda den senaste videon till låten The Lion's Roar från den fantastiska syskonduon First Aid Kit. Själv tycker jag att det är bland det bästa jag hört 2011. Den lycka jag kände när jag såg att de skulle spela i Stockholm var enorm men tror ni inte att jag glömde bort det i den allmänna förvirring som debila mediamänniskor understundom kallar för "livspusslet".

Därför höll jag på att gråtkräkas när jag läste den här oförblommerade hyllningen av konserten i Dagens Nyheter. Jag ville också vara där!

Är bloggen död?

2011-11-30T17:49:00.001+01:00

Tvärtemot vad man kan tro är inte den här bloggen död. Den bara luktar illa. Och om jag ska redovisa seriöst vad som står på och vad de bristfälliga uppdateringarna beror på så är det lite såhär:

1. Jag twittrar istället. Twitter kill blogs. Men jag vill fortfarande blogga om mer meningsfulla saker.

2. Jag har träffat en KBT-psykolog. Det har varit en ventil för mycket frustration och jag har nog ett lite annat synsätt på saker idag. Mindre ilska.

3. På grund av ledningens oförmåga att hitta finansiering till myndigheten så är jag numera uppsagd och letar nytt, roligt jobb. Det gör också att energin kanske riktas mot lite mer egocentrerad verksamhet. Som att hitta en försörjning och fundera på vad jag vill jobba med. Baka surdegsbröd kanske? Öppna kaffehak vars gimmick är ondska och otrevligt bemötande? Bli konsult eller karriärist istället för att välja lättare uppgifter? Vem vet?

Det var detta om min status. Nu: iväg till vidareutbildning. InDesignkurs kvällstid. Hej.

Försäkringskassans nya generaldirektör sågar VAB-intygen

2011-11-08T08:53:00.003+01:00

I mitt husorgan Dagens Småborgerliga Nyheter kan man idag läsa den glädjande nyheten att Försäkringskassans nya generaldirektör hugger husse i benet och sågar VAB-intygens varande.

Det är helt fantastiskt. Intygen är en meningslös byråkrati vars påstådda effekt, att motverka fusk, är oerhört vag. Dels betvivlar jag att det fanns ett utbrett fusk, dels tror jag att krångel med intygen snarare motverkar till att föräldrar får den ersättning som de är berättigade till. Jag har själv missat fullt giltig ersättning flera gånger och jag vet många i min närhet som varit med om samma sak.

Men det är också fantastiskt att generaldirektören går emot regeringens politik att käppjaga potentiella bidragsfuskare. Vi får väl se vad reaktionen blir från Rosenbad.

Occupy Wall Street

2011-10-06T14:10:00.004+02:00

Ett fenomen som i alla fall jag hade missat var den amerikanska rörelsen Occupy Wall Street. En spontant uppkommen folkrörelse utan tydligt definierad agenda eller ledarskap, inspirerad av proteströrelserna i mellanöstern.

I korthet kan man säga att dom som protesterar är förbannade på USAs ekonomiska system som dom upplever är väldigt orättvist. De gillar inte att de stora bankerna styr och ställer med vanligt folks pengar på ett sätt som de tycker är hjärtlöst och girigt. Vilket de såklart har väldigt rätt i.

Dessvärre har svenska medier varit rätt svaga på att rapportera från det här spännande evenemanget. Därför råder jag dig att läsa på själv på nätet. Här är några sköna länkar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Occupy_Wall_Street

Occupy Wall Street på Flickr

Occupy Wall Street på Youtube

Självklart finns det också en liten humoristisk internetgrej om det hela också. Occupy Sesame Street. Väldigt roligt.

För överjävla bra skit - Rival Sons

2011-09-24T17:24:00.006+02:00

Någon gång ibland får man en orgasm i öronen. Idag fick jag det i bilen, på vägen hem från en rätt ordinär raid till den lokala matvaruaffären. P3 dravlade på med något sedvanligt nonsens när den här låten helt plötsligt smektes igång.

Det som först fick mig att reagera var det fantastiskt fläskiga trumsetet. Toksväng. Sen en jävligt catchy gitarrslinga. Vafan? Basen glider in över ryggraden med ett vällustigt muller och sen toppas det hela av att sångaren Jay Buchanan återuppväcker forna tiders rocksångare med sina spänstiga stämband.

Okej, det är retrofrossa och bandet är oerhört hypat. Men sånt får man ibland lämna åt sidan eftersom det här är en i alla delar perfekt rocklåt.

Rival sons platta Pressure & Time på Spotify.

Bra skit - Ladytron

2011-09-16T10:17:00.002+02:00

Oj kolla, Ladytron har släppt en ny skiva. Det var en total överraskning för mig. Sen vet jag inte riktigt om det verkligen är bra skit eftersom jag inte lyssnat igenom skivan ännu. Men dom får leva på gamla meriter även fast jag alltid tyckt att de är lite för svala och känslokalla i sitt musikaliska uttryck. Nåväl, elektroniskt är det ju hur som helst. Det är alltid en liten pluspoäng hos mig.

Nya skivan Gravity the Seducer på Spotify.

Hur man förvandlar något bra till något riktigt dåligt

2011-09-15T09:02:00.004+02:00

Som ni kanske vet har barn farit illa i det här landet. Ja, en del har det säkert dåligt idag också. Men, nu har staten gjort två stycken utredningar för att ta reda på vad som hade hänt med barn som vuxit upp i fosterhem, barnhem och liknande förhållanden. Det är ingen rolig läsning. Många har haft det överjävligt svårt och har kränkts både fysiskt och psykiskt.

Som en enkel men dock viktig symbolhandling har det föreslagits att alla som farit illa ska få en offentlig ursäkt och en ekonomisk ersättning. Ett förslag som jag tror att så gott som alla kan hålla med om. Alla utom alliansregeringen. Maria Larsson fick nyligen ta på sig dumstruten och ställa sig framför medierna för att berätta att det där med ekonomisk ersättning - det kunde inte genomföras på ett rättssäkert sätt. Men en fin ceremoni med en ursäkt skulle man dock kosta på sig.

Vilket praktfiasko.

Här har regeringen ett alldeles ypperligt tillfälle till en första klassens goodwill-evenemang. Det är bara att lätta litegrann på lädret, fixa en värdig ceremoni, ta på sig finkläderna och göra något som är både fint och rätt.

Det hade den här regeringen verkligen behövt i dagsläget. Nu väljer man istället av någon för mig obegriplig anledning att kissa på hela grejen. Kissa litegrann på folk som redan farit illa.

Skolexempel 1A på hur man förvandlar en PR-succé till en PR-katastrof.

Fredagslista på en söndag

2011-09-11T19:49:00.003+02:00

Två av mina bloggfavoriter, Det Ljuva Livet och Bondhustrun har gjort det. Jag har inget bättre för mig. Egentligen är det en fredagslista så vi kör den lite retroaktivt.

Vad åt du till frukost?

Fil och flingor i flygande fläng.

Vad har fått dig att skratta idag?

I fredags var det Bondhustrun som sa en kul grej på MSN.

Vad har du på dig just nu?

I fredags så var det min splitternya Tigerkostym, vit skjorta och orange slips. Väldigt inte ok på kvällens after work på söder.

Hur ser resten av dagen ut?

Resten av söndag kväll ska jag spela lite datorspel. Kanske glo på ett avsnitt av The Wire. Förmodligen diskutera sommarstugeköp med min fru.

Vad händer ikväll?

I fredags kväll var det en otroligt skön after work med en kär gammal vän. En riktig bromance. Vi snackade mansroll, papparoll, livet, åt indiskt och drack stöl.

Och på lördag?

Familjelördag i slapphetens tecken. Alla mer eller mindre krassliga/rastlösa/irriterade.

Och på söndag?

Ett race ner till Sörmland, eller som det också kallas - Sveriges Georgia. Inga banjospelare vid den sommarstuga som vi kollade på, turligt nog.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?

Det var fredagskvällen, absolut.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?

Fick ett riktigt tråkigt besked på jobbet.

Helgens tre bästa låtar?

Åt helvete med himlen - Parken

Mina hundar - Fattaru

Den där Moa Lignell i Idol. Inte en fullödig låt men potentialen. Potentialen!

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?

1. Full?

2. Har du haft kul då?

3. Ok

Vad dricker du i helgen?

Det blev cirka 5 tjeckiska öl och en jättestor indisk i fredags. Gott!

Bästa bakfylletips?

Käka en banan för mineraler och vitaminer. Drick vatten. Sov ut skiten.

Om att sträva efter något nytt

2011-09-11T15:38:00.004+02:00

Jag känner mig inte helt bekväm med min nya ålder. 40 alltså. Det är ett gissel. Dels funderar jag över det jag har gjort hittills i livet. Dels funderar jag över hur jag ska fylla de kommande åren med mening. Fortsätter jag att lalla runt som jag gjort så kanske jag sitter där vid 60 och upptäcker att jag missat en massa.

Ett sätt att hantera denna stress är att försöka vidga ramarna lite. En symbolhandling som jag nyligen gav mig på var att försöka hitta en ny doft att kladda ner kroppen med. Ni vet, after shave och deodorant och sånt.

Det var inte så att jag bara slog till spontant i en affär. Nä då, det här är utvecklade sig till ett fullödigt miniprojekt eftersom det var en så Stor och Viktig Händelse. Detta att noggrant selektera vilken utsökt fragrans som skulle ackompanjera min roll som en kontemporär och urban man på väg mot nya mål. Jag spenderade veckor på att identifiera och välja ut olika kandidater. Efter en lång process och moget övervägande hade jag till slut hittat doften som skulle förgylla mitt liv. En unik doft. En doft för mig. Jag var på det hela oerhört nöjd med mitt val och hade bara själva köpet kvar.

Då råkar jag gå förbi en affär och ser en stor och tydlig skylt. "Min" doft var utsedd till hösten Doft No 1. Den mest populära som alla ville ha. Storsäljaren.

Tack.

Som.

Fan.

Ekonomer är en bunch of motherfuckers

2011-09-08T09:26:00.005+02:00

Ekonomin går inte så värst bra nu. Eller ja, det kanske den gör? Vem vet egentligen? Ekonomi, det verkar vara ett ämne där ingen har så stor koll. Inte ens nobelpristagarna i ekonomi får ett riktigt nobelpris utan "Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne". Inte lika fint eftersom ekonomiska teorier mest verkar vara fantasier som ena året är inne, nästa ute.

Perpotator skrev en skönt kritisk grej häromdagen om det här med börshandel som fick upp blodtrycket på mig ett par snäpp. Som dessert på den käftsmällen såg jag ett nyhetsinslag om att det numera finns små fiffiga datorprogram som ligger och börshandlar i realtid. På tusendelar av sekunder ligger de och gör småköp hit och dit för att generera vinster. Vem som har koll på de där datorprogrammen? Jaa du, bra fråga. Nästa fråga.

Vi som bara lever i den här verkligheten och försöker ha en ekonomi som funkar - vi får banala idiottips om att ha koll på våra bostadslån och att inte köpa en ny tv bara för att grannen köper en. Det kanske inte riktigt är det som är problemet. Problemet är kanske att ett ekonomiskt system som till stora delar förlitar sig på aktiehandel och ständig tillväxt kanske är i grunden osunt.

Eller som Anders och Måns så briljant summerade det hela i efterdyningarna av förra finanskrisen. Ni vet, den som var före 2008.

Bra skit - Örnsberg

2011-09-02T15:03:00.002+02:00

Ibland blir man förvånad. Som när man av ren nyfikenhet söker på ett ord eller namn på Spotify för att se om det finns något - och så finns det det! Och det är bra! Och det är pinfärskt nytt!

Lyssna nu hörni. I alla fall om ni gillar elektronikainfluerad pop.

Allt bra med dig?

2011-09-02T08:56:00.003+02:00

En sak som jag stör mig på är det här att fråga hur medmänniskor mår när man hälsar på varandra. Nej men, tänker ni nu, det där var verkligen magsurt din gubbe. Men det jag menar är följande:

Det kan ju tyckas trevligt att man frågar varandra hur man mår. Det förutsätter dock att man verkligen bryr sig och att man inte bara använder slentrianmässigt utan att vara intresserad av svaret. Jag kan ta ett exempel från precis nyss när jag klev in genom jobbets dörr. Där vill receptionisten skapa trevlig stämning och frågar alla som kommer in "är det bra med dig idag?"

Vad kan jag svara på det? Rätt svar är: "Ja jo, tackar som frågarrrr." Fel svar är: "Nej, jag har faktiskt en riktigt skitmorgon, det här jobbet stjäl min livsglädje och jag har väldigt många existentiella funderingar." Alltså, man kan inte svara uppriktigt på frågan. Man måste svara med en hycklande klyscha. Och det är det som stör mig. Något oerhört.

Bra skit - Emmon

2011-08-31T14:47:00.002+02:00

Det var inte länge sedan jag lade upp en annan video från Emmons senaste skiva Nomme. Men när det är så bra så kan man helt enkelt inte låta bli.

Nomme på Spotify.

Öppet brev till alla som vill marknadsföra med epost

2011-08-30T10:15:00.002+02:00

Hej.

Vi känner inte varann men redan nu tycker jag tyvärr att du är lite dum i huvudet. Varför då undrar du? Jo, för att du har valt att försöka marknadsföra ditt budskap till mig med epost. Den kanske minst effektiva (näst efter telepati) och mest irriterande (förutom att skrika mig i örat) marknadsföringsmetod som finns. Hur tänkte du egentligen?

När jag sitter på mitt jobb har jag en uppgift att lösa. Jag jobbar. Jag är oftast, om jag gör som arbetsgivaren vill, väldigt fokuserad på nuet och arbetsgivarens problem. Då är jag inte mottaglig för dina budskap som dimper ner i maillådan. Det jag upplever när jag ser ditt mail är inte intresse. Det är irritation för att jag blir störd. Du skapar badwill för ditt budskap och ditt företag. Det är inte bra.

Men, tänker du nu, hur ska jag då göra för att nå ut med mina fina erbjudanden? Här kommer facit:

1. Ha en bra produkt eller tjänst.
2. Vårda de kunder du har. Ta hand om dom som dina egna barn.
3. När någon väljer att ta kontakt med DIG, var anträffbar och hjälpsam.

Oj, så krångligt, tänker du. Det där är ju jättedyrt och jobbigt. Att skicka ut lite epost till massor med adresser jag hittat är ju nästan gratis. Ja, men det är också komplett värdelöst. Tänk lite på hur det är på auditions i USA. Don't call us, we'll call you. Om du är bra kommer det ringa utav helvete och du behöver inte gå på fler auditions. Om du är dålig (dålig tjänst eller produkt) så måste du fixa det eller byta jobb.

Men sluta upp med ditt menlösa spammande.

Fashionista?

2011-08-29T13:11:00.003+02:00

Det här att jag vet vad (nästan) varenda plagg i min garderob är för klädmärke och när jag köpte det och ungefär vad det kostade - är det normalt? Varför lägger jag det på minnet? Det är ju inte direkt så att jag går omkring och berättar det för folk.

"Kolla på min nya skjorta från Lindeberg."

Det händer inte. Så varför är min hjärna full av all denna information?

P.S Okej, jag berättar det för min fru. Men hon är måttligt intresserad.

Om att måla fan på väggen

2011-08-24T13:31:00.004+02:00

Oj oj oj.

I Dagens Nyheter kan man läsa att några är bestörta för att ledande svenska politiker "tar hand om sig på internet". Med det menas att de borde registrera domännamn som är deras egennamn. Som reinfeldt.se eller hakanjuholt.se. Annars kan det bli tråkigheter.

Alltså kom igen, vilken ickefråga.

Jag är så trött dessa domänkrämare som hojtar högt om att alla (dvs företag och kändisar) måste "skydda sig" så att inte andra snor domäner och hittar på fuffens. Jaha? Vad är det värsta som kan hända? OM man nu mot förmodan skulle surfa in på Reinfeldt.se och mötas av analporr så skulle alla sunda, friska människor begripa att de hamnat fel och inte direkt peka finger på Moderat-Fredrik och skrika skämmes. Inte någon skulle tro att partiledaren idkade en sidokarriär som pornograf. Detsamma gäller för de allra allra flesta företag, organisationer och privatpersoner.

Enda nackdelen jag kan komma på är att någon kanske söker på herr Reinfeldt för att de vill läsa om hans politik och att någon motståndare blockerat 15 första Google-resultaten med irrelevant trams på knassajter. Men orka liksom.

Min slutsats: ingen måste registrera en sjujävla massa domäner för att "skydda sig". Man gör det om man har nytta av det. Annars kan man låta bli.

Bra skit - Masquer

2011-08-18T17:37:00.000+02:00

Happiness from Masquer on Vimeo.

MSN, måndagen 1 augusti 2011, någon gång på förmiddagen

2011-08-01T11:18:00.003+02:00

En lektion i konsten att få en konversation på internet att spåra ur.

Medelklassman says:
Måååååndag!

Kompis says
Tjohooooo!

Medelklassman says
så jävla skönt att slippa helg

Kompis says
som faen. kan inte få nog av vardag faktiskt

Medelklassman says
Helst ska det vara höst också. Sen oktober så man känner att man lever

Kompis says
Ja, snöblandat regn helst

Medelklassman says
Och så räkningar i brevlådan. Massor
Och skatt

Kompis says
samt rännskita och sura uppstötningar

Medelklassman says
Ja och någon obotlig sjukdom, typ vårtor på hela kroppen

Kompis says
omänskligt mycket hår i ansikte och på tungan

Medelklassman says
och tourettes på det.
kuken

Kompis says
hår på ollonet

Medelklassman says
inget lukt- eller smaksinne

Kompis says
eller överdrivet lukt och smaksinne. allt luktar bajs pga att läkaren råkade operera så att ändtarmen kom ut genom vänster näsborre

Medelklassman says
Plus att man numera måste äta med stjärten

Barn är så himla sköna. De bara lever i nuet liksom...

2011-07-28T10:43:00.001+02:00

Precis som igår så klickar man på bilden för en större och läsbar version.

The commutards

2011-07-27T12:00:00.000+02:00

Klicka på bildjäveln om du inte ser ordentligt så blir den större.

Lifestyle by coffee

2011-07-27T10:22:00.005+02:00

I Stockholms innerstad kostar en kaffe latte (modell stor) över 35 svenska kronor. Det är väldigt mycket pengar. Vill man till denna kaffe även äta en smörgås får man betala över femtio kronor till. För en bit bröd samt något slags pålägg. Notera att det inte är pata negra vi pratar om utan en skiva skinka som på mataffären kostar cirka två och femtio.

Det här är givetvis inget annat än ett rån. Vinnare är kaffekedjans ägare samt fastighetsvärden som tar ut ockerhyror för en lokal som inte ligger på en exklusiv adress på Manhattan eller i Hongkong utan i Stockholm, en provinsiell håla några mil från polcirkeln. Båda dessa skrattar sig hesa i sina paradvåningar på Östermalm varje gång du går in och köper lite kaffe med mjölk.

För att lyckas med detta svindleri har kaffekedjorna i Stockholm anammat två olika, men lika framgångsrika, strategier.

1. Snygga, unga tjejer i kassan

"Åh så gott det vore med en kaffe, här går jag in. Oj, vilken söt tjej bakom kassan. Vad ska jag ha nu då? En kaffe latte tror jag. Verkligen jättesöt."

Det blir 38 kronor.

"Vilket fint leende. Undrar om hon vill ligga med mig? Oj, TRETTIOÅTTA KRONOR. Äh, om jag kommer hit fler gånger så kanske jag kan flörta med henne."

2. Snubbe som pratar italienska

"Åh så gott det vore med en kaffe, här går jag in. Oj, det här är ju precis som i Italien. Vad ska jag ha nu då. Café latte, por favore... Haha, man hänger ju med. Precis som i Italien."

Det blir 38 kronor, signore. Prego.

"Jädrar, det här känns ju som att vara i Milano. Oj, TRETTIOÅTTA KRONOR. Jaja, vad gör man inte för att känna sig lite internazionale. Som Zlatan."

Några ord om vapen

2011-07-23T20:21:00.005+02:00

Ett fruktansvärt brott har genomförts. Omfattningen på det är så enorm att ordet terror används. Med rätta. En man, vad det verkar just nu ensam, har med hjälp av en hemmagjord bomb och skjutvapen dödat över 90 människor. Majoriteten av dessa ungdomar.

En sak har denna man gemensam med en mängd andra dödsskjutningar i Europa och USA. Han hade egna skjutvapen. Skjutvapen som han hade licens för och som han skaffat på laglig väg. Därför vill jag ställa en enkel fråga. Är det bra att vi tillåter våra medborgare att ha skjutvapen?

Visst, det är bra med personlig frihet. Det är jag helt för. Och en förkrossande majoritet av alla som äger ett skjutvapen skulle aldrig någonsin få för sig att skjuta en medmänniska. Men, så har vi detta ynka lilla fåtal som det på något sätt slår slint för. De tar sina vapen och av olika anledningar går de ut och skjuter ihjäl andra.

Jag tror att vi skulle minska antalet dödsskjutningar avsevärt om det inte längre var möjligt för allmänheten att äga skjutvapen. Eller, i de fall det är jägare eller dylikt, kontrollen över deras innehav skärptes upp markant. Till exempel på så vis att vapnen förvarades hos polisen då det inte var jaktsäsong.

Den här inskränkningen i allas vår personliga frihet tycker jag kan vara berättigad. Speciellt en dag som denna. Idag har jag svårt att hitta argumenten som är för personligt innehav av skjutvapen. Oerhört svårt.

-----------

Tillägg

Jag gjorde ett kort inlägg på Twitter om detta igår. Där skrev jag Nu kanske vi kan utvärdera det här med att civila människor får ha vapen hemma?

Två personer valde att svara.

Pelle Poluha skrev: Ja, tänk om någon på ön haft vapen.

SturlaS skrev: Eller hva med plikt til å bevæpne seg? Om alle på #Utøya hadde hatt våpen ville de stoppet gærningen lenge før..

Jag kan inte hålla med om argumentet som de lägger fram. Båda anser att ifall vi alla beväpnar oss så skulle personer med ont uppsåt inte komma så långt utan skulle skjutas av en rådig medborgare. För det första anser jag att våld primärt inte löses med våld, utan genom att minimera risken för att våld uppkommer över huvud taget. I de fall våld förekommer ska det tas om hand av staten genom polisen och inte med hjälp av medborgargarden.

För det andra finns det ett otal exempel i historien på hur samhällen som tillåter att vapen förekommer öppet också är våldsamma samhällen. Där verktyg för våld är nära till hands ökar också våldsanvändningen generellt mellan medborgare. Så vill inte jag ha det.

Även om jag inte vill göra någon koppling till övriga utövare tycker jag att det är anmärkningsvärt att både Pelle Poluha och SturlaS är aktiva kristna. Baserat på reaktionen antar jag att de läser Gamla Testamentet flitigare än Jesus predikningar. Eller?

Bättre sent än aldrig

2011-07-20T12:24:00.003+02:00

Varför såg jag inte det här förrän nu? Jag hänger inte med längre. Har tappat stinget. Är inte med i loopen.

Detta är för övrigt också den enda låten någonsin där autotune används på ett bra sätt.

Nya rön: knark är inte bajs

2011-07-20T09:11:00.004+02:00

På DNs kultursidor kan man idag läsa en drogliberal artikel om det påstådda sambandet mellan intag av rusmedel samt kulturell verkshöjd. Det hela utgår ifrån en misstanke om att Shakespeare rökt jazztobak när han kritade ner sina odödliga verk med gåspennan.

I artikeln nämns även andra geniala personer som inte hymlat med sitt drogbruk. Idel odödliga kulturgiganter.

Med detta som underlag är det skönt att kunna säkerställa att Jan Guillou och Camilla Läckberg aldrig författat ett ord under påverkan.

1337

2011-07-11T10:49:00.002+02:00

Några korta ord om Twitterelitgrejen:

1. Ingen som är med i "twittereliten" har utsett sig själva om medlemmar däri. Det är ett begrepp som är odefinierat och därmed oanvändbart.

2. Om man nu är lite av en twitterkändis så lär man ju få rätt många meddelanden som man inte mäktar med att svara på. Det innebär inte med automatik att människan är dryg eller von oben bara för att de inte hinner svara på allt.

En mindre anledning till att det är så få inlägg

2011-07-06T21:32:00.004+02:00

Det här att jag inte kan mobilblogga med fotografier längre är ett jävla skit. Alla dessa små putslustiga grejer jag kunde ha lagt upp. Men nej, nu tycker gåggel att Picasa ska visa vems profil bilderna ligger på. Och min profil är mitt riktiga namn. Inte helt genomtänkt där, gåggel.

Jag vill kunna välja själv om mitt namn ska synas eller inte.

Jaja, alldeles före semestern avslöjade min närmaste chef att hon listat ut mitt twitteralias. Där får man för att man är med i sociala medier. Även det är en hämsko på kreativiteten. Återstår två möjliga åtgärder:

1. Skapa helt ny persona.

2. Byta jobb.

Återkommer om händelsernas utveckling.

Kommunikationsföraktet

2011-06-22T19:33:00.003+02:00

Dagens Nyheter granskar Regeringskansliets räkenskaper och upptäcker till sin fasa att pengar har spenderats på PR-konsulter. Så får det ju inte gå till. Slå på skandalrubrikerna. Upp på ettan.

Jag har lite svårt att bli upprörd. Konsulter är en del av dagens arbetsliv och samhälle. Istället för att anställa personal så köper man in tjänster av konsulter. Det kan man tycka är bra eller dåligt och huruvida det de facto är bra eller dåligt varierar säkert från fall till fall. Men i DNs granskning verkar det per definition vara dåligt. Extra dåligt verkar det vara eftersom det handlar om kommunikationskonsulter, eller som de själva skriver, det något mer pejorativt klingande PR-konsulter.

Exakt här blir jag så innerligt trött eftersom jag känner igen det här från min egen yrkesroll som kommunikationsarbetare. Kommunikation, verkar många tycka, det är något alla kan klara av. Alla kan ju skriva och prata, eller hur? Hur svårt ska det vara att skriva ett pressmeddelande och varför ska man egentligen betala någon för att göra en webbplats när varenda tonårstjej har en modeblogg?

Här kommer fakta: Alla kan inte kommunicera. Tvärtom. Överraskande många har svårt att förklara för andra människor vad de menar. Speciellt när det ska göras skriftligt. Det gäller även tjänstemän på departement och myndigheter. Så att en mindre summa av Regeringskansliets budget har gått till konsulter som hjälpt till att kommunicera viktig samhällsinformation, det tycker jag är helt lysande.

Disclaimer: Självklart ska man vara en professionell beställare och inte slösa med skattepengar i onödan. Men att köpa konsulttjänster för skattepengar är inte per definition slöseri. Inte mer än vad det är att köpa in nya datorer eller skrivbord.

Bra skit: Emmon

2011-06-21T21:33:00.001+02:00

Den fantastiska Emmon släpper ny skiva inom kort. Det var kanske månadens mest positiva musikaliska nyhet. Här har vi låten Ghost.

Jävla lottovinnare

2011-06-21T16:58:00.003+02:00

Varför är det alltid fel människor som drar hem de där spektakulära storvinsterna på Lotto? Nu senast en medelålders pappa från Borås som tjongade in en rad på 40 spänn och vann 105 miljoner.

Etthundra. Fem. Miljoner. Svenska kronor.

Vad han ska göra för vinsten? Enligt Aftonbladets rapportering tänker den tokfan INTE sluta jobba. Kanske blir det en båt och ett hus i Spanien. Jag blir så hjärtinnerligt trött.

Varför varför varför går storvinsterna alltid hem till människorna med minst kreativ fantasi och snävast möjliga trygghetsramar? "Nej, men jag trivs ju med jobbet här på Boråsbolaget AB och man ska inte lägga om livsstil alltför mycket. Det kunde ju vara kul att åka till Costa del Sol ibland och ha en liten båt att fiska med."

Om jag vann 105 miljoner skulle jag inte jobba en minut mer i hela mitt liv. I alla fall inte åt en vanlig arbetsgivare. Kanske kanske skulle jag tänka mig att lägga ner tid åt ideellt arbete som på riktigt hjälper andra människor. Eller omsätta en del av stålarna i något som funkar på samma sätt. Sen skulle jag själv leva det vilda livet samtidigt. Göra vad som föll mig in. Varje dag. Leva som Loranga i "Loranga, Masarin och Dartanjang" fast med pengar istället för utan. (Och utan tigrar i ladugården.) Se världen. Uppleva saker. Gå bananas.

INTE jobba vidare på samma gamla jobb och köpa en jämra sommarstuga. Folk!

BirroGeneratorn

2011-06-20T16:00:00.005+02:00

Man ska inte vara elak mot människor som det är synd om. Men tyvärr Marcus Birro det är inte så synd om dig, vad du än hävdar från din priviligierade mediala plattform. Och tyvärr nummer två, så tycker jag att du torgför rätt så unkna åsikter som mer hör hemma på tidigt 50-tal än idag.

Därför tvekar jag inte att lägga ut den här länken som jag tycker är hysteriskt rolig. En generator som slumpar fram Birrokrönikor på löpande band. Att det är svårt att skilja dessa från de riktiga är rätt fantastiskt när man tänker efter.

http://notflipmo.se/birrogeneratorn/

Tipstack till http://twitter.com/Tyskungen

Remix - ett hantverk för klåpare

2011-06-19T20:20:00.002+02:00

Tekniken går framåt. Det har bland annat inneburit att ljud- och musikutrustning som det förr krävdes en studio för nu för tiden går att få som mjukvara i en genomsnittlig laptop. Det här kan man tycka är en bra grej. Och det är det väl till viss del. Men det har som all utveckling också sin svarta baksida. Denna svarta baksida heter remixar.

Rätt märkliga kufar som gillar att pilla med knappar och ljud ger sig på riktiga musikers verk och omvandlar dom med sina ljudprogram till helt nya skapelser. Skapelser som låter som om man kastar kletig avföring på en billig casiosynth. Utdragna och sega ljudmattor med trumljud och monotona sekvenser som inte är till glädje för någon som inte knaprat knaspiller och vill studsa på stället en hel natt. Det är musikvärldens motsvarighet till kinesisk vattentortyr. Ett omständligt och upprepande sätt att plåga någon till vansinne.

Originallåten gjordes i den version som den gjordes av en anledning. För att den var bra. Några nya trumljud och till leda insamplade snuttar av refrängen tillför intet av värde. Ni grabbar som sitter där och luktar svett över era MacBook Pros, skapa något eget. Sluta upp med att förstöra bra musik.

Musik som rockar röven av en flodhäst

2011-06-09T23:10:00.002+02:00

Jag skulle ha packat ikväll men har inte börjat än. Istället har jag prokrastinerat och gjort en spellista på spotify. En liten jävlaranammalista som en pepp inför den kommande semestern.

Den kan med fördel avnjutas som soundtrack på valfri grillkväll där man äter vidbränd mat, dricker alldeles för mycket alkohol och vaknar under en buske med märkliga utslag på pinsamma kroppsdelar.

Rawk pt.II feat. skäggrock, punk etc

Punk rock song - Bad Religion

Don't sit down cause I've moved your chair - Arctic Monkeys

Cherub Rock - Smashing Pumpkins

225 - New Model Army

She sells sanctuary - The Cult

Con clavi con dio - Ghost

Does Compute - Division of Laura Lee

Capitalism stole my virginity - The (International) Noise Conspiracy

Jesus av vår tid - Skambankt

The hand that feeds - Nine Inch Nails

Get off - The Dandy Warhols

Ain't fit to live here - Graveyard

Confrontation camp - Soundtrack of our lives

Holiday in the sun

2011-06-08T22:09:00.002+02:00

Okej, inom kort kommer jag att sitta på en sån där stol och dricka sval dryck och njuta av medelhavsmiljön. Där finns det inget internet. I alla fall inget som jag ska ta del av. Därför blir det otroligt dåligt med uppdateringar här då. Inte för att det varit så bra på sistone heller. Jag skyller på twitter, arbetet och rent allmän krävande barnuppfostran.

Topp-5 önskelista om små barn

2011-06-03T19:37:00.003+02:00

5. De går på toaletten själva och sköter sin egen hygien.

4. De tar på sig ytterkläderna och går ivrigt till skola/dagis.

3. De äter allt man serverar med god aptit.

2. De är sams med sina syskon och slåss eller retas aldrig.

1. De går och lägger sig när man säger till och somnar av sig själva.

Är det sommar ellerrrr?

2011-06-03T18:17:00.001+02:00

Bort med det gamla, in med det nya

2011-05-31T20:42:00.007+02:00

För 13 år sedan fick jag för mig att jag skulle testa detta med att tatuera mig. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag då att ett bra motiv skulle vara en stiliserad ikon av fiskarnas stjärntecken.

[Plats för allmänt hån här.]

Hur tänkte jag där, kan man undra? Jag visste att jag ville ha något motiv som var enkelt, rent och svart. Sen blev det den här symbolen.

Den har jag släpat runt på i över ett decennium utan att egentligen tänka så mycket på att den satt där. Tills jag för ett tag sedan hittade den här spännande och skickliga tatueraren:

suzynewbranch.tumblr.com

Hon verkade bemästra en mängd olika stilar, gjorde snygga saker och verkade framför allt vara väldigt jordnära och trevlig. Vilket jag nu efteråt kan intyga att allt detta stämde. Då bestämde jag mig för att äntligen göra något åt den där New Age-flummiga astrologimojängen. Den skulle bort helt enkelt. Och ersättas av något stort, svart och unikt.

Sedan en liten tid tillbaka ser det nu istället ut såhär på axeln/bröstet, sju och en halv timme smärta senare.

Men det var det värt.

Om du själv funderar på att tatuera dig men inte vet var, välj www.facebook.com/BlaeckTatouage. That's all I've got to say och det får jag inte ens betalt för att säga. Gratis reklam från mig.

Kungens mediaträning

2011-05-30T21:13:00.006+02:00

TT släppte sin intervju med kungen i afton. I korthet en väldigt märklig frågestund som inte gav så många trovärdiga svar utan snarare visade upp vilken egendomlig man vår kung är. Och, skulle jag säga, vilka bristfälliga rådgivare han har runt omkring sig.

Rent tekniskt ur ett kommunikativt perspektiv var det inte någon lyckad intervju för majestätet. Han tvekar ofta på svaren. Flackar med blicken. Niger till lite nervöst. Intrycket är att han improviserar efter bästa förmåga och kroppsspråket riktigt skriker ut att han känner sig oerhört obekväm. Vid ett tillfälle nickar han samtidigt som han svarar nekande. Ett skolboksexempel på hur man känner igen en lögn från grundkursen i psykologi.

Att det gick så oerhört galet är både kungens och hans rådgivares fel. Dom verkar inte ha mediatränat alls. Vid alla professionella sammanhang är det starkt rekommenderat att räkna ut alla frågor på förhand, förbereda svaren och öva på intervjusituationen i förväg. En, två och sjutton gånger, tills man ger ett trovärdigt intryck. Varför har man inte gjort det här? Kan det vara den klassiska underdånigheten och serviliteten som ligger kungen i fatet? Att ingen vågar säga till kungen hur saker bör gå till?

Återstår att se om taffligheten väcker sympatier eller upprördhet. Eller, som så ofta utanför den ankdamm som är Stockholms twittrande medieelit, en axelryckning hos verklighetens folk.

Bra skit: Wallenberg feat. Leila K

2011-05-30T19:25:00.000+02:00

Lite pepp en måndag

2011-05-30T14:11:00.001+02:00

Hur man gör sig populär i Göteborg

2011-05-27T18:20:00.000+02:00

Anekdotfrossa utan föregående tankeprocess

2011-05-26T10:58:00.003+02:00

Det var samling i konferensrummet på myndigheten. Brandskydd stod på agendan. Där satt jag med förhoppningen att lära mig mer om detta ämne. Längst fram stod en väldigt kompetent föreläsare som hade mycket nyttigt att berätta.

I rummet fanns också mina medarbetare. Dom ville också lära sig mer om brandskydd. Men, skulle det visa sig, ville de också öppna käften och berätta om varenda lilla incident de någonsin upplevt där det brunnit i någon form. Gärna med detaljer. Var det var, när det var, med vem, vad det var som brunnit. Ofta en adventsljusstake i trä/näver/plast/glas/älgbajs/menvadfanbrittmariehållmun.

Så den korta teoretiska genomgången, som på sin höjd skulle ha tagit 45 minuter om föreläsaren fått prata utan störande avbrott, tog nu 90 minuter. Nio noll. En och en halv timma där halva tiden gick åt till någon slags allmän diskussionsklubb.

Exakt vad är det som gör att människor (folk) i vissa sammanhang alltid måste komma dragande med sina egna (oftast oerhört ointressanta) erfarenheter. Vad tror du att jag har för glädje av att höra ditt trams nu när vi ska lära oss något av vikt? Och vad är det som gör att det inte finns något filter mellan hjärnan och munnen när det ska ställas frågor. En person undrade på fullaste allvar om man kan knyta ihop lakan och klättra ut genom fönstret när det brinner. Ja, det kan du. Om du är lite lätt dum i huvudet eller om du bor i en KALLE ANKA POCKET!

Tänk, innan du anstränger talorganen. Herregud!

Who's your daddy?

2011-05-25T13:33:00.004+02:00

Kungen har klantat sig. Igen. För vilken gång i ordningen är det? Går det att hålla räkningen? Det är tveksamt.

Många människor tar tillfället i akt att slå på trumman och säga att "Kungen, så här får det inte gå till. Du borde sluta. Du borde avgå."

Men alltså, hörni. Det är liksom det som är grejen med att vara kung. Man får göra lite som man vill. Det hör till jobbet. Det är så kungar har gjort alltsedan anno dazumal. Jobbeskrivningen har alltid varit: Gör lite som du vill. Du bestämmer.

Nu bestämmer kungen som tur är inte mycket i det här landet längre. Sen försöker han sköta något slags syssla som ser ut som ett jobb också. Men så på fritiden kör han old school style - vad som faller honom in.

Passar inte det upplägget så får vi tänka om kring det här med kung. Jag tycker vi privatiserar. Låt kungen starta Svenska Kungahuset AB och köra sin egen låda. Sen får han göra precis som alla andra. Ta betalt, deklarera och partaja med vem han vill.

Lösningen på fotbollsproblemet

2011-05-24T19:49:00.002+02:00

Jaha, så har ännu en match avbrutits på grund av att idioter får för sig att de kan bete sig på ett sätt som inte är acceptabelt någonstans. Just ikväll var det Malmö mot Helsingborg, förra gången var det Syrianska - AIK, nästa gång något annat gäng som åtföljs av snubbar som har helt egna värderingar om vad som ingår i att vara supporter.

Här har ni en lösning, Svenska Fotbollförbundet. Min konsultation är gratis men resten får ni nog lägga ner en krona eller några på.

Alla som vill kolla på fotboll får köpa en personlig biljett, sen får du identifiera dig och bli fotograferad när du går in på arenan. Inne på arenan är det förbud mot maskering samt högkvalitetskameror som utan problem kan identifiera samtliga på läktaren.

Sen är det individuella straff som utmäts för den som inte följer lagar och regler. Inga mer idiotiska och kollektiva straff mot klubbar och övriga supporters. Dessa straff bör anges i lagboken och förutom de vanliga straffrättsliga påföljderna för exempelvis misshandel, allmänfarlig vårdslöshet etc. så ingår även portning från alla former av sportevenemang under ett flertal år. Där ingår även portning från internationella matcher, anmälningsplikt ingår vid stora turneringar som EM och VM.

Endast med individuellt ansvar kan man nå fram till de här individerna som tycker det är kul att jävlas i skydd av den anonymiserande massa som en publik är. Det är helt plötsligt inte så kul att hitta på idiotgrejer längre när man kommer att åka dit för det.

112 - min egen erfarenhet

2011-05-20T09:14:00.004+02:00

Den sjätte juni 2008 kunde mitt liv ha tagit slut. Jag körde i högerfil på Essingeleden i Stockholm med en lastbil till vänster om mig. Helt plötsligt ville lastbilen byta fil. Till MIN fil, vilket ledde till att jag såg en stor Volvologga 20 centimeter från ansiktet och åkte sidledes i 80 km/h framför densamma. Det var ett jävla liv eftersom min bil gled framför lastbilens front och han samtidigt tokbromsade. Som tur hann jag inte glida ut i ett annat körfält innan vi äntligen stannade.

Där stod vi. Lite snyggt på snedden i två av tre körfält på Essingeleden i höjd med Gröndal. Jag med en bil som såg ut som mos och han, en kolerisk lastbilschaufför från Litauen som tyckte att det var mitt fel att jag kört i hans döda vinkel.

Jag kan ha fel, men just då kändes det verkligen som rätt tillfälle att ringa 112. Detta SOS Alarm som fått så mycket skit nyligen. Ambulans var inte det jag ville ha. Men jag tänkte att polisen kunde skicka någon eller något som skulle avhjälpa de kilometerlånga köer som snart skulle bildas. Sen skulle de gärna få hjälpa mig att kommunicera med den här upprörde östersjögrannen.

Så jag ringer 112. I min föreställningsvärld trodde jag att de skulle svara på en halv sekund. Det är ju ändå ett nödnummer. Men det tutar. Och tutar. Så jag tror ett tag att jag ringt till något slappt företags kundtjänst. Jag väntar i över en minut. Sen svarar en man som låter nästan arg att jag ringer. Jag försöker att så sansat jag kan efter en näradödenupplevelse förklara situationen. Vi har två trasiga bilar som spärrar Essingeleden söderut. Det är redan kö så långt jag kan se. Kan vi få hit en polis eller bärgare eller nåt?

"Ja, men du det där får du lösa med lastbilschauffören själv. Åk därifrån och fyll i försäkringspapprena så ordnar det sig. Sånt skickar vi inte polis för."

Var jag inte redan lätt chockad av vad jag varit med om blev jag det nu. Det enda jag kom mig för att svara var "jaha, jaha" och lägga på luren. Men vad var det för svar egentligen? Satt vederbörande på något callcenter i Jukkasjärvi utan koll på läget? För honom var kanske Essingeleden samma sak som Storgatan i Åmål. "Det är väl bara att köra åt sidan och släppa fram folk. Ringa hit och störa om polis och grejer för en liten krock."

Som tur var kom det väldigt snart både vägassistans, polis och ambulans. De hade väl koll på trafiksituationen utan SOS Alarms hjälp. Samtliga var oerhört hjälpsamma och proffsiga. Men SOS Alarm var det verkligen inte. Det är helt hemskt att människor som råkat ut för ännu värre saker än jag mötts av samma skitbemötande och till och med DÖTT på grund av deras inkompetens.

Kan man få be om en rejäl utredning och uppstyrning. Nödnummer ska inte vara som ett callcenter för bredband.

Usla medier topp-5

2011-05-18T23:11:00.004+02:00

5. Metro

Gratistidningen Metro har fått mycket beröm för att de skriver på ett enkelt språk och når marginaleriserade grupper som annars inte har en dagstidning. Tyvärr är detta beröm felaktigt utdelat enär Metro inte är mycket mer än kiss i pappersformat.

4. Aftonbladet

Skriver om trivialia, skandaler och vanliga nyheter. Men alltid med en snaskig vinkel eller vinklad rubrik. Om Aftonbladet brann skulle jag inte ens kissa på lågorna.

3. TV3

Förr i tiden hade man kringresande sällskap som visade upp människor med olika former av handikapp och missbildningar för pengar. Nu har vi TV3.

2. Expressen

Som Aftonbladet, men om Expressen brann skulle jag hälla bensin på brasan.

1. TV4

Ute vid Frihamnen i Stockholm ligger helvetet i form av TV4-huset. Där samlas varje dag ett gäng hjon och säljer sin själ för att göra television som fördummar sin publik samtidigt som den säljer in en kletig egen idealbild i form av sin slogan "En del av Sverige". TV4 är inte en del av Sverige. TV4 är en tillrättalagd tvåloperaversion av Lidingö med socker på. Ett samhälle som osar småborgerlighet i sin värsta form. Rojalistiskt, välmenande, patroniserande, bakåtsträvande, könsrollscementerande mög. Skämmes!

You aint in 08 now...

2011-05-14T18:11:00.001+02:00

När lokaltidningens artiklar handlar om snubbar som fångat fisk.

En skojig teckning jag hittade på "webben"

2011-05-10T16:42:00.001+02:00

Ett litet tillägg om data

2011-05-10T14:42:00.003+02:00

En till sak som är otroligt irriterande. Folk som sparar 18 kopior och inte slänger efteråt. Så när man öppnar en mapp och letar efter senaste versionen så hittar man:

Document-110213
Document-finalversion3
Document-finalversion2
Document-finalversion
Document-BrittIngerCopyFinal2
Document-inprogressBernt-Åke
Document-BrittIngerCopyFinal1
Document-finalversion4

Kan folk sluta upp med att vara så otroligt ängsliga och sluta spara om 19 versioner bara för att de ändrar ett kommatecken?

Det papperslösa kontoret

2011-05-10T09:28:00.003+02:00

Just nu skulle jag ha jobbat lite. Men det går tyvärr inte eftersom jag inte kommer åt kontorets nätverk. Alla filer är sedan en tid tillbaka placerade i det som poetiskt kallas för "molnet". Just nu liknar det mer smog eftersom det inte går att hitta ett skit.

Men det är bra det här molnet, det är det. Hur mycket lagringsyta som helst och man kan nå det varsomhelst i världen.

Innan vi hade detta moln hade vi en hårddisk här på kontoret. En jättestor. På hela 300 GB. Helt enormt mycket data får man plats med på den. Om det hade stått 1986 i kalendern. Men tyvärr inte. Min gamla dator hemma har som en jämförelse 1500 GB hårddisk. En persondator. Hemma. Bara för mig. Men på kontoret ska jag dela 300 GB med Britt-Inger och Bernt-Åke som tillbringar dagarna med att skapa powerpointpresentationer på 45 MB och ladda ner bilder från den egna digitalkameran på jobbets nätverk. "Oj, blev det fullt på nätverket, det var ju bara 250 suddiga bilder med barnbarn och kräftskivan i motljus?"

Man skulle kunna tro att jobbets nätverk är fullt med viktiga dokument. Planer, policies, riktlinjer, styrdokument, arbetsmaterial. Ja visst, det ligger där. På cirka 20 procent av ytan. Sen har vi de viktiga mapparna "Julfesten 2003" och "Britt-Marie SPARAS" som man absolut inte får röra. För där kan man ju se bilder på kollegor som slutat för fem år sedan och hitta word-dokument som säkert är jättebra att spara trots att ingen öppnat dom sedan sossarna satt i regeringen.

Nej, jag är jävligt tacksam för detta moln. Och nu kom det precis upp igen så nu ska jag göra ett skitstort dokument på 300 MB som jag ska döpa till "Åtgärdspolicy 2011 - FÅR EJ KASTAS".

Tim Minchin

2011-05-07T23:22:00.001+02:00

Som min kompis skrev på sin Facebook: tio andra random minuter av ditt liv kan kanske vara bra också, men lyssna ändå.

Det där var ju inte kul

2011-05-07T13:31:00.004+02:00

Kollade precis på inlägget nedan. Det var ju inte alls kul. Men det tyckte jag sent igår i en dimma av tröttma och alkohol. Där ser man vilket kass omdöme man får av två glas vin och två centiliter sprit. Men jag låter det stå kvar för att inte göra om samma blunder igen.

Det där kassa omdömet som man får av alkohol är också anledningen till varför jag tycker att bartendern på Rival gjorde helt rätt när han nekade den ammande mamman ett andra glas vin. För okej, alkoholen överförs inte till bäbisen vid amning. Den felaktiga uppfattningen verkar vi kunna sluta ha nu. De vetenskapliga bevisen verkar starka för att så inte är fallet.

Men hur sund är man själv efter två glas vin? Inte särskilt. Är det då bra att ha hand om ett spädbarn? Nej, jag tycker inte det. Det är inte moralpanik. Det är en bedömning om man är helt hundra att ha ansvaret för en annan människa. Och så fick jag det sagt.

Tillägg/förtydligande: Barn är ammande spädbarn under en väldigt kort tid. Den tiden kan man ju faktiskt hoppa över att dricka mer än ytterst små mängder. Ett glas vin känns okej, men när man börjar glida in på två tre stycken är jag jävligt skeptisk. Detta gäller såklart även farsor.

Kvinnor som älskar (med) djur

2011-05-06T22:35:00.001+02:00

Klicka för större version. It's worth it.

Stay metal

2011-05-06T12:55:00.000+02:00

Men skärp dig

2011-05-05T20:28:00.011+02:00

I april 2011 hade vi en arbetslöshet på 8,1 procent i Sverige. Det är 404 000 människor. Samtidigt som de är arbetslösa påstår många arbetsgivare att de letar efter arbetskraft. Det är bara ett problem. De som är arbetslösa har inte rätt kompetens och företagen vill inte anställa någon som inte har etthundra procent rätt profil. Tydligen vill de inte heller satsa på att utbilda människor till sina lediga tjänster. Långt borta är den tid där folk kunde kliva in på valfritt företag ena veckan med mössan i näven och jobba där veckan efter.

I denna verklighet trumpetar många arbetslivsbilagor, jobbcoacher och allmänt hurtiga entreprenörer ut käcka tips till de arbetslösa om hur man pimpar sitt CV, klär sig rätt för intervjuer eller helt enkelt blir lite mer framåt. Kom igen! Sitt inte på arslet. Deppa inte ihop efter 100 "nej tack till din ansökan". Tjata dig in. Skärp dig. Tänk positivt. Se det som en utmaning!

Vad är det frågan om?

Det kan inte vara alla människors ansvar att idiotkämpa som Don Quijote mot samhällets väderkvarnar för att få ett jobb. Jag medger att det funkar för en del. Ett fåtal. Som har tur. Som orkar. Som har begåvats med en krigarinställning till livet. Det finns drivna människor som trots usla förutsättningar lyckas skaffa sig ett jobb. Eller skapa sig ett eget företag. Men hur representativa är dessa framgångssagor? De allra flesta människor har inte detta driv, men de är inte sämre för det. Det kan inte vara effektivt att bygga en arbetsmarknadspolitik på att arbetslösa ska jobba som ivriga bävrar på att få jobb när knappt några står att få.

På samma sätt som vi har trygghetssystem som bygger på ett solidariskt ansvar att hjälpa personer som drabbas av sjukdom eller andra problem bör vi känna ett solidariskt ansvar för människor som står utan jobb. Sluta upp med klämkäcka "det är bara att skärpa sig" och underförstådda antydanden om att vederbörande är lat, obstinat eller kanske lite korkad rentav. För det är inte hjälp. Det är att håna utsatta människors situation.

Behandlar man någon som värdelös så blir den personen värdelös. Ger man någon rätt stöd, uppmuntran och framför allt vettiga jobb att söka eller utbildningar att studera* så kommer det bli en produktiv medborgare.

------

* Nej, nu menar jag inte söka jobb-kurser eller uppehållande verksamhet där man ska lära sig lite powerpoint i grupp av något håglöst hjon.

Reflektion om sexiga dialekter

2011-05-04T11:00:00.005+02:00

Under kategorin infantilt trams har dejtingsajten E-kontakt betalat SIFO för att undersöka vilken dialekt som är den sexigaste enligt svenska folket. Detta PR-trick har tyvärr okritiskt publicerats av flera etablerade medier, till exempel Dagens Nyheter.

Enligt undersökningen anser svenska folket att göteborgska är den sexigaste dialekten. Med anledning av det vill jag lägga upp följande bildkollage för att exemplifiera alla dessa sexiga göteborgare:

Nej just det.

Bra skit: The Head and the Heart

2011-05-03T10:08:00.004+02:00

Okej, det har varit lite dåligt med inlägg på ett tag. Livet är sådär fullt av pollentröttma, jobb, barn som kräks, barn som bråkar, barn som lär sig cykla, diskmaskiner som ska fyllas/tömmas, medier fulla av märkliga händelser, förutsägbara infantila kommentarer till märkliga händelser, Game of Thrones som man kan ladda ner, ingen tid för eftertanke, känslan att allt mest är på rundgång etc. osv. mm.

Bra skit: Beastie Boys

2011-04-29T22:01:00.002+02:00

Om jag lyckas hålla mig 1 procent så fräsch och aktuell som Beastie Boys nu efter 40 så är jag nöjd.

Mesiga sexualtips

2011-04-27T19:36:00.005+02:00

Hittade precis den här idiotiska frågeställningen, tillsammans med ett otroligt mesigt svar, på Aftonbladet. Var annars? Linn Heed gör mänskligheten en otjänst.

Fråga:
Hur vet man att en tjej är oskuld?

Anonym

LINN SVARAR:
Det vet man om man frågar henne. Det går inte att se på henne och det är en myt att alla oskulder blöder vid det första samlaget. Blodet är ingen intäkt på att tjejen är oskuld. Dessutom är det viktigt att veta att den så kallade mödomshinnan, inte är en hinna som man sticker hål på vid det första samlaget, utan mödomshinnan är ett slemhinneveck som sitter i slidmynningen. Detta veck är olika tjockt hos olika kvinnor och du kan inte se på vecket om hon är oskuld eller inte. Våga fråga och våga lita till svaret som du får.

Här är mitt svar:

Kära Anonym. Skit i det du. Om en tjej är oskuld eller inte är över huvud taget en irrelevant fråga som alltför länge plågat mänskligheten. Urgamla myter och sägner och värderingar kring renhet, oskuldsfullhet och familjeheder har förpestat den här världen tillräckligt. Lägg ner det där nu. Om du tycker att det på något sätt är viktigt, tänk om. Låt alla ligga lite som dom vill utan att döma dom för det. Tack.

Världens bästa sex- och samlevnadskolumn skrivs för övrigt av Dan Savage som är en fantastisk människa.

www.thestranger.com/seattle/SavageLove

Skrattfest

2011-04-24T19:05:00.001+02:00

För en rolig stund:

1. Bildgoogla på "costumes babies".

2. Titta.

3. Reagera.

Barn och tidsuppskattning

2011-04-24T18:44:00.002+02:00

- Nej, ni får inte titta på teve nu. Ni har tittat halva dagen. Ni får vänta tills klockan sju.

- Hur länge är det?

- Om 30 minuter.

- Hur många sekunder är det?

- 1800 sekunder.

- Eeeett...tvvåååå....treeeee....fyyyyra....feeeem....seeeex....

Trailer

2011-04-23T19:57:00.002+02:00

Jag tänkte surfa lite på nätet och kolla om det mot förmodan släppts en film som jag skulle kunna tänka mig att se. Så jag surfade. Och jag kollade. På så kallade trailers. Små filmsnuttar som ska göra reklam för diverse filmer.

Men vet ni vad? Förr i tiden, när jag gick på bio, då fick man se en liten snutt bara. Några smakprov. Vad tror ni om det konceptet Hollywood? Kan det vara något? Det här nya greppet, att klämma in hela filmen på två minuter, vad handlar det om?

"Åh, den där filmen verkar bra. (Klick) Jaha, se där är den coola hjälten. Och där är skurken. Och där får man se hans barndom. Sen slåss dom. Sen kommer den där killen att dö. Sen försvinner tjejen. Och sen blir det en jädra slutfight. Okej, den filmen behöver jag inte se längre FÖR NU HAR JAG REDAN SETT HELA FILMENS TORFTIGA HANDLING I FÖRVÄG!!!"

Så himla dumt.

Tack för underhållningen

2011-04-18T21:29:00.001+02:00

Plötsligt i Bromma

2011-04-15T09:54:00.001+02:00

- Men älskling förlåt. Jag ska inte ha på mig dina trosor igen.

Twittertips: Lek inte kommentator

2011-04-15T09:33:00.002+02:00

Twitter är ett ganska roligt sätt att kommunicera på. Korta meddelanden på 140 tecken där alla som vill får kommentera samtiden eller slänga käft med sina kompisar, "riktiga" såväl som internetkompisar.

Men som alla former av kommunikation finns det saker man inte bör göra. För att det inte längre blir kommunikation på lika villkor, utan för att det blir mer av ett störande element. En sådan sak som man bör undvika på Twitter, det är att referera från diverse seminarier, föreläsningar eller debatter som man besöker. Här är en kortlista till varför det bör undvikas:

1. Hade jag velat veta något från nämnda evenemang så hade jag gått dit själv.
2. Du har utsett dig själv till kommentator och spammar nu min feed med allsköns nonsens. Jag har inte bett om detta.

Kort sagt så ger det mig inte ett skit att du sitter och okritiskt följetongstwittrar allt som för stunden sägs från estraden. Det är som att titta på en powerpoint genom en toapappersrulle från 50 meters håll och höra ett otydligt mummel. Det fantastiska budskap som du just nu tar del av kan jag inte ta del av via det trubbiga kommunikationsverktyg som twitter är.

Om du nu tycker att det evenemang som du besöker är det bästa som hänt sedan färdigskivat bröd uppfanns - skriv då ett referat av det efteråt. Lägg det i en blogg. Eller skriv ett mail till mig och förklara hela grejen. För då går ditt budskap fram. Då bidrar du med dina egna reflektioner. Då är det intressant. Inte annars.

Bra skit: Arctic Monkeys

2011-04-15T09:01:00.002+02:00

Sorry för ett jävla tjatande om det här bandet. Ljudfilen från häromdagen försvann men det kom en video istället. Som i ärlighetens namn inte var något vidare. Har Mediagymnasiet gått bärsärk med effektlådan?

Finn fem fel

2011-04-14T19:37:00.002+02:00

Krig och ekonomi

2011-04-13T21:29:00.013+02:00

Alldeles nyss avslutades första delen av dokumentärserien Krig för Fred på SVT. Det var en intressant början som gav viss inblick även om jag hellre hade sett en nedklippt version på två eller ännu hellre ett avsnitt. Värdet med att snuttifiera berättandet i sex separata delar förstår jag inte riktigt.

Men en sak som blev tydlig i detta första avsnittet, det är varför kriget i Afghanistan är så oerhört svårt att vinna. Enligt mig är det, bland mycket annat, en fråga om ekonomi. Rent krasst vad saker och ting kostar. Material, vapen och människoliv.

I detta första avsnittet kan man se hur en hel pluton svenskar tillsammans med afghanska regeringssoldater kämpar mot vad man tror är 8-9 talibaner. De vet inte riktigt för avståndet är tusentals meter vilket gör att vapnen de skjuter med inte når fram och är helt verkningslösa. De svenska soldaterna hör bara smällarna när vapnen avfyras. Efter en stunds funderande begär de in flygbombning. Ett plan lyfter och släpper en bomb på berget där de tror att fienden finns. Det blir en jävla smäll. Uppdraget slutfört.

Vad kostar då detta? För talibanerna kostade det (kanske) ett människoliv och ett automatgevär som man kan köpa för $100. Talibansoldaten var kanske uppväxt i trakten eller så hade han själv bekostat sin resa dit för att delta i striden. Hans träning är säkert väldigt rudimentär.

För ISAF (dit Sverige tillhör) kostade det transport av en pluton svenska soldater till Afghanistan. Lön av dessa soldater. Inköp av deras vapen, fordon, uniformer, kommunikationsutrustning med mera. Träning av dessa soldater under lång tid. Sen tillkommer ett amerikanskt stridsflygplan för miljontals dollar. Transport av detta plan till Afghanistan. Träning av dess pilot. Och slutligen en rätt avancerad bomb som kostar tiotusentals dollar.

Som amerikanerna brukar säga, you do the math. Den ekonomiska räkningen mellan dessa två grupper är väsensskild. På ena sidan några tusen dollar - på andra sidan en slutnota på miljontals dollar. På ett finansiellt plan är det här inte ett hållbart krig för västvärlden.

En annan aspekt förutom den om krassa pengar är ekonomin med människoliv. I Afghanistan bor det drygt 29 miljoner människor. Även om inte alla dessa sympatiserar med talibanerna är det ändå en rätt stor rekryteringsbas. Sedan tillkommer frivilliga från hela muslimska världen som åker dit för egna pengar eller som är finansierade av det som brukar kallas terrornätverk. Talibanerna bryr sig inte nämnvärt om vilka förluster de lider. De har levt med krig sedan 1979 och är med rätta ganska luttrade vid det här laget. Tragiskt, men sant. För ISAF är däremot varenda soldat som dör eller skadas värdefull i den meningen att han eller hon är dyrare rent ekonomiskt att träna och underhålla samt att hemmaopinionen mot kriget växer i takt med förluster.

Så på den ena sidan har vi ISAF som bränner pengar värre än Jay-Z på födelsedagskalas. De kan inte vinna genom att skjuta ihjäl motståndarna för de är för många och det skulle inte fungera eftersom man inte kan döda sig till fred. Det är moraliskt förkastligt och civilbefolkningens förtroende skulle med all rätt gå ner i botten.

På den andra sidan har vi talibanerna. Deras verksamhet kostar nästan ingenting. Varje ISAF-soldat de lyckas ha ihjäl spär bara på opinionen mot kriget och varje bomb som släpps bränner bara ett ännu större hål i USAs budgetunderskott.

Ja, men lycka till dårå.

Resten av den här skitjobbiga musiklistan

2011-04-12T22:46:00.007+02:00

Hörni, vilken idiotisk idé det var att börja med en musiklista. Vem startade skiten från början vill jag veta? Sen vill jag skicka ett personligt brev med invektiv till vederbörande. Maken till tråkigt får man ju leta efter även om man älskar musik.

Men man måste ju slutföra saker, annars är man en såndär som ger upp. Så här kommer resten i ett enda långt svep. Det här är en tvångshandling från min sida. Ingen måste läsa.

------------

11 – en låt av mitt favoritband
Arctic Monkeys - Cornerstone. Arctic Monkeys är bannemej briljanta. Dom skapade stor musik och slog igenom ungefär då andra i samma ålder klämmer finnar och masturberar 24/7. Inom kort kommer en ny skiva. Som jag ser fram emot den.

12 – en låt av ett band jag hatar
Bloodhound Gang - The Bad Touch. Finns det någon som gillar Bloodhound Gang? Gör du? Then get the f*ck outta here...

13 – en låt som är guilty pleasure
The Kristet Utseende - Pang på pungen i Portugal. Jag hajar inte riktigt ämnet men det här är nog så nära jag kommer. Pubertala texter och rätt märklig metal. Men det måste ändå respekteras detta.

14 – en låt som ingen tror att jag skulle älska
Snook - Längst fram i taxin. Jag gillar ju inte hiphop så värst. Ännu mindre vit hiphop. Står inte ut alls med Linnros och Adams-Rays soloprojekt. Men nåt i mig gillar svänget i Snook.

15 – en låt som beskriver mig
Lars Demian - Man får vara glad att man inte är död. Eller kanske inte. Men det gäller ju att upprätthålla myten om den där bittra bloggaren.

16 – en låt som jag brukade älska men nu hatar
Nirvana - Smells like teen spirit. Grunge kändes ju hur fräscht som helst när det kom. Jämfört med Winds of change av Scorpion som var på hitlistorna samtidigt luktade detta inte kiss. Sen dog hela genren samtidigt som Kurt Cobain. Det går ju inte att lyssna på längre.

17 – en låt som jag ofta hör på radio
Jag lyssnar inte på radio.

18 – en låt som jag önskar att jag fick höra på radio
Jag lyssnar inte på radio.

19 – en låt från min favoritplatta
Smashing Pumpkins - Cherub rock. Oj så svårt att välja ut en favoritplatta. Och hela konceptet med skivor känns inte så modernt längre. Men en gång i tiden höll jag Siamese Dream väldigt väldigt högt. Det är fortfarande en kanonbra skiva så i brist på andra så...

20 – en låt du lyssnar på när jag är arg
Ministry - Jesus built my hotrod.

21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Caesars - Jerk it out

22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Molotov - Frijolero

23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Elvis - Can't help falling in love. Nu är jag ju redan gift och har inga planer på att gifta om mig. Men den här låten hade vi på vårt bröllop. Den kändes, och känns, väldigt rätt.

24 – en låt du vill ha på din begravning
Bad Religion - Sorrow. I den här akustiska versionen dårå. Originalet vore kanske...ett udda val.

25 – en låt som får dig att skratta
Jag lyssnar inte på musik för att skratta. Hela konceptet känns helt bisarrt för mig. Vad finns det att skratta åt? Bloodhound Gang? Nej tack!

26 – en låt du kan spela på instrument
Perssons Pack - Packets paradmarsch. Jag kunde i alla fall spela trummor på den här låten. Nu skulle det förmodligen låta skit.

27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Arctic Monkeys - The View from the afternoon. Om jag hade kunnat spela trummor som på denna låten hade jag jobbat järnet för att ha en musikkarriär istället för den här som jag har nu.

28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Skyldig till vad?

29 – en låt från din barndom
Ted Gärdestad - Satellit

30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
The National - Bloodbuzz Ohio

ÄNTLIGEN! Nu kan jag återgå till viktigare saker.

Revision: 9. En låt jag kan dansa till

2011-04-12T22:18:00.001+02:00

Okej, nu dansar jag ju jävligt jävligt sällan. Men om den här låten någonsin hördes på lokal kan du ge dig fan på att jag skulle dansa. Bucovina av Shantel, här i en remixversion av Ian Oliver.

Möten och "möten"

2011-04-12T19:02:00.004+02:00

Ett av den moderna arbetstagarens ständiga gissel är möten. En enkel tumregel är att ju mer lön du har, desto mer möten måste du gå på. Vissa chefer gör inget annat än går på möten hela tiden. Själv tjänar jag visserligen helt ok men på tok för lite för att sitta av min tid i ett kvavt rum med en massa ointressanta människor och höra på en massa prat.

Efter ett drygt decennium i arbetslivet har jag märkt att det är skillnad på möten och "möten".

Möten karaktäriseras av att en liten grupp människor träffas för att prata om ett på förhand bestämt ämne, åsikter dryftas, saker bestäms och sedan skiljs man åt och genomför det som man har bestämt tillsammans. Det är konkret, avgränsat och leder till ett resultat.

"Möten" består av att "alla som borde känna till något om det här" träffas i ett rum för att snacka lite allmänt, lyssna in, bevaka sina positioner, pissa revir, slänga sig med förkortningar och buzzwords samt fördröja alla former av beslut. Det är ett forum för skitnödiga pratkvarnar och viktigpettrar att hålla låda för oss stackars löneslavar som kommenderats dit av oklar anledning.

Varför formen "möten" över huvud taget förekommer i det moderna arbetslivet 2011 är för mig en gåta. Det leder ju inte till ett skit förutom att det kostar alla närvarande människors (oftast dyra) lön och tid (som kunde lagts på mer produktiva aktiviteter). Det är ett hån mot intellektet. En skymf mot alla som står utanför arbetsmarknaden att vi som är på insidan sysslar med låtsasarbete.

Känner du igen dig och tar ansvar för att du har arrangerat ett "möte", gör inte om det.

10. En låt som får mig att somna

2011-04-12T10:32:00.004+02:00

Den låten finns inte. All musik som jag tycker om fungerar tvärtom som en energiinjektion. Det kan vara en lugn låt eller så kan det vara en fartfylld låt. Det är egalt. Bra musik engagerar lyssnaren.

Jag har aldrig förstått grejen med att lyssna på valsång eller gregorianska munkar som sjunger stämmor och sen somna lugnt och skönt. Då har jag det hellre tyst. Tystnad är lugn för mig.

9. En låt som jag kan dansa till

2011-04-12T10:27:00.000+02:00

Jag kan inte dansa. Så var det med den saken.

40-årskris?

2011-04-08T21:49:00.003+02:00

Jag har varit slarvig. Gått omkring och slentriandroppat och skojat om begreppet 40-årskris. Senast idag dök uttrycket upp av någon anledning och i samma stund som orden gled ur min mun kände jag att vadfan håller jag på med?

Jag är ju nöjd. Det finns inget som jag har missat att göra och det finns inget med mitt liv som jag skulle vilja ändra på. I alla fall inte i storleksordningen att helt byta livsstil.

Min rädsla, eller ängslan kanske är ett bättre ord, är att andra ska ändra uppfattning om mig. Som 30-nånting är man i dagens samhälle lite på topp. Fortfarande rätt ung men utan ungdomlighetens brist på erfarenhet. Efter 40 däremot, då börjar man bli seg. Inte hänga med. Lyssnar på gammal musik. Byter inte åsikt. Tycker att förändringar är jobbiga. Eller, om man nu INTE är på det viset så blir det bara ett desperat pekoral av det hela. "Oj, vad kul att du också lyssnar på ny musik, farfar. Tack, men nu kan du gå hem."

Jag vill inte att omgivningen ska döma mig på förhand. För ju äldre man blir så verkar man bli mindre av en individ och mer av en grå massa som är "dom gamla". En homogen grupp som sitter och kalkar ihop. Dom som är gamla och fortfarande individualister ses som lite charmigt knäppa. Original.

Vad handlar det om? Ibland tycker jag att den här hjärnan vi begåvats med är mer än lovligt begränsande. Vårt ständiga behov att kategorisera och hitta minsta gemensamma nämnare i allting är inte konstruktivt alltså.

8. En låt som jag kan hela texten till

2011-04-07T14:14:00.003+02:00

Enjoy the silence - Depeche Mode. Så sjukt peppad man var när den här skivan kom. Förväntningarna var skyhöga. Och som de infriades. Varenda ton var som manna från himmelen. Depeche Mode var genier.

Ja, jag kan hela texten. Till den här och alla andra av Depeche Modes låtar.

7. En låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle

2011-04-06T21:43:00.003+02:00

I will Survive - popbandet Cakes sköna cover på Gloria Gaynors original.

Jag tror det var under 1998 som jag satt rätt mycket på Passagens chattar. Där kom jag i slang med diverse människor. Bland annat nåt knasigt gäng som satt på en folkhögskola i Värmland och motade tristessen med den nya flugan Internet.

På sommaren tyckte många av dom att det var läge att hänga lite i Stockholm. Då gjorde jag (och dom) det vansinniga att träffas på riktigt. Nördfaktorn i det infallet anno 1998 kan inte mätas med någon känd metod.

På den festen, som ägde rum i Stockholms kanske minsta lägenhet på Kungsholmen, spelades den här låten. Det var varmt så in i helvete. Det var lite märkligt. Det var roligt.

Jag har fortfarande kontakt med ett par av människorna från den där folkhögskolan. Bland annat tjejen som hade den där lägenheten. Det är en fantastiskt varm och skön person som har en förmåga att få alla människor i sin närhet att må bra.

C, du är för himla härlig. Tack för den där festen och tack för att vi fortfarande ses ibland. Jag gillar dig som bara den.

Gissa filmen

2011-04-06T17:12:00.001+02:00

Familjeliv.se

2011-04-06T13:00:00.003+02:00

Tänkte bara vara lite mesig/otrendig/privat och rapportera att i morse så kramade mina två söner varandra innan de skiljdes åt för dagen. Helt spontant och på eget initiativ.

Det var ta mej fan det finaste jag sett sedan de föddes.

Slut på känslopjunk.

Nya svenska ord - omstart

2011-04-06T10:41:00.001+02:00

Startar om jobbdatorn pga uppdatering. Där försvann 15 minuters arbetsdag.

Går till kaffemaskinen så länge. Men vad händer där? En omstart till!

Funderar nu på att besöka toaletten men vågar inte.

6. En låt som påminner mig om ett ställe

2011-04-06T08:43:00.003+02:00

Svenska Flaggans Dag, av och med Traste Lindéns Kvintett. Den här låter påminner mig om en fuktig källare i ett studentbostadsområde i mellansverige. Där satt jag och harvade den här jävla låten hundratals gånger tillsammans med tre andra killar. Min roll var att banka på trummorna. Sett ur en groupieaspekt den kanske mest otacksamma rollen.

Men det var såklart överjävligt roligt också. Roligt och jobbigt i en skön förening. Mina bandkompisar lyckades tjata in vårt rätt mediokra coverband på överraskande många ställen så vi fick vår andel av gratis öl, svarta pengar och tråkigt miniturnéliv så det räckte för en hel livstid.

Enda nackdelen var väl att jag själv ledsnade rätt hårt på genren svensk folkrock.

Frågan är fri

2011-04-05T18:02:00.001+02:00

Så här jobbar jag

2011-04-05T14:29:00.000+02:00

Med en kunskapsbaserad värdegrund som tillför spetskompetens till relationsbyggande processer.

Lite så. Nu vet ni.

5. En låt som påminner mig om någon

2011-04-05T12:32:00.004+02:00

Temple of Love, en klassisk låt inom gothrocken. Framförd av Sisters of Mercy eller som alla kalenderbitare vet egentligen Andrew Eldritch med diverse kompmusiker som stod ut med hans amfetaminberoende en liten stund.

Den här låten påminner mig om Tommy Nilsson. Nej, inte långhåriga pudelrocks-Tommy. Inte Tone Norum och Tommy Nilsson sjunger Allt som jag känner. Nej nej.

Tommy Nilsson gjorde lumpen tillsammans med mig i början på 1990-talet. Vi tillbringade 12 långa jävla månader tillsammans och Tommy var en bidragande källa till att jag dels stod ut och dels fick lite bredare referensramar. Både musikaliskt och livet i stort.

Tommy var en så kallad gothare och det hade han fått ta en hel del skit för. Men eftersom han också var en väldigt talangfull boxare och väldigt smart så var nog direkt mobbing inte ett alternativ i hans fall. Han lärde mig hur man är en riktigt idealist och hur man står upp för något som man tror på, oavsett om det kanske är obehagligt ibland. Sen har jag själv inte brunnit för något på samma sätt utan snarare mest lallat med här i livet. Men det var ändå en värdefull insikt som jag är väldigt glad för.

När ideologin går före kunskap

2011-04-05T10:18:00.003+02:00

Politik är att vilja, sade en gång Olof Palme. Och utan att på något sätt komma ut ur den socialdemokratiska garderoben (eftersom jag inte är medlem eller ens röstar på det partiet) kan jag konstatera att det hade han rätt i. Det har ironiskt nog Moderaterna i Stockholm tagit fasta på. Men det där med att lyssna, eller begripa för den delen, det är det sämre ställt med.

Moderaterna vill till exempel inte ha ett program för sprutbyte. För den som är lite oinsatt kan sprutbyte sammanfattas som så att sprutnarkomaner får gå till en ordnad plats i vårdens regi där de under kontrollerade former får byta ut gamla sprutor mot nya. På så vis förhindras smittspridning av HIV, hepatit och andra blodsmittor. Samtidigt får en utsatt grupp en regelbunden kontakt med vården och samhället vilket kanske leder till positiva effekter för knarkarna i övrigt.

Detta har testats till exempel i Malmö. Köpenhamn har ett stående program. WHO, FN, EU:s narkotikaorgan, Internationella röda korset, Världsbanken samt generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet rekommenderar sprutbyte. Alla andra politiska partier är för.

Räcker detta för Moderaterna i Stockholm? Frågan är retorisk. Självklart gör det inte det. För Moderaterna är detta en principfråga och deras representant Anna König Jerlmyr slänger ur sig påståenden som antyder att det skulle ligga knarksprutor och skräpa lite överallt, det skulle langas knark på vårdinrättningen där sprutbytet sker och TÄNK PÅ BARNEN som har dagis alldeles i närheten!

Så urbota dumt. Man kan inte bara tycka att saker ska vara på ett visst sätt. Någonstans måste man bli lite pragmatisk. Det här är inte att vilja. Det är att sitta och tjura som en femåring med samma mentala kapacitet. Och det är fan inte värdigt vuxna människor med politiska uppdrag.

Nej tack till 140 tecken i 140 km/h

2011-04-04T22:59:00.004+02:00

Läser på text-tv, mitt favoritmedia, att det inom kort kommer att bli olagligt att knappa in sms eller sitta och tjöta med telefonen under hakan när man kör bil. Ja, men det var väl på tiden! Vad beror det på att Sverige i detta fall kvalar in med den här lagstiftningen när Albanien och Tadsjikistan haft den i flera år? Får man gissa på lite allmän lathet på justitiedepartementet?

När undersökning på undersökning visar att man kör bil bättre om man sänkt fyra stora stark jämfört med om man sitter och knappar in "kmr snrt, e på E4 Sollntna 140 kmh :) lol", vad är det då som är komplicerat med att förhindra detta idiotiska beteende?

Överlag blir jag så förbannad på människor som tycker att trafiken är en bra plats för att leka och sätta sig själv i främsta rummet. Har ni sett en trafikolycka någon gång? Är ni medvetna om att bilar och människor blir mos vid 45 km/h? Har du funderat på hur det känns om det är du som orsakar en olycka där andra människor dör eller blir invalider för livet?

Tänk på det nästa gång du fipplar med telefonen i högernäven för att filma ut genom vindrutan eller ska texta ihop något infantilt på Facebook. Känn då hur du på riktigt är ett själviskt arsel.

Kulturhörnan - 13 Assassins

2011-04-04T20:29:00.004+02:00

Jag har rätt så svårt att se på film. Det är något med hela grejen att sätta sig stilla och stirra passivt på en skärm i två timmar som jag inte riktigt klarar av. Jag är nog informationsstressad och måste göra grejer då och då. Eller så är mycket av den samtida filmen för jävla förutsägbar och tråkig. I alla fall det utbud som man hittar hos SF eller hos TV-kanalerna.

Men igår hittade jag en film som jag fascinerat sträckglodde på från start till mål. 13 Assassins, eller Jûsan-nin no shikaku som den heter på originalspråket japanska. (Hur många prettopoäng fick jag nu?)

Egentligen är det rätt märkligt eftersom filmen är så ohyggligt förutsägbar. Handlingen är den gamla klassiska klyschan "några få utvalda som kämpar mot överväldigande odds för en god sak och vinner i slutändan men nästan alla/precis alla dör". Vad kan vara spännande med det? Allt, visar det sig.

Men genrens främsta förtjänst är ändå som blodigt våldsam moralkakeförmedlare. Vilka värden är det som är viktiga här i livet? Vilka värden kan man offra sitt liv för? Vilka värden förtjänar man att dö för? Slutresultatet är detsamma, det viktiga är hur man väljer att leva sitt liv. Det vi lär oss av 13 Assassins, det är att överheten tjänar folket - inte tvärtom. Pragmatism är bättre än principer. Medkänsla viktigare än pliktkänsla.

Har man även det minsta hum om och fascination inför japansk hjältekultur så är det här en riktig mumsbit. De japanska hjältarna är aldrig vinnarna. Det är de som förlorade i en hopplös kamp mot alla odds men som ändå valde att kämpa.

Om man gillade De 7 Samurajerna av Akiro Kurosawa så kommer man att känna igen nästan precis allt. Men det är helt okej. För det här är en hommage som är gjord med kärlek och kvalitet.

Det blir 5 av 5 medelklassiga betyg till den här filmen som är ett litet mästerverk i sin genre.

4. En låt som gör mig ledsen

2011-04-03T19:32:00.002+02:00

Lorelei av The Pogues från skivan Peace & Love (1989). Sorgset om kärlek så klart. Mollstämd ballad som inte blir ostig utan snarare växer med tiden. Urusel video på youtube, men man får vara glad att den fanns över huvud taget.

3. En låt som gör mig glad

2011-04-03T16:39:00.003+02:00

Oj jävlar. Kolla. En till låt från stenåldern. Born to be wild med Steppenwolf. Nu har han väl alldeles kalkat igen, den gamla farbrorn? En låt från 1967!

Det får man ändå säga är ett fantastiskt betyg för en såhär gammal låt. Visst finns det andra låtar som får mig på gott humör, men inte många som jag alltid återvänder till när jag behöver peppa upp mig.

Bonusinfo: Som alla vet förekom Born to be wild i den klassiska rebellrullen Easy Rider. Därför har den ofta förknippats med motorcykelkulturens uppsträckta långfinger mot etablissemanget. Bara en sån sak. I texten ingår även raden "heavy metal thunder" vilket gör att många anser att detta är låten som myntade begreppet för hela genren. Och det är ju tufft det också.

Rock on!

2. Min hatlåt

2011-04-02T23:40:00.003+02:00

Vad ska jag välja? Det här är precis som favoritlåt, hart när omöjligt att välja ut bara en. Men det får bli den här. Groove is in the heart med Deee Lite. Vadå för groove? Och vad är grejen med ert usla bandnamn?

Det kryper i hela kroppen när jag hör den här eklektiska jävla tonsoppan. Vitt funksväng. Någon slags raprefräng som Povel Ramel gjort bättre. En genre som borde självdö. 90-talet när det var som sämst. Och så videon på det. Ett gäng äckelretro hipsters innan hipsters ens fanns. Det är så utstuderat New York-hippt att jag vill utdela fysisk bestraffning.

Bubblare:

Peter Gabriel - Sledgehammer

Björk - Human Behaviour

Hanson - Mmbop

Scissor sisters - valfritt mög